Julklapparna

Årets julklappar är nu inhandlade, inslagna, märkta och har flyttat in under granen. I år var själva inslagningsmomentet en barnlek eftersom jag för ett par år sedan la lite (okej mycket) tid på att göra julaskar. Mina föräldrar hade glömt bort att de fanns så när jag tog en flukt på vinden hittade jag dem oanvända. Perfekt för mig som inte slagit in mina julklappar än! Då kunde jag bara lägga ner presenten, stänga locket och sätta på en ny etikett. I år blev det inte så ambitiösa etiketter som året jag gjorde askarna, nu hittade jag istället en hög halvhemska body-shop-etiketter som jag återanvände. Två klappar fick jag inslagna i affären, två la jag i varsin gammal smyckeask, satte på lite band och en etikett och, färdigt! Kvar var bara en endaste klapp att slå in med gammalt hederligt julpapper. Jag var klar med allihop innan sonen ens hunnit somna. (Satt med paketen utanför hans dörr och vakade, som jag brukar göra, fast inte med paket då utan oftast min blogg-läs-lista)

Juliga askar att ha presenter eller godis i.

                   För två år sedan var etiketterna lite mer ambitiösa, här två fudge-etiketter (med recept på baksidan för alla som undrar om de verkligen törs äta)

Askarna gjorde jag av askstommar jag köpte på Panduro. Jag tapetserade dem med servetter, fina papper, silkepapper, klistermärken och washitape. Sedan dekorerade jag med massa juliga saker jag hade hemma, typ bokmärken, band och glitterlim. Sen lackade jag hela asken med lacklim. Bästa grejen alltså, fast se upp för att det ibland tar med färg från pappret om det blir för blött.

De blev visserligen några helt omiljövänliga julklappar men jag lyckades ändå pricka in tre ekologiska, två begagnade, en till förmån för bancancerfonden, en handgjord och en jag gjort själv.

Jag läste att en svensken i snitt köper julklappar för 6.800 :- och att en genomsnittlig julklapp kostar 800 :- Plötsligt kände jag mig snål som budgeterat 2000 :- för alla mina julklappar och julblommor. Sen kom jag på att det ju ändå är tanken som räknas. Mina kollegor säger att det är för att min son inte är så gammal än och därför inte önskar sig något dyrt (eller något alls) och att det blir dyrare ju äldre de blir. Kanske är det sant. Vet ni något om detta?

Många i min närhet har bestämt att inte ge julklappar till de vuxna utan bara till barnen. De berättar sedan, inte utan stolthet, hur skönt det är och undrar varför vi inte har kommit så långt i min familj? Jag vill dock gärna hålla fast vid att julklappar är något man ger varandra inom familjen, släkten, närmaste vännerna, oavsett hur gammal man är. Det behöver ju inte vara något stort eller dyrt. Bara en lite symbolisk gåva för att det känns fint att ge och att få. Jag vill gärna att min son ska lära sig att det är fint att både ge och få, därför känns det viktigt att det inte bara är han som sitter med en hög paket på julafton. Så småningom vill jag också att han ska ge egna julklappar till de han firar jul med. Vi får väl se hur vi fixar det rent praktiskt men jag tänker att kanske nästa år är det lagom att börja med det. Då är han ju nästan tre år och har förmodligen massa egna idéer om vad han vill ge.

Ger ni till alla ni firar med eller bara barnen?

 

Mössan Ariel

Det började bli lite småkallt om öronen  när vintern kom till Skåne, ingen av mina mössor hade överlevt rensningen. Jag såg genast ett tillfälle att ta fram rundstickorna och fixa den optimala mössan. Synd bara att jag hade gjort en strikt budget för december som inte medgav några garninköp. Jag frös några dagar till. Och insåg att det var idioti. Så då drog jag helt sonika upp en påbörjad rundsjal som jag fått för många fel i för att orka göra färdigt. Garnet var visserligen allt för tunt för mönstret jag valt men jag tog trippelt så funkade det ändå. Inget ekogarn denna gång eftersom det var ett jag redan hade hemma. Men en mössa blev det tillslut!

Sen kom jag på att den har precis samma färg som mitt hår. Kanske inte jättesnyggt. Men varmt och helt klifritt. Dessutom kan man ledigt ha håruppsättningar, knut eller roliga rosetter i håret utan att behöva frysa för det. Den är så stor att allt ryms under.

Jag använde mönstret Ariel från Drops Garnstudio. Mössan blir väldigt stor om man gör som det står men det passade mig bra. Garnet kommer också från Drops och heter Baby Alpaca Silk och består av 70 % alpaca och 30 % mullbärssilke. Det är inte kemisk behandlat vilket ju känns bra när jag lärt mig lite om superwash och hur kemikalietät den behandlingen verkar vara.

Jag använde ungefär 150 gram men av två olika färger eftersom jag inte hade tillräckligt av någon. När jag la garnet trippelt tog jag två gula och en vit tråd, det gör att mössan ser lite melerad ut.

Nästa mössa ska jag dock göra i ett ekologisk garn och i en färg som kontrasterar lite mer mot mina linblonda lockar. Faktiskt har dockan på bilden bara lite mörkare hår än mig.

Min sambo påpekade att den även har samma färg som gul snö, om man tappar den kanske man inte hittar den? Borde gjort en svart tyckte han. Då hade man ju verkligen inte kunnat hitta den om man tappar den nu. Nä, rosa hade varit bättre argumenterade jag. Allt du har är rosa, sa han. Återkommer när motsatsen är bevisad.

Två utmaningar till ända

Nu är både köpstoppet och Nyttiga November över!

Köpstoppet har ju pågått sedan 1 augusti och den enda fadäsen jag haft med det var de två plåstren som jag inte riktigt visste om de var kläder på riktigt eller mest plåster. Annars var det inga problem! Mitt klädkonto under dessa fyra månader har varit på 0 :- det känns jättebra. Ett par plagg har kommit in genom gåvor men faktiskt har de flesta redan hunnit ut igen. Jag har nog blivit mer kräsen under resans gång.

Min plan var ju att fundera ut vad jag ville ha i min garderob och sedan göra någon form av lista för att kunna fixa den kompletta garderoben. Den planen höll däremot inte. Jag har visserligen tänkt på vad jag skulle vilja komplettera med men någon lista har jag inte och inte heller någon plan. (läs gärna inlägget Anki skrev om sin drömgarderob)

Än så längre lutar jag åt att förlänga köpstoppet något. I alla fall till årsskiftet. Det passar ändå ganska bra, under december har jag inte tid att kolla runt i massa affärer och jag vill ju inte göra några köp jag ångrar. Jag tror helt enkelt att jag bestämmer att inte förrän jag gjort den där listan ska jag börja handla kläder igen. Och då endast plagg som passar in i min befintliga garderob och som jag faktiskt kommer använda.

Ett nytt problem som uppstod i och med Nyttiga November är att jag ändrat kroppsform något. Jag hade haft svullen mage så länge att jag trodde jag såg ut sån och därför behövde en storlek större i byxor och kjolar. Nu vet jag att så inte var fallet. Vilket ger att endast de kläder jag köpt med osvullen mage passar. Ett par byxor. Det är kanske lite väl minimalistiskt för mig. Här skulle jag behöva komplettera lite. Men jag är såklart väldigt glad att ha fått tillbaka min midja igen och plockade snabbt fram alla kjolar som ska sitta åt i midjan och alla snygga korta koftor att matcha till. Härligt att känna sig fin i dem igen!

Om Nyttiga November då.
Det har gått bra över lag. Jag har gjort undantag för bjudningar men alltid fått ett bakslag efteråt. För visso av olika storlek men alltid ett bakslag.
Jag känner det som jag passerat ”point of no return” och kommer inte gå tillbaka till hur jag åt innan. Däremot ska jag ta reda på var gränsen går för hur och vad jag kan äta utan att må dåligt. Det tar nog ett tag tror jag.
Jag har lagt till rågbröd bakat på surdeg de två senaste dagarna och det botade effektivt mitt macka-sug. Under december ska jag också lägga till mjölkprodukter av får- och getmjölk och se om det funkar.
Annars är planen att fortsätta som nu. Göra undantag för att inte vara besvärlig och se hur det utvecklar sig.

Innan jag började skev jag ju att jag ville bli piggare, få mindre problem med magen och bättre hy. De två första har jag uppnått på en månad. Hyn däremot är det ingen skillnad på än. Men jag tror ändå att kostvägen är rätt väg för mig, kanske tar det bara lite längre tid. Hoppas det.

 

Eva Maria på Rensa Ut skrev också om slutet på köstoppet, Granntanten klarade det, och Anki på Klädgalen bestämde sig för ett nytt köpstopp nästan genast!