Black Friday och en köpfri dag

2014-11-23-1955_54722d90ddf2b37068934c25

Under veckan har det rasat in en hel hög med mail om erbjudanden och reor i samband med Black Friday. Detta amerikanska thanksgiving-fenomen som mest verkar gå ut på att få julhandeln att starta tidigare. Alla erbjudanden var för mig helt ointressanta och samtliga mail åkte direkt i papperskorgen. Jag tycker att ”Black Friday” låter otroligt deppigt alternativt en aning ondsint. Kanske är det till och med så. Ännu ett reajippo som ska få fart på handeln som mest gör att man köper onödiga prylar man inte behöver och på så vis tär onödigt mycket på jordens resurser. Lite ondsint är det ju faktiskt. Black Friday följs varje år av en köpfri dag, alltså idag. Jag hade inte tänkt så mycket på det, men eftersom mina inköp nu för tiden är så få var ju oddsen att ett av dem skulle ske idag, ganska låga. Jag har heller inte köpt något alls idag, det föll sig så att inte ens mat behövdes handlas så mitt kontokort fick vila sig hela dagen. Känns bra. Fast eftersom min konsumtion numera är mer medveten skulle eventuella inköp idag bara fått ske på en annan dag istället. Däremot kan jag absolut tycka att det är en bra grej att uppmärksamma en köpfri dag för att ämnet konsumtion, och helst då, minskad konsumtion, ska komma upp till diskussion.

Läs gärna snålcoachens och Lisas inlägg om detta.

En köpfri dag har även en egen hemsida och en blogg.

Annonser

Nyttiga November – hittills

I början av månaden tänkte jag mig ett inlägg i veckan på detta tema. Sedan verkar det som jag fick fullt upp med att laga mat och tycka massa saker på internet. Snålt med uppdateringar blev det i alla fall. Sedan sist har jag i alla fall varit på det där bröllopet jag skrev om inför dietstarten. Då gjorde jag ju ett undantag och åt det som bjöds utan att krångla massor. Dock ingen undantag som inbegrep alkohol och kaffe, dessa två var ju synnerligen lätta att avstå även på ett bröllop. Svårare dock med mjöl, socker och mjölk.

Jag blev själv förvånad över hur socker-galen jag blev. Det var som att kroppen inte fått sin favoritdrog på länge och nu bara skrek: MER; MER; MER! Jag försökte hålla det hela på någon slags kontrollerad nivå, men ett sådant sötsug har jag nog inte känt sedan i början av amningsperioden. Helt galet. Så fort jag bara smakat på efterrätten var sockerbehovet på max hela kvällen.

Men oj vad jag fick betala det i magont dagen efter. Oklart var det var som orsakade det men något var det i alla fall, och jag var lättad över att gå tillbaka till mina grönsaker och frukter.

Ett till avsteg har jag gjort från dieten, det var faktiskt tidigare i kväll. En kompis bjöd och då valde jag att inte krångla. Återstår att se om jag får betala för det i morgon.

Annars har det gått förvånansvärt bra de senaste veckorna. Frukost, lunch och middag har varit lättast. Det är fika, kvällsmacka och mellanmål som är svårast fortfarande. Jag har laddat upp med dadelkakor för att slippa hamna i sitsen att vara sugen på något men inte ha något passande hemma. Och vi har även haft massor med frukt hemma hela månaden. Chiapuddingen har fått komma till undsättning några gånger med.

Nu återstår bara två dagar av denna Nyttiga November och av köpstoppet och jag måste bestämma hur jag ska göra i december. Att sätta sig med en latte och en bakelse på en shopping-galeria mellan klädinköpen känns inte som något bra sätt att fira.

Vägen till svält eller ett hån mot de som redan svälter?

Jag har ägnat den gångna veckan åt att försvara mitt val, att äta ekologiskt och förespråka omställning till ekologiskt jordbruk, åt alla möjliga håll och kanter. Allt från kollegor som pepprar mig med frågor till spontana kommentarer i lunchrummet jag inte kunnat låta gå oemotsagda. Ni har säkert läst debattartikeln i SvD allihop. Tre forskare och en programansvarig vid SLU har skrivit en debattartikel emot ekologisk odling. Samma fyra personer som gjort detta vid i alla fall två tidigare tillfällen. I mina kretsar är det många som inte tycker att det är endast en debattartikel utan fakta. De som tidigare rättfärdigade sitt val att inte köpa giftfritt/faitrade/KRAV/ekologiskt med att det är för dyrt/bara fejk ändå/inget som vanliga medborgare ska behöva besluta om, och så vidare i all oändlighet. De fick nu vatten på sin kvarn.

Suck.

En debattartikel alltså. I en hel hög av rapporter, artiklar, forskningsprojekt som visar nästan motsatsen. Ingen i min närhet läser dem. Ingen frågar mig om dem. Men så fort någon säger att eko är dåligt, då är det plötsligt sanning och vad var det jag sa.

Jag tänker inte gå in på felaktigheterna i artikeln eller bemöta den, det har så många andra redan gjort, däremot tycker jag det är oerhört cyniskt att säga att ekologisk odling är vägen till svält, när var åttonde person i världen idag svälter. De erkänner där att det inte hade behövt finnas någon svält idag, det handlar helt enkelt inte om eko eller inte, det handlar om hur resurserna är fördelade. Och det finns inget som säger att om hela världen ställde om till ekologisk odling, så skulle resurserna fördelas som de gör idag. Kanske hade det rent av varit vägen till ett mer jämställt samhälle. Vem vet.

Länklista till andra som bemött artikeln:

Stina Berglund för ETC

Naturskyddsföreningen

Fröken Ekoreko

Jens Johansson för U&We

Ekopappan

Artikel av Anna Asker för SvD

Trädgården

Jag tänkte på min framtida trädgård och vad jag ska ha i den. Jag drömmer om fruktträd: äpple, päron, plommon, körsbär.

Och bärbuskar: vinbär, krusbär, hallon, jordgubbar.

Och massor med gönsaker: potatis, morot, lök, kryddor, kål, squash.

Ett gulligt litet växthus med avokad, citron, tomat, gurka, och såklart plats att fika.

Men hur i all värden ska jag ha tid att sköta allt detta? Det låter ju som ett heltidsjobb bara jag tittar på listan. Att ta hand om all skörd på hösten och att rensa, plantera och vattna hela sommaren. Jag får även ge upp alla semesterplaner under sommarhalvåret om jag ska ha tid med detta monsterprojekt. Är jag beredd att göra det?

Just nu fixar jag inte ens med balkongen och hur jobbigt är det i jämförelse med att sköta en hel trädgård?

Visst skulle det bli trevligare och mindre giftigt att äta sina egenodlade frukter och grönskar. Men allt annat då? Aldrig åka bort på sommaren. Lata dagar på stranden bara om trädgården redan är vattnad och klar. Är det värt det? Vad tycker ni som har trädgård? Hur mycket tid tar det att fixa med den?

Klippböcker

 

bildJag älskar klippböcker! Jag har en hel hög med olika spiralpärmar där jag klistrar in urklipp i olika kategorier. Små fina saker som bara är fina, intressanta artiklar eller notiser, idéer till vårt framtida hus, recept, babyprylar… Ja, allt möjligt! Innan hade jag alla små lappar och utrivna sidor i en låda, där hittade jag ingenting och varje gång jag skulle kolla på något som jag visste jag hade sparat i lådan orkade jag inte leta fram det. Nu är alla klipp inklistrade, inte i någon särskild ordning eller med något fint register, men i alla fall inklistrade och betydligt lättare att hitta.

bild 2-3

Dessutom har jag satt dem i olika kategorier så om jag ska ha ett recept tar jag helt enkelt fram receptpärmen. Det är även den som är överlägset mest använd här hemma. Även min sambo hittar i den som i sin egen ficka (dålig liknelse för i sina fickor hittar han minsann ingenting)

I den finns alla våra favoritrecept och massor med inspiration till nya favoriter. Jag klipper ut allt som verkar gott och många recept ur pärmen lagar vi faktiskt. Några enstaka var dåliga eller föll oss inte i smaken, då är de markerade i pärmen så man aldrig behöver göra dem igen. Tänkte ett tag att jag skulle rivit ut dem, men det funkade inte med pappret.

Ett problem jag hade var när jag ville kunna läsa även baksidan av något urklipp. Nu har jag löst det! Jag klistrar helt enkelt in sidan med hjälp av en remsa i kanten, och en likadan på baksidan. Då kan jag även bygga tjocka böcker av artiklar i en klippbok. Såhär:

bild 2-4bild 3-4

Nu planerar jag en ny klippbok som ska bli en vandringsgåva. Alla som har den ska göra ett par sidor var liksom. Det kan nog bli kul va? Återkommer när jag fixat lite med den, just nu är den ju helt tom.

 

Räven

bild 1-2Mitt senaste stickprojekt är den här lilla mössan i form av en räv. Mitt lilla hjärtegryn är så söt i den så att mitt hjärta smälter lite. Det var faktiskt ett lätt och en helt igenom trevligt stickprojekt. Fort gick det också. Jag använde Marks & Kattens Eco Baby Ull-garn. Marks & Kattens har ju gått i konkurs men sedan fått nya ägare. Dock är tillgången på deras garn lite sporadisk nu men jag hade tur att min favorit-garnaffär Garn Davidshall hade alla färger jag behövde! Jag använde 2,5 nystan av det roströda (typ 60 g) snuttar av det vita och snuttar av det svarta. Mönstret är egentligen gjort för stickor 3 – 3,5 men jag fick gå upp på 4,5 och dubbelt garn för att få till lagom storlek för min lilla 1,5-åring.

Mönstret kommer från boken Monsterstickat av Nuriya Khegay, jag lånade den av en kompis så jag vet tyvärr inte var hon köpt den.

bild 1-3

I boken ser mössan ut såhär:

bild 2-2Nästa gång är jag sugen på att prova något av dessa mönster:

bild 3-2

bild 4-2

Garderobsinventering – klänningar

Som Karin kommenterade har jag väldigt många klänningar. Hör och häpna, en kategori klänningar har jag inte ens redovisat än. Så nu är det dags för sista klänningskategorin, de lite finare klänningarna. Utom de svarta då för de var ju med i ”den lilla svarta” – inlägget.

  • Marinblå knälång klänning från skunk funk, min favorit! Den har varit med på bröllop, barndop, födelsedagar, personalfester och allt däremellan. Det enda den inte är optimal till är kanske julafton. Annars är den perfekt till alla tillfällen!
  • Rosa med rysh på ärmarna – nästan lika perfekt, fast lite kort. Har varit med på otal tillfällen den också.
  • Prickig lila med knyt i nacken – gammal som gatan men fortfarande fin. Dock använder jag inte halterneck så mycket längre.
  • Mossgrön klassisk cocktalklänning – har till och med en matchande väska. Perfekt för nyår och vintriga fester.
  • Roströd med silverpaljetter. Fin men jag har lite tröttnat på denna. Funderar på om den ska få lämna mig nu.
  • Röd ekologisk. Julaftonsklänningen no 1.
  • Röd sidenklänning. Har varit med på alla julfester sedan början av detta milenium. Och så fin som den fortfarande är klarar den kanske ett till 🙂
  • Röd kinaklänning uppsydd i Thailand. Fin och välsittande men kinaklänning fick inte det stora genomslag jag förutspådde när jag beställde den 2004. Har bara använt den ett fåtal gånger.
  • Blommig somrig. Panikköp inför en klädkod jag trodde jag inte kunde uppfylla på annat sätt. Polyester. Åker ut med polyester-rensningen tror jag.
  • Rosa med volanger. Fin men lite boxig. Bra på somriga fester.
  • Pepparkaksklänningen från Argentina. Hade någon av oss som var med på resan på sig varje dag under fem månaders resa. Den ser ut därefter. Ut nu.
  • Guldig vadlång cocktaliklänning med tyll under. Konstigt köp på väg hem från en festival. Tror aldrig jag haft den på men många av mina vänner har lånat den genom åren. Borde ge bort.
  • Guldig knälång cocktailklänning. Har visserligen använt en del men jag ser väldigt konstig ut i denna färg.
  • Vit spetsklänning från Malaysia. Jättefin när man är brun på sommaren
  • Vit spetsklänning med tunna band. Har för mig att denna är lite väl urringad nu för tiden.
  • Vit bommulsklänning med svarta prickar. Gjorde sig bra i somras på 50-tals möhippan. Använde faktiskt en del till vardags med.
  • Sidenklänning med band i ryggen. Jättefin färg och fall men så urringad och bar överallt. Hade den på ett bröllop i somras men ärligt talat kändes det ganska obekvämt. Jag är helt enkelt inte så sugen på att ha så lite kläder på mig längre.

17 finklänningar! Förutom de svarta då. Så många fester går jag faktiskt inte på så det berättigar till att äga 17 finkänningar. Måste fundera på detta en vända till…

Kläderna och slitaget

Förra månaden träffade jag en kär gammal vän. En sån där som kan med att säga saker rakt ut ni vet. Hon granskade mig kritiskt och sa sedan: det var väldigt vad dina kläder börjar bli slitna!

Jag tittade förvånat ner på dagens outfit. Visst har de bruna byxorna blivit lite blekta, början till ett hål har de också. Jackan har fått intressanta färgskiftningar efter för mycket sol. Linnet är lite som en påse i ryggen. En fläck som aldrig går bort. Handväskan är skavd och telefonfodralet har flagat ordentligt. Ur väskan sticker datorn upp i sitt fodral som har hål i alla hörn. Skorna är riktigt skavda där fram.

Visst hade jag sett alla dessa små saker innan. Jag hade bara inte tänkt på att andra ser dem. Jag hade inte tänkt på att jag denna dag lyckats mixa kläder och accessoarer som alla var slitna. Det totala intrycket blev tydligen att jag såg sliten ut.

Dagen efter frågade jag två andra nära vänner vad de tyckte. De började genast slingra sig med ursäkter som: ”Du påverkas ju inte så mycket av mode” och ”Du har ju dina kläder väldigt länge”

De höll helt enkelt med.

Jaha, tänkte jag. Vad ska jag göra med denna nya information då?

Vem är det egentligen som bestämt att man inte får ha slitna kläder? Varför är en urblekt jacka ful? Den kunde ju vara fin med, med ett annat mode kanske den hade varit helt rätt.

Ska jag lappa byxorna? Eller är de ändå bortom räddning?

Linnet, vars problem var att stretchen slutat vara stretchig, lämnar jag till hms klädinsamling. Fläcken på toppen kanske går att få ur med lite mer ansträngning. Datafodralet får så småningom en ersättare, en hemgjord hade jag tänkt mig. Väskan får hänga med ett tag till, sen får vi se.

När köpstoppet är över och jag lyckats komma på vilka och hur många kläder jag ska ha i garderoben ska jag även tänka på hållbarheten. Svarta byxor i bomull kan man ju färga in om de bleks. Jeans brukar komma undan med ganska mycket slitningar innan de blir fula.

Jag har svårt att acceptera att kläderna slits (i mitt tycke) så fort som de verkar göra. Jag vill gärna se ett inköp som en investering. Den här jackan ska jag ha i 10 år typ. Det här linnet ska jag ha i 10 år. Är det verkligen för mycket begärt av ett klädesplagg? Hur länge håller vardagskläder som man använder flera gånger i veckan? Hur länge har ni era kläder?

En ny Iphone?

IMAG0688Telefonkatastrof! Trasig skärm, slitet fodral, laddaren i fyra bitar. Suck. Jag hatar när tekniska grejer inte bara fungerar automatiskt. Jag vill bara att de liksom ska finnas där, fungerande och hela utan att jag måste vårda dem och fixa med dem hela tiden. På sin höjd kan jag tänka mig att ladda batteriet. Men det gick ju inte alls när laddaren såg ut sådär.

Ni vet ju min vånda inför nya Iphonar efter att ha sett Dr. Denis Mukwege berätta om konfliktmetaller. En Fairphone övervägdes som alternativ. Men tillslut kom jag fram till att det bästa nog ändå är att bara ta hand om den telefon jag faktiskt redan har. Betydligt billigare blev det också.

Skärmen byttes, laddaren och fodralet uppdaterades. Ny programvara installerades. Nu är den faktiskt som ny igen!

IMAG0715

 

Nyttiga November – vecka 1


Nu har första veckan av Nyttiga November gått och jag summerar lite.

Hittills har det gått ganska bra. Jag har missat tre gånger, av tre olika anledningar. Första gången var på lekplatsen i måndags, en av de andra föräldrarna bjöd på digestivkex och jag tog ett utan den minsta tanke på dieter, vad som fanns i , eller något annat. Jag var bara glad att det var mig hon bjöd och inte min son, som jag ju inte låter äta socker. Jag glömde helt enkelt bort att jag hade en matplan att följa.

Andra gången var på brunch hemma hos en kompis, hon äter sedan något år tillbaka inga mejeriprodukter och heller inget gluten. Jag tänkte att det var idiotsäkert att äta hennes mat. Hon hade stekt bovetepannkakor, väldigt spännande tänkte jag och provade genast. De var väldigt goda men i efterhand fick jag veta att det var socker i dem. Det hade jag ju inte alls tänkt på. Jag vet att hon dragit ner på socker och trodde hon lät bli helt men tydligt inte. Här visste jag helt enkelt inte.

I förrgår hade jag det tredje avsteget. Jag blev bjuden på fika hos en kompis som ansträngt sig och bakat vegankladdkaka eftersom en trejde kompis, som också var där, är vegan. Då kunde jag inte komma dragande med mina nya idéer. Jag åt helt enkelt ändå och såg det som en lyx. Väldigt gott var det.

Förutom de tre fadäserna har veckan gått väldigt bra! Jag äter färgrik, vacker mat och känner mig kanske lite piggare ändå. Men jag tror att om det ska bli någon riktigt skillnad i hälsa måste jag nog hålla på ett tag till. Det duger inte med bara en vecka.

Granntanten frågade vad jag skulle äta och här kommer en lite redovisning av en dagsmatsedel.

Frukost – Havregrynsgröt. Gärna med nötter, torkad eller färsk frukt eller bär till, och sojamjölk om det finns hemma. Jag har även passat på att äta upp gamla frysta fruktpuréer som fanns kvar sedan hjärtegrynets puréfas. De passar perfekt att ha på gröten.

11-fikat – Frukt eller torkad frukt. Ört-te de dagar jag varit frestad att ta en kopp kaffe.

Lunch – Medtagen matlåda, oftast gårdagens middag.

Eftermiddagsfika – Frukt igen eller dadelbaserad bar/boll. Smoothie de dagar jag varit hemma vid den här tiden. (Dadelbollar är för övrigt det godaste som finns! Mer om det en annan dag.)

Middag – Mest har vi ätit grytor. Räkgrytan med svarta bönor var mest populär hos sonen. Fiskrätter funkar också bra, en bit lax bakad i ugnen med lite olika grönsaker till är lätt. En dag åt jag och sonen lite mezeliknande middag med massor av smårätter.

Kvällsmat – Om jag är riktigt hungrig gör jag gröt eller en lite matigare smoothie med banan, havregryn, frön och sojamjölk. Är det bara lite fika som är aktuellt har vi satt fram olika nötter och uppskuren frukt som snacks.

Min nya favorit är chiapudding. Jag har haft en på svällning i kylen nästan varje dag. Den mättar lite men känns som en efterrätt (vi hade det som efterrätt en dag när vi hade middagsgäster, det uppskattades mycket, även av dem) Vi har ätit den med blåbär och nöthack. Till och med min sambo var positivt överraskad och förkunnade glatt: Jag vill ha en egen! Efter första smakprovet av min. Sonen tyckte nog mest att det var ett roligt ord, han vill gärna säga det men inte så gärna äta.

Över lag har det inte varit svårt att hålla sig till matrestriktionerna när jag varit hemma. Det är när jag är ute och flänger det varit lite motigare. Igår skulle jag vänta på tåget i Kristianstad i 40 minuter. Jag var väldigt hungrig men hade ingen mat med mig. Jag letade en stund men fick sen inse att det blev omöjligt att hitta någon mat jag kunde tänka mig att äta på så kort tid. Istället köpte jag en påse nötter och en färdig smoothie på pressbyrån.

Visst är det lite märkligt att all snabbmat eller färdigmat är baserad på vete eller mjölk? Det räcker att gå in på någon av de stora kedjorna i café-, restaurang- eller kioskbranchen för att bevisa det. Det är bara socker, mjölk och vitt mjöl var man än tittar. Jag hittade några sallader men ingen helt utan. Innehåller de ingen pasta så är det fetaost eller kött med i bilden.

Jag måste helt enkelt bli lite bättre på att alltid ta med mat så jag inte finner mig själv i samma situation igen.