Rensa ut – böcker och tidningar

Ny vecka och ny rensning! Nu handlar det om böcker och tidningar. Två ganska svåra områden tycker jag. Jag har mycket svårt att göra mig av med halvintressanta tidningar jag inte läst eller bläddrat i. Och kanske ännu svårare är det med tidningar som verkligen är intressanta. Eller i alla fall var det en gång. Många av dem som finns i vår tidningsförvaring just nu är rätt gamla.

Böcker jag läst och som gav ett intryck har jag svårt att rensa ut och min sambo vill gärna inreda med böcker och har kanske aldrig gjort sig av med en bok. Någonsin.

Som tur är läser vi inte massvis med böcker just nu, också tråkigt att vi inte prioriterar det, men i alla fall bra för att stoppa inflödet. Jag föredrar att låna på biblan men ärligt talat gäller det mest barnböcker just nu. Senast jag läste en bok som jag inte fått av min mamma utan faktiskt skaffat själv minns jag inte ens. Troligen var det innan hjärtegrynet föddes.

Hjärtegrynet har massvis med böcker. Både nya vi köpt, massor som han fått i present, gallrade jag plockat med mig när det varit gratis och lånade. Vi tycker att det är viktigt med läsning för barnen och läser ofta och mycket för och med honom.

Under veckan ska jag titta igenom mina böcker (sambon får ta ansvar för sina egna) och se om det inte är så att ytterligare några kan åka ut nu. Så länge bjuder jag på olika idéer till hur man förvarar och sorterar sina böcker:

IMG_20160828_214034

Storleksordning

IMG_20160828_214049

Färgordning

IMG_20160828_214211

Tema. Här alla våra musikböcker

IMG_20160828_214041

Storlek och tema. Alla Tippen-böcker till vänster, övrigt till höger.

IMG_20160828_214122

Efter sort. Här alla våra pocketböcker.

IMG_20160828_214355

Storleksordning på hög.

IMG_20160828_214441

Kombinerad hög och stående.

IMG_20160828_214523

Slarvig hög

IMG_20160828_214318

Med ryggarna inåt för att inte ge ett rörigt intryck.

IMG_20160828_214425

Tidning/seriealbum sorterade efter sort

IMG_20160828_214600

Tidningar i korg.

 

 

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander. 

Annonser

Bullet journal

IMG_20160824_230038

Sedan jag gick på högstadiet har jag skrivit en synnerligen ambitiös kalender. Det var liksom en hobby då att ha en filofax och skriva i varandras, köpa speciella sidor och plastfickesidor att ha foton i och samla på citat. Sedan följde det med mig även fast filofaxen lämnade mig med högstadiet. Jag har alltid tyckt att det var roligt att dekorera sidor och skriva listor över vad som ska göras och bokföra vad som gjorts. Med åren har det blivit en rejäl bunt med kalendrar. (Som syns i bilden över inlägget. Detta är 13 av mina kalendrar, men det finns fler! Några har redan hamnat i minneslådan på vinden medan dessa förvaras i bokhyllan än så länge. Några är klassiska kalendrar och några är från långresor, de innehåller mycket mer urklipp och foton och lite mindre kalendarium) Så upptäckte jag kanske förra året att detta sätt att skriva kalender har ett eget namn: Bullet journal! Såklart på engelska eftersom allt finns där samt allt som ska låta lite coolare än vad det är måste ha ett engelskt namn.

Den jag har just nu ser ut såhär:

IMG_20160824_220953

Det är en diariekalender som jag hittade i min morfars gamla rum när vi tömde deras hus förra sommaren. Enligt min mamma tyckte han också om att bokföra saker som vädret, jag känner att den var som gjord för att bli min nya bullet journal. Den har dessutom ett alfabetsregister på de första sidorna som jag använder som adressbok.

Inuti har jag fått rita egna linjer för att det ska passa mitt syfte. Min månadsplan ser ut såhär (innan jag fyllt den med innehåll)

IMG_20160812_105106

Jag tycker det funkar bra med en månadsöversikt där jag kan se större sjok med jobb, sambons jobb eller semesterplanering. Men såklart behöver jag en veckoplanering också för alla detaljer och saker som ska göras.

IMG_20160812_105118

När jag ritat alla linjer och skrivit i datum lägger jag till roliga dekorationer, antingen klistermärken (försöker ju använda min samling nu) eller ritar mönster med tuschpennor samt urklipp från bibliotekets program, gratistidningarnas kalendarium osv.

IMG_20160824_222515

IMG_20160824_222532

Efterhand som planeringen trillar på plats skriver jag i vad som ska göras och vilka tider, små listor att inte glömma, min sambos arbetstider samt någon anteckning om vad vi gjort under dagen. Under semestern skrev jag lite om vädret med, det påverkar mer då tycker jag.

Hur det ser ut känns för privat för att visa men jag är säker på att ni kan föreställa er det fullklottrade resultatet.

För att göra detta behöver jag lite attiraljer:

IMG_20160824_222442

Hjärtegrynets ekologiska tuschpennor, klistermärken, färdigt kalendarium stulet ur en kasserad kalender, urklipp från dagspress och liknande (här boktips för hjärtegrynet) linjal, fina pennor som inte kladdar, lim och liten sax.

Om jag tar fram kalendern offentligt får jag en av två reaktioner: suckar och stön, mest från män har jag märkt, om hur ambitiös och ”jobbig” jag är. Eller förtjusta utrop och imponerade blickar, mest från andra pysselintresserade tjejer. Förvånansvärt många andra har liknande upplägg och vill gärna visa, så kul tycker jag!

I många andra bullet journal-inlägg jag läst verkar det som att innehavaren kör speciella listor för träning, goda vanor osv. Jag har också försökt det men det funkar inte för mig. Istället har jag bestämt mig för att endast har kalendarium och några sidor på slutet där jag bockar för när jag fått lön för mina olika jobb, kan klistra in roliga tips på saker att göra eller läsa och ett uppslag med viktigheter som inloggning till min gamla studentmail, medlemsnummer i SJ-prio osv.

Nu när jag är arbetslös tackar jag min lyckliga stjärna för mina noggranna anteckningar och förbannar det halvår jag försökte gå över till en digital variant. Från de månaderna har jag inte en susning om vad jag gjorde och blev tvungen att chansa hej vilt med utgång i mina lönespecar (som är förvånansvärt ospecifika, samt få) och ladok-utdrag. A-kassan och arbetsförmedlingen är ju ganska förtjusta i datum och exakta tidsangivelser så att jag skrivit noga vilken dag jag sökte in till min kandidatutbildning för 8 år sedan var mycket populärt hos dem. Otroligt att det kan behövas men tacktack säger jag som ju faktiskt kunde ta reda på.

Innan detta med a-kassan inträffade funderade jag på om jag verkligen skulle spara alla kalendrar. Nu vet jag att det är en mycket god idé och fast de är skrymmande och inte så aktuella är det roligt att ha kvar. När jag läser vad jag gjorde idag för fem år sedan blir jag oftast lite glad (om det inte var något sorgligt som inträffade just den dagen förstås) och lätt nostalgisk. Jag inser att den här vanan på intet sätt är minimalistisk eller går i hop med mina utrensningar men några undantag ska man väl ha! Och visst tar det tid men vilken hobby gör inte det? Särskilt dyrt är det inte i alla fall. Den här boken fick jag ju ärva och pennor och lim kostar ju inte skjortan. Men ska man ha en väldigt speciell kalender (som Moleskine exempelvis som många verkar använda) kan det kanske bli ett par hundralappar.

Min sambo gillar digital kalender och använder telefonen till allt sånt. Därför skriver även jag in saker i den digitala, mest saker som påverkar honom. Det blir ju lite dubbelarbete men det funkar ändå. Hellre det än som när jag också bara hade den digitala. Då funkade inget!

Vad har ni för slags kalendrar och varför just en sån?

Graviduppdatering v 35

IMG_20160824_112841

Nu börjar det närma sig slutet på den här graviditeten och jag tänkte att det är läge med en liten rapport om hur det går.

Jag är alltså i vecka 35 nu och har en månad, lite drygt, kvar till beräknad förlossning. Efter vecka 32-33 ungefär ändrade sig plötsligt alla kommentarer om hur stor magen var till att handla om hur liten och ”nätt” den är. Jag finner det smått otroligt att jag får så mycket beröm för att min mage är så liten, jag inte har gått upp så mycket i vikt och att jag är så smal, nätt, liten osv med liknande adjektiv. Det är som att det finaste som finns är att vara smal och inte gå upp i vikt oavsett om man är gravid i 9e månaden. Jag ser det som en obehagligt kvitto på hur smalfixerat samhället är. Jag är alltså själv inte ett dugg nöjd med att ha gått upp så lite i vikt, det är inte heller något jag eftersträvat, snarare är jag orolig. Idag var jag hos min barnmorska och mycket riktigt ordnade hon ett tillväxtultraljud nästa vecka för att se att bebisen verkligen får tillräckligt med näring. Min mage är alltså i gränsfallet för att vara alldeles för liten och det kan vara fara å färde med näringstillförseln. Så samtidigt som jag oroar mig får jag alltså komplimanger för att jag ”lyckats så bra med att inte lägga på mig massa jobbiga kilon att träna bort efteråt.”

Bebisen ligger just nu på tvären och har alltså inte fixerat sig alls. Eftersom hen verkar vara en liten en tror barnmorskan inte att det är något problem att vända henom rätt men det kommer inte göras förrän i vecka 38 om det fortfarande är aktuellt då. Det finns gott om plats och det är inte alls omöjligt att hen vänder sig på rätt håll alldeles själv. Eftersom jag är omföderska och inte är i någon riskgrupp kan jag välja att föda i säte även om vändningen inte lyckas. Men inte på tvären! Någon ände måste vara nedåt tydligen. Annars blir det planerat kejsarsnitt.

Jag vet ju att många vill ha kejsarsnitt och är väldigt nöjda med sina snittupplevelser men jag måste ändå säga att det är det sista jag vill. Jag är otroligt skeptisk till att göra en så stor bukoperation och har hört massor med skräckhistorier. Såklart försöker barnmorskan lugna mig och absurt nog försökte även jag lugna en kompis som hade ett snitt inplanerat imorgon. Ändå känns det inte alls roligt att tänka på att det kan bli kejsarsnitt denna gången. Jag vet ju att det alltid är risk för akut eller urakut snitt i alla förlossningar men detta känns ändå närmare på något sätt.

Det jag är rädd för är mest återhämtningen och ärret efteråt. Jag har en vän som fick ett riktigt stort bråck efter en bukoperation och jag själv har tidigare haft problem med just ärrbildning. Min kropp verkar inte bilda ärr särskilt bra och jag har redan behandlat ett annat ärr med mycket smärtsamma behandlingar för att det skulle läka bättre. Inget jag alls har lust att göra om och särskilt inte i nedre buken. Efter förra förlossningen hade jag en liten bristning i mellangården och det ärret läkte inte ordentligt förrän efter flera månader och jag hade påtagliga besvär av det 1,5 år efter förlossningen. Ett kejsarsnitt-ärr skulle bli mycket större och sitta ännu sämre till för vardagslivet. Men visst, jag ska inte ta ut alla skräckscenarior i förskott, det kan ju gå bra också.

Under hela graviditeten har jag haft problem med mitt järnvärde och tagit tillskott i ständigt upptrappande mängd. Nu verkar det dock på rätt väg och förhoppningsvis kan jag behålla det resterande gravidveckor. Det gör ju så otroligt mycket för allmäntillståndet och energinivån om järnet är lågt. Just nu känner jag mig pigg och stark och lättrörlig, vilket är tur för på fredag kör jag igång med min sista jobbperiod innan ledigheten. Den här veckan har vi förberedande möten och planering varje dag men inte så många timmar att det egentligen är särskilt betungande. Jag hoppas att jag kan genomföra hela projektet och orka med de många dagarna i följd utan helguppehåll.

Bebisen rör sig mycket nu och har hicka flera gånger per dag, vilket är skönt för då vet jag att hen ändå har det någorlunda bra, även om nu navelsträngen är lite kass och inte tillför tillräckligt med näring.

Vi har inte fixat mycket inför ankomsten än utan räknar med att ha lite tid till det efter mitt sista jobb. Kanske riskfyllt, min kompis som födde 6 veckor för tidigt tittade skeptiskt på mig när jag sa att vi inte köpt vagn eller tagit fram sängen än. Vi har en gedigen att-göra-lista men förmår liksom inte ta tag i den riktigt. Det är som att ingen utav oss fattat att det faktiskt är så nära att hen nästan kan komma när som helst nu. Vi är liksom för inställda på att det är slutet av september som gäller, att vi inte ens beaktat att det kan bli tidigare.

Efter förra förlossningen (som tog nästan hela veckan) hoppas jag på en lite snabbare upplevelse, oavsett om det blir i säte eller ”vanligt”. Kejsarsnittet vill jag ju helst inte tänka på…

Hjärtegrynet frågar mycket om bebisen och hur det ska bli. Vissa dagar är han väldigt taggad på att leka med bebisen och andra är han arg för att bebisen kommer skrika och ta hans lego. En ganska sund blandning av reaktioner tänker jag. Även vi föräldrar vet ju att det komma vara både underbart och säkert otroligt jobbigt ibland. Mest verkar hjärtegrynet orolig för att inte få vara sig själv längre. Han säger ofta: ”Jag är ingen storebror! Jag är bara (sitt namn)!” Tror det är för att alla i omgivningen frågar honom hur det känns att bli storebror och ständigt påminner honom om att han kommer få en ny roll. Vi försäkrar honom om att han inte behöver bli någon annan men såklart är det inte lätt för en 3,5-åring att greppa vad en ny ”titel” innebär. I går var han lite nöjdare med att bli storebror när han fick sin första storasyskonpresent i en av alla babyboxar jag beställt. (Ett rejält inlägg om dessa boxar är på G, måste bara hämta ut lite fler först 🙂 )

Under kommande veckor har jag lite olika bebis- och gravidinlägg planerade. Hoppas ni inte får allt för stor bebisöverdos!

Om det är någon som vill lugna mig med vackra kejsarsnittshistorier och lyckade vändningsförsök så tar jag gärna emot pepp och solskensberättelser! 🙂

Rensa ut – presenter

Nu är det åter dags för en semestervecka i rensningen. Under veckan kan man passa på att reflektera över detta med presenter. För mig passar det extra bra eftersom både min, min sambos och min bästa väns födelsedag inträffar inom ett par veckor. Jag måste alltså både fixa någon form av present till dessa två samt hantera att jag själv kommer att få presenter. För det är nämligen mig iaktagelse; att hur mycket man än säger att man inget behöver och inget vill ha kommer man ÄNDÅ få presenter. (Har själv varit grund till detta fenomen ett flertal gånger när min pappa säger att han vill ha ”snälla barn” eller inget alls och jag alltid hittat på ett sätt att komma runt det) Bättre då tycker jag att önska sig saker man vill ha så man inte riskerar att få saker det sedan är svårt att göra sig av med.

Eva-Maria har en utmärkt lista i boken över saker man kan önska sig istället och jag tänkte bjuda på min egen önskelista samt några idéer till hur man kan göra.

Saker jag ändå hade behövt köpa

Födelsedagar och jul kan vara ypperliga tillfällen att få saker man ändå behöver. I år önskar jag mig en cykelhjälm eftersom min gamla både är riktigt gammal och rätt trasig. Man ska ju inte ha cykelhjälmar för länge har jag hört, är dock lite osäker på vad som räknas som för länge? Även en ansiktsolja från Maria Åkerberg står högt på listan. Inför vintern vet jag att jag behöver något mer än bara kokosoljan så då vill jag prova en annan.

Medlemskap och prenumerationer 

Både roligt att ge och att få tycker jag. Jag brukar önska mig medlemskap i Naturskyddsföreningen och prenumerationer på Camino, Kloka hem och Fokus. Till en blivande mamma kanske det passar med en prenumeration på en föräldratidning? Jag fick det själv inför förra barnet men har inga sådana planer nu.

Välgörenhetspresenter

Många av de stora välgörenhetsorganisationerna har gåvobevis man kan köpa på nätet. Då kan man ge bort en get eller en vaccination till någon som behöver det bättre och bara ge mottagaren ett gåvobevis. Antingen utskrivet och inslaget eller bara på mail om man verkligen vill spara miljön.

Ät- och drickbart

Jag brukar önska mig godsaker jag inte unnar mig så ofta själv, som ekologiska valnötter eller andra fina nötter. Praliner och choklad är kanske en klassiker men vem blir inte glad för det? Mandlar i choklad, rullade i kanel är annars en favorit hos mig. Torkad frukt har vi gett till hjärtegrynet nästan varje jul och födelsedag. Jag tycker det är roligt att få något gott så jag ger själv gärna bort det. Vin och teer skulle kunna passa in här med men är inte aktuellt för mig just nu. När jag skulle ge en 30-års present till en riktig kaffefantast en gång letade jag upp ett fint specialkaffe som kostade typ 300 kr per hg. Hon blev jätteglad och hade garanterat aldrig unnat sig ett så dyrt kaffe själv.

Upplevelser och tjänster

Så mycket snack det varit om att man ska ge upplevelser i present, ändå tycker jag det är en riktigt bra idé, om man ger rätt sorts upplevelse för personen. Vissa upplevelsepresentkort har ganska kort giltighetstid eller är mycket svåra att boka, se upp med dem. Det kan vara bättre att skriva ett eget presentkort och sedan boka och betala när mottagaren vill lösa in.

När min sambo och jag fyllde 30 förra året fick vi två vuxensemestrar inklusive barnvakt av våra föräldrar. Den ena var en spa-vistelse med övernattning och den andra en hotellnatt samt konsertbiljetter. Båda vistelserna blev mycket lyckade och vi levde (och gör det fortfarande) länge på att ha varit iväg själv och gjort något för bara oss.

Min sambo brukar ge mig konsertbiljetter, sist var det operabiljetter som vi faktiskt inte ens löst in än. Ser fram emot när det ska bli av! Massage och behandlingar har vi också gett varandra men då innebär det ju inte att man samtidigt umgås så jag gillar konsert och sånt bättre.

I år önskar vi oss en rejäl storstädning (med firma hade vi tänkt) eftersom jag tänker att det hade varit perfekt att ha allt riktigt rent innan lilla bebis kommer och sådant kanske blir satt lite på vänt. Den här tjänsten kan ju dock vara lite känslig att ge bort, kanske tar mottagaren illa upp om man antyder att hen behöver städa.

Nyttosaker till hushållet

Fast vi rensar och försöker minska på hushållsprylarna är det ständigt något som fattas. I köket är det mycket för att vi rensade ut plasten utan att ersätta. Många saker klarar vi oss utmärkt utan men vissa saknar vi nu såhär ett par år senare. Det har inte blivit av att ersätta för det går ju utan med men nog skulle det vara skönt eller praktiskt att ha vissa saker. I år står slickepott, minislickepott, iskubsformar av stål samt glassformar i stål på önskelistan. Jag vill egentligen har en starkare mixer/blender också men har inte plats i skåpen så det får vänta.

I sovrummet har vi bäddat med ett för kort lakan i vår dubbelsäng allt för många gånger och önskar oss därför ett nytt. Vis av bebiserfarenheter från förra gången hade det inte suttit fel med ett par extra underlakan. Även varsitt påslakansett önskar vi oss. När vi blir ytterligare en i familjen kommer vi behöva lite fler lakan.

Presentkort

Till min svägerska brukar jag nästan alltid ge ett presentkort på något jag tror hon skulle tycka om (garn och tyger :-)). Då kan man ju själv välja och ta något som kommer till användning. Min sambo får alltid ett presentkort på ost av sin arbetsgivare till jul, då köper vi ett par lyxiga ostar och frossar en helkväll. Just nu har vi två presentkort hemma vi behöver lösa in inom ett par månader, ett på just ost och ett på ekologiska gör det själv produkter. Annars kan man ju passa på att lösa in alla presentkort när årets fattigaste månad infaller, så blir det lita guldkant på den ändå.

Blomstercheckar tycker jag är ett underskattat presentkort. Fyller personen jämt får den troligen ett hav av blommor på den aktuella dagen, då kanske det är roligare att ge blomstercheckar så jubilaren kan ha fina snittblommor längre.

Handgjort

Så oerhört fint att få något handgjort som någon kär vän eller släkting lagt ner massor med tid och kärlek i. Alla handgjorda saker jag fått har även kommit till användning så det har inte bara blivit en plikt att spara saker någon kämpat så mycket med. Jag hoppas givetvis att det samma gäller för saker jag gjort.

Tips här kan vara stickade eller virkade vantar och mössor, i vårt hushåll är det saker som går åt på löpande band och nästan alltid behövs. I doppresent fick hjärtegrynet ett fantastiskt lapptäcke av min kusin, han använder det nästan dagligen nu.

 

Ibland är det svårt att lämna ut en önskelista, det blir lätt att det känns som en shoppinglista tycker jag. Det vill man ju inte gärna ge sina vänner och släktingar som ju bara vill visa sin uppskattning. När vi önskar oss för hjärtegrynets räkning kör vi klassisk önskelista och frågar någon oss vad vi önskar är vi ärliga och säger. Men när vi hade 30-årsfest förra året hade vi skrivit att det vi helst ville var ju att fira med våra vänner och umgås med dem men att vi inte tackar nej till goda saker och vackra blomster. Det tyckte vi kändes som en okej formulering och vi fick bara godsaker, teer, viner, krukväxter, presentkort på mat och fantastiska blomsterbuketter. Så budskapet gick helt klart fram.

För ett dop eller särskilt bröllop är det ju vanligt att man har en digital önskelista som gästerna kan pricka av från. Praktiskt om man exempelvis önskar sig servicedelar eller speciella hushållsatiraljer. Det senaste bröllopet vi var på hade brudparet önskat presentkort på vissa butiker. Perfekt när man gifter sig på annan ort än man bor, så blir det inte så mycket att ta med hem.

Hur brukar ni göra med presenter? Säger ni att ni inget vill ha? Funkar det? Eller är det någon mer som fortfarande kör med önskelista?

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander. 

 

 

Att blir av med pälsängereländet

download

Förra veckan skulle jag ägna mig åt den mysiga aktiviteten ta-ned-alla-gamla-bebiskläder-från-vinden, en uppgift jag sett fram emot ett par veckor men inte ville göra för tidigt pga någon slags nojighet över sakernas tillstånd. Ganska snabbt förvandlades dock mysigheten till suckar och svordomar när jag hittade en hel pälsängerkoloni bland våra fina saker. Vi hade inte gjort så där som man ska och förvarat kläderna i vaccumpåsar utan hade helt godtroget packat ner i papplådor som dessutom inte gick att stänga riktigt pga för många miniplagg.

Larverna var i alla boxar. Inte på alla plagg men de hade liksom letat fram de göttigaste ut varje box och smaskat i sig. Merinoull och alpacka verkar vara deras favoriter om jag ska ta en teori bara baserat på vad de åt upp för mig. Endast saker som min svägerska eller jag stickat till hjärtegrynet, inte en larv på de små tröjor som fanns kvar från min sambos barndom. Jag vet inte varför men kanske har det något att göra med hur man behandlade ull på de tiden? Bomullen hade de hoppat över samt alla ytterkläder som ju mest är i syntet. Tack och lov för det för det är ju de plaggen som är lite dyra. Några saker jag själv stickat var det synd att hitta uppätna och bli tvungen att slänga men samtidigt tycker jag ju det är kul att sticka och stickar gärna lite nytt till nya bebisen. Ett plagg som min svägerska stickat kommer jag försöka laga (kanske har du kvar reservgarn till ekollontröjan, Nicolina?) och flera av dem jag stickat ska jag också laga. De två som var helt förstörda slängde jag i soporna (vill ju inte sprida smittan vidare till någon återvinning) och några som jag stickat själv men som var lite misslyckade och inte användes slängdes också.

IMG_20160820_222804

Bebisväst, tillika det första plagg jag stickat. Nu i behov av en omfattande reparation pga eländesohyra. 

För att bli av med ohyran ska man sedan:

  • Tvätta kläderna så varmt man vågar men minst 60 grader. Jag körde all bomull i 60 och lakanen i 90 grader. Ytterkläderna som inte hade larver eller äckel på sig körde jag i 40 för att bara skölja bort äckelkänslan.
  • Torktumla varmt och länge. Allt som tålde torktumlaren fick åka ett par extra minuter där.
  • Frysa plaggen i minst en vecka i minst -18 grader. Jag la in alla ullplagg och sånt som inte tål 60 grader i frysen. Vår frys är ju inställd på -18 (som man ska) men oklart om den verkligen kommer ner på det.
  • De frysta plaggen tvättade jag sedan för att få bort äcklet och vid en okulär besiktning kan jag inte längre se några larver eller andra tecken. Jag vet ju dock inte hur säkert det är så jag har inte vågat flytta in några kläder till vår garderob än.
  • Dammsuga angripna områden ordentligt och sedan slutförvara dammsugarpåsen i frysen i minst en vecka.
  • Förvara plaggen i täta plastpåsar nästa gång. Kontrollera då och då för att se att de inte kommer tillbaka.

När jag frågade runt i styrelsen visade det sig att två av lägenheterna i den svalen vi har förråd ovanpå hade anticimex på besök för att spraya mot pälsänger för tre år sedan. Alltså ungefär samtidigt som hjärtegrynet började växa ur sina kläder och vi började lägga upp på vinden. Kanske kommer det därifrån? Jag vet inte hur länge ohyran kan bli kvar men det verkar ju lite misstänkt om de redan haft problem där. Önskar bara att vi fått veta det då, då hade vi kanske inte varit dumma nog att skippa plastpåsarna.

Efter att ha tvättat i två hela dagar och vikt, sorterat, städat och fixat är jag nu ganska säker på att vi fått bort eländet från barnkläderna. Alla lådor står nu (städade och fina) i vårt vardagsrum som någon slags karantän innan de får komma in i bebisgarderoben (som inte finns än så man kan ju också säga att det är därför de står här) Det är otroligt mycket kläder så vi kommer att köpa vaccumpåsar (trots att de är dyra och plastiga) och lägga inaktuella storlekar på vinden igen. Men efter den här bebisen ska rubbet säljas. Aldrig att jag tvättar och donar med allt det där igen. Min resningsiver fick ett stort nytillskott av energi nu när jag tvingades hantera och åtgärda frukten av att spara till förbannelse.

Bild från anticimex.se

Rensa ut – 10 saker

IMG_20160816_205425

Äntligen ett lätt rensningsuppdrag! Den här veckan ska jag rensa ut 10 saker, vilka som helst. Den enda regeln är att det är 10 stycken. Jag antar att man kan välja själv om man vill rensa ut just 10 stycken eller rensa från 10 kategorier (om man är ambitiös) Ett förslag är att ta med sig en korg eller låda och traska runt hemma och spana efter saker man kan tänka sig att leva utan. Detta fixade jag genom att bara gå omkring och plocka lite här hemma under kvällen (ungefär som jag gör varje kväll) Plocka undan efter dagens lekar, packa upp väskorna efter långhelgens utflykt, rensa lite extra i varje låda jag la ner något i. Efter den dagliga undanstädningen hade jag samtidigt fått ihop tillräckligt med prylar. Jag brukar ju inte smårensa överallt varje kväll (då hade jag ju varit klar med min rensning för längesedan) men gå runt och plocka lite brukar jag göra ändå.

Jag hade några ställen jag nästan säkert visste att jag skulle kunna hitta saker att rensa ut på:

  • Pockethyllan – den tycker både min sambo och jag är snyggast när den är full, men inte överfull. Så jag visste att det kanske var någon bok kvar där som inte sparades för att läsas om i närtid utan mest för att fylla hyllan. Nu har vi dock ett helt gäng böcker på vänt för att komma upp i hyllan så det behövdes plats där.
  • Hatthyllan och hallförvaringen – två ställen som slammar igen väldigt fort tycker jag. Här passade jag på att lägga i ordning allt igen samt lägga en del i tvätten.
  • Klädkammaren – fixade till lite så allt hängde bättre men hittade faktiskt inget att rensa ut mer än några saker till återvinningen (som jag inte räknade) samt att jag la ihop alla redan utrensade kassar till en. Nu blir det inte utrensat i lika stor mängd längre så jag orkar inte ha tre olika renskassar på g hela tiden. När den här enda blir full får jag sortera den istället. Jag har kategorierna: sälja (kräver lite tid och engagemang att lägga upp på tradera/blocket eller gå bort till second handen här på gatan så det blir bara gjort när jag samlat ihop en liten hög) byta (på en facebookgrupp jag är med i, kräver också att jag fotar och lägger upp samt planerar att vara hemma under veckan för att genomföra bytena) och skänka (oftast till Myrorna) Hittade också två saker att lämna tillbaka till sin rätta ägare. Trodde jag gjort klart det men tydligen inte.
  • Har man en övrigt-låda är det ett perfekt ställe att rensa i. Har dock redan skrotat min sån.

Det som tillslut blev utrensat var det som syns på bilden högst upp.

  • Mässingsmortel – vi har fått en i sten som är mycket bättre, därför kan denna bytas bort.
  • Ask i plåt – köpte när jag jämt köpte askar men insåg i dag att jag aldrig gillat. Innehöll tidigare alla tändstickor och tändare eftersom den är ganska svår att öppna men nu la jag dem i en annan svåröppnad ask som är mycket snyggare. Båda askarna synd i detta inlägg.
  • Kopp på fat med doftljus i – fick i examenspresent men passar mig inte alls. Doftljus bränner vi inte här hemma eftersom jag inte tror det är bra för inomhusluften och koppar har vi i överflöd.
  • Två par solglasögon jag trodde jag gjort mig av med för evigheter sedan. Inklusive två fodral där det ena är av riktigt dålig kvalité och det andra känns kladdigt (troligen eftersom det är belagt med någon slags plast som nu börjat avge alla sina ftalater åt höger och vänster, läskigt!)
  • Tre böcker jag aldrig mer vill läsa eftersom de var så läskiga.
  • Fem läppglans och ett läppbalsam av märken jag aldrig mer vill använda. Har haft kvar dem för att kunna vara ”fin” vid enstaka tillfällen men använde ett liknande i somras på ett bröllop och hade torra, sköra läppar i flera dagar efteråt. Slängde det aktuella genast men glömde att slänga dessa. Ska jag ha nått på läpparna i fortsättningen kommer jag köpa något eko som inte irriterar min hud så.

IMG_20160816_093334

Dessutom slängde jag ett par skor imorse. De var mina sista kilklackskor och jag har haft dem i 6 år. Eftersom jag köpte dem begagnade är jag ändå lite imponerad av deras livslängd men nu var de helt slut. Bilden visar inte jättetydligt men silverbeläggningen har lossat både fram i tån och på sidorna. Klackarna var slitna och sidsömmarna börjar ge sig så att jag trampar ur dem ideligen.

De fick bevista sin sista opera (och jag försökte gömma dem hela tiden för alla tanter runt mig hade pärlhalsband och prydliga handväskor och jag kände mig lite underklädd i mina slitna skor och tygväska. Jag försöker motarbeta att opera är finkultur men sugs in i det ändå, svårt dilemma som kanske kräver ett helt eget inlägg) men morgonen efter åkte de i soporna. De är svårt att återvinna skor så när de är slut slänger jag dem i brännbart. Ingen annan ska gå i skor som är i så dåligt skick tycker jag. Är det någon som har bättre tips på hur man slänger utslitna skor?

Kanske kommer jag ersätta skorna någon gång men just nu är kalendern tom på tillfällen där de skulle behövas. Jag gillar ju kilklack så egentligen är det obegripligt att jag har så många klackskor nu och inga med kil.

Totalt blev det 15 saker från 7 kategorier. Jag är helnöjd! Jag kunde ju inte ta bara ett läppglans bara för att få just 10 saker, när det var sex lika dåliga i burken.

Häng på detta uppdrag vet jag, det var lätt och gav bra resultat. Vill man börja rensa men tycker det känns svårt och motigt är nog just denna utmaning precis lagom!

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander. 

Babyfilt och dop-present

IMG_20160811_213024

Efter mycket om och men, frustration, svett och nästan tårar blev babyfilten klar! Filten överlämnades vid ett dop igår till en liten prinsessbebis vars föräldrar älskar små spetsgrejer och flickiga kläder. Mönstret kommer från Drops fast jag redan sagt att jag aldrig mer ska sticka något efter deras mönster. Ändå återvänder jag av bekvämlighet och troligen lite snålhet. Jag har inte fått kläm på Ravelry tillräckligt bra för att orka leta där och orkar väl inte sätta mig in i det heller. För just detta tillfälle behövde jag ett mönster för en spetsfilt och detta var det jag hittade lättast.

Mönstret var (som vanligt med dropsmönster) lite väl komplicerat men när jag fattat och lärt mig utantill var det lätt. Jag gillar inte heller när det står ”minska 46 maskor jämt fördelat över hela varvet” och måste då ta hjälp av ett mattesnille eller chansa. Någon som har bättre förslag på hur man räknar ut sånt?

Jag använde ett vitt bomullsgarn istället för ull som föreslogs i mönstret. Familjen som fick filten uppskattar att det är lätt att tvätta och har andra material för att hålla varm om vintern. Just nu är det ju även inte läge för riktigt varma kläder, tack och lov.

Mönstret består av fyra olika delar och jag tänker att man kan variera hur man vill ha dem eller kanske lägga till en del på höjden för att få en större filt. Jag följde inte måtten så väl eftersom jag valde en större rundsticka än föreslaget men fick tillslut en filt som var 65 * 80 cm. Ganska nära måtten i mönstret alltså. Eftersom den är gjort med spets går det alldeles säkert att töja den ett par centimeter om man skulle vilja.

IMG_20160811_212922

Detta är den första delen man stickar och i kanten syns kantmaskorna som stickas räta på alla varv. Efter vågmönstret kommer en del med räta och aviga och sedan börjar spetsen.

IMG_20160811_212928

Som ser ut såhär. Den här delen drog jag upp oräkneligt antal gånger, i alla fall de första fem varven. Sedan fick jag kläm på det och då var det lätt 🙂

IMG_20160811_212937

Den här biten var lättare. I mönstret ska det vara ett par upprepningar till av detta mönster men eftersom min tid började bli knapp nöjde jag mig. Hela filten blev ju ändå ganska stor.

IMG_20160811_212910

Avslutet tycker jag blev lite taffligt men jag kunde inte komma på ett bättre sätt än att bara maska av efter ett par räta varv. Hade dock gärna velat ha en snyggare kant. Kanske någon av er har förslag på hur man skulle kunna göra? Hade det gått att få vågor i båda ändar kanske det varit fint?

Jag är i alla fall väldigt stolt över att ha slutfört detta stora projekt och presenten blev precis så uppskattad som jag hoppats. Men det blir inga flera filtar av detta mönstret.

 

Rensa ut – Pyssel och alster

Ojoj, detta kan bli en svår vecka! Och en dag försent börjar jag dessutom… Men jag börjar med att teoretisera kring själva uppgiften; att rensa bland pyssel och alster.

Jag pysslar en hel del själv och har redan tidigare våndats över hur mycket prylar det blir att förvara. Alla pyssel är inte så lyckade att jag vill ha dem framme eller ge bort dem, då uppstår svårigheten att bestämma vad som ska hända. Jag borde ju se dessa eventuellt lite misslyckade pyssel som övningsobjekt och när de är klara, slänga eller demontera dem. Men ibland är det svårt! Ofta ligger det mycket tid, energi och kanske en del pengar bakom produkten och då känns det liksom snörpligt att bara slänga dem i soporna. Idag fick jag dock lite hjälp i min sortering när jag upptäckte en hel pälsängerkolloni i våra bebiskläder. Bland dem fanns några stickade saker som var helt uppätna, de blev jag ju tvungen att slänga och kanske var det lika bra. Nu vet jag ju vilka barnkläder som var bra och vilka som bara användes av plikt för att jag gjort dem själv. Även en not till mig själv: köp vaccumpåsar att förvara barnkläder som ska sparas i. Sälj resten.

Jag har några tavlor och kollage som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. De är inte tillräckligt lyckade för att ha framme men består av fina delar jag inte vill slänga. Kanske ska jag bara göra som hjärtegrynet som tar hem alster från förskolan och sedan förbättrar dem här hemma tills de är förbättrade till småsmulor och dammsuges upp.

Hjärtegrynets alster är därför ingen förvaringsutmaning än. Han skapar en del men leker oftast sönder sakerna mer eller mindre direkt. Även, som sagt, det som skapas på förskolan. För att ha några teckningar kvar har jag fått smyga undan och sätta i en pärm. Då skriver jag även namn och datum på dem så jag inte glömmer. Jag tycker inte det är nödvändigt att spara massor av hans teckningar men några är kanske kul att ha. Legobyggen och andra liknande alster demonteras efter ett tag och byggs om. Jag skulle aldrig limma en legomodell eller annat bygge men jag vet en del som gör så för att spara.

IMG_20160809_182447

Min sambo har både modellflygplan och tennsoldater sparade från sin barndom. Tennsoldaterna har han ställt upp i botten på vårt jättestora vitrinskåp och de tjänar som underhållning (att titta på) för alla som kommer hem till oss. Eftersom vi ändå inte hade något att ha längst ned i skåpet och vi absolut vill ha kvar skåpet passade det bra med tennsoldater där. Jag har dock funderat på det pedagogiska i att ha en uppställd armé i ögonhöjd för små barn. Det känns ju inte riktigt som en influens man önskar sina barn…   Modellflygplan finns två eller tre kvar och dem har han i en låda. De andra hade blivit så spröda att de föll sönder när vi skulle lyfta upp dem ur lådan. Bara att slänga alltså.

Förra veckan var det ju foton som skulle rensas, de kan man ju också betrakta som en form av alster. Jag pysslar med mina och min sambo redigerar. Här tror jag att det gäller att man kan vara ganska hård, när pysslet är förbrukat kan man slänga. Likaså med redigerade bilder, man behöver inte ha massor av versioner av bilden kvar utan det räcker med den färdiga. Man kan ju alltid göra om.

När jag själv tillverkar har jag numera alltid en plan för vad saken ska hamna när den är färdig. Jag stickar och virkar en del för att ge bort och då har jag ju blivit av med förvaringsproblemet. Förhoppningsvis kan mottagaren med att slänga saken när den är uttjänt eller om den skulle vara fel på något sätt. När jag gör till mig själv har jag fått upptäcka genom trial and error vad som funkar. Min Ramona blev ju exempelvis inte så lyckad medan en del mindre saker som mössan Timjan blev väldigt använd. Glitterväskan har ännu inte fått komma ut och festa tyvärr. Än har jag inte bestämt mig för om det är för att den inte passar mig eller om det är tillfället som saknats.

En annan form av alster är julkort och gratulationskort. De som kommer in i detta hem förvandlas till dekorationsgirlanger och hänger framme på den aktuella tidpunkten. När de en dag blir för många får jag börja rensa även i girlangerna. Fördelen då kommer vara att vi haft korten framme varje år och haft gott om tid att beundra och njuta av våra släktingar och vänners alster.

 

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander.