Semesterplaner och framtidsvisioner

Det här inlägget har jag skrivit i mitt huvud om och om igen i flera veckor nu. Det började som ett inlägg om tankar INFÖR semestern. Hur vi hade tänkt och hur vi skulle få det att bli kanske lite mer avslappnat än förra året. Men ett tu tre så var semestern redan igång! Och inlägget var inte skrivet och dagarna gick.

Vi är inne på vår andra semestervecka av totalt NIO! Nio nästan oändliga veckor som jag och barnen ska vara hemma innan förskola för båda barnen drar igång den 20/8. Pappan är hemma fram till början av augusti och hans sex veckor är ju inte fy skam de heller!

Och jag tänker; att såhär skulle jag vilja ha det varje år. Alltid kunna ha nio veckor ledigt. Varje år kunna åka iväg strax innan midsommar och sedan inte komma tillbaka till vardagen förrän skolorna (och förskolorna) börjar igen. Men det bygger på att jag inte har ett fast jobb. Tyvärr är det ju så. Och då blir det där husköparplanerna inställda. Eller skjutna långt på framtiden.

Varje sommar tänker jag att nu när jag vistas hos folk som har villa och sommarstuga så ska min egen husdröm bli lite svalare. Att husbehovet ska bli tillgodosett av att nyttja andras hus. Fast kanske blir det bara tvärt om. Jag blir mer sugen när jag ser alla fördelar och nackdelarna får man som gäst oftast inte ta del av.

Nu klurar jag på hur vi ska få ihop båda dessa drömmar. Att både kunna vara hemma med barnen hela somrarna tills de blir så stora att de har egna planer OCH att kunna ha en trädgård och ett eget litet hus. Det är en svår nöt att knäcka och kanske går det inte alls, och kanske uppenbarar sig en lösning under sommarens alla tanketimmar!

Den här sommaren har jag tänkt att jag ska ha ett fokusområde: MAT. Jag är sugen på så mycket ny mat och känner mig superinspirerad till att laga och experimentera. Vi ska göra massor av roliga grytor, jag längtar efter fisktacos på olika vis, frysen ska vara full av egengjorda glassar och i kylen ska det ständigt stå en flaska smoothie att bara ta fram när andan faller på. I flera år nu har min matinspiration varit jättelåg, jag har funderat på varför i hela friden man orkar bemöda sig att laga mat VARJE DAG. Och känt det oerhört betungande att bara handla, laga, äta upp och diska. Men nu känns det KUL! Jag är sugen på allt och vill gärna laga och handla och fixa. Kanske hänger det ihop med att jag börjat inför lite mer kött i min kosthållning efter att ha upplevt mig mycket begränsad med allt jag plötsligt inte kunde äta.

Så i sommar ska jag laga mat och fixa mellisar på längden och tvären.

Jag ska inte tro att det ska bli någon vila eller tid att fixa med egna projekt, för det blir det ju så sällan med småbarn.

Vi har planerat mycket tid där vi har hjälp av fler vuxna för att hålla koll på barnen.

Jag ska inte heller tro att sommaren är den tiden där jag ska ha tid att träffa mina vänner. De har egna semesterplaner och det är oftast svårt att synka. När vi väl lyckas träffa andra barnfamiljer är det begränsat med tid att prata föräldrasnack. Den mesta tiden spenderas med att fixa med barnen. Och otaliga är de gånger när barnfamiljsträffar blir inställda för att någon är sjuk.

De här somrarna framöver kommer inte vara sådana somrar där föräldrarnas vilja styr semestern. Självklart är vi ansvariga för att se till att det blir bra, är bra stämning och att genomföra, men det kommer vara saker som är kul för barnen som prioriteras. Sen tycker ju vi att det ÄR roligare när barnen är glada och nöjda, så egentligen är det inte en självutplånande uppoffring utan kanske snarare en strategi för att överleva och vara glad allihop.

All denna nöjdhet och präktighet tror jag också har ett tydligt samband med hur vädret var i maj. Jag han redan bli lite mätt på all sommar. Vi har redan hunnit med massor av saker som jag annars brukar vilja göra på semestern. Dessutom var vi en hel månad i min barndomsstad där många av mina vänner och familj bor kvar och jag han träffa dem flera gånger.

En notis här är också att eftersom sommaren redan pågått i flera månader har jag hunnit igenom sommarkläder jag inte haft tillfälle att använda på flera år. Mycket blev rensat och annat blir nu slitet och utslitet. Vissa sommarprojekt genomför sig själv 🙂

Så trevlig semester allihop!

Hoppas att alla kan få vara nöjda med sina planer och sin stundande semester, oavsett om den är lång eller kort, hemma eller borta, planerad eller spontan!

Berätta gärna hur ni tänker med er semester!

En lyckad semester

Den här veckan börjar terminen på allvar för oss, efter en mjukstart redan förra veckan. Hjärtegrynet ska tillbaka till förskolan, jag ska jobba, sambon ska hitta egna rutiner tillsammans med lilla hjärtat. Allt återgår till vardag och så småningom höst. Den första veckan rör samtalen i fikarummet semester: Hur var semestern? Har ni haft det bra på semestern? Var det en lyckad semester?

Jag tänkte lite på det där. Blev det en lyckad semester? Och varför måste semestern vara lyckad? Året är så oändligt långt och så tillslut kommer semestern! Den härliga, efterlängtade, underbara semestern! Och då måste den bli perfekt. För den är ju så kort och kommer så sällan och den ska maxas och tas till vara. Varje dag ska fångas och njutas och sparas för att kunna tas fram och njutas ännu en gång när hösten och vinden och vinandet, pinandet kommer.

Jag tänker på vad vi hade för planer i början av sommaren. Vad vi ville att semestern skulle innehålla. Det fanns mest lösa önskningar och ett par vanor som skulle införas. Människor vi ville träffa, bad vi ville bada, ett par platser vi ville åka till, fikor och utflykter vi ville göra. Den tydligaste planen vi hade var att lilla hjärtat skulle vänja sig vid att sova förmiddag i selen med sin pappa. Inte somna vid bröstet. Lite tydligare rutiner för henne. Allt för att göra övergången till höst och pappaledigt smidigare.

Med facit i hand fick vi även stå ut med lite sjukdomar och rätt många inställda planer. Men också många som blev av! Idylliska bad. Idylliska promenader med idylliska kantareller och skogshallon. Mysiga utflykter. Massor av vänner vi inte ser så ofta. Familj och släktingar. Sovmorgon och tupplurar nästan varje dag.

Men även massor massor massor med bråk och konflikter. Så vi nästan blev galna och tålamodet gick åt i rasande nafs. Det är lätt att bara minnas det. Minnas att det var en sommar med bråk och skrik och inställda planer. Hemåkningar när det ballade ur. Saker vi inte gjorde för att risken för konflikt kändes övermäktig. Kläder och saker som blev slängda och bitna och krossade. Vi hade kunnat minnas det så. Sommaren som bestod av krossad porslin, sönderbitna kläder och konflikt.

Eller så kan vi vända på det. Nästan allt vi ville göra har vi gjort. Nästan alla vanor vi ville införa har vi infört. Alla har fått sova så att vi nu orkar gå upp i tid på morgonen och ingen (förälder) behöver sova på dagen längre. Vi har alla fått tillfälle att öva självbehärskning. Konfliktlösning. Avledande manövrar har vi nu en hel repertoar av. Vi har lärt känna oss själva och varandra på helt nya sätt. Aldrig trodde jag att jag kunde bli så arg och frustrerad. Och på min egen familj dessutom! Vi har fått se sidor hos våra vänner och bekanta vi aldrig sett innan. Sidor som bara ett barn som sätter sig på tvären kan framkalla.

Och nu känner jag att jag är tacksam för det! Tacksam att jag begåvats med ett barn som bråkar, provocerar och gör motstånd. Tacksam för att jag fått den här utmaningen. Tacksam för att det inte går lätt och smidigt.

Det ger mig nya insikter och ny förståelse. Det har gjort att jag fått upp ögonen för hur barnfrånvänt samhället ibland är. Hur många ställen familjer inte riktigt är välkomna ändå. Visst, barn som uppför sig som vuxna (bör). Barn som är tysta. Som gillar läget. Men de som inte gör det, de är inte välkomna. De kan man snacka skit om. Säga nästan vad som helst. Deras föräldrar är svaga, klena, tar inte sitt ansvar och förtjänar också smäd och kritik. Helt okej att säga offentligt vad man tycker och ännu hellre skriva på internet.

Så tack för bråk och konflikt. Tack för tålamodsprövning och nya insikter. Nästa sommar kanske vi kan ha lite större planer och lite mer lugn. Men detta var en lyckad semester som innehöll både nyttiga lärdomar, vila och rejält med prövning. Så det är det jag ska svara när frågan kommer: Var det en lyckad semester? Ja! Jag har både lärt känna mig själv, min familj och min omgivning bättre. Jag har badat, fikat, promenerat, ägnat mig åt mig själv, läst, pratat med vänner, umgåtts, ätit gott, vilat och nu är jag redo för en ny termin!

 

Prylarna och semesterlugnet

Häromveckan satt jag i soffan och stirrade framför mig. Bara ett par minuter men det var tydligen tillräckligt ovanligt för att min sambo skulle fråga: Vad gör du? Eller var det kanske: Vad är det? Jag minns inte så noga. Men jag minns svaret: Min mobil är så tråkig! Jag har tröttnat på den!

Ett kanske banalt svar, och vad jag menade var snarare att jag tröttnat på innehållet jag använder den till att titta på. Jag har haft massor med appar och grupper och följt massor med folk, fler och fler bloggare och instagrammare och massor med grupper på facebook som uppdaterar stup i kvarten. Eller kanske snarare stup i minuten. De flesta har någon slags koppling till prylar. Om de inte handlar om att skaffa dem så är det att rensa ut dem. Vissa satsar på att vårda dem och andra på att minimera dem. Eller ersätta dem med bättre val i kemikalieinnehåll, naturmaterial, lättare att vårda, fler funktioner, en ersätter fem och så vidare! En väldig massa prylar blir det i alla fall! Plötsligt kändes det som att det enda jag tittade på dagarna i ända var alla dessa prylar! Som om det inte var nog med de berg av prylar jag stirrar på i mitt eget hem. Alla mina egna rensningar och nyanskaffanden. Prylar prylar prylar överallt! Jag blir dränkt i prylar!!

Jag vill inte rensa ut dem, jag vill inte vårda dem ömt, jag vill inte ersätta dem eller hålla på med dem eller alls att de ska ta en så stor del i mitt liv. Men jag vet inte hur jag ska lösa det. Min lösning just den dagen blev att, efter jag surat ett tag över meningslösheten och prylhetsen i synnerhet, hoppa upp och leta fram en bok. Ironiskt nog blev det Steglitsan som ju handlar rätt mycket om prylar, men den gav mig ändå en känsla av befrielse. Jag plöjde boken på fem dagar, vilket jag aldrig trott jag skulle ha tid med. Jag har ju inte tid med att läsa, jag har ju småbarn, ingen tid till god litteratur osv. Men nu har jag ju bevisat att jag HAR tid. Kanske inte en bok på över 700 sidor var femte dag, det hade gett en förödande sömnbrist.

Och återigen tänker jag att detta med kultur, det är DET som räddar oss tillslut. För ett tag sedan lyssnade jag på en podd där de pratade om en bok som nämnde att skillnaden mellan neandertalare och homo sapiens är en slags kulturgen. Och att den råkar vara samma som den där psykisk sjukdom uppkommer.

Att det är kulturen som räddar oss men också gör vissa sjuka.

Jag vet inte var jag vill komma med detta förvirrade babblande. Jag är glad att jag vände mig till litteraturen istället för att fortsätta med fler prylar. Jag kommer inte sluta rensa och jag kommer inte sluta hålla på med prylar, även jag fattar ju att jag behöver dem i viss utsträckning.

Kanske är detta en frukt av att jag i åratal hållit på så absurt mycket med prylar. Inventerat, rensat, läst böcker, bloggar, poddar, filmer om minimalism, rensande, KonMariande. Tjatat på andra att de också ska rensa och göra sig friare. Tills det bara blev för mycket! Inte friare! Snarare mer besatt av prylar än någonsin förr. Snarare mer omringad av dem. Mer medveten om hur många de är, hur mycket de kräver och vilket belastning de är till. Är det verkligen bättre?

Jag vet inte hur jag ska vidare nu. Kanske är en sommar full med böcker vägen framåt? Kanske måste jag låta kulturen ta större plats i livet? Kanske kommer det lösa sig när jag börjar jobba igen och inte har tid att tänka så mycket?

Igår kom vi fram till mina svärföräldrar. Efter en liten pärs till resa, fast inte något ovanligt, bara att det är intensivt med två barn och allt det där. Hjärtegrynet gick ut med farfar och lilla hjärtat somnade. Ingen behövde mig. Huset behövde mig inte heller. Tid till att läsa en bok och ligga på sängen och göra inget. En varm sommarvind in genom fönstret. Semesterlugnet. Bortskämd av två omtänksamma svärföräldrar. Lättnad.

 

Jag vill gärna tacka er för alla fina kommentarer i förra inlägget. Jag hade själv inte sett mönstret förrän jag plötsligt fick massa uppmuntrande kommentarer, men nog blev det lite mycket självkritik och för negativt där ett tag. Jag ska fortsätta med zero waste. Så fort det känns meningsfullt igen.