I kväll har vi sett ett Vetenskapens Värld – avsnitt från förra veckan. De visade en Michael Mosleyfilm som heter Flickor och Pojkar – födda olika? som givetvis gav upphov till diskussioner här hemma.
I filmen kommer de inte fram till någon egentlig slutsats, den ena forskaren tycker att han hittat att hormonerna i tonåren gör att hjärnan utvecklas olika medan den andra tycker att skillnaderna mellan individer är större och att könsskillnaderna är så små att det inte går att bevisa att de är medfödda.
Vi är ju inga hjärnforskare så det enda vi kan jämföra med är hur våra egna liv ser ut.
Vår son älskar fordon och särskilt jordbruksmaskiner. Är det för att han är en pojke och ”förprogrammerad” att gilla fordon eller för att just han tycker om fordon? Är det på individnivå eller gruppnivå intresset föds?
Jag försökte se könsskillnader i min mammagrupp förra året men sanningen är att det var otroligt svårt. För det första var min pojk den enda pojken i gruppen, de andra fem var alla flickor. För det andra blir alla barn klart påverkade av sina föräldrar. Många av mammorna uppmuntrade typiskt ”kvinnliga” intressen hos sina bebisar. Förmodligen uppmuntrade jag ”manliga” hos min son fast jag försökte motverka det. För det tredje var individskillnaderna hos dessa sex bebisar långt större än några könsskillnader. Några tog sig fram för egen maskin tidigt, några älskade bollar, några ville bara sitta i famnen, några tog inte ögonkontakt omedelbart. Var det manligt eller kvinnligt? Eller bara olika?
Jag irriterar mig på att de förmodade biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor används som ursäkt av båda könen för att slippa kontra få göra något personen vill. Som ”jag är inte så bra på att dra i skruv/byta glödlampa/laga tvättmaskinen så det får min man göra.” Eller ”min fru tycker om att göra fint hemma/laga mat/köpa presenter till barnen så då låter jag henne göra det.” Och så vidare i all oändlighet. Varför kan man inte bara vara ärlig och säga att man inte vill göra det/gärna vill göra det?
Sedan kan man också tänka efter på om det verkligen är så att den andre så gärna vill göra det där man själv vill komma undan. Vill min sambo verkligen skruva i alla skruv i vår lägenhet? Eller gör han det bara för att jag inte gör det och därmed tvingar honom att göra det genom att låta bli? Vill jag verkligen köpa alla presenter eller gör jag det bara för att min sambo inte gör det? Här är det inte solklart vad som är vilja och intresse och vad som är inlärt eller kommer av att ingen annan gör det.
Jag försöker tänka efter vad jag verkligen vill själv och fråga min sambo vad han verkligen vill men det är inte alltid lätt. Jag är själv en så tydlig produkt av det samhälle jag växt upp i att det är svårt att känna vad jag faktiskt vill och vad jag lärt mig att jag vill. Jag är inte ens helt säker på att det går.
Ibland handlar det ju också bara om att få något gjort. Vill jag gärna ha upp en skruv i väggen kanske det är lättare att bara göra det själv än att fundera på vem av oss som är mest intresserad av att skruva. (Just nu finns ett solklart svar på den fråga, sonen min är klart mest intresserad av att skruva av alla i den här familjen)
Nu har jag bara skrapat lite på det jämställda isberget här, detta ämne är i det närmaste outtömligt. Vad tror ni? Finns det biologiska anledningar till att män och kvinnor beter sig olika eller är alla inlärda?
Då kan man bara haka av dynan från baksidan för att ta med den in.
Såhär ser det ut när dynan är avtagen:
Förutom att slippa mögel på dynan i längden slipper vi också fågelskit på den. Vi har en mås som alltid bygger bo på vårt tak och sedan föder upp sina små dunbollar i vår port. Stor risk för nedskiten dyna alltså. Jag har sett många varianter på cykelstol men kanske funkar detta system även för andra modeller?
Händelsevis 