Som man bäddar…

I höstas bytte vi hjärtegrynets spjälsäng mot en gammal fin växasäng. (hittad på blocket för en spotstyver) Samtidigt gjorde vi en stororder hos danska Baby Nature. Vi beställde en madrass från Prolana, täcke, kudde och bäddmadrass från N-Sleep, bäddset från VivaTex, underlakan från Cotonea och ett ekologiskt fårskinn. När vi fått hit alla ekogrejer och kunde slänga ut den gamla skumgummimadrassen, togs sängen i bruk. Så här ser det ut nu:

Theos sängFavoritgosedjuren som alltid ska vara med när grynet sover. Inget av dem är ekologiska tyvärr men de är tvättade riktigt många gånger. Funderar på att stoppa om dem med ekoull och i alla fall bli av med polyesterfyllningen. Kanske blir det lite bättre… Lapptäcket har min kusin sytt och hjärtegrynet fick det i doppresent.

Vi bäddar med ett egensytt underlägg av en GOT’s-certifierad vaxduk, handduk (vaxduken kan ju liksom inte suga upp något så ett mellanlägg till känner vi behövs) och sedan lakan. Såhär ser det ut:

Theos säng2Alltså först madrass, sedan bäddmadrass, vaxduk, handduk, ekologiskt lakan. Så slipper vi hemska underlägg av plastad frotté som förmodligen innehåller PVC eller andra plastiga varianter.

I vår dubbelsäng har vi ett vanligt madrasskydd från Ikea, sonen sover inte hos oss så ofta just nu men i perioder när han sovit där mycket (och under hela amningsåret) hade vi ett likadant vaxduksunderlägg där också.

Ekomamma i stan har också ett inlägg om hur de bäddar här. Minimalisterna skrev nyligen om deras bäddplan för sin bebis här.

Företaget Nature Baby som vi beställde ifrån var väldigt trevliga varje gång jag kontaktade dem för att fråga saker, och när vi fick fel mått på bäddmadrassen. Leveransen gick fort och allt var väldigt smidigt. Ett toppenföretag på alla sätt enligt mig! Dessutom en bonus att Prolana-madrassen vi gärna ville ha var så mycket billigare hos dem än i Sverige. Vi tittade också på bovetemadrasser men bestämde oss tillslut för Prolanas ändå. Vi är väldigt nöjda och sonen sover som en prins. Toppbetyg på allt!

 

 

Annonser

Lindex och barnkläderna

Jag mailade Lindex igår ikväll och fick svar redan idag! Här kan ni läsa vad de säger om halkstrumpor och pojk/flick- kläder. Jag har endast tagit bort mitt namn i mailväxlingen, annars är allt som i orginal.

Hej Lindex!
Min son har en traktor-period och vill absolut inte ha på sig något som inte har en traktor (eller bil) på. Alltså begav vi oss häromdagen till Lindex för att leta efter lämpliga kläder som kunde accepteras av sonen. Efter ganska mycket letande hittade vi tillslut en tröja med traktor och en med brandbil på. Sonen var nöjd.
Jag hade också varit nöjd om det inte var för att båda tröjorna (och allt som hängde runt omkring på avdelningen) var mörkblåa. De enda andra färgerna jag såg runt mig var svart, grått, något enstaka grönt och en vit tröja. Varför måste det vara så mörka och dystra färger så fort kläderna har något tryck som skulle kunna klassas som ”pojkigt”? Jag vill gärna klä min lille tvååring i glada, barnsliga färger och inte gärna i svart eller marinblått. På ”flickadelningen” hittade jag massa fina kläder med djur, alla rosa, vita eller ljusgrå.
Jag tycker att det är så himla tråkigt att kläderna redan från storlek 92 nichas in så tydligt på flick- eller pojkkläder. Varför har ni valt att ha ett sådant sortiment?

Sonen hittade också tre par strumpor han kunde tänka sig att köpa (grön, grå, marinblå var färgerna på dem) med bilar på. De har texten Vroom skriven med anti-halk-plast under. Vad gör ni på Lindex för att försäkra er om att denna plast inte innehåller hormonstörande mjukgörare? Kan jag köpa strumporna utan att riskera min sons hormonsystem?

Tacksam för svar!

Hej och tack för ditt mail,

Kul att höra att ni fann både tröja och strumpor med motiv som sonen uppskattar i vårt sortiment!

Vi försöker ha ett så brett sortiment som möjligt, dock styrs vårt sortiment av efterfrågan och försäljning. Vi jobbar framåt hela tiden med att tillgodose våra kunders olika önskemål.

Jag tycker att vi lyckats rätt så bra med vår nuvarande kollektion som är färggrann både på pojk/flickavdelningen, det är dock tråkigt att höra att du inte upplevt detta i vår fysiska Lindexbutik. För självklart skall pojkar också få möjligheten att ha mycket blandade färger på sina plagg!
http://www.lindex.com/se/barn/pojk-92-122-cl/#!/page1/row1

Då de allra flesta av våra kunder tycker att de vill ha det uppdelat på pojk- respektive flickavdelning kommer vi i nuläget ha kvar detta. Att ha en Unisex-avdelning på vår barnavdelning är ett önskemål vi har från några av våra kunder och vi tar till oss detta.

Gällande halkstoppar under våra barnstrumpor så används plastmaterialet polyuretan (PU) som i sig är en mjuk plast och inte behöver tillsatta mjukgörare. I Lindex barnplagg finns inte heller några förbjudna, giftiga eller allergiframkallande kemikalier. Alla våra leverantörer förbinder sig att inte använda några av de kemikalier som finns på vår stopplista. För att ytterligare vara säkra på att leverantörerna följer kraven genomförs regelbundna kemikaliekontroller av produkterna

Vi tackar för att du tog dig tiden till att kontakta oss i ditt ärende och kommer att skicka din feedback på vårt barnsortiment till våra inköpare på barnavdelningen.

Önskar dig en fin fredag och kommande helg!

Med vänliga hälsningar

Jag var imponerad över att de svarade så fort och tog sig tid att svara ingående. Nu känner jag också att vi kan använda halkstrumporna utan dåligt samvete. Det där med pojk/flick-kläder tycker jag fortfarande är tråkigt. Att säga att ”våra kunder vill ha det så” exkluderar genast mig som kund och skyller ansvaret på någon annan. Jag tycker gott Lindex kunde visa vägen mot färre vardagsstereotyper genom att ha barnkläder utan tydlig könstillhörighet. Konsumentmakt i all ära men den innebär inte att försäljarna går fria från ansvar.

Ordning i sladdlådan

Efter att ha sett smarta sladdförvaringar på pinterest öppnade jag min sladdlåda. Jag resande ju den någon gång under förra året och i min naivitet trodde jag att den var ganska iordning. Men där lurade jag mig själv! Vad jag istället möttes av när jag tog av locket var detta:

2015/01/img_1809.jpg

Istället för att öppna lådan och lägga ner sladdarna ordentligt har jag de senaste veckorna bara gläntat lite på locket och tryckt in sladden, alternativt dragit ut den översta, fått med massa trassel, trasslat ut och sedan tyckt tillbaka de sladdar jag inte skulle ha. Det är inte så man gör när man behåller en smart ordning. Mycket att jobba på där för mig…

Efter bara en liten stund (och stor hjälp av min mycket sladdentusiastiske son) såg lådan ut såhär:

2015/01/img_1811.jpg
Det är alltså ihoptejpade toarullar som sladdarna ligger i. Nu ser man direkt vilken sladd som är vilken och slipper leta, trassla och ta ut allt för att komma åt saker längst ned.
Så himla smart pinterestidé! Dagens tips!

När vi ändå var igång fixade vi även sambons sladdlådor. Hjärtegrynet blev helt till sig när jag sa: Kan du hämta pappas sladdlåda och hälla ut allt här på mattan?
Han sprang i full fart, överlycklig att äntligen bli ombedd att hämta sin favoritlåda (som han oftast inte får leka med) och HÄLLA ut allt. Det var värt hela sorteringsprocessen bara för att få se den glädjen 🙂
Pappan har ganska många fler sladdar. 19 rullar gick åt för att sortera hans. Och då var det ändå ganska många som var för tjocka/långa/stora för att gå in i en rulle. De fick en egen låda.

sladdar1

I den här lådan har jag tejpat ihop 14 rullar i rader om 7 och dessutom gjort en liggande hög av rullar, 5 stycken (också ihoptejpade, annars blir det kaos direkt) I de liggande rullarna är slaggar med adaptrar som är så tunga att de måste ligga ner. Jag  tejpade också en liten låda ovanpå det liggande tornet, där man kan lägga småprylar. Återstår att se om det funkar att ha rullar liggande, oklart hur man gör om man ska ha något längst ned, eller kanske snarare hur man gör för att lägga tillbaka det. Vi får se.

Ingen före-bild av pappans sladdar av ovan nämna skäl.

Att tejpa ihop 14 toarullar (det var den största gruppen) var inte det lättaste. Rekommenderas att ta några i taget och sedan sätta ihop smågrupperna. Då blev det lättare.
Som vanligt hittade jag ett par saker att skänka till second hand. Så är det nästan alltid när jag sorterar någonstans nu. Man verkar aldrig bli färdig med den där rensningen…

3 saker jag lärt mig om stickning 2014

Bra saker kommer ofta i set om 3 har jag hört. Lite magiskt lär ju talet vara också, så jag tänkte att jag skulle dela med mig av mina set om 3 här. Jag har ingen plan för vilka teman, jag tänker att jag ska ta det som det kommer, men idag vi börjar med stickning!

Alltså: 3 saker jag lärt mig om stickning under 2014.

  • Vad det innebär att garnet är ”Super Wash”-behandlat. Kortfattat går det ut på att antingen doppa garnet i klor som gör att garnets fjäll löses upp eller att täcka hela garnet i ett tunt lager plast för att kapsla in det. Flera andra har förklarat detta på ett utmärkt set. Läs vad Clara eller Jenny har att säga. Efter att ha fattat detta slutade jag köpa behandlat garn. Men fortfarande har vi saker kvar jag stickat av ull med PLAST på. Vilken skandal. Tänk att jag la ner all den där tiden på att sticka så fint och så var det plast på. Vilken flopp.
  • Att man måste tvätta alla plagg man stickat innan man börjar använda dem. Även om de är gjorda av ekologisk obehandlad ull. Tydligen tillsätter alla industriella spinnerier mineraloljor när de spinner garnet för att det inte ska slå gnistor i maskinerna. Alltså för maskinernas skull, men det hamnar ju ändå på garnet sen. Dessutom töjer sig de flesta ullgarn när de blir blöta första gången. Vissa töjer sig väldigt mycket. Detta blev jag medveten om när jag gick ut med min egenstickade mössa första gången, i vanlig ordning regnade det i vinterMalmö. Dubbelt så stor blev den! Tvätta innan, både för att bli av med mineraloljor och för att få den rätta storleken på plagget. Plötsligt känns storleksberäknandet lite mer som ett lotteri… Tips mottages tacksamt.
  • Hur man monterar stickade plagg med perfekta sömmar. Madrass-stygn är ju en fröjd! Här är en video från Drops och Johanna skrev bra om detta för ett tag sedan.

IN:UT

Idag har jag läst två tänkvärda rensningsblogginlägg. 365eko skriver om sitt år med IN:UT listor och kommer fram till att mycket mer kom in än hon trodde och Ekoenkelt skriver tips på hur man kan kickstarta sitt utrensningsår.

Jag blev plötsligt sugen på att summera mina IN:UT listor från förra året. Jag skrev dem från september 2013 (när jag plötsligt drabbades av en rensningsmani och började läsa alla rensningsbloggar jag kunde hitta) fram till juni 2014 när jag började jobba på allvar igen och allt rann ut i sanden. Nu har jag räknat ihop och kommit fram till att 282 saker kom in i vårt hushåll och 658 saker lämnade oss under denna period. Det kan ju låta som mycket på utlistan men man får tänka på att vi hade rejält igenkläggat här hemma innan vi började rensa. Det stora inflödet beror delvis på plastbantingen och alla dess nya ersättare samt litet barn i behov av kläder. Barnrelaterade prylar var totalt 154 stycken, vilket ger att 128 var andra saker. 128 andra saker känns ju helt galet, det låter som jättemycket shopping i mina öron. Nästan en pryl var tredje dag! Jag hoppas att de flesta var plastbantningsersättare, begagnade eller i alla fall ekologiska. Det hade varit intressant att göra listorna ännu noggrannare för att kunna se det. Jag såg att 365eko hade skrivit upp vilka som var begagnade i alla fall. Men sen tänker jag att en av anledningarna till att jag slutade skriva upp var att det blev för jobbigt att hålla reda på allt. Inte egentligen att jag slutade rensa utan att det tog för mycket energi från själva rensandet att hålla på med massa listor.

Det hade varit intressant att räkna på hur mycket pengar jag la på dessa 128 prylar. Vad hade de räckt till om jag inte köpt saker för dem? En weekend i Berlin? Om jag verkligen vill avgifta mig från konsumtion och prylhets borde jag kanske räkna grejerna mer i pengar än i antal prylar in mot antal prylar ut. Det säger ju egentligen inte så mycket heller, själva antalet. Ibland kanske det är en cykel ut och en babymössa in. Många saker har jag inte räknat, de som gått till återvinning till exempel, typ tidningar, förpackningar av olika slag… Vissa punkter är ”en säck barnkläder” ut och andra är 10 galgar ut. Listorna är helt enkelt inte så pålitliga när det gäller att visa hur stor plats grejen frigör och hur mycket prylar och onödiga grejer vi ändå har kvar.

Jag känner mig nöjd med att jag slutade med listor, de fyllde sin funktion i början i att motivera mig att sortera ut fler och fler saker. Men de spelade också ut sin roll tillslut. Nu är jag mer inriktad på att få till en fungerande vardag. Prylar och stök hindrar och sinkar mig, därför vill jag rensa mer. För att frigöra tid och yta. Inte längre för att tävla mot mig själv i antal och imaginära poäng.

Imorgon ska jag åka förbi Myrorna med en kasse kläder (och annan textil) och en kasse prylar. Just nu kan jag knappt komma på vad som finns i de där påsarna. Det, om något, är bevis för att jag inte behöver dem!

 

Barnen och maten

Jag har tänkt mycket på det här med mat och barn. Många föräldrar tycker att det är ett stort problem vad och hur mycket deras barn äter och framför allt vad de INTE äter. Jag hoppas att vi ska kunna förmedla en lite mer avslappnad inställning till mat till vår son. Jag vill inte att han ska tycka att mat är något jobbigt, något som är förenat med tvång eller något som bara ska göras oavsett vad. Istället skulle jag vilja lära honom att:

  • mat är gott
  • det är trevligt att äta tillsammans
  • man kan ofta få något man tycker om
  • man får äta så mycket man vill
  • man får äta i den takt man vill
  • det är roligt att laga mat tillsammans

Visst finns det dagar då min filosofi går om intet för att jag är trött eller irriterad eller våra tider inte alls stämmer för att äta tillsammans. Men de flesta dagarna äter vi i alla fall ett mål tillsammans hela familjen. Alla äter det de vill och så mycket de själva vill av det som serveras. Däremot lagar vi inte specialmat till sonen. Han äter det vi äter. Inte i idioti så klart. Vissa saker vet vi att han inte tycker så mycket om, det är ju inget konstigt med det, det finns många saker jag inte tycker så mycket om och andra som min sambo inte tycker om. Jag tror de flesta människor har någon eller några maträtter de inte tycker om, oavsett om de är barn eller vuxna. Vår son tycker inte så mycket om slät soppa. Inget problem för oss, vi gör den helt enkelt med stora bitar istället. Min sambo tycker inte om potatismos, ja men då äter jag det när jag är själv istället. Jag äter inte kött, kyckling eller pasta. Då passar grabbarna på att äta det när de är själva.

Vår förskola har en blogg om vad de serverar för mat till barnen. Där kan vi enkelt kolla vad det blir för mat i veckan och sedan planera så middagarna hemma inte blir exakt samma mat. Då kan vi dessutom se när det blir soppa och den dagen planera någon middag vi vet att sonen kommer tycka om. När de får soppa på förskolan får barnen som inte vill äta, macka istället. Vi brukar därför planera någon mat med mycket grönsaker så att hans matdag inte bara består av mjölmat.

Sonen har inte lärt sig ta mat själv än, så vi lägger upp en liten portion och så får han hellre mer av något om man vill. Detta kan jag mer än villigt erkänna är en avvägning. Ibland verkar det vara lättare för honom att äta om det inte finns så mycket på tallriken, ibland äter han mer om det ligger framlagt mer. Om han säger ”itte mat” (han har också en variant som är mer ITTE MAT!!!! Då får man helt enkelt vänta ett tag tills han blir hungrig) brukar vi ta fram något litet som vi vet att han tycker om, typ ett par oliver, som förrätt. När han ätit dem är det som att han ”kommer på” att han är hungrig och kan gå vidare till huvudrätten. Jag själv har ibland samma problem, jag brukar säga till min sambo att jag måste tänka lite på mat innan jag blir hungrig. Efter en halvtimme brukar det ha funkat.

Efterrätt har vi aldrig kört med. Många av småbarnsråden om mat innehållet efterrätt men vi har ändå valt att inte ha det. Vi åt inte efterrätt innan vi skaffade barn och det kändes onaturligt att börja nu. Om sonen vill ha en frukt direkt efter maten får han dock det. Det händer rätt sällan och därför ser vi inte att det skulle blir ett problem att han ”ersätter” mer mat med en frukt.

Rätt temperatur på maten är viktigt för honom. Inte för varmt, men heller inte kallt. Han har nu lärt sig att själv blåsa på maten om han tror att den är varm. Men i början var vi väldigt noga med att det skulle vara lagom varmt, då åt han så mycket mer.

Vi lägger ofta upp på hans tallrik lite innan vi sätter oss så hans mat svalnat lite, det brukar funka bra. Vill han ha mer är det oftast bäst att ta från våra tallrikar (istället för ur grytan) för där är maten lite svalare. Jag vet ju själv hur obehagligt det är att bränna sig på mat så jag förstår till fullo att han inte vill ha rykande het mat.

Vår son äter alltid själv. Han började tidigt med det och ville försöka med både sked och gaffel långt innan han kunde hantera dem. Vi lät honom prova. Ibland kunde folk säga att det såg farligt ut och att vi borde vänta men vi tyckte att om han ville prova skulle han också få det. Vi matbordet sitter vi alltid så nära att vi kan hjälpa till om det blir farligt med gaffeln. Det har aldrig hänt något hittills. Kniv har vi dock inte låtit honom ha (mer än smörkniv av trä) fast han är väldigt nyfiken på knivar. Mata gjorde vi bara precis i början innan han fick styr på händerna. Så fort han kunde äta själv vägrade han bli matad. Det gjorde att han inte gick upp så mycket i vikt som BVC ville, och de tjatade mycket på oss om att fortsätta mata fast han då vägrade mycket mer. Efter ett par veckor löste det sig av sig själv eftersom han blev skickligare med skeden och hann få i sig mer mat innan han tappade koncentrationen. I efterhand är jag glad att jag inte var mer påstridig med matandet. Han klarade ju ut det själv och en missad ”mål-vikt” på BVC bryr jag mig inte om. Synd bara att BVC-sköterskan tyckte att det var viktigare än sonen självständighet.

Han äter oftast med händerna. Det har vi inget emot. Vi lägger alltid fram bestick till honom och han provar lite om han har lust. Vi vet ju att han kan äta med både sked och gaffel men vi gör ingen affär av att han inte alltid gör det. Så småningom kommer han göra det. Han dricker ur ett vanligt glas utan problem. Till och med på förskolan har de insett att det funkar nu efter ett par månader.

Vi serverar aldrig mat med socker i. Sötad yoghurt förekommer inte här och vår son får inte fikabröd om vi fikar. Fikar vi på något café (detta händer så sällan att det inte har behövt bli jobbigt) köper vi en macka till honom eller en yoghurtkopp. Hemma har vi mest sockerfritt fikabröd eller så fikar vi helt enkelt när han sover. Tre gånger har han fått smaka något med socker. Visst har han tyckt om det men inte så där att han blev helt till sig av lycka. Den effekten får vi snarare med frukt eller torkad frukt. (en av gångerna var när jag tänkte att 85% choklad var ju helt safe, det kommer han ju inte tycka om, men tji fick jag! MER SÅNN!!! vad det enda han sa efter en liten flisa choklad, han har bra smak den lille)

Det enda ”problemet” vi har med matsituationen är att sonen kastar mat på golvet när han inte längre ät intresserad. Detta går lite i vågor. Vi säger till och tjatar och ibland kommer han ihåg och skjuter tallriken ifrån sig när han är mätt. Jag hörde talas om en bok om franska barn och varför de aldrig kastar mat. Jag har själv inte läst den men jag läste ett blogginlägg om den. Det kan man hitta här. Blogginlägget fick mig endast att bli mer säker i min egen uppfostran än att vilja gå över till franska metoder. Kanske hade vi inte haft problemet om vi varit ännu mer avslappnat inställda till mat på golvet. Dock kan jag inte släppa tanken på att sonen måste få veta var min personliga gräns (som Jesper Juul snackar mycket om) går, och när han kastar mat på golvet, ja då är den passerad. I den här situationen har vi tagit större fasta på det än på att experimenten med maten ska få pågå så länge de är kul.

Vi har hela tiden låtit vår son äta på vanligt porslin och med bestick av metall. Jag lärde mig att plastgrejer avger farliga ämnen till mat och ville därför aldrig använda de matset vi fått i present. Det finns många fina matset i metall och också i majsplast om man hellre vill ha något okrossbart. På vårt plankgolv är det inget problem men när vi är hemma hos min sambos familj tar vi med tallriken av majsplast, de har stengolv i köket så tappar man en tallrik är det kört.

Till mosmaten hade vi en superbra kokbok jag gärna rekommenderar. Den heter Mosa, Mixa, Mumsa och kan bland annat köpas här. Vi fick den i present, kanske ett tips till dop-present? Dopet brukar ju ligga perfekt i tid när det börjar tänkas på smakportioner. Det finns också en fin blogg med bra recept på småbarnsmat, lilla matdériven heter den.

Mat och barn och mat verkar nästan alla ha en åsikt om. Vi har fått försvara vår matfilosofi på förskolan, på BVC, i mammgruppen, på jobbet, ja i nästan alla sociala situationer. Det verkar vara ett synnerligen infekterat ämne. Vad tycker ni om det här? Har ni andra åsikter om barn och mat? Eller fler tips för den delen 🙂

Ursäkta men jag tror du och jag lever samma liv.

Sitter på tåget mitt emot en tjej i min ålder som pratar i telefon. Inte så att hon skriker eller stör men jag hör tydligt vad hon säger utan att jag försöker lyssna. Efter att typ 20 minuter gått har jag nu kommit fram till att vi lever typ samma liv, brottas med samma problem och gnäller över samma saker. Jag tänker att vi nog skulle kunna bli bra vänner. Men hur säger man det till en främmande människa på ett tåg? – Ursäkta men jag tror att du och jag lever samma liv. Vill du prata om saken?

Att sätta bo

Vi bor i en jättefin lägenhet. Vi har nära till allt, min sambo kan cykla till jobbet. Två busslinjer går hem till oss. Vi har fyra mataffärer inom fem minuters promenad. Två lekplatser, ännu fler om man cyklar ett par minuter. Affärerna här är alltid öppna, även på kvällar, helger, högtider, oftast ända fram till 23. Vi kan cykla till förskolan. Att göra ett ärende på stan tar en kvart. Vi har nära till nästan alla våra vänner. Vi bor på det perfekta läget.

Ändå längtar jag efter något annat. Jag längtar ut ur staden. Bort från tillgängligheten och allt som är så praktiskt. Visst förstår jag att mycket av det vi har här kommer vi sakna. Jag är medveten om att vi kanske inte kommer ha gångavstånd till mataffären. Att det kanske inte kommer finnas en lekplats med massa kompisar att leka med. Det kanske kommer bli jobbigt att äga ett helt hus själva, mer ansvar. Alltid något att fixa med, alltid en liten renovering kvar innan det blir färdigt. Ändå längtar jag efter det.

Min sambo säger att vi kanske ska ha en större lägenhet först. Försöka bo kvar i stan ett par år till, vänta lite med att ta på oss jätteansvaret av att äga ett hus. Det låter ju förnuftigt. Men jag kan inte låta bli att tycka att det verkar väldigt jobbigt. Att flytta en gång till till något som ändå inte är permanent. Till ett boende där vi bara ska vara några år och sedan riva upp allt igen. Till ett boende där det inte är lönt att fixa i ordning ordentligt för snart ska vi flytta. Där vi hela tiden kommer överväga om det är smart för oss att renovera eller om det kanske är bättre att nästa ägare kan bestämma själva. Bara tanken på att bo provisorisk en gång till får mig att bli så oerhört trött. Provisoriskt kanske inte är rätt ord, det handlar förmodligen om flera år. Men ändå, det skulle vara ett mellanläge, ett ställe att bo ett par år för att tillslut köpa det där huset.

Jag vill ha någonstans där jag kan känna att här, här ska vi bo. Det är vårt hus och vi kan göra som vi vill med det. Det kommer alltid att vara lönt att förbättra det för här ska vi bo. Inte det att jag måste ha ett löfte om att vi ska stanna för alltid. Bara inte veta att vi ändå ska flytta snart.

Det jag längtar efter mest just nu: att sätta bo på riktigt.

Blogglista

Jag läser oerhört många bloggar för tillfället. Jag har nog lite snöat in på denna nya värld som öppnat sig för mig det senaste året. Varje gång jag ska säga något smart nu börjar meningen med: jag läste på en blogg…

När jag hittar en ny blogg jag gillar brukar jag följa den ett tag och se om jag vill fortsätta läsa den i längden. Det senaste har jag hittat så oerhört många bra bloggar att min läslista kanske svämmat över lite. Men man behöver ju inte läsa allt om man inte vill 🙂

Här är en lång, lång lista över alla bloggar jag tycker är läsvärda just nu. Tipsa gärna om ni vet fler.

Jag delade lite grovt in i olika kategorier, många bloggar berör dock fler än en kategori.

Inredning

Trendenser

Elsa Billgren

Förvaringsdrottningen

 

Ekologiskt

Fröken Ekoreko

EkoEnkelt

Karins miljöblogg

Ekopappan

Ekomorsan

Ekomammaistan

Underbara Clara

Fikonspråket

Ekofamiljen

Lundagård

Blog by Whole

Kottkriget

Lisas miljöblogg

 

Kemikalier

Kemikaliepappan

Kemikaliedetektiven

Kemikaliekollen

Kemikalier i barns vardag

 

Rensa

Rensa Ut

Klädgalen

Minimalisterna

Lev mer på mindre

Lev mer konsumera mindre

Lite Enklare

Wangborgs Hem

Mindre prylar

 

Familj och barn

En annan du

Knivlisa

Småstadsfrun

Kaosteknik

Solig

Ensamma mamman downshiftar

 

Sticka och virka

Docksjö

Den 21-åriga tanten

Kungen och Majkis

Clara stickar

 

Ekonomi

Köpstoppsbloggen

Fri vid 42

Snålcoachen

Per Penning

Omedveten eller medveten konsumtion

 

Andra teman eller lite av allt

Granntanten

Vardagens mysterium – en deckargåta

Jonna Jinton

Bob Hansson

Lagerstedt

Lars H Gustfsson

Oxhen

Vintageprylar