Lekskärp till cykelturerna

Häromdagen lyckades jag få till ett (visserligen mycket litet och snabbt men ändå) pyssel! Ibland verkar det helt omöjligt mellan alla matlagningar, tvättvikningar, lekar, amningar och så vidare. Småbarnlivet helt enkelt. Pysslet har liksom inte fått så mycket utrymme här hemma det senaste, inte MITT pyssel i alla fall. Men plötsligt en dag händer det! Lilla hjärtat och sambon var ute och hjärtegrynet var villig att hjälpa till.

Målet med pysslandet var att få till nått slags band/skärp att ha på sig när man cyklar med lilla hjärtat i stol bakom sig. Hon gillar inte nått vidare värst att bli runtskjutsad sådär och blir snabbt mycket missnöjd med att sitta fast och vara alldeles uttråkad. Nått att leka med under färden kanske kunde råda bot på situationen?

Jag tog fram ett gammalt skärp som knappt höll ihop. Eftersom det bara ska användas ute och inte är i sugläge för barnet kändes det helt okej att förstärka de klena ställena med plasttejp. Säkert vinyl eller nått annat elakt. Stickad rosett, val från valmobilen – numera skördad av hjälpsamt hjärtegryn, boll och uggla från fin barnvagnsmobil lilla hjärtat fått i present samt en av de första – enstaka – strumpor jag stickade som barnen haft att leka med.

Håltagartången kom också fram och då blev hjärtegrynet väldans entusiastsk. Mätpiga (så heter alla måttband i detta hushåll) penna, resårband och så ett gäng virkade och stickade prylar. Vi mätte noga och räknade 3 + 3 och 6 + 3 och så vidare. Hjärtegrynet är väldigt intresserad av siffror nu så det passade ju bra. Sedan var det bara att ta hål tills händerna nästan glödde. 26 hål lyckades vi åstadkomma! Hjärtegrynet tröttnade någonstans efter 14 tror jag…

Sedan trädde jag resåssnodden genom de olika leksakerna och trädde in i skärpet. Rejäla knutar för att inga små starka bebbehänder ska kunna dra loss alltihop.

Såhär snyggt blev det tillslut:

Eller snyggt och snyggt men det fyller sin funktion! Vi har nu provcyklat flera gånger och även om leksaker i lagom höjd inte råder bot på de tre vanligaste missnöjdheterna: hungring, kissnödig och sömning, så fördröjer de i alla fall det totala haveriet med ett par minuter. Och rätt ofta är det ju bara ett par minuter man behöver!

 

Förvara extra täcken

Täcken, kuddar och extra madrassöverdrag, alla skrymmande, stora, fluffiga saker som är så svåra att förvara på ett bra sätt. Jag trodde jag löst problemet när jag skaffat en superstor vakuumpåse man kunde suga platt med dammsugaren. Den gick perfekt ner i en stor, vacker kista vi har i sovrummet. Problem ur världen, tänkte jag. Fast jag hade glömt tänka på att varje gång vi skulle ha något i den, alltså varje gång vi hade nattgäster eller behövde ett extra täcke själva, skulle vakuumet släppas, allt dras ut och sedan när det skulle tillbaka igen var jag tvungen att ta fram dammsugaren! Lilla hjärtat är dessutom rädd för dammsugaren vilket inte direkt hjälpte till för ambitionen att ta fram monstret. Oftast knödde jag därför ner påsen i kistan, osugen så att säga. Vilket givetvis ledde till att den 1. inte fick plats och 2. gick sönder. Samma problem igen.

Men nu, nu har jag löst det en gång för alla och till på köpet fått två nya kuddar och en med starkt förbättrad funktion.

Nu förvaras alla dessa skrymmande saker inuti stora kuddfodral istället. Jag viker täcket/madrasskyddet så det blir lagom form för kudden, stoppar in, drar igen, klart! Inget knöende behövs, inget går sönder och det är inte längre ett projekt jag drar mig för att ta fram extragrejerna.

När jag kom på (hade läst om det innan så det är inte som att jag uppfann hjulet själv) hur jag ville göra letade jag först efter färdiga kuddfodral för sittkuddar. Men fann inget jag gillade/allt var så dyrt att det aldrig skulle bli prioriterat ändå. Så var jag uppe på vinden och rev lite och hittade ett gammalt tyg jag haft på väggen i mitt tonårsrum. Då hade alla sådana tyger, vet inte var det var för knasigt mode men antar att vi ville verka beresta fast vi alla köpt tygen på Indiska. Någon av er som hade likadant och vet vad jag pratar om?

Tyvärr tog jag ingen ”före” bild men googlade fram en snarlik.

Mitt var stort, 70×130 cm, så jag bestämde mig för att göra två kuddar. I sylådan hittade jag två dragkedjor som var 30 cm, de fick sitta i kortänden så räckte det. Ingen var i någon matchande färg direkt men det tycker jag inte gör något eftersom själva tyget var så färgglatt i sig.

Jag klippte tyget i två lika stora delar och sydde klippkanten för att den inte skulle trassla sig. Sedan sydde jag i dragkedjan. Jag är inte någon expert på att sy och heller inte så himlans noggrann. Jag nålar ordentligt för jag vet att jag tjänar på det men sen blir det lite som det blir. I detta projekt var hjärtegrynet med och sydde, det var ju till honom kuddarna skulle bli. Således är allt lite snett och vint men kuddarna är vackra ändå och fyller sin funktion! Hjärtegrynet är jättenöjd och stolt över att han sytt dem nästan själv.

Nu ligger de på leksaksbänken när de inte är koja eller del av någon fantastisk maskin.

En svart dragkedja jag köpt på loppis för massa år sedan och en grön som blev över när jag sydde balklänning till min student för 13 år sedan. Jag hade köpt en grön, dold, som skulle matcha men valde snörning tillslut. Nu kom den äntligen till användning.

Jag gjorde inga försök till mönsterpassning eftersom jag tycker det funkar bra såhär med!

Här syns vad som är i. Till vänster: stort duntäcke samt litet madrasskydd, höger, duntäcke och stort madrasskydd. Den understa kudden är en vanlig från Ikea som min sambo hade med från sin studentlägenhet. Innerkudden till den var en helt värdelös variant som var alldeles för mjuk och luftig för min smak. Nu har jag istället lagt i två extra täcken vilket gör att kudden är sådär perfekt tung och formbar för att vara ett riktigt stöd för ryggen när man sitter i soffan (och ammar, vilket jag fortfarande gör rätt ofta)

Allt som allt är jag extremt nöjd med detta nya förvaringssystem! Det är både praktiskt, smart, vackert, användbart och lättskött. Hjärtegrynet har fått fler kuddar, vi har blivit av med komplicerad förvaring och dessutom kom tre gamla hyllvärmare till användning. 100 poäng av 100 möjliga ger jag detta förvaringssystem!

 

 

Ett bonustips särskilt för kräksjuketider är att förvara alla täcken och kuddar med lakan redan påsatta, det tackar man sig själv för när man bäddar om barnsängar mitt i natten.

Pyssla en tvålkopp

Sedan vi gick över mer till att använda hårda tvålar har ett nytt behov uppstått – nämligen att ha tvålkoppar. Jag tror aldrig jag haft någon tvålkopp innan, så det fanns ingen gammal att ta fram. Först försökte vi med en trådvariant som man sätter fast på väggen med sugkoppar men snälla nån, det funkar ju inte. Alla hårda tvålar vi hade var för tunga och trådkorgen hängde betänkligt framåtlutad. Hur är det meningen att man ska få till det med en sån egentligen? Fattar inte.

Så hade vi ett tag tvålen direkt på handfatskanten men det blev så kladdigt och spilligt överallt. Så skådade mitt norra öga en dag de två snäckorna jag fått av en snäll granne. Hon tyckte de såg ut som något jag kunde pyssla med och jag hade haft dem en längre tid i väntan på inspiration. Men den dagen såg jag: de var ju den prefekta tvålkoppen! Helt naturlig och redan befintlig = perfekt!

Så hade vi dem helt ogjorda på handfatskanten säkert ett år men så kom lilla hjärtat. Och hon hade sina sparkiga små ben och sina viftiga små armar. Och varje gång jag höll henne över handfatet i väntan på kiss och sånt så åkte den där skrangliga snäck-koppen ner. Och så kom moro-reflexerna och viftade ännu mer och ibland var det så läskigt med det där skällande snäckljudet att lilla hjärtat var tvungen att ta på sig sin suraste min och protestera högljudt!

Då gjorde jag slag i saken och fixade. Hjärtegrynet var inte sen att hjälpa till när det vankades limpistol och pyssel så vi gjorde det tillsammans. Det var ju inte alls svårt.

img_20161120_182751

Material: limpistol, lim, två snäckor modell jättestor.

img_20161120_185631

På den ena gjorde jag en ring av lim som snäckan kan stå på, den andra fick en klutt så den inte kan tippa framåt. Anpassas lämpligen efter form på snäckan samt tänkt ståplats. Den med klutten ska stå på badkarskanten och den är lite lägre fram än bak.

img_20161120_185806

Passar fint på handfatskanten och kan ej längre skrälla ner när man råkar peta eller vifta.

img_20161120_190111

På badkarskanten blev det såhär. I bild syns också min favorittvål från Dr Organic samt mina schampo och balsam från Bruns salonger.

Rensa ut – brev och vykort

Detta med brev kan ju antingen vara ett jättestort, nästan omöjligt och ohanterbart projekt om man har väldigt mycket brev. Eller så kan det vara som för mig. Nästan löjligt lätt. Jag har ett riktigt brev att sortera den här veckan. ETT! Det har jag förvarat i en plastficka i en pärm tillsammans med andra viktiga pappar och medlemskap som inte låter sig sorteras in i någon av mina andra pärmar. Alltså – sortering klar!

Fast vänta lite. Helt sant är ju inte det där med ett brev. Jag har också en hel del brev från min barndom. Från gamla brevvänner och ex-pojkvänner. Alla de ligger i min minneskista som står på vinden och där har jag rätt bra koll redan. Jag har sparat de brev som betydde något för mig och de andra slängde jag. När jag var liten (eller yngre i alla fall) var det många som hade många brevvänner, så även jag. Fast vissa blev det ju ingen varaktig kontakt med, ett par brev bara och sedan inget mer. De breven, där jag knappt kommer ihåg vem avsändaren var, slängde jag. Jag fick också högvis med teckningar av mina småkusiner, av dem har jag sparat en från varje kusin. Resten fick också gå i återvinningen. Av vykort har jag bara sparat dem som innehåller något mer än bara: Hej, här är vårt hotell, solen lyser, maten är god. Den sortens vykort ser jag mer som en hälsning. Idag hade man kanske skickat ett mms med den informationen och ingen förväntar ju sig att man ska spara på ett mms för evigt. Så inte heller med alla vykort.

Den lilla post som tar sig in hos oss som inte är av reklam, räkningar, viktiga papper eller tidingssort är nästan uteslutande i tre kategorier: inbjudningar, julkort eller gratulationskort.

Alla dessa tre använder jag i olika pyssel. Är det en inbjudan tillbringar den först en tid uppsatt på ugnen (kylskåpet har extra lucka och därför inte magnetiskt annars hade vi haft dem där) och sedan, när bröllopet/dopet är över hamnar de i en klippbok. I den samlar jag alla inbjudningar, save the date, tack-kort, programblad och annat sådant som hör bröllop, dop och barnafödslar till.

img_20161108_093253

Jag vet att detta med klippboken inte är en slutgiltig lösning. Jag kommer ju troligen inte ta fram och titta i boken som ett album på min ålders höst (Eller? Kanske kommer jag det?) Men nu tjänar den som en inspirationsbok. Ibland när någon av våra vänner ska skicka en inbjudan eller liknande tar de sig en titt i boken för att se hur andra gjort. Likaså gör vi. Och varje gång jag sätter in något tittar jag igenom den och tänker på alla dessa roliga tillfällen och högtidligheter.

I samband med att våra barn föddes har vi fått en ansenlig mängd gratulationskort och presenter. Med hjärtegrynets har jag pysslat en sida till hans babyalbum med några utav dem. Några andra klippte jag ut fina delar av som fick bli dekorationer på andra sidor. Jag har samma plan för lilla hjärtat och har sparat de kort hon fått. På motsatt blad i hjärtegrynets album sitter sidan där jag skrivit ner alla presenter och vem som gav. Tänker att det kan vara roligt att minnas och utan lista hade det ju varit stört omöjligt!

img_20161108_093057

Julkorten har jag gjort en dekorationsgirlang av. De har en helt egen bloggpost som finns här.

bild 2-2

Jag har sparat alla grattiskort vi får och tänker att de ska bli en liknande girlang att komplettera våra vimplar med.

En annan sak om detta med brev. När vi rensande ut min mormors hus efter att hon gått bort förra sommaren hittade vi massor av brev. Det föll på min mammas lott att ta hand om dem och jag kan bara säga att jag våndas med henne. Så otroligt svårt det måste vara att rensa bland någon annans brev. Just detta kan man ju ha som motivation till att rensa hårdare, hellre göra det själv än att någon annan ska göra det senare.

För övrigt tycker jag att det skulle vara väldigt roligt att både skriva och få fler brev. Så synd att det aldrig blir av att jag skriver bara!

Hur är det med er andra? Vad händer med era brev och vykort?

 

 

Valmobil

img_20161031_093918-2

Jag blev så inspirerad av Atilios fina valmobil att jag var tvungen att kopiera den rakt av och göra en egen! Hon hade följt detta mönster på youtube (här är en pdf-version) som egentligen är för en narval med horn och ögon och allt möjligt men jag gjorde som Sandra och struntade i tillbehören och gjorde bara själva valkroppen. Mönstret var lätt att följa och särskilt filmklippet tror jag är väldigt bra om man är lite ny på virkning. Jag använde virknål nr 4 och tog antingen enkelt eller dubbelt garn beroende på vilken garn eftersom jag använde olika garntyper till de olika färgerna.

Under processen har hjärtegrynet passat på att leka med alla de färdiga valarna och det har visat sig att de kan tjänstgöra som allt möjligt, ananas till exempel, och mat till alla möjliga olika gosedjur. Användbart mönster!

img_20161031_093733-1

Jag använde överblivet garn och vadd jag hade i mina gömmor och stommen är från hjärtegrynets gamla mobil så kostnaden för detta projekt blev 0 kronor.

På tal och hjärtegrynets gamla mobil. Han fick en superfin, handgjord mobil av en kompis till mig när han föddes. Hon hade fäst olikfärgade origamitranor i den och hjärtegrynet var väldans förtjust i dem. Då var hängsnöret betydligt längre och vi hade den hängande i taket där inga klåfingriga barnahänder kunde nå. Sedan bytte vi barnrummet till rummet bredvid och där fanns ingen möjlighet att hänga från taket. Vi fäste mobilen överst i bokhyllan och där var den i perfekt höjd för att vi föräldrar skulle få ansiktet fullt av tranor varje natt när vi vacklade upp för att kolla varför hjärtegrynet gnällde. En dag stod en pall under den där mobilen och följande scen utspelade sig i vår hall:

Jag stod, intet ont anande, och borstade tänderna på morgonkvisten när hjärtegrynet, glad som aldrig förr, kommer in från vänster med famnen full av färggranna saker.

”Jag har skördat dem nu, mamma!”

”Va? Vilka då?”

Han visar stolt upp vad han har i famnen.

”Fåglarna! De hade växt klart nu!”

Lite synd var det ju att mobilen var trasig men också så gulligt när han skördade de färdigväxta fåglarna att jag ju inte gärna kunde bli arg. Dessutom var ju faktiskt mobilen hans. Nu förvars fåglarna i en liten ask och tjänstgör ibland som mat eller gäster vid olika fikor och bjudningar hjärtegrynet och hans djur arrangerar. Själva stommen blev ju liksom över så det var perfekt att göra något med dem till den nya bebisen.

För övrigt är jag lite skeptisk till mobiler över sängen som företeelse. Över skötbordet eller i taket i lekrummet, absolut, men över sängen? Där ska det ju mest sovas tänker jag och då borde man kanske ha lugnt och inga intryck där. Eller så är det för att just vår säng mest används som hängare och mobilen därför endast är i vägen. Senare kanske det blir roligare för lilla hjärtat att ligga i sängen och ha något att titta på. På dagen då alltså. Nattetid får vi nog kroka av den. Vi får se.

img_20161031_093658-1

Om man ska göra en mobil till sitt barn själv är det viktigt att tänka på att sätta fast den ordentligt och tillräckligt högt upp så att inte barnet kan dra ned dem och trassla in sig i trådarna. Alltså, att inte göra så som vi gjorde med origamimobilen så att hjärtegrynet kunde skörda. Han hade ju kunnat trassla in sig i trådarna och trilla ned från pallen och allt det där och även om han var nästan tre år hade det kunnat gå illa.

 

 

Bullet journal

IMG_20160824_230038

Sedan jag gick på högstadiet har jag skrivit en synnerligen ambitiös kalender. Det var liksom en hobby då att ha en filofax och skriva i varandras, köpa speciella sidor och plastfickesidor att ha foton i och samla på citat. Sedan följde det med mig även fast filofaxen lämnade mig med högstadiet. Jag har alltid tyckt att det var roligt att dekorera sidor och skriva listor över vad som ska göras och bokföra vad som gjorts. Med åren har det blivit en rejäl bunt med kalendrar. (Som syns i bilden över inlägget. Detta är 13 av mina kalendrar, men det finns fler! Några har redan hamnat i minneslådan på vinden medan dessa förvaras i bokhyllan än så länge. Några är klassiska kalendrar och några är från långresor, de innehåller mycket mer urklipp och foton och lite mindre kalendarium) Så upptäckte jag kanske förra året att detta sätt att skriva kalender har ett eget namn: Bullet journal! Såklart på engelska eftersom allt finns där samt allt som ska låta lite coolare än vad det är måste ha ett engelskt namn.

Den jag har just nu ser ut såhär:

IMG_20160824_220953

Det är en diariekalender som jag hittade i min morfars gamla rum när vi tömde deras hus förra sommaren. Enligt min mamma tyckte han också om att bokföra saker som vädret, jag känner att den var som gjord för att bli min nya bullet journal. Den har dessutom ett alfabetsregister på de första sidorna som jag använder som adressbok.

Inuti har jag fått rita egna linjer för att det ska passa mitt syfte. Min månadsplan ser ut såhär (innan jag fyllt den med innehåll)

IMG_20160812_105106

Jag tycker det funkar bra med en månadsöversikt där jag kan se större sjok med jobb, sambons jobb eller semesterplanering. Men såklart behöver jag en veckoplanering också för alla detaljer och saker som ska göras.

IMG_20160812_105118

När jag ritat alla linjer och skrivit i datum lägger jag till roliga dekorationer, antingen klistermärken (försöker ju använda min samling nu) eller ritar mönster med tuschpennor samt urklipp från bibliotekets program, gratistidningarnas kalendarium osv.

IMG_20160824_222515

IMG_20160824_222532

Efterhand som planeringen trillar på plats skriver jag i vad som ska göras och vilka tider, små listor att inte glömma, min sambos arbetstider samt någon anteckning om vad vi gjort under dagen. Under semestern skrev jag lite om vädret med, det påverkar mer då tycker jag.

Hur det ser ut känns för privat för att visa men jag är säker på att ni kan föreställa er det fullklottrade resultatet.

För att göra detta behöver jag lite attiraljer:

IMG_20160824_222442

Hjärtegrynets ekologiska tuschpennor, klistermärken, färdigt kalendarium stulet ur en kasserad kalender, urklipp från dagspress och liknande (här boktips för hjärtegrynet) linjal, fina pennor som inte kladdar, lim och liten sax.

Om jag tar fram kalendern offentligt får jag en av två reaktioner: suckar och stön, mest från män har jag märkt, om hur ambitiös och ”jobbig” jag är. Eller förtjusta utrop och imponerade blickar, mest från andra pysselintresserade tjejer. Förvånansvärt många andra har liknande upplägg och vill gärna visa, så kul tycker jag!

I många andra bullet journal-inlägg jag läst verkar det som att innehavaren kör speciella listor för träning, goda vanor osv. Jag har också försökt det men det funkar inte för mig. Istället har jag bestämt mig för att endast har kalendarium och några sidor på slutet där jag bockar för när jag fått lön för mina olika jobb, kan klistra in roliga tips på saker att göra eller läsa och ett uppslag med viktigheter som inloggning till min gamla studentmail, medlemsnummer i SJ-prio osv.

Nu när jag är arbetslös tackar jag min lyckliga stjärna för mina noggranna anteckningar och förbannar det halvår jag försökte gå över till en digital variant. Från de månaderna har jag inte en susning om vad jag gjorde och blev tvungen att chansa hej vilt med utgång i mina lönespecar (som är förvånansvärt ospecifika, samt få) och ladok-utdrag. A-kassan och arbetsförmedlingen är ju ganska förtjusta i datum och exakta tidsangivelser så att jag skrivit noga vilken dag jag sökte in till min kandidatutbildning för 8 år sedan var mycket populärt hos dem. Otroligt att det kan behövas men tacktack säger jag som ju faktiskt kunde ta reda på.

Innan detta med a-kassan inträffade funderade jag på om jag verkligen skulle spara alla kalendrar. Nu vet jag att det är en mycket god idé och fast de är skrymmande och inte så aktuella är det roligt att ha kvar. När jag läser vad jag gjorde idag för fem år sedan blir jag oftast lite glad (om det inte var något sorgligt som inträffade just den dagen förstås) och lätt nostalgisk. Jag inser att den här vanan på intet sätt är minimalistisk eller går i hop med mina utrensningar men några undantag ska man väl ha! Och visst tar det tid men vilken hobby gör inte det? Särskilt dyrt är det inte i alla fall. Den här boken fick jag ju ärva och pennor och lim kostar ju inte skjortan. Men ska man ha en väldigt speciell kalender (som Moleskine exempelvis som många verkar använda) kan det kanske bli ett par hundralappar.

Min sambo gillar digital kalender och använder telefonen till allt sånt. Därför skriver även jag in saker i den digitala, mest saker som påverkar honom. Det blir ju lite dubbelarbete men det funkar ändå. Hellre det än som när jag också bara hade den digitala. Då funkade inget!

Vad har ni för slags kalendrar och varför just en sån?

Babyfilt och dop-present

IMG_20160811_213024

Efter mycket om och men, frustration, svett och nästan tårar blev babyfilten klar! Filten överlämnades vid ett dop igår till en liten prinsessbebis vars föräldrar älskar små spetsgrejer och flickiga kläder. Mönstret kommer från Drops fast jag redan sagt att jag aldrig mer ska sticka något efter deras mönster. Ändå återvänder jag av bekvämlighet och troligen lite snålhet. Jag har inte fått kläm på Ravelry tillräckligt bra för att orka leta där och orkar väl inte sätta mig in i det heller. För just detta tillfälle behövde jag ett mönster för en spetsfilt och detta var det jag hittade lättast.

Mönstret var (som vanligt med dropsmönster) lite väl komplicerat men när jag fattat och lärt mig utantill var det lätt. Jag gillar inte heller när det står ”minska 46 maskor jämt fördelat över hela varvet” och måste då ta hjälp av ett mattesnille eller chansa. Någon som har bättre förslag på hur man räknar ut sånt?

Jag använde ett vitt bomullsgarn istället för ull som föreslogs i mönstret. Familjen som fick filten uppskattar att det är lätt att tvätta och har andra material för att hålla varm om vintern. Just nu är det ju även inte läge för riktigt varma kläder, tack och lov.

Mönstret består av fyra olika delar och jag tänker att man kan variera hur man vill ha dem eller kanske lägga till en del på höjden för att få en större filt. Jag följde inte måtten så väl eftersom jag valde en större rundsticka än föreslaget men fick tillslut en filt som var 65 * 80 cm. Ganska nära måtten i mönstret alltså. Eftersom den är gjort med spets går det alldeles säkert att töja den ett par centimeter om man skulle vilja.

IMG_20160811_212922

Detta är den första delen man stickar och i kanten syns kantmaskorna som stickas räta på alla varv. Efter vågmönstret kommer en del med räta och aviga och sedan börjar spetsen.

IMG_20160811_212928

Som ser ut såhär. Den här delen drog jag upp oräkneligt antal gånger, i alla fall de första fem varven. Sedan fick jag kläm på det och då var det lätt 🙂

IMG_20160811_212937

Den här biten var lättare. I mönstret ska det vara ett par upprepningar till av detta mönster men eftersom min tid började bli knapp nöjde jag mig. Hela filten blev ju ändå ganska stor.

IMG_20160811_212910

Avslutet tycker jag blev lite taffligt men jag kunde inte komma på ett bättre sätt än att bara maska av efter ett par räta varv. Hade dock gärna velat ha en snyggare kant. Kanske någon av er har förslag på hur man skulle kunna göra? Hade det gått att få vågor i båda ändar kanske det varit fint?

Jag är i alla fall väldigt stolt över att ha slutfört detta stora projekt och presenten blev precis så uppskattad som jag hoppats. Men det blir inga flera filtar av detta mönstret.

 

Rensa ut – Pyssel och alster

Ojoj, detta kan bli en svår vecka! Och en dag försent börjar jag dessutom… Men jag börjar med att teoretisera kring själva uppgiften; att rensa bland pyssel och alster.

Jag pysslar en hel del själv och har redan tidigare våndats över hur mycket prylar det blir att förvara. Alla pyssel är inte så lyckade att jag vill ha dem framme eller ge bort dem, då uppstår svårigheten att bestämma vad som ska hända. Jag borde ju se dessa eventuellt lite misslyckade pyssel som övningsobjekt och när de är klara, slänga eller demontera dem. Men ibland är det svårt! Ofta ligger det mycket tid, energi och kanske en del pengar bakom produkten och då känns det liksom snörpligt att bara slänga dem i soporna. Idag fick jag dock lite hjälp i min sortering när jag upptäckte en hel pälsängerkolloni i våra bebiskläder. Bland dem fanns några stickade saker som var helt uppätna, de blev jag ju tvungen att slänga och kanske var det lika bra. Nu vet jag ju vilka barnkläder som var bra och vilka som bara användes av plikt för att jag gjort dem själv. Även en not till mig själv: köp vaccumpåsar att förvara barnkläder som ska sparas i. Sälj resten.

Jag har några tavlor och kollage som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. De är inte tillräckligt lyckade för att ha framme men består av fina delar jag inte vill slänga. Kanske ska jag bara göra som hjärtegrynet som tar hem alster från förskolan och sedan förbättrar dem här hemma tills de är förbättrade till småsmulor och dammsuges upp.

Hjärtegrynets alster är därför ingen förvaringsutmaning än. Han skapar en del men leker oftast sönder sakerna mer eller mindre direkt. Även, som sagt, det som skapas på förskolan. För att ha några teckningar kvar har jag fått smyga undan och sätta i en pärm. Då skriver jag även namn och datum på dem så jag inte glömmer. Jag tycker inte det är nödvändigt att spara massor av hans teckningar men några är kanske kul att ha. Legobyggen och andra liknande alster demonteras efter ett tag och byggs om. Jag skulle aldrig limma en legomodell eller annat bygge men jag vet en del som gör så för att spara.

IMG_20160809_182447

Min sambo har både modellflygplan och tennsoldater sparade från sin barndom. Tennsoldaterna har han ställt upp i botten på vårt jättestora vitrinskåp och de tjänar som underhållning (att titta på) för alla som kommer hem till oss. Eftersom vi ändå inte hade något att ha längst ned i skåpet och vi absolut vill ha kvar skåpet passade det bra med tennsoldater där. Jag har dock funderat på det pedagogiska i att ha en uppställd armé i ögonhöjd för små barn. Det känns ju inte riktigt som en influens man önskar sina barn…   Modellflygplan finns två eller tre kvar och dem har han i en låda. De andra hade blivit så spröda att de föll sönder när vi skulle lyfta upp dem ur lådan. Bara att slänga alltså.

Förra veckan var det ju foton som skulle rensas, de kan man ju också betrakta som en form av alster. Jag pysslar med mina och min sambo redigerar. Här tror jag att det gäller att man kan vara ganska hård, när pysslet är förbrukat kan man slänga. Likaså med redigerade bilder, man behöver inte ha massor av versioner av bilden kvar utan det räcker med den färdiga. Man kan ju alltid göra om.

När jag själv tillverkar har jag numera alltid en plan för vad saken ska hamna när den är färdig. Jag stickar och virkar en del för att ge bort och då har jag ju blivit av med förvaringsproblemet. Förhoppningsvis kan mottagaren med att slänga saken när den är uttjänt eller om den skulle vara fel på något sätt. När jag gör till mig själv har jag fått upptäcka genom trial and error vad som funkar. Min Ramona blev ju exempelvis inte så lyckad medan en del mindre saker som mössan Timjan blev väldigt använd. Glitterväskan har ännu inte fått komma ut och festa tyvärr. Än har jag inte bestämt mig för om det är för att den inte passar mig eller om det är tillfället som saknats.

En annan form av alster är julkort och gratulationskort. De som kommer in i detta hem förvandlas till dekorationsgirlanger och hänger framme på den aktuella tidpunkten. När de en dag blir för många får jag börja rensa även i girlangerna. Fördelen då kommer vara att vi haft korten framme varje år och haft gott om tid att beundra och njuta av våra släktingar och vänners alster.

 

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander. 

Rensa ut – foton

Vilken tur att jag har de flesta av mina foton här på min lilla laptop för inte heller den här veckan ser jag skymten av hemmahuset (som hjärtegrynet kallar vår lägenhet) Det ska alltså handla om foton och hur man sorterar och rensar bland dem på bästa sätt.

Egentligent tror jag att det hade varit aningens bättre om min sambo skrev veckans inlägg (eller i alla fall instruktionen till hur man gör) för han har en mycket intrikat mappstruktur för sina digitala foton. (Mappstruktur förresten, det ordet hade jag ingen aning om vad det betydde tills jag blev ombedd av min förra arbetsgivare att sortera i den. Vilken? Frågade jag, varpå han skruvade på sig och sa, mycket inlindat, att jag kanske inte ens hade någon utan kunde börja med att skapa en)

Min sambo sorterar efter datum han överförde bilderna till datorn och han överför efter nästan varje större fotoexpedition. Sedan är mapparna ordnade under händelse, månad, årstid och år. Så ska vi ha tag i en bild är det bara att ta fram rätt år, sedan rätt årstid och sedan är det en baggis. Litet minus dock för att jag inte alltid har koll på vilken månad det var utan kanske bara vilken händelse. Min sambo har otroligt många foton och har också ett stort intresse i att fotografera, redigera och sortera dem. Som ni kanske märkt med mina mobilbilder är jag inte lika intresserad. Jag har visserligen en del foton på min dator med de flesta har jag bara lagrat, inte tagit själv. Jag fotar lite med mobilen men det blir kanske hundra bilder per år och inte som sambon, ett par tusen.

Mina foton har jag sorterade efter år samt händelse. Exempelvis babysim 2013. Som då kan vara flera tillfällen under samma kurs. Kanske inte optimalt men det duger för mig. När jag överför från telefonen (max en gång per år men det borde jag verkligen förbättra) gör jag en ny mapp för alla de fotona. Det gör det svårt att hitta men samtidigt orkar jag inte sortera bättre när jag gör det så sällan och det därför är massvis av bilder. Utrymme för förbättring helt klart.

Min laptop är en mac och den har dessutom ett eget fotoprogram (iphoto) där bilderna sparas och sorteras automatiskt. Visserligen bra struktur men svårmanövrerat program. För mig är det mest till besvär eftersom det gör att jag har bilder på två ställen. Egentligen hade jag velat ha alla i nån slags mappstruktur och inget i iphoto men det känns som ett oändligt jobb. Någon som har förslag på hur jag ska göra?

Jag har också en del pappersfoton, dels gamla framkallade från innan digitalkamerorna och dels överblivna från scrapbookprojekt. Dessa har jag rätt väl sorterade i en lagom stor kartong som man lätt kan bläddra i. De används till olika pyssel, blir kort eller ilustrationer till klippböcker och min bullet journal. Jag har våndats lite över att de är så många men eftersom de används är det mer okej. Jag har inget problem med att klippa sönder foton även om det är enda kopian. De allra flesta finns ju lagrade på något annat ställe och minnena sitter ju inte fast i fotot.

Mina filmer (bara ABS, tror inte ens detta format finns längre?) har jag i en fin låda i väntan på beslut om vad som ska hända med dem. Jag drar mig för att slänga dem men samtidigt har jag svårt att se när jag kommer framkalla dem igen. Det är ju samma sak som att spara på negativen, man använder dem aldrig men slänger ändå inte. Det är väl därför jag också kan tänka mig att klippa sönder själva bilderna – jag har negativen kvar.

Jag har också en hel del fotoalbum. De flesta har jag gjort själv till mig själv. De kommer jag inte rensa ut utan snarare göra fler. Jag visar dem ibland när vi har besök och tycker det är roligt att både titta och göra. Dessutom har jag två som jag gjort åt andra men sedan fått tillbaka när personen i fråga gått bort. Jag kände att det var min ”plikt” att ta hand om dem eftersom jag gjort dem. Det ena tittas det fortfarande i men det andra är något inaktuellt och kommer aldrig fram. Ändå känns det svårt att slänga. Jag har frågat runt och ingen annan i min närhet vill ta över albumet så nu förvarar jag det mest. Tycker ni att man kan slänga album från någon som gått bort? I många fall (fast inte just detta) vet en inte ens vilka som är på bilderna om albumet inte tillhört en själv.

Jag har påbörjat och kommer att göra album till barnen med bebisbilder, bb-banden och första locken. Det kanske är mest kul för mig men jag hoppas såklart att barnen en dag ska vilja ha albumen. Vi har tagit hit min sambos bebisalbum och tittar i det ibland, särskilt när hjärtegrynet var ny.

Jag avslutar med mitt bästa framkallningstips: om man vill göra många förstoringar (till en scrapbook ecempelvis) kan man istället för att beställa enskilda förstoringar beställa en fotokalender där bilderna blir i rätt format. Särskilt kring jul brukar det bara bra priser på fotokalender och då kan man få 12 förstoringar för typ 149:- Vi har en kalender varje år och när den är slut är jag fri att klippa i den. Perfekt för fina pyssel!
Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander. 

Rensa ut – samlingar

IMG_20160718_214955

Jag har samlat på en mängd olika saker när jag var yngre. Ingen av samlingarna är pågående längre men de flesta finns ändå kvar. Min brevpapperssamling exempelvis, den är ganska stor trots att jag bara sparat ett papper av varje sort. Eftersom vi var flera barn som samlade brevpapper och bytte med varandra har jag en jättehög med enstaka brevpapper. Motiven är övervägande katter och djur samt naturbilder. Exakt noll fordon osv som hjärtegrynet kanske gillat nu. Jag förvarade dem i pärmar med plastfickor när jag aktivt bytte med andra barn men det blev för många pärmar och för mycket plastfickor tillslut. Just nu förvaras de i den något opraktiska formen; hög:

IMG_20160718_215043

Jag kan inte bestämma mig för vad jag ska göra med dem. Jag är såpass fäst vid dem att jag inte vill varken slänga, återvinna, skänka eller använda dem samtidigt har jag ingen bra lösning på hur de ska förvaras eller vet ens varför jag sparar dem. Ett tag tänkte jag göra något fint med dem, typ en tavla eller så, men sen kom jag på att jag troligen ändå inte skulle vilja ha tavlan uppe, och då är det ju knappast någon idé.

Ett par samlingar som har börjat användas, med målet att de ska ta slut någon gång, är mina bokmärken, klistermärken och gratiskort. Dessa använder jag långsamt upp när jag gör fotoalbum, pysslar, skriver brev, skriver kalender (bullet journal, eget inlägg på g) eller meddelanden till typ grannen som vattnar blommor.

IMG_20160718_215321

Bokmärken som ännu inte pysslats med.

IMG_20160718_215349

Förvaras efter kategori i en plastficka med vanliga papper mellan de olika teman. Julmärkena är redan slut efter intensivt julpysslande (bland annat dessa askar förärades fina märken) De med barntema används flitigt till alla dopkort och grattis till ny bebis-kort vi skickar just nu.

IMG_20160718_215159

Gratiskort förvaras i en skokartong där jag lätt kan bläddra fram ett lämpligt. Detta med räkor kanske kan komma väl till pass en dag? De används mest till att skriva små meddelanden till familjen och grannarna eller som lapp att lägga med någon såld pryl så motiven är inte så viktiga längre. Den här samlingen uppstod i tonåren när vi hängde på coola caféer eftermiddagarna i ända och de fanns gratiskort i mass. Alla samlade vad jag minns men vi bytte aldrig eller så. Tror att de flesta av mina vänner bara slängde sina samlingar för ibland blir de förvånade när de får ett gammalt kort och kommer på att vi samlade. Då blir det som en bonus-nostalgitripp 🙂

IMG_20160718_215510

Plundrade klistermärkesark. Jag minns att det var svårt att samla klistermärken eftersom man var tvungen att klistra upp dem på något och de sedan inte gick att ta loss. Svårt att ändra ordning eller byta då (vilket var de två primära sätten jag använde mina samlingar) Denna samling hade hjärtegrynet lätt kunnat ta över, han älskar klistermärken just nu och klistrar dem på hög till stora konstverk. Sedan limmar han lite extra och trycker fast allt möjligt annat med. Han får de som jag ser att jag aldrig kommer använda, resten har jag för mina pyssel.

Vissa sparar sina samlingar till vuxen ålder och ger dem sedan till sina barn. Det kan ju verka fint och generöst men jag är själv inte helt positivt inställd till det. Jag vet att grannflickan fick sin mammas bokmärkessamling och att vi tillsammans tittade på hennes mammas fina gamla bokmärken som satt prydligt insatta i album. Vi var hela tiden rädda att de skulle gå sönder på något sätt och min kompis vågade knappt visa dem. Vi använde dem aldrig, bytte dem aldrig och tog aldrig ut dem ur albumen. Det enda vi gjorde var att titta och förundras över dessa fantastiska skapelser som man knappt fick andas på. Inte så mycket till lek alltså och ett allt för stort ansvar att känna för ett barn tycker jag.

Jag har ändå gett en av mina samlingar till hjärtegrynet. De är en slags souvenirdjur av päls man kunde köpa (och kan kanske fortfarande) på många turistmål i Sverige när jag var liten. Med stark betoning på fjällvärlden ska jag säga.

IMG_20160718_215954

Några av djuren i vardagsrummet på vårt dockhus. 

Han är dock inte så gammal än att han förstår att jag samlat dem och därför inte är till för att lekas med utan leker glatt med dem som att de var vilka leksaker som helst. Bra tycker jag, dels är de okej leksaker eftersom de är gjorda av skin och päls och alltså någorlunda plastfria, dels kommer de så småningom gå åt och kan då kasseras utan närmare eftertanke. Tidigare hade varje djur en liten skinnlapp där det stod var de var köpta men dessa har trillat av pga lek och tjänstgör nu som leksakspengar.

Ett litet tillägg här bara: det är inte alls säkert att det är så lämpligt att leka med dessa djur. Eftersom de inte klassas som leksaker är kemikalielagstiftningen inte lika hård. De är även från min barndom då lagarna var betydligt lösare eller obefintliga. Dessutom är det stor risk att små delar lossar eftersom de inte är till för att lekas med. Jag har dock bedömt att det är okej eftersom materialen verkar okej, mitt barn inte stoppar små saker i munnen och de inte leks med i sängen eller sovs med. Här måste ju varje förälder göra sin egen bedömning och känna sitt barn. Kanske uppenbart men jag betonar ändå.

En samling jag äntligen gjort mig av med är suddgummisamlingen. Jag hade den fram till förra året när jag såg en dam som ville byta fina glas mot just suddgummin. Vi skulle fira våra 30-årsdagar och behövde massor med glas, hon åkte som volontär och ville ge barn hon träffade sudd och pennor. Jag bytte hela min suddsamling (och ett stort gäng pennor, pennskrin, linjaler, vässare och andra kontorsgrejer för barn) mot hennes glas och vi var både väldigt nöjda med bytet. Förhoppningsvis blev något barn glad av ett sudd från min samling och vi var nöjda med glasen (nu har vi dock bytt bort dem igen eftersom det var olönt att ha 72 cocktailglas hemma, denna gång bytte vi mot godis och mat) Här kan jag tillägga att det inte heller här är så säkert att det var en god idé att ge gamla sudd till okända barn. De var ju också från en tid då kemikalielagarna var lösare och innehöll kanske olämpliga saker. Även oklart hur bra de var att sudda med, många av de ”fina” sudden var ju mest sånna som fnasade sig och föll sönder, kanske någon annan som samlat som minns vad jag menar? Jag slängde de som luktade mycket starkt och de som hade torkat in helt. Resten gav jag alltså bort och hoppas att jag inte förgiftat ett barn som inte visste vad hen fick…

Vissa samlingar kan ju vara värda en del pengar. Vi trodde att min sambos morfars mynt- och frimärkssamlingar kunde ge ett par hundralappar och tog med dem till en affär som handlar med sådant. Ett par kronor blev det, resten sa de, var skräp. De frimärken som inte hade stämplar kunde man tydligen använda än idag att skicka brev med så det tänker vi göra framöver, men det kommer krävas många märken för varje brev, portot har ju ökat en del sedan han samlade.

Ibland händer det att museer och bibliotek frågar efter samlingar att låna och visa upp, de flesta sådana annonser jag sett handlar om riktigt gamla leksaker. Kanske kan andra slags samlingar också lånas ut och visas upp på liknande sätt. Hojta till om någon ska ha en brevpappersutställning, då kanske mina kan kvalificera sig!

Vad samlar ni? Och hur förvarar ni samlingarna?

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander.