Veckoplanering och vardagsliv

Ibland känns det som att alla andra gör allt roligt och jag minsann gör INGENTING! Ni vet, det är den där additionsstressen som kan drabba en när man scrollar för mycket i lyckade människors flöden. Men, fake it ‘til you make it, tänker jag och gör en egen veckolista! Så här ser det ut en helt vanlig vecka i min föräldralediga tillvaro.

 

Måndag

Idag har jag farit runt med båda barna på diverse små uppdrag. Det började med Netto, lite före tio, eftersom storbarnet ville laga korvgryta. Fantastiskt initiativ tänkte jag och backade såklart upp. Han berättade för mig hur den skulle vara (”På förskolan är den så!”) Och hur den inte skulle vara och tillsammans bestämde vi vad som skulle handlas. Sedan fick jag assistera med hackning men resten gjorde han själv. Snart fem år och lagat sin första korvgryta, sikken unge! Båda barnen åt med stor förtjusning. Sen härjade de runt lite, jag drack kaffe och så när lillbarnet började se mosig ut drog vi på overallerna och tog en cykeltur. Vi har inte riktigt funderat ut hur vi ska lösa sovstunden på dagen när allt är så roligt som storebror gör, men cykeltur funkade ganska bra. När hon somnat passade vi vaknisar på att fika. Vi lekte på Triangelns nya lekrum (fick godkänt av barnen men mamman såg ett par potentiella livsfaror samt ett annat barn som gjorde sig illa!) fixade ett par ärenden, återfann en rymling och tog oss sedan hem till middagsfix, en evighetslåg omgång av gömma nyckeln (genialisk lek) och läggdags. Nu sover barnen, jag ska äntligen få duscha och sedan plocka fram te och knäckis.

Tisdag

Ska vi upp och lämna storebror på föris för att sedan styra kosan mot Malmö Live och deras babyrytmik. Mysigaste rytmiken jag varit på och så härlig ledare (något partisk pga jobbarkompis och vän, men ändå!) Sedan ett möte på samma plats om en flashmob jag ska vara med och fixa där senare i vår – hur spännande låter inte det?! Sedan är planen att lillasyrran ska somna på väg hem så jag kan fixa med bokföring och stänga 2017 och allt det där. Så svårt bara när man är ny och inte kan något men jag googlar och frågar och gör mitt bästa. Eftermiddagen är oplanerad och kvällen med.

Onsdag

Får jag besök av två mammavänner och tre barn. Jag tänkte bjuda på morotssoppa och hjärtegrynsbakade semlor, de blev rätt torra men med mycket grädde tänker jag att det är lugnt. På eftermiddagen ska vi på årets mysigaste nyhet – Minidax. Det är Almviks 4H-gård som har en barngrupp där man matar djur och fixar i stallet. Helt fantastisk aktivitet för mina små, den lilla håller koll på alla nosar som sticker ut mellan spjälorna och storbarnet får vara med och sköta om djuren, allt lett av en urgullig pedagog som ser till att alla får göra och känner sig välkomna.

På kvällen har jag styrelsemöte på nätet med en av mina föreningar.

Torsdag

Förmiddagen ägnas åt att göra klart bokföringen, eller i alla fall göra lite mer… och på eftermiddagen babysim med lillbarnet. Hon är som en liten säl som kastar sig fram och tillbaka och simmar med full kraft. Jag får slänga mig hit och dit för att hänga med och se till att hon inte får allt för många kallsupar. Det bästa hon vet är att få nått flytverktyg så hon kan sticka iväg på egna uppdrag. Puffar eller ringen är bäst. Under eftermiddagen kommer mina föräldrar på besök, det ska bli så härligt! Hjärtegrynet har bestämt massor med god mat de ska bjudas på och planerat olika legobyggen som ska byggas.

Fredag

Är mina föräldrar här och vi ska väl hitta på någon utflykt eller bara dra omkring här hemma och umgås. Fika tror jag står rätt högt på önskelistan med. Hamburgare till middag är önskat och bokat.

Lördag

Samma som fredag. Sambon jobbar men vi andra roar oss tillsammas!

Söndag

Min plan är att dra upp barnen så vi kan äta frukost på föräldrarnas hotell innan de åker hem igen. Resten av dagen ägnas åt vila och fix inför veckan. På kvällen avslutar jag med ännu ett styrelsemöte via skype, denna gång med en annan förening.

 

Det var min vecka det! Vad ska ni göra? Några extra roliga saker inbokade?

 

Annonser

Konsten att få något gjort under föräldraledigheten

Den här veckan börjar min andra omgång av föräldraledighet! Jag är så himlans peppad och glad för detta. Det ska bli så underbart att vara hemma med barnen i en tid där ingen måste amma varje timma, kissa var 20e minut och ingen är som överkörd efter en förlossning. Under våren ska vi ägna oss åt att fika hemma hos andra barnlediga, åka på små utflykter, leka och gosa massor och andra sådana mysigheter. Sa jag att jag är peppad eller?! 🙂

Men något vill jag kanske få gjort (?) ändå. Så här kommer ett inlägg med mina bästa trix och knep!

1. Rätt tid. Är det verkligen rätt tid att få saker gjorda när man ska vara hemma med barn? Det snackas ju ofta om föräldrar som startar företag, föreningar, bygger hus och renoverar när de är hemma med barn – men ärligt talat, kanske är de egentligen i minoritet? De flesta har nog fullt upp med hushållet, barnbärandet och vardagens småsaker. Tänk igenom om det är rimligt att ha krav på att få saker gjorda när du samtidigt ställer om till ett nytt liv och lär känna en ny person.

2. Rätt tajming. I vissa perioder tyckte jag det var rätt lätt att hinna med massor när jag var ledig med mina båda små. Men så tar den perioden slut! Och då gäller det att inte ha planerat upp för en lång framtid med massor att greja med. I våras tog jag på mig ett rätt tungt styrelseuppdrag när lilla hjärtat hade en lugn tid. Sen kom tiden då hon bara ville gå gå gå och att man skulle hålla henne i handen. Jag kunde knappt göra något alls under fem månader! Styrelsen blev ett stort extrajobb som var svårt att hinna med.

3. Rätt aktivitet. Att stå med datorn på strykbrädan och vagga lite med höfterna med bebis i sjal var min bästa metod för att kunna skriva och maila när bebisarna var små. Vika tvätt och rita fungerade även på den höjden. Medan stryka kändes livsfarligt. Att ha saker att göra som lätt kan avbrytas utan att kännas meningslösa är också ett hett tips. Därför funkar lätta stickningar för mig men inte stora syprojekt. Skiva funkar bara när barnen sover men sortera kan gå även med vakna barn.

4. Rätt prioritering. Om man fått gjort allt som kan göras när bebben är vaken kan man ha sovstunderna till egentid. Alltså inte städa plocka tvätta laga mat när bebisen ändå sover utan gör det med barnet. Jag släpar jämt ner barna till tvättstugan och sätter dem i arbete (fast det då tar mycket längre tid) och vi städar tillsammans innan läggning. På så sätt har jag sovstunder och kvällar till sånt som inte funkar med barn. (Skriva, ringa, skärmtid samt i början; duscha, nu får de helt enkelt följa med)

5. Välj aktiviteter så att mycket blir gjort. Älskar babysim inte bara för att det är kul och mysigt utan också för att veckotvätten då är avklarad. Bebisen behöver knappast bada mer än så och jag blir helkroppsduschad i alla fall en dag i veckan. Dessutom gör det att man är ute och flänger och kan passa på att göra ärenden. Ett annat exempel är att gå på babyaktiviter med en mammakompis. Då får man både träffas och exempelvis sjunga. Och kanske även fika!

6. Rätt arbetsfördelning. Vissa vill göra allt tillsammans och vara hela familjen samlad så mycket som möjligt. Det låter kanske härligt och mysigt men det funkar inte för oss. Istället är det blir det bättre om vi rätt ofta delar på oss. En går ut med barnen och de andre kan då få massor gjort eller passa på att vila. Eller så tar vi varsitt barn med oss och kan då hinna lite mer än med båda med. Det är ju egentligen konstigt för det borde ju bli samma arbetsbörda med två barn och två vuxna som med ett barn och en vuxen men det är något med att ju fler man är desto mindre får man gjort.

Nu vaknar lilla hjärtat strax och då ska jag ta mig upp ur mitt horisontalläge. Lycka till med produktiviteten!

Anemisk blodbrist och vem jag egentligen är

Om jag känner mig på ett visst sätt en längre tid kan det ibland hända att jag tror att min personlighet ändrats. Att åldern, utvecklingen och vardagsslitet kommit kapp mig tillslut. Jag tappar liksom bort vem jag är. Vem som är jag där innerst inne. Hur min person är. Min grundstatus. Jag tror inte att min personlighet kommer ändras hur som helst. Den kan skymmas, komma bort, vila. Men inte försvinna eller helt ändras. Utvecklas kanske och bli större, mer innehållsrik och mer uttryckt. Men inte försvinna eller ersättas helt eller upphöra. Och när det är motigt eller jag är sjuk måste jag komma ihåg det! Detta är inte jag, det är bara hormonnivåerna/tröttheten/järnbristen.

Jag ska ta ett exempel.

I juni 2014 började jag veckopendla efter att ha varit barnledig samt pluggat lite. I samband med det satte jag också in en kopparspiral. Det var okej i början. Jättejobbigt att vara borta hemifrån såklart men energimässigt var det okej. Sakta men säkert började det dock vara INTE okej. Jag blev tröttare och tröttare, mer och mer energilös. Jag försökta äta tillskott, bättre mat och började springa flera gånger i veckan men inget hjälpte. Jag skyllde allt på mig själv, jag kämpade inte tillräckligt, jag tränade för lite, jag är nog en sån som inte KAN springa, jag är bara klen, andra klarar ju det och så vidare. En cykeltur jag ofta tog började ta 25 minuter istället för 15 och jag trodde det var för att jag var lat. Jag var med i ett lopp med jobbet och blev retad för att jag var så otroligt långsam. Jag satt på min chefs kontor och grät för att jag var så slut. Det hela slutade med att jag sa upp mig. Min chef nämnde att vara sjukskriven som en tillfällig lösning men jag fattade inte vad han snackade om. Jag var ju inte sjuk!? Jag var dock less, slut och utpumpad (utammad var ett ord jag använde som hon på hälsokosten som sålde mig det där multiprepparatet, nästan började gråta av att höra) och allt var en kamp, hela tiden. Även sånt som tidigare varit kul och lustfyllt. Jag trodde det var åldern, småbarnslivet, staden jag bodde i, saknaden av hus, vänner, vad som helst.

Men sen började det bli mer extremt. Jag svimmade en gång när jag gick upp på natten (men jag var ju lite sjuk så säkert var det det) en gång svimmade jag nästan på biblan när jag bara satt ner med min son (men jag har ju alltid haft så lång blodtryck) Vi skulle göra en grej på jobbet där man var tvungen att gå och jag bara flämtade så fort vi fick stanna (men jag hade ju så dålig kondition) Tillslut ringde jag vårdcentralen.

Väl där fick jag gå på en linje och massa strunt. De tog ett blodprov med.

Innan jag ens kommit hem ringde de upp och meddelade resultatet. Anemisk blodbrist. Mina järnreserver var så låga att de inte gick att mäta. Min hb-värde (det fria järnet i blodet) var 56 när det normalt ska ligga kring 120.

Detta var alltså samtidigt som jag tog (receptfria) tillskott.

Jag fick ta ut spiralen och börja på en monsterdos järn och stanna hemma i tre veckor. Först ville de skicka mig till akuten för att få järn intravenöst men ändrade sig för smittorisken är så hög på akuten och man antog att mitt imunförsvar var kört i botten pga järnbristen.

De tre veckorna var jättejobbiga. Jag minns det som att jag sov hela tiden. Magen blev helt galen av järnet och jag mådde illa konstant. Men rätt snabbt sen började allt bli bättre. Alla mina småsår och hudsprickor läkte. Energin kom långsamt tillbaka. Bara två månader senare sprang jag 6 km utan att blinka jag kände mig som att jag fått mig själv tillbaka! Jag var inte den där trötta, griniga, lättretliga, missunsamma personen jag blivit av järnbristen. Jag var inte svartsjuk och gnällig. Det var inte jag, det var bara ett symptom! Jag kom tillbaka till att vara glad, positiv, generös, peppig och lycklig.

Det var som ett förnyat liv! Inte att allt varit mörkt och värdelöst innan men det hade varit en kamp. En kamp utan lust och utan verklig lycka. Jag hade fått intala mig själv att jag ju har allt jag behöver, allt jag velat ha och visst var jag lycklig? Men det var alltid en fråga. Jo visst, visst är jag lycklig? Jag har ju allt men det enda jag känner är den där kampen! Med mer järn kunde jag plötsligt känna det på riktigt. Känna mig som mig själv och som den jag velat vara. Och den jag varit, och är! Inte någon uta(r)mmad sliten version av mig.

Nu för tiden försöker jag påminna mig själv. När jag inte längre kan vara generös, unnig och bjussig. När jag inte kan göra vanliga grejer som att skynda mig till bussen. När jag måste gräva djupt djupt för att fatta att jag är lycklig. Då är det nått fel. För det är inte jag. Det är ett symptom och det ska fixas på något sätt. Och det KAN fixas. I motsats till saker jag som inbillar mig är problemet när jag är låg. Som att jag bor långt från familjen, saknar mina vänner, har inget fast jobb, är en dålig människa. Dessa är ju otroligt svåra att fixa. Medan lite extra järn är en baggis!

Min senaste grej är att jag äter lite extra zink med efter att ha fajtats mot hudsprickor och såriga fingertoppar ett helt år (Ursäkterna: Men det är ju vinter, då blir alla torra! Det måste vara TYGBLÖJORNA! Kanske är det microfibern i min dammtrasa som gör det?) Jag läste på Annas Kemtvätt att hon också börjat med zink. För min del trillade polletten ner när jag började tycka att min kroppslukt blivit så konstigt och stark? (Ursäkter: Det är nog så när man blir äldre. Eller så är det hormonerna som ändrats när man fått andra barnet. Jag måste bara vänja mig. Jag inbillar mig! Det är min (frånvaro av) deo)

Nu känner jag mig som JAG. Och eftersom jag är grundad i mig själv har jag råd att vara generös, vänlig, omtänksam och allt det där andra som jag tycker är så viktigt och så gärna  vill hålla fast vid. Måtte ja aldrig bli så trött och sliten att jag inte har tid att erbjuda grannen att vattna blommor när hen är bortrest, skicka presenter till små nyfödingar och småprata lite med gnälliga tanten. Och måtte sånt definiera mig som person och inte den där griniga trötta slitna versionen som ibland kommer fram ur det mörka hörnet.

 

Vad tror ni? Har man en bestämd personlighet som man alltid har, hela livet? Eller kan man byta?

Mitt 2018

Nytt år, nya mål, nya planer och ny planering. Jag tar samma lista som vanligt. Den finns även för 2015 och 2016. Vet ej vad som hände med 2017?

Jobbet

Jag börjar året med en jobbvecka för att sedan vara föräldraledig i sju månader till. I augusti ska lilla hjärtat börja förskolan och då kan jag återgå till mitt frilansliv. Jag har ingen aning om hur det kommer se ut men hoppas ju att det ska innehålla lite jobb, mycket stimulans och rätt många obokade dagar när jag kan bli klar tidigt och hämta barna på förskolan.

Ekonomin

Å, ekonomin! Den har jag inte ägnat mycket tid det gångna året och eftersom jag har föräldradagar kvar att ta ut, och dessutom måste ta ut dem för att inte trilla ner i SGI-botten, kommer i alla fall första halvan av 2018 vara goda, ekonomiskt sett. Vi har dock en badrumsrenovering på g och det blir ju aldrig billigt…

Jag tror dessutom att min a-kassa kommer löpa ut under hösten -18 och då får jag fundera på om det inte är dags att starta eget ändå?

Hemmet

Vi har börjat sälja av bebisgrejer och kläder och mitt mål för året är att fortsätta och utveckla. Jag säljer på Reshopper just nu men kanske provar jag tradera igen. 

Rensa vill jag göra i perioder, nu över jul har varit en sådan. Leva med färre prylar, slippa vårda och ta hand om. Samtidigt blir jag galen på att allt handlar om PRYLAR!! Man blir liksom aldrig klar!

Huset

Inget hus detta året heller. I princip krävs det att jag har ett fast jobb för att vi ska få lån och dessutom känns ju husmarknaden lite som att kliva i ett minfält just nu. Allt är svindyrt och att sitta med mångmiljonlån intresserar oss inte. 

I sommar hoppas jag kunna odla lite på balkongen och komma iväg till någon annans hus ett tag. Det kanske dämpar längtet.

Hälsan

Träningen ska komma igång igen! Helst yoga eller nått sånt med i nödfall kan jag nöja mig med att springa lite mer frekvent. I nuläget är det den eviga cyklingen som står för min enda träning. Tråkigt!

Jag äter fortsatt glutenfritt och ser ingen ände på det projektet. Varje gång jag provat har jag fått sådan bedrövlig huvudvärk och sjukdomskänslor. Inte värt det!

I december funderade jag mycket på om jag kanske har zink-brist ändå? Jag läste om det på ett par olika ställen (bla Annas kemtvätt) under samma vecka och kände att det stämde in på mig. Jag har generellt lite svårt med näringsupptaget och eftersom jag fortfarande ammar går det väl åt en del. Jag ska i alla fall köpa ett sånt där zink-test och prova. Förra gången jag avslutade amning och kände mig urlakad slutade det med anemisk blodbrist och sängläge i tre veckor så denna gång ska jag vara lite mer vaksam.

Garderoben

Jag fortsätter med kapslandet men kanske är det lite för många byten med fyra på ett år? I år ska jag inte ha några månadsgränser för hur länge varje kapsel består utan bara byta när det känns lagom.

 Efter flera år med graviditet, amning, småbarn och praktiska kläder är jag mer redo att rensa hårdare i de undanlagda kläderna. De har inte kommit fram på länge och troligen kommer jag inte vilja ta fram dem igen utan kanske köpa något annat när kladd-tiden är över. Det känns också som att jag har bytt stil lite. Lårkorta kjolar lockar mig inte längre och enaxlade toppar känns också inaktuellt. Skönt ändå att slippa obekvämet. 

Pysslet

Utgörs just nu av min Bullet journal och inget annat. Tyvärr. Jag julpysslade ju lite och nått kort blev det under 2017 men annars har det helt avstannat, mest på grund av att kvällarna försvunnit i en dimma av jobb, styrelsemöten och småbarn. Med tyngdpunkt på det sistnämnda.

Jag vill inte lova något pyssel för 2018 men jag önskar att jag ska kunna pyssla lite mer tillsammans med barnen nu när de blir lite äldre. 

Stickningen

Har ett par mamelucker 2.0 på stickorna som jag ser mycket fram emot att börja använda! Sedan ska jag fortsätta att sticka saker från andra mönsterföretag än Drops. Det är ett löfte! Inget mera Drops! Himlans plagierare!

Bloggen

Jag har känt så många gånger att jag har saker att skriva men inte hunnit. Det hoppas jag ska bli ändring på 2018 så jag kan få tid att sitta ner och samla tankarna när de bra idéerna kommer till mig.

Jag vill skriva klart EC-serien, ta upp min serie om Hodgkins lymfom och skriva en ny serie om tygblöjor. Dessutom har jag länge tänkt att jag ska skriva om Malmös second hand-utbud och det vill jag verkligen få gjort under 2018.

Annars hoppas jag att nya, goda uppslag ska uppstå under året. Är det något särskilt ni vill läsa om så skriv en rad eller en kommentar. Än har jag inte vågat ha nån frågestund eller önskeinlägg. Mest för att jag inte vill riskera att inte få NÅGON fråga. Jante kom där igen…
Och så mitt enda nyårslöfte! (Förutom inget mer Drops då) Jag ska sluta borsta håret när det är blött. Det är en dålig ovana jag lagt mig till med och det är inte bra för mitt hår. Det är tillräckligt misshandlat som det är! 

Är det någon av er som vill avslöja nått löfte? Någon som ska haka på ekomorsans #shopless2018 ? Jag var lite sugen men bestämde att stå över. Vilket inte automatiskt innebär att jag måste köpa grejer för det 🙂

 

 

Leva med flit

Jag hittade ett gammalt inlägg från årsskiftet som aldrig blev publicerat. Min dator kraschade och låg i träda i flera månader eftersom reparation verkade omöjligt. Men till sist gick det!

Även om inlägget är lite gammalt och jag fått skrika ut min frustration över det ständiga tjatet om medvetet liv och dagsfångande i andra kanaler, är det ändå aktuellt och samma tänk finns med mig idag.

Jag pendlar lite mellan att vara skitarg på att jag måste göra allt själv och att undra om jag behöver en ny skjuts i rätt (medveten) riktning. Är inte det typiskt ändå? Att jag innerst inne inbillar mig att det är mitt eget fel…

Jaja, här är det gamla inlägget:

 

Nytt år och nya tag! I år ska vi minsann leva mer medvetet, fånga dagarna och maxa livet. Leva med flit!

Eller?

Visst vill jag vara en medveten konsument. Visst vill jag kunna rösta med plånboken, visa vad jag vill och står för. Visst vill jag vara påläst och slippa bli lurad. Visst vill jag leva mitt liv på play och inte paus. Men jag känner att jag börjar komma till där gränsen är nådd. Det tar oerhört mycket energi att vara medveten i varje val, varje beslut, varje åsikt. Att lägga ner så mycket kaft, tankeverksamhet och research på varje liten grej i vardagen, det gör mig helt matt! Är det inte miljömedvetenhet så är det genustänk, barnuppfostran, klimatpolitik, minimalism eller hälsoideal. Finns det liksom inget man inte måste göra själv?!?

Jag vill inte leva mitt liv med flit. Varken 2018 eller något annat år. För mig blir det som att tänka på varje andetag, man blir tokig tillslut! Det bästa för mitt andetag och min andning är att kroppen får sköta det själv. Då blir det bäst rytm och djup. Börjar jag tänka på det hela tiden blir det ansträngt, för djupt så jag blir yr eller för glest så fingrarna sticker. Samma sak känns det som att det är att försöka leva med flit hela tiden. Ska varje liten del av livet göras medvetet, med vetskap om att det är bara nu som finns, livet är kort och varje stund räknas och så vidare, blir det som att hela livet går i kramp. Jag kan inte leva så. Jag kan inte leva där varje stund ska räknas, bokföras, tas tillvara och arkiveras. Övervakad av livsarkivet som säger: nej nu var du inte medveten här i denna minut. Tänk på att tid är allt du har.

Nej, det är inget för mig.

Jag tror på att automatisera istället. Utnyttja att kroppen har glatt muskeltur som gör saker utan att du behöver vara medveten. Även livet kan ha glatt muskelatur. Till exempel kan man etablera goda vanor som gör att behovet av att vara medveten försvinner. Eller bara strunta i att vara så medveten i allt.

 

…………………………………………………………………………….

Hur tänker ni? Är det eftersträvansvärt att vara medveten i allt? Var du en av dem som lovade att inte leva på paus under 2018?