Häromdagen lyckade min sambo och jag äntligen rensa bland alla hushållets sladdar. (Efter att jag läst en inlägg på ämnet av minimalisterna, de inspirerar mig så mycket!) Jag hade rensat lite innan och tyckte att jag kommit en bra bit men när vi väl synkade våra sladdlådor insåg vi att vi tillsammans hade åtta USB – miniUSB. Det behöver vi såklart inte ha! Kan inte ens minnas när jag använde en sån sladd senast. Fem åkte ut och tre blev kvar, då tog vi ändå i, tre är kanske lite väl mycket det med. Det hade förmodligen räckt med en.
En gammal mobiltelefon hittades med. Jag hade sparat den förra gången jag rensade för jag tänkte att det kan vara bra att ha en ifall min nuvarande går sönder. Men nu bestämde jag att om den nuvarande går sönder kommer jag förmodligen att köpa en ny (kanske en fairphone?) och inte gå tillbaka till en gammal osmart mobil. Därför skickade jag idag den gamla till envirofone som köper gamla telefoner och återvinner dem. Väldigt smart verkar det, återkommer när försäljningen gått igenom och jag vet hur allt gick. Det blir ju inga pengar att tala om för mig men det var ju heller inte därför jag skickade den. Personligen vill jag mest bli av med den och veta att den inte ligger och läcker läskigheter ut i naturen.
Så var det ju det där med att rensa för rensandets skull. Alla sladdar vi nu skänker bort är ju fullt fungerande och skulle kunna agera som dubletter och ersättare för en sladd som eventuellt går sönder. Jag beräknar dock troligheten i att sju USB-sladdar skulle gå sönder (men den minimala användning de utsätts för i detta hushåll) till obefintlig och kan därför med gott samvete skänka dem till någon affär som förhoppningsvis kan sälja dem till någon som behöver en USB-sladd.
Resten av sladdarna/teknikprylarna var antingen trasiga ( = farligt avfall-bilen) eller tillhörde min sambo och då får ju hans samvete själv bearbeta det där. Mitt har redan fullt upp med annat!
Händelsevis 