Barnens vinterkläder

Det var värst vad det blev vinter fort här! Även Skåne har plötsligt haft frost (???) Jag fick knappt upp cykellåset härommorgonen och såg klar iiisbildning på min sadel. Det måste ju betyda vinterkläder för barna det!

Siken tur att just de redan var handlade och fixade så att det bara är att plocka fram den dagen de verkligen behövs. Än fuskar vi lite med två lager ull och skaloverall.

I år hade jag ett väldans ambitiöst upplägg, jag tänkte att eftersom jag numera har TVÅ ungar att klä och fixa för så måste jag göra en plan. Annars tänkte jag att det skulle sluta med kajko och hälften glömt. Sagt och gjort. Jag tog ett uppslag i min Bullet Journal och började rita upp allt som jag tyckte skulle finnas med. Jag är inte så där värst bra på att teckna kläder, men 10.000 timmar ni vet. Nu har jag spenderat två, hehe. När jag skaffat/plockat fram sakerna har jag färglagt dem, så sedan bilderna togs har jag hunnit skaffa lite till. Nu är det bara hjärtegrynets mellanlagerbyxor som jag visserligen skaffat men som ska hämtas i Göteborg i helgen. Resten är klart! Winter is coming!

Jag tänker såhär med barnens kläder: Det ska vara tillräckligt varmt för att åka pulka och vara ute ett par timmar, i alla fall två. Särskilt för storbarnet som går på förskolan behöver kläderna verkligen vara tillräckligt varma eftersom han inte bara kan gå in om han är kall, det kan ju lillbarnet och henne har vi koll på 24-7 är så länge. Dessutom ska kläderna vara uppbyggda av olika lager så att man kan anpassa efter smällkallt, halvkallt, ruggigt och jul på liseberg-kallt som är en helt egen kategori av frys och kallnes. Dessutom ska det finnas vattentäta lager att ha ytterst eftersom vi ju bor i Skåne och risken för en snövinter utan slask och regn är i princip obefintlig.

För storbarnet gäller att allt ska accepteras av honom och hans mycket kritiska öga och hud, för lillbarnet räcker det med att mammas sunda förnuft har godkänt. Jag vill gärna använda så mycket som möjligt av det vi redan har, resten vill jag låna, köpa på second hand och i sista hand, köpa nytt.

Okej, såhär blev det:

Skor, viktigt viktigt! Det vet ju alla som gått i för kalla skor hela vintern (eeeh, jag har gjort det typ alla år utom detta?) att det är obehagligt och starkt bidrar till att man inte vill gå ut alls.

Hjärtegrynet fick två par nya skor, fodrade stövlar och vinterkängor, båda från kavat. Stövlarna har han haft på nästan varje dag i en månad nu så de var ett lyckat köp. Kängorna har vi inte börjat med än. Lillahjärtat fick låna ett par vanliga stövlar från en kompis till oss och jag köpte nya ullsulor att förstärka med. De två paren skor är second handade men alltså, allt i storlek 21 blir ju så otroligt klumpigt när det ska vara fodrat och varmt. Vet ej hur detta ska gå men klumpigt kommer det ju bli.

Overallshögen är färgglad och fin!

Hjärtegrynet har två gröna overaller från förra året som passar i år med samt en gul täckjacka han älskar. Även gula regnbyxor som kan gå över overallen vid behov. Har dock inte skaffat några överdragsbyxor i år, förra årets var inte bra (för smala i midjan) och jag tycker egentligen att overall är bättre. Vi får väl se om det accepteras.

Lilla hjärtat har en fin pandaoverall från MiniRodini hon ärvt av storebrorsan, en röd skaloverall jag köpt på Tradera samt regnbyxor, ett par lånade – ett par ärvda.

Här är vårt finaste nyköp! En ullfleecejacka från Disana, så fin och varm och gosig och mjuk. Denna kommer hålla hjärtegrynet varm hela vintern, den går redan på varje morgon även under höstjackan. Sån himlans tur för oss att den fanns i grönt som är hjärtegrynets färg nr 2 på favoritskalan. Tänkte först köpa en till lilla med men har ju så många fina koftor så tänker att hon klarar sig.

Här är lilla hjärtats ulluppsättning. Två stickade koftor som hjärtegrynet fick av sin moster men aldrig hade pga kunde ej ha koftor med sånt brett ok. De passar dock jättebra på lillan så hon får ha dem jämt. Två par ullstrumpbyxor att ha som underställ, stickade byxor som jag gjorde till hjärtegrynet. Alltså bästa byxorna, skulle jag bara sticka ett plagg till mina barn hade jag valt dem! Båda två har haft dem dagligen i flera månader. På undre raden ett par ullsockar modell tunnare samt mina egenstickade sockar som ser ut som skam men ändå funkar. Borde göra fler men fattar inte vad det är med sockar? Hur svårt kan det vara liksom. Sedan kommer två ullbodys, den grån Engel och den lila Janus. Används redan varje dag. Kan säga för den nyfikne att Engels var smala i storlek och åt det mindre hållet medan Janus är riktigt breda och åt det större hållet.

Detta är hjärtegrynets ulluppsättning, den är samma som förra året. Jag har egentligen ingen förhoppning om att han ska ta på sig något annat än byxorna och möjligen sockarna. Hoppas ju alltid på Saffran-koftan men tror han är helt inne på Disana-jackan…. Jaja, kanske nästa barn…

En rejäl hög med mössor och vantar behövs alltid. Två par regnvantar, minst två par varma vantar var samt en hög med tunna vantar var. Hjärtegrynet har två höstmössor som dubblar under hjälmen på vintern samt en varm skärmmössa från Polarn, dessutom vintervantar från Polarn och ullvantar. De två fina paren ullvantar som syns i bild hoppas jag han ska ta på men vem vet. Lilla hjärtat har sin rosa ullmössa varje dag och är klart bekymrad om den glöms. Vantar har hon fått ärva högvis av sin bror, det var bara vintermössa som saknades till henne eftersom hjärtegrynet hade en helt annan storlek när det begav sig. Men i ärvelådan från sin far hittade vi den fina med kantband och boll, den tror jag blir lagom till december typ. Ett par halskragar som barnens moster och jag stickat fanns i förråden. Hjärtegrynet tar ej på annat än tunnaste bomullshalsduken. En gul. Givetvis.

Jaa, det var väl allt. Det enda som återstår nu är att skaffa lika bra varma kläder till föräldrarna så även vi kan vara ute i snö och slask och ha härligt vinterkyliga utflykter. Jag har ju mina sju lager ull att ta fram men en rejäl overall, sån som barna har, det skulle ju varit nått det!

Annonser

Presenter till en 1-åring

På fredag är det ett helt år sedan vårt lilla hjärta kom till oss. Det känns både som att året swishat förbi, samtidigt som jag knappt kan minnas eller föreställa mig en tid när hon inte fanns. En 1-åring bryr sig troligen inte så mycket om paket, kalas och gäster men vi ska ändå ha ett par mammor med bebisar här och fira lite. Den stolta storebrodern ska baka äppelmuffins säger han, likadana som vi hade när han fyllde 1. Och så kanske lite frukt och kaffe till föräldrarna såklart. Några paket blir det ju också och jag tänkte lista ett gäng bra presenter till en 1-åring ifall det är någon som behöver inspiration.

  • Boll – bollar är det största intresset just nu. Alla bollar är bra bollar och allt som är runt är en boll! Även Hjärtegrynet fick en boll i 1-årspresent av oss så jag tror jag just boll är ett ganska säkert kort. Då valde vi en fotboll st 3, märkt Fairtrade. Tror den är från Stadium. Denna gången ska vi leta reda på en lite mindre boll men också av typen utomhusboll som man kan ha även när man blir äldre. Mjukisboll för bebbar har vi redan och de är ju inte lika långvariga. En fotboll däremot består ju i åratal och kommer alltid till användning.
  • Uteleksaker – ute är allt kul och sandlådan är det nya, stora intresset. Så ett fint sandset att gräva och samla i är en bra present. Vi har ett i plåt med hink, formar, spadar, vattenkanna och kratta (tyvärr borttappad men väldigt rolig när den fanns) Formar är ju lite tidigt för 1-åringar men fint att ha ändå. Jag känner mig kluven till plåtspadarna. De är ju fina och hållbara och man slipper plast men helt livsfarliga i handen på viftiga småbarn. Eller arga storbarn med för den delen. Vi har dem ändå men bevakar stenhårt när det finns risk för viftskador. Kanske hade det varit bättre med någon i nån slags ekoplast. Hink är däremot klockrent i plåt och även vattenkanna och formar. De i plast är så dåliga i kvalitén i jämförelse och blir inte alls lika bra sandkakor (ändå viktigt för de perfektionistiskt lagda, som min 4-åring)
  • Ytterkläder – Kanske har 1-åringen just upptäckt utevärlden och slutat sitta i vagnen hela tiden. Då är det perfekt med nya ytterkläder! Första regnstället, stövlarna, lära-gå-skor, skalstället eller en rejäl vinteroverall. Vår 1-åring älskar skor och blev helt till sig när jag plockade ner vår gigantiska sko-ärvar-låda från vinden. Alla skor skulle provas på lillfoten. Sikken tur att vi har så många, och alla ska hon få! Tids nog.
  • Väska – att packa och packa upp är jättekul när man är 1 år och en egen väska kan göra stor succé. Vi har önskat oss en ryggsäck till lilla hjärtat för att hon också ska kunna ha en egen att packa när storebror gör det. Ryggsäck tycker vi är bra och vi har en hel parad med kånkar vid ytterdörren packade för olika ändamål. Barnen har tidigare fått (superfina) väskor i papp, korg och plåt men alla de har små spännen som de inte klarar än och en pappväska håller inte länge för småbarnshantering. Särskilt inte om de suger på den… Tips alltså att satsa på en i tyg utan småspännen.
  • Böcker – alltid aktuellt och alltid rätt! Favoriterna här just nu är Alla kläder på och Bilen säger brum. Läses om och om igen tusen miljoner gånger, alltid lika uppskattat. Här har jag fler boktips.
  • Plocklåda – en klassisk plocklåda är ju en slags packa/packaupp-leksak där man dessutom tränar känslan för form och 3D. Lilla hjärtat kan vara sysselsatt långa stunder med liknande lekar, att sätta lådor inuti varandra och trycka igenom smågrejer i hålen ovanpå våra trapp-pallar. Kan dock vara värt att säga att denna leksak inte bestod så länge varken hos oss eller våra vänner. Ser fin ut och kul ett tag kring 1 år men risk att det blir en hyllvärmare. Samma lek går ju att få till även utan just denna sak.
  • Stapelleksak – att stapla och bygga börjar bli kul här hos oss. Än är de vanliga småklossarna för små och vingliga men när hjärtegrynet bygger lego bygger lilla hjärtat med tomat- eller kokosmjölk-tetror eller med (rena) pocketblöjor. Den storleken är lagom för henne just nu och då kan de bygga bredvid varandra i en urgullig liten idyll. Hjärtegrynet fick en stapelleksak i 1årspresent som lite kom bort i den allmänna mängden leksaker men lilla hjärtat har hittat den och leker mycket. Den består av fem trälådor i olika storlek och kan staplas, sättas i varandra och har dessutom olikformade hål på sidorna. Som en stapel- och plock-leksak i ett. När perioden är över kan man använda dem som förvaring och avdelare i leksaksbänken. Därför gillar jag denna variant bättre än de där runda papplådorna med siffror. Alla jag sett har sådana är dessutom väldigt ätna på. Inte papp till en 1-åring tror jag.
  • Lära-gå-vagn – Kan vara perfekt i tajming eller så blir det lite sent att vänta till 1-årsdagen. Lilla hjärtat gick som en besatt men gåvagnen kring 9-10 månader. Nu är den visserligen med i lekarna men inte lika frekvent. Även detta är en otippat långvarig leksak som 4,5-åringen leker men nästan dagligen. Då är den släpvagn, bokvagn, buss osv. Att skjutsa lillasyster i racerfart är ju också kul… (heh)
  • Inredning – vid denna tid är det många barn som får eget rum (inte hos oss dock men vi bor ju i en 3a så det hade inte gått) Och då kan det ju passa med någon inredningsgrej. Kanske nattlampa (otroligt populärt här) eller fin ekomatta.
  • Knopp-pussel – också lite tidigt men lilla hjärtat övar pincettgreppet på allt och snart kanske hon är redo för pussel.
  • Samlarsaker – okej, detta lät fel men jag tänker såhär: Om föräldrarna redan tidigt kan bestämma sig för en leksak av samlar-typ så kan man fortsätta på det temat i åratal. Exempelvis har vi valt att ha duplo och lego men inte tågbana och lek-kök. Dessa leksakstyper är rätt skrymmande (tro det eller ej, det gäller även lego) och kan köpas till i nästan oändlighet. Har man bestämt sig för att det är duplo som gäller (kanske egentligen lite tidigt vid 1 år men vill man börja tidigt kan man ju förvara det ett tag) kan man alltid säga att barnen önskar sig duplo. Då slipper man massa leksaker som inte matchar något och man påbörjar inte tusen olika set av saker. Jag tycker inte man måste ha alla leksaker hemma, vissa kan få finnas bara på förskolan (som tågbana för oss) eller på kyrkis (de där klossarna som är som ett megaduplo) eller på BVC/doktorns väntrum (lek-köket) Om man lyckas få fram till presentgivarna att man önskar sig till ett av dessa stora set så blir det alltid lätt för dem att köpa och man själv behöver inte bli invaderad av leksaker som är svåra att hålla reda på. Förslag på samlarset: Duplo, lego, tågbana, lek-kök, dockskåp, pippihus, plast/trädjur, bilbana med garage osv.
  • Ätbart – glöm för allt i världen inte att man kan ge ätbara saker även till ett barn! Godiskaktus är vårt bästa kalastips och om man tar bort godisdelen och bara använder frukt och grönsaker tycker jag den kan få vara med på 1-årskalas med. Man kan spetsa småtomater, physalis, russin, blåbär osv istället för godis på tandpetarna. En festlig presentfrukt är annars ananas. Dock väldigt allergent och kan vara värt att kolla upp om barnet tål innan. Viktigt att köpa eko har jag lärt mig, eftersom odlarna annars inte får tillräckligt betalt. Klämmisar och småkex kommer vi lägga i vår gottelåda till lilla hjärtat, samt odlade blåbär, mango och några till frukter.
  • Upplevelse -så inne (att jag nästan blir lite anti bara för att) att ge upplevelser och det funkar givetvis även till barn. Till 1-åringen blir det kanske mest present för föräldrarna men det är ju å andra sidan rätt många av mina förslag. Babysim, babyrytmik, besök på badhuset, besök på djurparken, teater, cirkus, barnkonsert. Alla kan passa för en 1-åring. Det beror ju helt på vilket utbud man har i närheten. Här hos oss hade ett besök på Klonk (tyvärr slut för i år) terrariet, badhuset, en babysimkurs, babyrytmik varit uppskattat.

För småbarn kan inslagningen vara det allra viktigaste med presenten. Kanske är det bara pappret och bandet som är kul alls. Satsa på att slå in så barnet kan öppna själv och på ett roligt sätt. Tejp behövs inte. Lådinslagningar funkar bra samt att slå in med silkepapper som prasslar roligt och lätt rivs sönder. Slå in i tyg blir fint och återbrukbart. Bollen slår vi givetvis in som smällkaramell – det kommer bli succé känner jag redan!

 

Fler inlägg om kalas och presenter:

Kalasförberedelser – Hjärtegrynet fyllde 2 år och vi pyntade halva natten

Tårtan – Till 2-åringen hade vi fin och barnanpassad tårta

Present till en två-åring – Jag letade bra present till kusinen och var irriterad på utbudet

Treårskalas i en vecka – när Hjärtegrynet fyllde 3 firade vi också såklart!

När han fyllde 4 skrev jag visst inget på bloggen men instagram däremot!

En lyckad semester

Den här veckan börjar terminen på allvar för oss, efter en mjukstart redan förra veckan. Hjärtegrynet ska tillbaka till förskolan, jag ska jobba, sambon ska hitta egna rutiner tillsammans med lilla hjärtat. Allt återgår till vardag och så småningom höst. Den första veckan rör samtalen i fikarummet semester: Hur var semestern? Har ni haft det bra på semestern? Var det en lyckad semester?

Jag tänkte lite på det där. Blev det en lyckad semester? Och varför måste semestern vara lyckad? Året är så oändligt långt och så tillslut kommer semestern! Den härliga, efterlängtade, underbara semestern! Och då måste den bli perfekt. För den är ju så kort och kommer så sällan och den ska maxas och tas till vara. Varje dag ska fångas och njutas och sparas för att kunna tas fram och njutas ännu en gång när hösten och vinden och vinandet, pinandet kommer.

Jag tänker på vad vi hade för planer i början av sommaren. Vad vi ville att semestern skulle innehålla. Det fanns mest lösa önskningar och ett par vanor som skulle införas. Människor vi ville träffa, bad vi ville bada, ett par platser vi ville åka till, fikor och utflykter vi ville göra. Den tydligaste planen vi hade var att lilla hjärtat skulle vänja sig vid att sova förmiddag i selen med sin pappa. Inte somna vid bröstet. Lite tydligare rutiner för henne. Allt för att göra övergången till höst och pappaledigt smidigare.

Med facit i hand fick vi även stå ut med lite sjukdomar och rätt många inställda planer. Men också många som blev av! Idylliska bad. Idylliska promenader med idylliska kantareller och skogshallon. Mysiga utflykter. Massor av vänner vi inte ser så ofta. Familj och släktingar. Sovmorgon och tupplurar nästan varje dag.

Men även massor massor massor med bråk och konflikter. Så vi nästan blev galna och tålamodet gick åt i rasande nafs. Det är lätt att bara minnas det. Minnas att det var en sommar med bråk och skrik och inställda planer. Hemåkningar när det ballade ur. Saker vi inte gjorde för att risken för konflikt kändes övermäktig. Kläder och saker som blev slängda och bitna och krossade. Vi hade kunnat minnas det så. Sommaren som bestod av krossad porslin, sönderbitna kläder och konflikt.

Eller så kan vi vända på det. Nästan allt vi ville göra har vi gjort. Nästan alla vanor vi ville införa har vi infört. Alla har fått sova så att vi nu orkar gå upp i tid på morgonen och ingen (förälder) behöver sova på dagen längre. Vi har alla fått tillfälle att öva självbehärskning. Konfliktlösning. Avledande manövrar har vi nu en hel repertoar av. Vi har lärt känna oss själva och varandra på helt nya sätt. Aldrig trodde jag att jag kunde bli så arg och frustrerad. Och på min egen familj dessutom! Vi har fått se sidor hos våra vänner och bekanta vi aldrig sett innan. Sidor som bara ett barn som sätter sig på tvären kan framkalla.

Och nu känner jag att jag är tacksam för det! Tacksam att jag begåvats med ett barn som bråkar, provocerar och gör motstånd. Tacksam för att jag fått den här utmaningen. Tacksam för att det inte går lätt och smidigt.

Det ger mig nya insikter och ny förståelse. Det har gjort att jag fått upp ögonen för hur barnfrånvänt samhället ibland är. Hur många ställen familjer inte riktigt är välkomna ändå. Visst, barn som uppför sig som vuxna (bör). Barn som är tysta. Som gillar läget. Men de som inte gör det, de är inte välkomna. De kan man snacka skit om. Säga nästan vad som helst. Deras föräldrar är svaga, klena, tar inte sitt ansvar och förtjänar också smäd och kritik. Helt okej att säga offentligt vad man tycker och ännu hellre skriva på internet.

Så tack för bråk och konflikt. Tack för tålamodsprövning och nya insikter. Nästa sommar kanske vi kan ha lite större planer och lite mer lugn. Men detta var en lyckad semester som innehöll både nyttiga lärdomar, vila och rejält med prövning. Så det är det jag ska svara när frågan kommer: Var det en lyckad semester? Ja! Jag har både lärt känna mig själv, min familj och min omgivning bättre. Jag har badat, fikat, promenerat, ägnat mig åt mig själv, läst, pratat med vänner, umgåtts, ätit gott, vilat och nu är jag redo för en ny termin!

 

EC – prylar

För varje trend eller metod verkar det finnas företag som fixar specialprylar man bara MÅSTE ha för att få det att fungera. EC är inget undantag även om metoden som sådan är uråldrig. Jag förstår absolut att man vill ha hjälpmedel ibland eller att vissa saker underlättar för en i vardagen. Det som är det fina med EC för oss är däremot att vi inte behöver någonting alls extra. Vi har inte behövt köpa några nya prylar utan det känns snarare som att vi hade kunnat göra oss av med grejer pga EC. Ingen potta hade vi behövt eftersom det var så lätt att hålla över toan. Någon specialring har vi inte eftersom vi håller bebisen. Vi har inte heller några babylegs som jag förstått att många tycket är helt nödvändigt. Jag ser absolut vitsen med att ha sådana men tycker inte det varit värt att skaffa eftersom vanliga kläder också går bra. Vi har mest strumpbyxor och body eller bara tröja och tygblöja om vi är hemma. Strumpbyxorna går lätt att dra av med ena handen medan man går till toan och bodyn är det bara att dra upp.

Jag kan inte heller se att det är så himla nödvändigt att använda tygblöjor för att lyckas med EC. Ett tag signalerade lilla hjärtat väldigt tydligt i liberoblöjor men nästan inte alls med tygisar. Då kunde vi i princip välja mellan att använda 15-20 tygblöjor eller 3 engångs per dag. När det var så stor skillnad kändes det som att miljövinsterna med tyg var tveksamma. Nu har det dock ändrats.

En annan sak jag inte behöver längre är skötväska och tvättlappar när jag går iväg. Jag har en liten frottéhandduk i framfickan på selen och en extra blöja. Är vi borta länge har jag ändå ryggsäck för andra grejer och då kommer fler blöjor och extra kläder med. När det kissats/bajsats på toan tar jag vanligt toapapper och blöter om det behövs. Efter att ha blaskat av i handfatet tar jag frottélappen, annars klarar vi oss med toapapper. Väldigt skönt tycker jag. Särskilt efter att ha (tjuv)lyssnat på en konversation om babywips på babysimmet. Vilka märken som var bra, hur man gjorde dem själv, vad de innehöll osv… Allt det där slipper vi nu! Vi har ändå ett gäng torra tvättlappar och tyglappar hemma för vi använder dem till andra saker också men det stora antal som gick åt till hjärtegrynet behöver vi inte längre.

För att potta utomhus är det vanligt att ha en resepotta. Det flest verkar nöjda med är en Potette med engångspåsar som man knyter och kastar efter bruk. Vi har inte haft någon sådan hittills även om jag ibland tänkt tanken. Vår lilla får kissa i en buske om det inte finns offentliga toaletter. Bajs är så sällan att det bara varit aktuellt utomhus en gång. Då tog vi en rejäl rododendronbuske och tog givetvis upp bajset efter oss. Jag vet inte vad jag egentligen tycker om detta. Jag har gjort det för att jag inte hade alternativ och det var bråttom. Men nog tycker jag att det blir läskigt om väldigt många barn skulle börja kissa i buskarna kring lekplatserna och i parkerna. Det är ju även många barn som gillar att leka på sådana ställen, inte minst mitt eget hjärtegryn. Jag vill ju inte att han ska leka i kissiga buskar.

Kanske måste vi skaffa någon form av utomhuslösning tillslut. Eller sluta vistas på ställen där det inte finns toaletter. Jag tilltalas ju såklart inte heller av att använda engångspåsar så som i potetten men finns ingen toa är det kanske bättre än att låta barnet kissa på en engångsblöja? Det Har jag sett att andra gör (även med sina stora barn) om det är kris. Smart lösning tycker jag men jag vill inte börja göra det till vardags. Mitt lilla hjärta kissar ju inga mängder än så hennes små droppar har jag (ännu) inte så dåligt samvete för.

Hur som helst. Inga prylar krävs för att börja potta bebisen, det är väl snarare som vanligt, när man gör något mycket blir man ofta sugen på att skaffa smarta speciallösningar. För mig gäller det nog bara att stå ut och inte ge efter för köpsuget om det kommer.

 

EC – Inledning, bakgrund och länkar

EC – Kom igång

EC – Resultat

EC – När?

EC – Var?

EC – På språng

EC – Hur?

EC – Varför?

EC – Prylar

EC – Bebis på pottan

Ouppfostrade barn och vuxna som inte tar sitt ansvar

Vad är det med semestertider? Är det att alla plötsligt kommer ut ur sina hålor för att umgås? Alla släktingar som ska träffas? Alla resor man tar sig för och då kommer i kontakt med odrägliga människor man annars slipper? Eller vad är det som gör att jag plötsligt har en hel massa delningar av något kackigt gammalt blogginlägg om hur OUPPFOSTRADE alla andras barn är?

Jag ska berätta vad dessa delningar gör med en mamma till ett barn som kan upplevas som störande, skrikigt, vilt och ouppfostrad. Det ger mig ångest. Det gör mig arg. Det gör att jag känner mig än mer exkluderad från ett samhälle som redan är barnfrånvänt. Det gör att jag tänker – jaha, ännu en person jag inte kommer vilja träffa om barnen är med. Jaha, ännu en person som jag kommer behöva vara nervös inför att stöta på om barnen misslyckas med att uppföra sig i offentligheten. Jaha, ännu en som ser ner på mig som förälder och mina medföräldrar fast vi slår halvt knut på oss själva för att göra allt rätt. Jaha, ännu en som inte tycker att jag och mitt barn är välkomna till deras samhälle om vi inte kan göra och uppföra oss som hen behagar.

Inget av detta leder till att mitt barn agerar mer i enlighet med hur personen önskar. Inget av detta gör att jag skulle ändra min uppfostran till att bli den typ av auktoritär uppfostran som efterfrågas. Inget av detta leder till något som helst konstruktivt för vare sig mig, mitt barn eller den som delar.

Barnuppfostran är en process som beräknas pågå i knappt 20 år enligt samhället. Att tala om barn som är ouppfostrade vid 4 års ålder blir som att säga att knattelaget i fotboll är otränade. Hur kan de med att spela på en riktig gräsmatta liksom? De gör ju inte ens mål. De stör och är i vägen för de riktiga fotbollsspelarna som ska vara där! Eller juniororkestern. Det låter ju bara för illa. De är orepeterade och borde gå hem och öva på sina egna kamrar innan de kan få spela så någon HÖR! Att barn misslyckas med att uppföra sig har inget att göra med om de är ouppfostrade, det kan de inte vara. Därför att de är barn och fortfarande har massor med år kvar som de ska öva och öva och misslyckas hundra, tusen gånger.

Däremot tycker jag att de som sitter och delar (och skriver) sånt där trams gott kan ta sig en funderare över vad de vill uppnå. Försöker de hjälpa oss stackars stackars föräldrar till bråkiga barn? I så fall – erbjud hellre att leka med barnet så vi kan vila en stund. Vill de att vi ska sluta träffas? Ja, men säg bara nej när vi frågar och sluta bjud in oss. Vill de att vi ska försvinna ur deras synfält? Ja, då kan de vända bort blicken, sluta befinna sig i rum där hemska hemska barn och föräldrar vistas, eller göra som Clara Lidström förespråkade i amningsdebatten: täck ansiktet med en servett!

För övrigt: i det delade blogginlägget framför Camilla Läckberg att ett besökande barn en gång dristade sig till att be om en cola! Nä nu! Ungen bad alltså värdinnan om att få någon UTAN ATT FÖRÄLDERN GJORDE NÅGOT! Har ni hört så förfärligt! Föräldern borde givetvis kommit med det förmanande fingret och påmint om det mycket viktiga ordspråket Du skall icke be någon annan vuxen än dina föräldrar om att få något. Jag tänker bara att Camilla som nu inte verkar ha det minsta svårt att säga till sina egna barn helt enkelt kunde svarat: Nej. Nej, du får ingen Cola. Hur i hela friden ska den besökande föräldern kunna veta om Läckbergskan vill bjuda på en Cola? Tankeläsning?

Lekskärp till cykelturerna

Häromdagen lyckades jag få till ett (visserligen mycket litet och snabbt men ändå) pyssel! Ibland verkar det helt omöjligt mellan alla matlagningar, tvättvikningar, lekar, amningar och så vidare. Småbarnlivet helt enkelt. Pysslet har liksom inte fått så mycket utrymme här hemma det senaste, inte MITT pyssel i alla fall. Men plötsligt en dag händer det! Lilla hjärtat och sambon var ute och hjärtegrynet var villig att hjälpa till.

Målet med pysslandet var att få till nått slags band/skärp att ha på sig när man cyklar med lilla hjärtat i stol bakom sig. Hon gillar inte nått vidare värst att bli runtskjutsad sådär och blir snabbt mycket missnöjd med att sitta fast och vara alldeles uttråkad. Nått att leka med under färden kanske kunde råda bot på situationen?

Jag tog fram ett gammalt skärp som knappt höll ihop. Eftersom det bara ska användas ute och inte är i sugläge för barnet kändes det helt okej att förstärka de klena ställena med plasttejp. Säkert vinyl eller nått annat elakt. Stickad rosett, val från valmobilen – numera skördad av hjälpsamt hjärtegryn, boll och uggla från fin barnvagnsmobil lilla hjärtat fått i present samt en av de första – enstaka – strumpor jag stickade som barnen haft att leka med.

Håltagartången kom också fram och då blev hjärtegrynet väldans entusiastsk. Mätpiga (så heter alla måttband i detta hushåll) penna, resårband och så ett gäng virkade och stickade prylar. Vi mätte noga och räknade 3 + 3 och 6 + 3 och så vidare. Hjärtegrynet är väldigt intresserad av siffror nu så det passade ju bra. Sedan var det bara att ta hål tills händerna nästan glödde. 26 hål lyckades vi åstadkomma! Hjärtegrynet tröttnade någonstans efter 14 tror jag…

Sedan trädde jag resåssnodden genom de olika leksakerna och trädde in i skärpet. Rejäla knutar för att inga små starka bebbehänder ska kunna dra loss alltihop.

Såhär snyggt blev det tillslut:

Eller snyggt och snyggt men det fyller sin funktion! Vi har nu provcyklat flera gånger och även om leksaker i lagom höjd inte råder bot på de tre vanligaste missnöjdheterna: hungring, kissnödig och sömning, så fördröjer de i alla fall det totala haveriet med ett par minuter. Och rätt ofta är det ju bara ett par minuter man behöver!

 

3 tips för en smidigare småbarnstid

  • Förvara extra täcken och kuddar med påslakan/örngott på. Du kommer tacka dig själv den natt du måste byta allt i hela sängen pga kräksjuka eller liknande. Vem vill står och krångla på ett påslakan mitt i natten när alla är supertrötta och allt måste bytas samtidigt?
  • Börja middagsmatlagningen med att skala ett par morötter och skära i stavar. Även gurka och sånt funkar bra. Då kan hungriga småbarn ta en stav istället för att ligga och skrika ut sin hunger på golvet.
  • Satsa på att involvera barnet så mycket som det bara går i hushållsarbetet. Laga mat funkar bra med småbarn tycker vi. Särskilt om det är en rolig maskin inblandad. Mixern och vispmaskinen är succé här hemma. Men också att hälla i saker i grytan och röra är roligt. Mät upp kryddor och andra ingredienser i skålar (låtsas att du är en tv-kock) så är det lättare för barnet och föräldern behåller kontrollen över hur mycket som hälls i. Lägga in tvätt är en annan bra uppgift. Eller ställa skor i snygga rader. Till och med dammsuga funkar här. Då får vi ju dock leva med att endast fria ytor blir städade samt kanske inuti soffan eftersom man då får använda den otroligt roliga soff-borsten. Istället för att trycka in allt sånt när barnen äntligen roar sig själva eller sover för då kan man nämligen ägna sig åt sig själv då! Läsa en bok, glo in i väggen, sockerfika, prata ostört och jaa, möjligheterna är oändliga. Men då måste ju allt annat bli gjort när barna är vakna.

Hur kläder känns

När jag var liten hade jag ibland en mardröm. I den förvandlades allt runt omkring mig till stål. Mina kläder, mitt hår, sängen jag låg i, hela mitt rum. Jag har minnen av hur det såg ut i rummet, allt var grått och hårt, men mest minns jag hur det kändes i drömmen. Hur allt var kallt och hårt, hur det nästan brände i skinnet av metallen. I drömmen befann jag mig i ett slags halvsovande tillstånd där jag försökte kämpa mig upp till ytan men inte kunde vakna ur drömmen. Jag försökte ta på sakerna runt mig för att känna att de INTE var gjorda av stål för att vakna ordentligt men ju mer jag kände på mina kläder, mitt täcke, ju mer säker blev jag på att de verkligen var gjorda av någon slags metall. Det enda som kunde dra upp mig ur drömmen var att ta på något som var levande. Katten som sov som en mössa runt mitt huvud och senare den som hellre sov bredvid mig räddade mig ur metallvärlden. Fanns där ingen katt kunde jag liksom inte skaka bort känslan av stål förrän jag gått upp och startat dagen ordentligt.

Jag vet inte längre i vilken ålder den här drömmen förekom. Inte heller hur många gånger det handlade om. Jag vet bara att det var många gånger (och att katterna förekom från sju års ålder)

Jag tänker på den här drömmen ibland när diskussionen om hur något känns kommer upp. Jag tänker på att jag ju egentligen VISSTE att mina kläder inte kunde förvandlas till stål mitt i natten men att jag ändå inte kunde förmå mig att tro på det. Eller att mina händer inte kunde känna att det var mjukt tyg de hade under sig.

Jag försöker tänka på drömmen när hjärtegrynet klagar på att något är obekvämt eller klämmer. Att istället för att jag som vuxen säger: ”Nej, jag känner inget i skon.” ”Den här tröjan som är så mjuk.” ”Det finns inget som kliar där.” bara acceptera att han känner något. Hur ska jag kunna veta att det ”inte alls kliar”, det är ju inte ens på mig det kliar! Hur kan jag vara säker på att den mjuka mjuka tröjan verkligen är lika mjuk för honom? Jag som inte ens kunde skilja mina egna sängkläder från stål.

Billig bebis – första året

Så mycket kostar ditt barn, så dyrt är första året, så mycket behöver du spara för att ha råd med en nyfödd. Och så vidare! Jag blir så trött på när barn räknas i pengar och bebisar ses som en utgift eller ekonomisk belastning. Detta har jag ju upprört mig över innan men idag tänkte jag ge lite svar på tal till alla dessa uppräkningar om vad allt kostar för en bebis.

Ledigheten – är den största posten. Såklart tjänar man mindre pengar om man inte jobbar. Det är ju ingen rocket sience direkt. Men! Många kollektivavtal har försäkringar som fyller upp till 90% av inkomsten (om man tar ut 7 dagar/vecka) och när man är hemma kan man oftast se till att ha lägre utgifter. Tro det eller ej men det är dyrt att jobba. Ät mer hemma, ät billigare, baka eget bröd, jämför priser på mat osv.

Blöjor – kan kosta massor om man köper dyrblöjor som Libero Touch eller andra liknande. (Våra vänner som får sin andra barn vilken dag som helst har budgeterat 600 kr/månad) Gör din plånbok och planeten en tjänst och använd tyg. Billigast är att riva gamla lakan till vikblöjor, sy inlägg av gamla handdukar och köpa ett gäng begagnade PUL-skal.

Kostnad: lakan och handdukar – alla gamla slitna du har liggande hemma, passa på att fråga släktingar och familj om de också vill bli av med något. Troligen blir de glada och tycker du gjort dem en tjänst. Köp PUL-skal i facebookgruppen för sånt, då kan du hitta för 50 kr/st. Köp 6 st. Totalt 300 kr och lite tråd till symaskinen.

Alla våra tygblöjeinlägg. Av strax över 100 st har jag köpt de 22 vita för 70 kr plus porto (inklusive 6 skal) de två gröna för 20 kr st och alla andra var gratis att antingen göra eller få.

Kläder – Köp på loppis för en femma styck eller få en hel kasse i en bytesgrupp på facebook. Många är så glada att bli av med alla sina bebissaker att de nästan betalar dig för att ta emot. Ha bara ett par plagg hemma i början, du kommer få så oändligt mycket, särskilt om det är första barnet i kretsen. Alternativ: se till att vara sist i kompisgänget, då kan du få alla de andras grejer, de kommer tacka dig för att du tar emot. Se till att alla dina vänner kommer på besök första tiden. De har nästan alltid med kläder.

Kostnad: ett par paket ballerina att bjuda besökarna på. Men glöm inte att ingen klandrar en nyförlöst som inte bjuder på fika.

Vagn – dyrt och onödigt. Köp en begagnad trikåsjal för första tiden, sälj den sen och köp en begagnad sele. Kostnad 300 kr i värdeminskning när du säljer selen tillslut. Alternativ: få en vagn gratis av kompis med stora barn.

Sovplats – samsov så behövs ingen säng. Gör ett eget babynest/babybädd av uttjänta t-shirts och handdukar eller en bordsfilt.

Inuti vår skötbädd finns en uttjänt bordsfilt, perfekt tjocklek och lätt att tvätta. Tvättlappar av gamla handdukar och en överbliven bit ribbat tyg.

Skötplats – gör en egen skötbädd av en bordsfilt och sy överdrag av något du har liggande hemma. Tvättlappar river du av gamla kläder och alla småbitar som blev över när du gjorde blöjor, sovplats och skötbädd.

Hygienprodukter – hämta ut alla gravidboxar och gå på alla ditt MVCs temakvällar och föreläsningar. Registrera dig på MAM så får du en napp gratis. Med alla gratisgrejer har du i princip allt du behöver för första tiden. Behövs ändå något: utnyttja alla de miljoner rabattkuponger du fick. Kostnad: energi och en bra cykel för att hämta upp alla boxar.

Mat – amma länge och kör sedan BLW-metoden. Kostnad: något förhöjd matkostnad för mamman och efter 6 månader, en blodkorv i månaden. Bonus: donera så mycket mjölk du bara orkar, det ger en extra inkomst och dessutom får du låna en förträfflig bröstpump gratis.

Matstol och matgrejer – en begagnad Antilop på blocket får du nästan gratis. Bebisen kan gott äta på vanligt porslin, fäst tallriken med häftmassa i bordet så kan den inte kastas. Sked får man i en av boxarna. Haklappar ersätts av tygservett/kökshandduk med påsklämma i nacken.

Dop – ha gärna ett stort dop och få massor av presenter. Kyrkan är gratis att vara i, klänning kan man låna där och för allra billigaste varianten kör knytkalasfika hemma hos er. Omatchande porslin är charmigt och dessutom inne just nu. Gör dekorationer själv av material du har hemma. Skicka inbjudan och tackkort digitalt för ekonomin och miljön. Ha en detaljerad önskelista om speciella grejer saknas, alla vill ge saker som kommer till användning. Även helt okej att önska sig pengar till bebisens eget konto, då kan ni bestämma efteråt vad det är som behövs.

Kostnad: kaffe och mjölk.

Aktiviteter under föräldraledigheten – vila, sova, gosa, vagga, promenera är alla mycket billiga nöjen för en förälder. Öppna förskolan är gratis och så också kyrkans barntimmar och dylika. Här i Malmö finns gratis babyrytmik på Malmö Live. Skaffa en mammagrupp att hänga med (har du ingen bra via BVC så gå med i en på facebook) och se till att träffas hemma hos varandra eller promenera i parken. Kostnad: en femma för kaffet i kyrkan, bjudfika ett par gånger för mammagruppen (okräset släkte så rån och nettokaffe kommer ses som högsta lyx)

Kläder och grejer för mamman – sy tygbindor och amningsinlägg själv. Speciella amningskläder behövs inte, kör med dina vanliga. Köp en begagnad amningsbh. Kostnad: 50 kr plus porto.

Barnförsäkring – gör som FarbrorFri och OnkelTom och låt barna vara oförsäkrade. När de börjar förskolan har de försäkring via kommunen.

Kostad: den gnagande oron om man inte är övertygad om försäkringsfrihetens förträfflighet.

Övrigt – tvättmedel, vatten och el kommer öka en del i och med tvättmängd och ökad tid hemma. Budgetera för detta och se till att ha ett bra elabonnemang. Eller bo i lägenhet och ta del av den gemensamma tvättstugan.

 

NOT: Detta är menat som ett raljant inlägg och inte någon absolut kunskap. Jag fattar också att alla har olika förutsättningar och att det ibland krävs pengar för att kunna spara pengar. Hur absurt det än låter verkar det vara dyrt att vara fattig och billig att vara rik. Barn har ju också olika behov och vissa är säkert dyrare än andra. Jag vet också att inte alla kan amma och har mer än en gång förfasat mig över hur dyrt det är med ersättning.

 

EC – Varför?

Men varför i fridens namn ska nu barnen sluta med blöja så hiskeligt tidigt? va? Va? VA?!

Det finns ju många uppenbara fördelar.

  • Färre blöjor – mindre belastning på miljön.
  • Slippa byta bajsblöjor – bekvämt och mindre äckligt.
  • Inget som sitter åt runt rumpan – färre eksem, mindre röd.
  • Lär sig lyssna på kroppens behov tidigt – kanske gör att man lyssnar bättre även senare.

Men sen finns det också ett par fördelar som jag inte hade tänkt på innan.

En är att jag känner mig nära mitt barn när jag kan förstå hennes kommunikation bättre. Detta har blivit ytterligare en signal jag kan svara på och när jag lyckas förstå vad hon vill känner jag att vi förstår varandra och känner varandra. Det stärker vår relation.

En annan är att jag slipper släpa runt på massa blöjpackning och skötväska. Nu har jag en extra blöja och ett frottélapp i framfickan på bärselen. Inget annat behövs.

Jag väntar inte längre i skötrumskön eller letar upp ett skötbord varje gång det ska kissas/bytas. Istället kan jag ta vilken toalett som helst.

Men den största anledningen till att vi började är helt klart att det löste ett problem för oss. Lilla hjärtat var (och är) mycket missnöjd med blöjor. Hon gillar inte att kissa i dem och visar det starkt. Vi försökte helt enkelt bara göra henne nöjd (det är ju det man gör mest hela tiden som förälder) och trillade in på detta. Visst hade jag läst lite innan och visst hade jag försökt lite med hjärtegrynet men jag kunde allt för lite för att dra igång projektet själv. Det var för att hon verkade vilja detta som vi började.

Ni vet ju säkert hur det är, man provar och provar med allt möjligt för att bebisen ska vara nöjd och inte skrika så. Det var detta som funkade för oss.

 

Fler inlägg i serien (länkarna börjar fungera i takt med att inläggen publiceras)

EC – Inledning, bakgrund och länkar

EC – Kom igång

EC – Resultat

EC – När?

EC – Var?

EC – På språng

EC – Hur?

EC – Varför?

EC – Prylar

EC – Bebis på pottan