Cykelstolen

När hjärtegrynet kunde börja åka bak på cykeln var det en sådan lättnad! Äntligen kommer man fram utan att det tar halva dagen med vagnen eller bussen. Från ett års ålder ungefär gick det bra att sitta bak på cykeln för honom. Kanske hade det gått tidigare också men det var ju mitt i vintern och isigt så då ville vi inte prova. Nu cyklar vi varje dag och det är aldrig några problem.

Men jag har sett många dynor på andras cykelsadlar som är alldeles söndermöglade. Så vill vi ju inte att det ska bli med våran. Vi har oftast tagit in hela stolen men nu börjar vi tröttna lite på det. Den håller ju säkert längre om man alltid tar in den men det är ju så mycket att släpa på jämnt. Vi har inte möjlighet att förvara våra cyklar inomhus så de står ute året runt. Nu har vi börjat ta in bara dynan efter råd från vår granne. Det funkar hur bra som helst och är mycket lättare än att ta in hela stolen.

För att det ska funka smidigt har vi börjat knäppa bältet bakom axlarna istället för mellan benen. Så knäppet är knäppt hela tiden men hakarna bakom axlarna trär man ut varje gång. Såhär:

bild 1-15Då kan man bara haka av dynan från baksidan för att ta med den in.

bild 3-12Såhär ser det ut när dynan är avtagen:

bild 4-9Förutom att slippa mögel på dynan i längden slipper vi också fågelskit på den. Vi har en mås som alltid bygger bo på vårt tak och sedan föder upp sina små dunbollar i vår port. Stor risk för nedskiten dyna alltså. Jag har sett många varianter på cykelstol men kanske funkar detta system även för andra modeller?

 

 

 

Earth Hour

earth-hour-2015

På lördag kväll firas Earth Hour. Man uppmuntras då att släcka alla lampor och stänga av alla elektriska apparater under en timma för att uppmärksamma klimatförändringarna och visa att man är villig att hjälpa till för att stoppa dem. Vi har varit med och firat ett par gånger förut och det är alltid en mysig kväll. Eftersom tvn och alla lampor är avstängda kan man i lugn och ro prata med varandra eller spela spel i skenet av stearinljus (inte parafinljus såklart!) utan att någon känner sig frestad att sätta på en dator eller telefon för att kolla något och då förlora fokus. Jätteskönt tycker jag.

Om det egentligen blir någon minskning i elkonsumtionen på grund av Earth Hour har diskuterats men jag tycker att det är bra att vår överkonsumtion av el uppmärksammas. Kanske kan den som hängt på fenomenet Earth Hour en gång börja tänka mer på sin elkonsumtion och därmed minska den efter hand? Ungefär som med Rocka Sockorna tänker jag. Underbara Clara skrev ett inlägg om att det är hyckleri att rocka sockorna och sedan ta fostervattensprov för att kunna abortera foster med Downs. Självklart blev det diskussion i kommentarsfältet efter det inlägget. Jag tycker att det är bra med breda kampanjer som är lätta att hänga på och dras med i. När man väl varit med kanske man börjar tänka efter. Själva kampanjen leder förhoppningsvis till att man pratar om effekten av den och anledningen till den.

Så på lördagkväll kanske vi alla kan prata lite om klimatförändring och elkonsumtion? Kanske kan man komma in på hela överkonsumtiondiskussionen med. Man har ju en hel timma på sig!

Bakom Earth Hour står ett dedikerat team som får allt att fungera och hela kampanjen att hålla ihop. De får vara mina inspirerande personer idag!

3 frukter jag hellre avstår om det inte finns eko

  • Bananer – efter att ha hört hur mycket bekämpningsmedel som används på plantagen och hur dåligt de som arbetar med bananerna mår kan jag inte förmå mig att köpa konventionella bananer.  Om det innebär att vi måste avstå banan gör vi hellre det. När ekobananer är billigt köper vi mycket och fryser in. Då har vi alltid i reserv ifall det skulle vara slut. Frusen banan är perfekt att göra smoothie eller glass av.
  • Annans – ingår på intet sätt i vår basdiet men finns det ekoannanas köper jag gärna. Jag har lärt mig att för en annanasodlande familj är skillnaden i pris på eko och giftig skillnaden mellan att kunna försörja sig och inte.
  • Vindruvor – ingen frukt får lika ofta underkänt ur giftinnehållsynpunkt som vindruvor. De tunna skalen låter mycket av giftet komma in i frukten och går därför inte att tvätta bort. Samma sak med russin. Hjärtegrynet älskar vindruvor men vi köper det väldigt sällan. Vi har en vinranka på balkongen och får typ två klasar per år på den. Men hjärtegrynets gudmormor har hela uterummet fullt med vin så där springer hjärtegrynet och hämtar klasvis när det är rätt säsong.

På köpet

De flesta affärer har i perioder kampanjer som köp 3 – betala för 2, få den billigaste vara för halva priset, två till priset av en, välj fyra betala för tre och så vidare. Eller starta en prenumeration, få en pläd/ljuslykta/skål/tidning på köpet. Jag har tidigare gått på dessa erbjudanden och fått en hel massa saker ”på köpet”. Allt från mat till prylar och kläder.

Men dessa kap är sällan kap. Prylarna var saker jag egentligen inte behövde eller ville ha, de blev bara stående. Ofta var det usel kvalité och jag förstod verkligen varför företaget var tvunget att skänka bort sakerna. Kläderna blev aldrig några favoriter och mycket av maten har jag förmodligen slängt.

Samma sak med de saker vi fått gratis (ibland mot fraktkostnad) Ni vet, man får ett provpaket och sedan säger man upp abonnemanget direkt. Porslinet matchar inte med något annat vi har och måsta handdiskas, det kommer sällan fram. Filmen såg vi aldrig. Böckerna från GoBoken var de uslaste barnböcker jag läst.

Till och med barnkläder som jag tänker att det är idiotsäkert att de kommer till användning blir liggande. Extra vantar och en mössa till när vi ändå köper. Men nej, de ligger bara där i lådan för de var ju inte exakt det vi ville ha.

Nu försöker jag undvika dylika kampanjer över lag. Är det så att jag ändå tänkt köpa fyra är det ju bra om jag bara behöver betala för tre men skulle jag ha två är det ju helt olönt. Att betala för tre när jag ville ha två är ju dyrare! Och nu har jag lärt mig att extra sakerna inte kommer till användning.

I mataffären köper vi bara fler om det är saker vi kan förvara länge. Typ tetror med bönor/kokosmjölk/krossade tomater. Möjligen frysvaror. Allt annat blir dåligt snabbare än vi kan äta upp det och det är bara slöseri med resurser att vi har det hemma.

Hade vi ändå tänkt köpa många är det en annan sak. Sådana kampanjer blir jag fortfarande glad av. Men generellt gör kampanjskyltar, extraprisannonser och gratis-saker mig misstänksam. Inget är gratis, egentligen. Och är det det innebär det bara att någon annan betalt för det.

Barnklädesgalen?

De senaste åren har jag inte köpt särskilt mycket kläder till mig själv. I alla fall inte om man jämför med tidigare år. Jag trodde att jag botat min besatthet av klädkvantitet och övergått till kvalité men nu undrar jag om jag inte bara lurat mig själv. Jag har visserligen inte köpt kläder till MIG men till min son däremot. Till honom har jag köpt kläder i högar! Mest är de från second hand. Det är som att jag tänker att eftersom det är begagnat och pengarna oftast går till välgörande ändamål är jag ursäktad att köpa hur mycket som helst. Fler plagg betyder ju bara mer välgörenhet och det kan ju aldrig vara fel. Fast det blir ju fortfarande för mycket kläder här hemma hos oss. Och fast det är billigt blir ju utlagda pengar för något som inte används bortslösade pengar. (Jag känner igen mig i Underbara Claras inlägg om loppishets som hon skrev 2013)

Fram tills ett par månader sedan hade hjärtegrynet ingen åsikt om vad han hade på sig. Jag kunde ta på honom allt möjligt fint och variera kläderna efter väder så han alltid hade lagom mycket på sig. Jag köpte massor med plagg till honom för att alltid ha att byta med i fall allt skulle vara smutsigt. Fast det var det ju aldrig. Som exempel kan jag säga att i storlek 68 har vi så mycket kläder att vi ledigt kunde låna ut lagom stora barngarderober till två små bebisar samtidigt utan att ens ta med de absoluta favoriterna. För mycket kläder redan när han var sex månader alltså.

De dagarna när jag kunde bestämma vad han skulle ha på sig är helt klart över. Nu har han starka åsikter om vad som ska på och inte. Mest inte faktiskt. Det som ska på är traktortröjan. Varje dag. Är den i tvätten (vi försöker tvätta den var tredje dag i alla fall för att det inte ska sunka ihop totalt) är det katastrof. Möjligen kan han tänka sig att ha på sig båt-tröjan men valen. Alltså två tröjor är okej. På förskolan verkar det som att repertoaren är lite större så där lägger vi tröjor han vägrar hemma. Bland byxorna accepteras två par.

Alltså finns det ingen som helst anledning att han har en hel byrå (visserligen ett gammalt sängbord, så den är inte jättestor) sprängfylld med kläder OCH en av mina garderobslådor full OCH en hylla med tjocktröjor.

Kanske har jag inte alls botat min klädövershopping utan bara ersatt målet med den. Jag använder min son för att rättfärdiga att köpa kläder. Men han behöver dem inte. Han vill inte ens ha dem. Får han bara ha sin traktortröja är han helt nöjd.

Jag erkänner villigt att jag tycker det är roligt att köpa kläder. Jag har också svårt att gå förbi plagg som jag tror är riktiga kap. Om det verkar användbart köper jag det oftast. Det knäppaste är när jag köpt plagg eller skor som hjärtegrynet redan växt ur. Alltså jag vet redan innan att de är för små. Visserligen blir detta ofta till lycka för grannflickan men ändå. Lite galet är beteendet.

I veckan ska hjärtegrynet och jag skaffa en ny söndagshatt till honom. Egentligen en solhatt men om vi kallar den söndagshatten (Efter hatten i sången ”En liten tomtegubbe”) har han gärna den på sig. Jag ska stå emot alla andra kläder i affären. Jag vet att det kommer finnas massor av fynd (det är en outlet vi ska till) och fina kläder men han behöver inget nytt. Möjligen en till traktortröja för att ha något att byta med…

Manligt och kvinnligt

I kväll har vi sett ett Vetenskapens Värld – avsnitt från förra veckan. De visade en Michael Mosleyfilm som heter Flickor och Pojkar – födda olika? som givetvis gav upphov till diskussioner här hemma.

I filmen kommer de inte fram till någon egentlig slutsats, den ena forskaren tycker att han hittat att hormonerna i tonåren gör att hjärnan utvecklas olika medan den andra tycker att skillnaderna mellan individer är större och att könsskillnaderna är så små att det inte går att bevisa att de är medfödda.

Vi är ju inga hjärnforskare så det enda vi kan jämföra med är hur våra egna liv ser ut.

Vår son älskar fordon och särskilt jordbruksmaskiner. Är det för att han är en pojke och ”förprogrammerad” att gilla fordon eller för att just han tycker om fordon? Är det på individnivå eller gruppnivå intresset föds?

Jag försökte se könsskillnader i min mammagrupp förra året men sanningen är att det var otroligt svårt. För det första var min pojk den enda pojken i gruppen, de andra fem var alla flickor. För det andra blir alla barn klart påverkade av sina föräldrar. Många av mammorna uppmuntrade typiskt ”kvinnliga” intressen  hos sina bebisar. Förmodligen uppmuntrade jag ”manliga” hos min son fast jag försökte motverka det. För det tredje var individskillnaderna hos dessa sex bebisar långt större än några könsskillnader. Några tog sig fram för egen maskin tidigt, några älskade bollar, några ville bara sitta i famnen, några tog inte ögonkontakt omedelbart. Var det manligt eller kvinnligt? Eller bara olika?

Jag irriterar mig på att de förmodade biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor används som ursäkt av båda könen för att slippa kontra få göra något personen vill. Som ”jag är inte så bra på att dra i skruv/byta glödlampa/laga tvättmaskinen så det får min man göra.” Eller ”min fru tycker om att göra fint hemma/laga mat/köpa presenter till barnen så då låter jag henne göra det.” Och så vidare i all oändlighet. Varför kan man inte bara vara ärlig och säga att man inte vill göra det/gärna vill göra det?

Sedan kan man också tänka efter på om det verkligen är så att den andre så gärna vill göra det där man själv vill komma undan. Vill min sambo verkligen skruva i alla skruv i vår lägenhet? Eller gör han det bara för att jag inte gör det och därmed tvingar honom att göra det genom att låta bli? Vill jag verkligen köpa alla presenter eller gör jag det bara för att min sambo inte gör det? Här är det inte solklart vad som är vilja och intresse och vad som är inlärt eller kommer av att ingen annan gör det.

Jag försöker tänka efter vad jag verkligen vill själv och fråga min sambo vad han verkligen vill men det är inte alltid lätt. Jag är själv en så tydlig produkt av det samhälle jag växt upp i att det är svårt att känna vad jag faktiskt vill och vad jag lärt mig att jag vill. Jag är inte ens helt säker på att det går.

Ibland handlar det ju också bara om att få något gjort. Vill jag gärna ha upp en skruv i väggen kanske det är lättare att bara göra det själv än att fundera på vem av oss som är mest intresserad av att skruva. (Just nu finns ett solklart svar på den fråga, sonen min är klart mest intresserad av att skruva av alla i den här familjen)

Nu har jag bara skrapat lite på det jämställda isberget här, detta ämne är i det närmaste outtömligt. Vad tror ni? Finns det biologiska anledningar till att män och kvinnor beter sig olika eller är alla inlärda?

 

Ekokryddor

Något som vi länge kämpat med är att ersätta alla våra kryddor med ekologiska. Vi har tidigare behövt åka till en affär vi vanligen inte har vägarna förbi för att köpa ekokryddor från Urtekram. Dessa är visserligen väldigt bra men eftersom affären ligger lite längre bort blir det ändå inte av att vi handlar där om vi inte har andra ärenden. Vårt vanliga Hemköp har ett ganska bra ekosortiment och vi har nöjt oss med deras vanliga ekokryddor (det finns typ svartpeppar och kanel) och köpt resten konventionella. Men det har irriterat mig att vi köper så mycket ekomat men ändå inte lyckats få till det där med kryddorna. Vi lagar fin ekomat från grunden och sedan smaksätter vi den med lite bekämpningsmedel. Lurad på mållinjen liksom. Så jag blev glad när vårt Hemköp började ta in Spicemasters ekologiska kryddor i fina aluminiumburkar. Nu har de en kampanj och man får 5 :- rabatt om man köper en burk. Så nu köper jag en varje gång jag handlar, snart kanske alla är ersatta!

Kryddorna är märkta med EU-ekologiskt-symbolen och producerade i Indien.

bild 2-13

 

Ett stort plus är också att de har kryddans namn skrivet på ovansidan av locken eftersom vi förvarar kryddorna såhär:

bild 1-14

 

Nu slipper jag också märka alla burkar med dymon när vi köper nya. Vinst både för mig och miljön!

Jag hoppas att Spicemaster kommer att utöka sitt sortiment efter hand så att de tillslut har alla kryddor vi brukar köpa. Hittills fattas det ett par.

Egentligen önskar jag ju att jag var så principfast att jag åkt den extra vägen och stått ut med de opraktiska burkarna för att få ekologiska kryddor även tidigare. (Eller odlat dem själv. Men basilikorna är på väg upp nu så den drömmen är kanske inte så långt bort ändå) Men jag får passa på att vara glad över att något företag bemödar sig med att producera ekokryddor i en passande burk för mig och dessutom sälja dem i affären jag handlar.

Shorts av gamla byxor

bild 1-10

Två av mina byxor gick sönder under hösten. På vänster knä båda två (borde jag se ett mönster här?) och tyget runt om hålen hade blivit så tunt att det inte var någon idé att laga. Det hade bara spruckigt mer och mer runt lagningen och aldrig blivit bra.Jag bestämde mig istället för att de skulle förvandlas till shorts. I sinom tid. I går visade det sig att sinom tid hade kommit! 

Jag började med jeansen. Jag klippte av dem i lagom längd. Eftersom detta var ett par ganska tajta strechjeans tidigare blir det bäst men korta shorts. Tajta, långa short passar inte mig. Dessutom var ju tyget så dåligt så det var inte mycket att ta av. Sedan ruggade jag upp klippkanterna med sandpapper så de skulle bli mjuka istället för klippskarpa. Sedan sydde jag helt enkelt på spetsbitar på olika ställen. Och sedan var det färdigt!

bild 2-12 bild 3-10

bild 3-8

bild 2-10

bild 1-11

De blå byxorna klippte jag av med rejäl sömnsmån (typ 10 cm eftersom jag både ville göra en dubbel fåll och kunna vika upp benen) Sedan vek jag fållen två gånger och sydde fast. Av det överblivna tyget sydde jag två band som jag dekorerade med ett grönt band jag köpt på resa i Vietnam. Dekorsöm med kontrasterande tråd blev det också i kanten på bandet.

bild 4-8 Sedan sydde jag knapphål i det färdiga bandet med den fantastiska knapphålsfunktionen på min symaskin. Knapparna fick jag dock sy för hand. Sedan vek jag upp benen på shortsen och knäppte fast med bandet. Klart!

bild 1-12

 

 

Allt som allt tog det inte mer än en förmiddag och nu har jag två par shorts till sommaren som jag redan vet sitter bra i midjan och är precis så mjuka och sköna som jag vill. Slitna kläder är ju oftast skönast så jag är glad att dessa två favoriter kunde uppgraderas från skräp till klädesplagg. Nu väntar jag bara på värmen!

Rocka sockorna

rocka-sockorna

 

I morgon är det dags att ta fram sina mest färgglada sockar, se till att få på sig två olika och hänga på 10-åriga Natheas kampanj – Rocka Sockorna.

Så här står det på hennes facebooksida:

Annorlunda är bra! Annorlunda är roligt!

Jag heter Nathea och jag vill utmana alla skolor och alla arbetsplatser (och alla andra som vill)! Hjälp mig visa att det är bra att vara annorlunda! Fredagen 20 mars vill jag att vi ska hjälpas åt att hylla våra olikheter. Jag vill att andra också ska förstå hur roligt det är med annorlunda.

Jag är tio år och min storasyster Noelle har downs syndrom. Min syster är annorlunda. Och hon är världens bästa storasyster. Jag är stolt över Noelle, hon är rolig. Jag blir ledsen när jag hör fula ord om andra människor. 

Nu gör vi skolan och världen mer färgglad och mer kärleksfull! 
Hjälp mig göra den här skoldagen till en rolig dag full av färger!
Hjälp mig fylla FB och Instagram med fötter i regnbågens alla färger!
Dra på dig olika sockor du också och dela detta till alla du känner!
Alla är välkomna att vara med!

Hälsningar Nathea Anemyr
genom mamma Erica Rinaldo

#rockasockorna

Läs mer om World Down Syndrome Day som firas 21 mars (eftersom det är en lördag så börjar vi redan på fredagen så skolor och arbetsplatser kan vara med):
www.worlddownsyndromeday.org

 

Vi kommer rocka våra sockor hela familjen, är ni med?

 

3 saker om återvinning

  • Om man funderar på om man ska lägga chipspåsen i plast- eller metallåtervinningen kan man krama ihop den till en boll. Om den stannar som en boll är det metall, om inte, plast.
  • I tidningsåtervinningen ska det endast ligga trycksaker och kontorspapper. Det är alltså inte styvheten i kartongen/pappret som avgör vad som hamnar här. Vi får ofta erbjudanden om visningar, de är tryckta på ganska tjockt papper och skulle lätt kunna hamna bland kartongåtervinningen. Men om man tänker på att de är en tycksak, de kommer från ett tryckeri, då lägger man dem i tidningsåtervinningen istället, vilket är rätt. Presentpapper är ingen trycksak, så fast det är tunt som papper och ingen förpackning ska det vara i kartongåtervinningen.
  • Ska man återvinna värmeljuskoppar är det ytterst viktigt att sära på koppen och vekhållaren. Vekhållaren är av järn och därför magnetisk, i motsats till koppen som är av aluminium. Så när stora återvinningsmagneten kommer och allt magnetiskt fastnar på den tar vekhållaren med sig koppen om de sitter ihop. Aluminiumet smälts då ned bland övrigt järnskrot och vinsten av att återvinna aluminiumet som koppen är gjord av, går förlorad. Om man inte särar på de två kan man nästan lika gärna slänga allt i soporna. Ett ännu bättre alternativ är att köpa värmeljus i kopp med påfyllnadsljus eller ljusbringare.