Rensa ut – presenter

Nu är det åter dags för en semestervecka i rensningen. Under veckan kan man passa på att reflektera över detta med presenter. För mig passar det extra bra eftersom både min, min sambos och min bästa väns födelsedag inträffar inom ett par veckor. Jag måste alltså både fixa någon form av present till dessa två samt hantera att jag själv kommer att få presenter. För det är nämligen mig iaktagelse; att hur mycket man än säger att man inget behöver och inget vill ha kommer man ÄNDÅ få presenter. (Har själv varit grund till detta fenomen ett flertal gånger när min pappa säger att han vill ha ”snälla barn” eller inget alls och jag alltid hittat på ett sätt att komma runt det) Bättre då tycker jag att önska sig saker man vill ha så man inte riskerar att få saker det sedan är svårt att göra sig av med.

Eva-Maria har en utmärkt lista i boken över saker man kan önska sig istället och jag tänkte bjuda på min egen önskelista samt några idéer till hur man kan göra.

Saker jag ändå hade behövt köpa

Födelsedagar och jul kan vara ypperliga tillfällen att få saker man ändå behöver. I år önskar jag mig en cykelhjälm eftersom min gamla både är riktigt gammal och rätt trasig. Man ska ju inte ha cykelhjälmar för länge har jag hört, är dock lite osäker på vad som räknas som för länge? Även en ansiktsolja från Maria Åkerberg står högt på listan. Inför vintern vet jag att jag behöver något mer än bara kokosoljan så då vill jag prova en annan.

Medlemskap och prenumerationer 

Både roligt att ge och att få tycker jag. Jag brukar önska mig medlemskap i Naturskyddsföreningen och prenumerationer på Camino, Kloka hem och Fokus. Till en blivande mamma kanske det passar med en prenumeration på en föräldratidning? Jag fick det själv inför förra barnet men har inga sådana planer nu.

Välgörenhetspresenter

Många av de stora välgörenhetsorganisationerna har gåvobevis man kan köpa på nätet. Då kan man ge bort en get eller en vaccination till någon som behöver det bättre och bara ge mottagaren ett gåvobevis. Antingen utskrivet och inslaget eller bara på mail om man verkligen vill spara miljön.

Ät- och drickbart

Jag brukar önska mig godsaker jag inte unnar mig så ofta själv, som ekologiska valnötter eller andra fina nötter. Praliner och choklad är kanske en klassiker men vem blir inte glad för det? Mandlar i choklad, rullade i kanel är annars en favorit hos mig. Torkad frukt har vi gett till hjärtegrynet nästan varje jul och födelsedag. Jag tycker det är roligt att få något gott så jag ger själv gärna bort det. Vin och teer skulle kunna passa in här med men är inte aktuellt för mig just nu. När jag skulle ge en 30-års present till en riktig kaffefantast en gång letade jag upp ett fint specialkaffe som kostade typ 300 kr per hg. Hon blev jätteglad och hade garanterat aldrig unnat sig ett så dyrt kaffe själv.

Upplevelser och tjänster

Så mycket snack det varit om att man ska ge upplevelser i present, ändå tycker jag det är en riktigt bra idé, om man ger rätt sorts upplevelse för personen. Vissa upplevelsepresentkort har ganska kort giltighetstid eller är mycket svåra att boka, se upp med dem. Det kan vara bättre att skriva ett eget presentkort och sedan boka och betala när mottagaren vill lösa in.

När min sambo och jag fyllde 30 förra året fick vi två vuxensemestrar inklusive barnvakt av våra föräldrar. Den ena var en spa-vistelse med övernattning och den andra en hotellnatt samt konsertbiljetter. Båda vistelserna blev mycket lyckade och vi levde (och gör det fortfarande) länge på att ha varit iväg själv och gjort något för bara oss.

Min sambo brukar ge mig konsertbiljetter, sist var det operabiljetter som vi faktiskt inte ens löst in än. Ser fram emot när det ska bli av! Massage och behandlingar har vi också gett varandra men då innebär det ju inte att man samtidigt umgås så jag gillar konsert och sånt bättre.

I år önskar vi oss en rejäl storstädning (med firma hade vi tänkt) eftersom jag tänker att det hade varit perfekt att ha allt riktigt rent innan lilla bebis kommer och sådant kanske blir satt lite på vänt. Den här tjänsten kan ju dock vara lite känslig att ge bort, kanske tar mottagaren illa upp om man antyder att hen behöver städa.

Nyttosaker till hushållet

Fast vi rensar och försöker minska på hushållsprylarna är det ständigt något som fattas. I köket är det mycket för att vi rensade ut plasten utan att ersätta. Många saker klarar vi oss utmärkt utan men vissa saknar vi nu såhär ett par år senare. Det har inte blivit av att ersätta för det går ju utan med men nog skulle det vara skönt eller praktiskt att ha vissa saker. I år står slickepott, minislickepott, iskubsformar av stål samt glassformar i stål på önskelistan. Jag vill egentligen har en starkare mixer/blender också men har inte plats i skåpen så det får vänta.

I sovrummet har vi bäddat med ett för kort lakan i vår dubbelsäng allt för många gånger och önskar oss därför ett nytt. Vis av bebiserfarenheter från förra gången hade det inte suttit fel med ett par extra underlakan. Även varsitt påslakansett önskar vi oss. När vi blir ytterligare en i familjen kommer vi behöva lite fler lakan.

Presentkort

Till min svägerska brukar jag nästan alltid ge ett presentkort på något jag tror hon skulle tycka om (garn och tyger :-)). Då kan man ju själv välja och ta något som kommer till användning. Min sambo får alltid ett presentkort på ost av sin arbetsgivare till jul, då köper vi ett par lyxiga ostar och frossar en helkväll. Just nu har vi två presentkort hemma vi behöver lösa in inom ett par månader, ett på just ost och ett på ekologiska gör det själv produkter. Annars kan man ju passa på att lösa in alla presentkort när årets fattigaste månad infaller, så blir det lita guldkant på den ändå.

Blomstercheckar tycker jag är ett underskattat presentkort. Fyller personen jämt får den troligen ett hav av blommor på den aktuella dagen, då kanske det är roligare att ge blomstercheckar så jubilaren kan ha fina snittblommor längre.

Handgjort

Så oerhört fint att få något handgjort som någon kär vän eller släkting lagt ner massor med tid och kärlek i. Alla handgjorda saker jag fått har även kommit till användning så det har inte bara blivit en plikt att spara saker någon kämpat så mycket med. Jag hoppas givetvis att det samma gäller för saker jag gjort.

Tips här kan vara stickade eller virkade vantar och mössor, i vårt hushåll är det saker som går åt på löpande band och nästan alltid behövs. I doppresent fick hjärtegrynet ett fantastiskt lapptäcke av min kusin, han använder det nästan dagligen nu.

 

Ibland är det svårt att lämna ut en önskelista, det blir lätt att det känns som en shoppinglista tycker jag. Det vill man ju inte gärna ge sina vänner och släktingar som ju bara vill visa sin uppskattning. När vi önskar oss för hjärtegrynets räkning kör vi klassisk önskelista och frågar någon oss vad vi önskar är vi ärliga och säger. Men när vi hade 30-årsfest förra året hade vi skrivit att det vi helst ville var ju att fira med våra vänner och umgås med dem men att vi inte tackar nej till goda saker och vackra blomster. Det tyckte vi kändes som en okej formulering och vi fick bara godsaker, teer, viner, krukväxter, presentkort på mat och fantastiska blomsterbuketter. Så budskapet gick helt klart fram.

För ett dop eller särskilt bröllop är det ju vanligt att man har en digital önskelista som gästerna kan pricka av från. Praktiskt om man exempelvis önskar sig servicedelar eller speciella hushållsatiraljer. Det senaste bröllopet vi var på hade brudparet önskat presentkort på vissa butiker. Perfekt när man gifter sig på annan ort än man bor, så blir det inte så mycket att ta med hem.

Hur brukar ni göra med presenter? Säger ni att ni inget vill ha? Funkar det? Eller är det någon mer som fortfarande kör med önskelista?

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander. 

 

 

Att blir av med pälsängereländet

download

Förra veckan skulle jag ägna mig åt den mysiga aktiviteten ta-ned-alla-gamla-bebiskläder-från-vinden, en uppgift jag sett fram emot ett par veckor men inte ville göra för tidigt pga någon slags nojighet över sakernas tillstånd. Ganska snabbt förvandlades dock mysigheten till suckar och svordomar när jag hittade en hel pälsängerkoloni bland våra fina saker. Vi hade inte gjort så där som man ska och förvarat kläderna i vaccumpåsar utan hade helt godtroget packat ner i papplådor som dessutom inte gick att stänga riktigt pga för många miniplagg.

Larverna var i alla boxar. Inte på alla plagg men de hade liksom letat fram de göttigaste ut varje box och smaskat i sig. Merinoull och alpacka verkar vara deras favoriter om jag ska ta en teori bara baserat på vad de åt upp för mig. Endast saker som min svägerska eller jag stickat till hjärtegrynet, inte en larv på de små tröjor som fanns kvar från min sambos barndom. Jag vet inte varför men kanske har det något att göra med hur man behandlade ull på de tiden? Bomullen hade de hoppat över samt alla ytterkläder som ju mest är i syntet. Tack och lov för det för det är ju de plaggen som är lite dyra. Några saker jag själv stickat var det synd att hitta uppätna och bli tvungen att slänga men samtidigt tycker jag ju det är kul att sticka och stickar gärna lite nytt till nya bebisen. Ett plagg som min svägerska stickat kommer jag försöka laga (kanske har du kvar reservgarn till ekollontröjan, Nicolina?) och flera av dem jag stickat ska jag också laga. De två som var helt förstörda slängde jag i soporna (vill ju inte sprida smittan vidare till någon återvinning) och några som jag stickat själv men som var lite misslyckade och inte användes slängdes också.

IMG_20160820_222804

Bebisväst, tillika det första plagg jag stickat. Nu i behov av en omfattande reparation pga eländesohyra. 

För att bli av med ohyran ska man sedan:

  • Tvätta kläderna så varmt man vågar men minst 60 grader. Jag körde all bomull i 60 och lakanen i 90 grader. Ytterkläderna som inte hade larver eller äckel på sig körde jag i 40 för att bara skölja bort äckelkänslan.
  • Torktumla varmt och länge. Allt som tålde torktumlaren fick åka ett par extra minuter där.
  • Frysa plaggen i minst en vecka i minst -18 grader. Jag la in alla ullplagg och sånt som inte tål 60 grader i frysen. Vår frys är ju inställd på -18 (som man ska) men oklart om den verkligen kommer ner på det.
  • De frysta plaggen tvättade jag sedan för att få bort äcklet och vid en okulär besiktning kan jag inte längre se några larver eller andra tecken. Jag vet ju dock inte hur säkert det är så jag har inte vågat flytta in några kläder till vår garderob än.
  • Dammsuga angripna områden ordentligt och sedan slutförvara dammsugarpåsen i frysen i minst en vecka.
  • Förvara plaggen i täta plastpåsar nästa gång. Kontrollera då och då för att se att de inte kommer tillbaka.

När jag frågade runt i styrelsen visade det sig att två av lägenheterna i den svalen vi har förråd ovanpå hade anticimex på besök för att spraya mot pälsänger för tre år sedan. Alltså ungefär samtidigt som hjärtegrynet började växa ur sina kläder och vi började lägga upp på vinden. Kanske kommer det därifrån? Jag vet inte hur länge ohyran kan bli kvar men det verkar ju lite misstänkt om de redan haft problem där. Önskar bara att vi fått veta det då, då hade vi kanske inte varit dumma nog att skippa plastpåsarna.

Efter att ha tvättat i två hela dagar och vikt, sorterat, städat och fixat är jag nu ganska säker på att vi fått bort eländet från barnkläderna. Alla lådor står nu (städade och fina) i vårt vardagsrum som någon slags karantän innan de får komma in i bebisgarderoben (som inte finns än så man kan ju också säga att det är därför de står här) Det är otroligt mycket kläder så vi kommer att köpa vaccumpåsar (trots att de är dyra och plastiga) och lägga inaktuella storlekar på vinden igen. Men efter den här bebisen ska rubbet säljas. Aldrig att jag tvättar och donar med allt det där igen. Min resningsiver fick ett stort nytillskott av energi nu när jag tvingades hantera och åtgärda frukten av att spara till förbannelse.

Bild från anticimex.se

Rensa ut – 10 saker

IMG_20160816_205425

Äntligen ett lätt rensningsuppdrag! Den här veckan ska jag rensa ut 10 saker, vilka som helst. Den enda regeln är att det är 10 stycken. Jag antar att man kan välja själv om man vill rensa ut just 10 stycken eller rensa från 10 kategorier (om man är ambitiös) Ett förslag är att ta med sig en korg eller låda och traska runt hemma och spana efter saker man kan tänka sig att leva utan. Detta fixade jag genom att bara gå omkring och plocka lite här hemma under kvällen (ungefär som jag gör varje kväll) Plocka undan efter dagens lekar, packa upp väskorna efter långhelgens utflykt, rensa lite extra i varje låda jag la ner något i. Efter den dagliga undanstädningen hade jag samtidigt fått ihop tillräckligt med prylar. Jag brukar ju inte smårensa överallt varje kväll (då hade jag ju varit klar med min rensning för längesedan) men gå runt och plocka lite brukar jag göra ändå.

Jag hade några ställen jag nästan säkert visste att jag skulle kunna hitta saker att rensa ut på:

  • Pockethyllan – den tycker både min sambo och jag är snyggast när den är full, men inte överfull. Så jag visste att det kanske var någon bok kvar där som inte sparades för att läsas om i närtid utan mest för att fylla hyllan. Nu har vi dock ett helt gäng böcker på vänt för att komma upp i hyllan så det behövdes plats där.
  • Hatthyllan och hallförvaringen – två ställen som slammar igen väldigt fort tycker jag. Här passade jag på att lägga i ordning allt igen samt lägga en del i tvätten.
  • Klädkammaren – fixade till lite så allt hängde bättre men hittade faktiskt inget att rensa ut mer än några saker till återvinningen (som jag inte räknade) samt att jag la ihop alla redan utrensade kassar till en. Nu blir det inte utrensat i lika stor mängd längre så jag orkar inte ha tre olika renskassar på g hela tiden. När den här enda blir full får jag sortera den istället. Jag har kategorierna: sälja (kräver lite tid och engagemang att lägga upp på tradera/blocket eller gå bort till second handen här på gatan så det blir bara gjort när jag samlat ihop en liten hög) byta (på en facebookgrupp jag är med i, kräver också att jag fotar och lägger upp samt planerar att vara hemma under veckan för att genomföra bytena) och skänka (oftast till Myrorna) Hittade också två saker att lämna tillbaka till sin rätta ägare. Trodde jag gjort klart det men tydligen inte.
  • Har man en övrigt-låda är det ett perfekt ställe att rensa i. Har dock redan skrotat min sån.

Det som tillslut blev utrensat var det som syns på bilden högst upp.

  • Mässingsmortel – vi har fått en i sten som är mycket bättre, därför kan denna bytas bort.
  • Ask i plåt – köpte när jag jämt köpte askar men insåg i dag att jag aldrig gillat. Innehöll tidigare alla tändstickor och tändare eftersom den är ganska svår att öppna men nu la jag dem i en annan svåröppnad ask som är mycket snyggare. Båda askarna synd i detta inlägg.
  • Kopp på fat med doftljus i – fick i examenspresent men passar mig inte alls. Doftljus bränner vi inte här hemma eftersom jag inte tror det är bra för inomhusluften och koppar har vi i överflöd.
  • Två par solglasögon jag trodde jag gjort mig av med för evigheter sedan. Inklusive två fodral där det ena är av riktigt dålig kvalité och det andra känns kladdigt (troligen eftersom det är belagt med någon slags plast som nu börjat avge alla sina ftalater åt höger och vänster, läskigt!)
  • Tre böcker jag aldrig mer vill läsa eftersom de var så läskiga.
  • Fem läppglans och ett läppbalsam av märken jag aldrig mer vill använda. Har haft kvar dem för att kunna vara ”fin” vid enstaka tillfällen men använde ett liknande i somras på ett bröllop och hade torra, sköra läppar i flera dagar efteråt. Slängde det aktuella genast men glömde att slänga dessa. Ska jag ha nått på läpparna i fortsättningen kommer jag köpa något eko som inte irriterar min hud så.

IMG_20160816_093334

Dessutom slängde jag ett par skor imorse. De var mina sista kilklackskor och jag har haft dem i 6 år. Eftersom jag köpte dem begagnade är jag ändå lite imponerad av deras livslängd men nu var de helt slut. Bilden visar inte jättetydligt men silverbeläggningen har lossat både fram i tån och på sidorna. Klackarna var slitna och sidsömmarna börjar ge sig så att jag trampar ur dem ideligen.

De fick bevista sin sista opera (och jag försökte gömma dem hela tiden för alla tanter runt mig hade pärlhalsband och prydliga handväskor och jag kände mig lite underklädd i mina slitna skor och tygväska. Jag försöker motarbeta att opera är finkultur men sugs in i det ändå, svårt dilemma som kanske kräver ett helt eget inlägg) men morgonen efter åkte de i soporna. De är svårt att återvinna skor så när de är slut slänger jag dem i brännbart. Ingen annan ska gå i skor som är i så dåligt skick tycker jag. Är det någon som har bättre tips på hur man slänger utslitna skor?

Kanske kommer jag ersätta skorna någon gång men just nu är kalendern tom på tillfällen där de skulle behövas. Jag gillar ju kilklack så egentligen är det obegripligt att jag har så många klackskor nu och inga med kil.

Totalt blev det 15 saker från 7 kategorier. Jag är helnöjd! Jag kunde ju inte ta bara ett läppglans bara för att få just 10 saker, när det var sex lika dåliga i burken.

Häng på detta uppdrag vet jag, det var lätt och gav bra resultat. Vill man börja rensa men tycker det känns svårt och motigt är nog just denna utmaning precis lagom!

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander. 

Babyfilt och dop-present

IMG_20160811_213024

Efter mycket om och men, frustration, svett och nästan tårar blev babyfilten klar! Filten överlämnades vid ett dop igår till en liten prinsessbebis vars föräldrar älskar små spetsgrejer och flickiga kläder. Mönstret kommer från Drops fast jag redan sagt att jag aldrig mer ska sticka något efter deras mönster. Ändå återvänder jag av bekvämlighet och troligen lite snålhet. Jag har inte fått kläm på Ravelry tillräckligt bra för att orka leta där och orkar väl inte sätta mig in i det heller. För just detta tillfälle behövde jag ett mönster för en spetsfilt och detta var det jag hittade lättast.

Mönstret var (som vanligt med dropsmönster) lite väl komplicerat men när jag fattat och lärt mig utantill var det lätt. Jag gillar inte heller när det står ”minska 46 maskor jämt fördelat över hela varvet” och måste då ta hjälp av ett mattesnille eller chansa. Någon som har bättre förslag på hur man räknar ut sånt?

Jag använde ett vitt bomullsgarn istället för ull som föreslogs i mönstret. Familjen som fick filten uppskattar att det är lätt att tvätta och har andra material för att hålla varm om vintern. Just nu är det ju även inte läge för riktigt varma kläder, tack och lov.

Mönstret består av fyra olika delar och jag tänker att man kan variera hur man vill ha dem eller kanske lägga till en del på höjden för att få en större filt. Jag följde inte måtten så väl eftersom jag valde en större rundsticka än föreslaget men fick tillslut en filt som var 65 * 80 cm. Ganska nära måtten i mönstret alltså. Eftersom den är gjort med spets går det alldeles säkert att töja den ett par centimeter om man skulle vilja.

IMG_20160811_212922

Detta är den första delen man stickar och i kanten syns kantmaskorna som stickas räta på alla varv. Efter vågmönstret kommer en del med räta och aviga och sedan börjar spetsen.

IMG_20160811_212928

Som ser ut såhär. Den här delen drog jag upp oräkneligt antal gånger, i alla fall de första fem varven. Sedan fick jag kläm på det och då var det lätt:-)

IMG_20160811_212937

Den här biten var lättare. I mönstret ska det vara ett par upprepningar till av detta mönster men eftersom min tid började bli knapp nöjde jag mig. Hela filten blev ju ändå ganska stor.

IMG_20160811_212910

Avslutet tycker jag blev lite taffligt men jag kunde inte komma på ett bättre sätt än att bara maska av efter ett par räta varv. Hade dock gärna velat ha en snyggare kant. Kanske någon av er har förslag på hur man skulle kunna göra? Hade det gått att få vågor i båda ändar kanske det varit fint?

Jag är i alla fall väldigt stolt över att ha slutfört detta stora projekt och presenten blev precis så uppskattad som jag hoppats. Men det blir inga flera filtar av detta mönstret.

 

Rensa ut – Pyssel och alster

Ojoj, detta kan bli en svår vecka! Och en dag försent börjar jag dessutom… Men jag börjar med att teoretisera kring själva uppgiften; att rensa bland pyssel och alster.

Jag pysslar en hel del själv och har redan tidigare våndats över hur mycket prylar det blir att förvara. Alla pyssel är inte så lyckade att jag vill ha dem framme eller ge bort dem, då uppstår svårigheten att bestämma vad som ska hända. Jag borde ju se dessa eventuellt lite misslyckade pyssel som övningsobjekt och när de är klara, slänga eller demontera dem. Men ibland är det svårt! Ofta ligger det mycket tid, energi och kanske en del pengar bakom produkten och då känns det liksom snörpligt att bara slänga dem i soporna. Idag fick jag dock lite hjälp i min sortering när jag upptäckte en hel pälsängerkolloni i våra bebiskläder. Bland dem fanns några stickade saker som var helt uppätna, de blev jag ju tvungen att slänga och kanske var det lika bra. Nu vet jag ju vilka barnkläder som var bra och vilka som bara användes av plikt för att jag gjort dem själv. Även en not till mig själv: köp vaccumpåsar att förvara barnkläder som ska sparas i. Sälj resten.

Jag har några tavlor och kollage som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. De är inte tillräckligt lyckade för att ha framme men består av fina delar jag inte vill slänga. Kanske ska jag bara göra som hjärtegrynet som tar hem alster från förskolan och sedan förbättrar dem här hemma tills de är förbättrade till småsmulor och dammsuges upp.

Hjärtegrynets alster är därför ingen förvaringsutmaning än. Han skapar en del men leker oftast sönder sakerna mer eller mindre direkt. Även, som sagt, det som skapas på förskolan. För att ha några teckningar kvar har jag fått smyga undan och sätta i en pärm. Då skriver jag även namn och datum på dem så jag inte glömmer. Jag tycker inte det är nödvändigt att spara massor av hans teckningar men några är kanske kul att ha. Legobyggen och andra liknande alster demonteras efter ett tag och byggs om. Jag skulle aldrig limma en legomodell eller annat bygge men jag vet en del som gör så för att spara.

IMG_20160809_182447

Min sambo har både modellflygplan och tennsoldater sparade från sin barndom. Tennsoldaterna har han ställt upp i botten på vårt jättestora vitrinskåp och de tjänar som underhållning (att titta på) för alla som kommer hem till oss. Eftersom vi ändå inte hade något att ha längst ned i skåpet och vi absolut vill ha kvar skåpet passade det bra med tennsoldater där. Jag har dock funderat på det pedagogiska i att ha en uppställd armé i ögonhöjd för små barn. Det känns ju inte riktigt som en influens man önskar sina barn…   Modellflygplan finns två eller tre kvar och dem har han i en låda. De andra hade blivit så spröda att de föll sönder när vi skulle lyfta upp dem ur lådan. Bara att slänga alltså.

Förra veckan var det ju foton som skulle rensas, de kan man ju också betrakta som en form av alster. Jag pysslar med mina och min sambo redigerar. Här tror jag att det gäller att man kan vara ganska hård, när pysslet är förbrukat kan man slänga. Likaså med redigerade bilder, man behöver inte ha massor av versioner av bilden kvar utan det räcker med den färdiga. Man kan ju alltid göra om.

När jag själv tillverkar har jag numera alltid en plan för vad saken ska hamna när den är färdig. Jag stickar och virkar en del för att ge bort och då har jag ju blivit av med förvaringsproblemet. Förhoppningsvis kan mottagaren med att slänga saken när den är uttjänt eller om den skulle vara fel på något sätt. När jag gör till mig själv har jag fått upptäcka genom trial and error vad som funkar. Min Ramona blev ju exempelvis inte så lyckad medan en del mindre saker som mössan Timjan blev väldigt använd. Glitterväskan har ännu inte fått komma ut och festa tyvärr. Än har jag inte bestämt mig för om det är för att den inte passar mig eller om det är tillfället som saknats.

En annan form av alster är julkort och gratulationskort. De som kommer in i detta hem förvandlas till dekorationsgirlanger och hänger framme på den aktuella tidpunkten. När de en dag blir för många får jag börja rensa även i girlangerna. Fördelen då kommer vara att vi haft korten framme varje år och haft gott om tid att beundra och njuta av våra släktingar och vänners alster.

 

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander. 

Rensa ut – foton

Vilken tur att jag har de flesta av mina foton här på min lilla laptop för inte heller den här veckan ser jag skymten av hemmahuset (som hjärtegrynet kallar vår lägenhet) Det ska alltså handla om foton och hur man sorterar och rensar bland dem på bästa sätt.

Egentligent tror jag att det hade varit aningens bättre om min sambo skrev veckans inlägg (eller i alla fall instruktionen till hur man gör) för han har en mycket intrikat mappstruktur för sina digitala foton. (Mappstruktur förresten, det ordet hade jag ingen aning om vad det betydde tills jag blev ombedd av min förra arbetsgivare att sortera i den. Vilken? Frågade jag, varpå han skruvade på sig och sa, mycket inlindat, att jag kanske inte ens hade någon utan kunde börja med att skapa en)

Min sambo sorterar efter datum han överförde bilderna till datorn och han överför efter nästan varje större fotoexpedition. Sedan är mapparna ordnade under händelse, månad, årstid och år. Så ska vi ha tag i en bild är det bara att ta fram rätt år, sedan rätt årstid och sedan är det en baggis. Litet minus dock för att jag inte alltid har koll på vilken månad det var utan kanske bara vilken händelse. Min sambo har otroligt många foton och har också ett stort intresse i att fotografera, redigera och sortera dem. Som ni kanske märkt med mina mobilbilder är jag inte lika intresserad. Jag har visserligen en del foton på min dator med de flesta har jag bara lagrat, inte tagit själv. Jag fotar lite med mobilen men det blir kanske hundra bilder per år och inte som sambon, ett par tusen.

Mina foton har jag sorterade efter år samt händelse. Exempelvis babysim 2013. Som då kan vara flera tillfällen under samma kurs. Kanske inte optimalt men det duger för mig. När jag överför från telefonen (max en gång per år men det borde jag verkligen förbättra) gör jag en ny mapp för alla de fotona. Det gör det svårt att hitta men samtidigt orkar jag inte sortera bättre när jag gör det så sällan och det därför är massvis av bilder. Utrymme för förbättring helt klart.

Min laptop är en mac och den har dessutom ett eget fotoprogram (iphoto) där bilderna sparas och sorteras automatiskt. Visserligen bra struktur men svårmanövrerat program. För mig är det mest till besvär eftersom det gör att jag har bilder på två ställen. Egentligen hade jag velat ha alla i nån slags mappstruktur och inget i iphoto men det känns som ett oändligt jobb. Någon som har förslag på hur jag ska göra?

Jag har också en del pappersfoton, dels gamla framkallade från innan digitalkamerorna och dels överblivna från scrapbookprojekt. Dessa har jag rätt väl sorterade i en lagom stor kartong som man lätt kan bläddra i. De används till olika pyssel, blir kort eller ilustrationer till klippböcker och min bullet journal. Jag har våndats lite över att de är så många men eftersom de används är det mer okej. Jag har inget problem med att klippa sönder foton även om det är enda kopian. De allra flesta finns ju lagrade på något annat ställe och minnena sitter ju inte fast i fotot.

Mina filmer (bara ABS, tror inte ens detta format finns längre?) har jag i en fin låda i väntan på beslut om vad som ska hända med dem. Jag drar mig för att slänga dem men samtidigt har jag svårt att se när jag kommer framkalla dem igen. Det är ju samma sak som att spara på negativen, man använder dem aldrig men slänger ändå inte. Det är väl därför jag också kan tänka mig att klippa sönder själva bilderna – jag har negativen kvar.

Jag har också en hel del fotoalbum. De flesta har jag gjort själv till mig själv. De kommer jag inte rensa ut utan snarare göra fler. Jag visar dem ibland när vi har besök och tycker det är roligt att både titta och göra. Dessutom har jag två som jag gjort åt andra men sedan fått tillbaka när personen i fråga gått bort. Jag kände att det var min ”plikt” att ta hand om dem eftersom jag gjort dem. Det ena tittas det fortfarande i men det andra är något inaktuellt och kommer aldrig fram. Ändå känns det svårt att slänga. Jag har frågat runt och ingen annan i min närhet vill ta över albumet så nu förvarar jag det mest. Tycker ni att man kan slänga album från någon som gått bort? I många fall (fast inte just detta) vet en inte ens vilka som är på bilderna om albumet inte tillhört en själv.

Jag har påbörjat och kommer att göra album till barnen med bebisbilder, bb-banden och första locken. Det kanske är mest kul för mig men jag hoppas såklart att barnen en dag ska vilja ha albumen. Vi har tagit hit min sambos bebisalbum och tittar i det ibland, särskilt när hjärtegrynet var ny.

Jag avslutar med mitt bästa framkallningstips: om man vill göra många förstoringar (till en scrapbook ecempelvis) kan man istället för att beställa enskilda förstoringar beställa en fotokalender där bilderna blir i rätt format. Särskilt kring jul brukar det bara bra priser på fotokalender och då kan man få 12 förstoringar för typ 149:- Vi har en kalender varje år och när den är slut är jag fri att klippa i den. Perfekt för fina pyssel!
Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander. 

Rensa ut – originalförpackningar

Jag skriver detta inlägg på semestern så det blir en liten förhandskonstruktion. Tur då att temat för veckan är ett som jag redan är klar med/inte så skyldig till samlandet.

Originalkartonger eller förpackningar kan vara en sådan där vattendelare. Vissa sparar alla och känner att det är otroligt meningsfullt att ha dem uppradade i förrådet. Andra slänger direkt. I vår familj har vi en av varje. (ledtråd: jag sparar INTE)

Dock gillar jag askar och boxar orimligt mycket och när förpackningarna är ovanligt fina kan det hända att jag börjar se dem som ask eller box istället och DÅ sparas de automatiskt. Men jag förvarar aldrig tillbehör till prylen i originalförpackningen och sparar dem aldrig för att kunna sälja senare. Boxarna används i stället till att förvara andra små prylar i eller att dela av lådor. Exempelvis gjorde jag ju så i vår pås-låda i köket Då tog jag fula kartonger och klippte dem till rätt form. I min garderob har jag finare med antingen mjuka eller tejpade kanter för att inte alla små spetsgrejer ska repas upp.

Sån tur (eller troligen genomtänkt av Eva Maria) att denna uppgift kommer en bit in på året. Annars hade man ju slängt alla kartonger som behövdes när man skulle sortera påsar, hallen, ja alla utrymmen med många småsaker som behöver egen förvaring.

När jag väljer vilka kartonger som ska sparas tänker jag såhär:

Är lådan av askmodell? Alltså en sådan med ett separat lock som inte sitter fast i själva lådan? Många skor kommer i sådana kartonger och de sparas oftast. Dessa är praktiska till förvaring eller presentinslagning och kommer därför till användning hos oss.

Är lådan väldigt stadig och stabil? Många mobiltelefoner kommer i små snygga kartonger som mer är en lyxig box än en förpackning. Dessa sparas också. De lådorna gör sig bra som förvaring för småsaker och kan kläs med papper för extra snygghet. Eller spraymålas.

Många datagrejer kommer i liknande lådor och de sparar vi till hjärtegrynets leksaksförvaring. Då måste de vara rejält stabila för att kunna slitas på länge.

De som öppnas i toppen eller sidan, är rangliga, smala, höga eller liknande slänger jag direkt. De kommer inte att komma till nytta varken för inslagning eller förvaring och de flesta saker kommer vi aldrig sälja. Stavmixern kom i en sådan och den kommer vi använda tills den är helt slut och därför aldrig sälja.

Vissa spar lådorna för att de är bra att packa prylen i när man ska flytta. Det kan vara sant men också en ursäkt till att spara massor med lådor. Lådan som vår giganto-tv kom i har vi sparat för detta ändamål. Tvn kommer vara otroligt svår att packa i annan låda än just den den kom i och eftersom lådan är gjord för att bära (med handtag och så) spar vi den. Även kristallkronan hade en special-låda som är svår att efterlikna. Balkongstolarnas lådor slängde jag för bara ett litet tag sedan när jag fattat att de ju är mycket lättare att flytta utan låda och de kommer troligen aldrig säljas. Gör vi det ändå kommer värdet inte att öka för att de kommer i en låda. De blir heller inte lättare att skicka eller bära. Lådorna var dock svåra att bli av med eftersom de var stora och inte går att slänga i vanliga förpackningsåtervinningen. (Där ska ju bara förpackningar som är med i retursystemet slängas) Man måste istället iväg med dem till insamlingsstation där de tar emot wellpapp.

Tillbehör och manual förvaras på egna ställen eftersom jag aldrig tycker att man kommer ihåg eller orkar leta i förpackningarna. Manualerna har en egen mapp där vi samlar allt. Dock kan jag på rak arm säga att denna mapp hade behövt sorteras och rensas. Får bli en annan vecka.

Tillbehör förvarar vi på samma ställe som prylen, alltså stavmixergrejer i samma skåp som själva mixern, eller i låda avsedd för tillbehör, som sladdar till elprylar som ligger i sladdlådan. Den är ju sorterad och fin så inget jobb krävs där.

Min sambo köper en del data- och fotoprylar och spar nitiskt på alla förpackningar. Dock har han nu ett någorlunda system för lådorna och säljer faktiskt dem med originalförpackning efter ett par år. Om man vet att det funkar så är det ju berättigat att spara tycker jag.

Vissa sådana här saker är rätt lätta att tänka igenom och inse att lådan är meningsfull/meningslös att spara/slänga. Om man kommer på sig själv med att hitta på ursäkter till att spara kan man vara säker på att man är ute på djupt vatten. Då ska man troligen slänga just den lådan. Men om jag sammanfattar vilka lådor som ska sparas:

  • Lådor som gör det lättare att packa vid flytt eftersom prylen är mycket stor eller har en konstig form. Brödrosten gills inte. Den kan lika gärna åka i en vanlig flyttlåda.
  • Lådor till saker det är troligt att man säljer och som är svåra att packa i annan kartong, eller där kartongen innehåller information. Saker som dataprylar eller annan elektronik kan hamna här. För oss gäller det även barnskor. Vi köper bara kavat och de kommer i likadana lådor med uppgift om modell och storlek på. Lätt att hitta när man söker speciella skor för utlån eller syskonärvning.
  • Lådor som faktiskt går att slå in i eller förvara annat i. Då ska de vara av askmodell och inte rangliga eller veka.

Lådor som inte ska sparas:

  • Lådor till vardagsföremål som används så mycket att de aldrig kommer säljas eller ärvas. Som stavmixer, brödrost, kaffekokaren.
  • Lådor till saker som är lättare att flytta/bära utan låda, som våra balkongstolar.
  • Lådor som är tunna och veka och inte duger att förvara annat än just den specifika prylen i.

Det kan ju vara kul att ha lådor och askar till att bygga eller pyssla med för barnen men även där tycker jag man kan välja noga. Allt ska inte sparas med ursäkten att barnen vill ha dem, de blir mer att skicka vidare problemet till dem. Jag brukar fråga grynet om han vill ha lådan och ibland säger han ja. Sedan leks lådan tills den är helt demolerad och då återvinner vi den.

En förpackning vi direkt slänger är de som böcker köpta på nätet kommer i. De är så smala att de inte duger till annat än just böcker och säljer man själv aldrig böcker är det ingen idé att spara. Om man däremot säljer böcker på nätet är det säkert mycket bra.

Kontentan kanske är att man får vara ärlig mot sig själv och inte bara spara per automatik, lite som med all rensning:-)

 

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander. 

3 barnboksförfattare för 3 olika åldrar (och en bonus)

Vi läser varje kväll för hjärtegrynet och har gjort det sedan han var 6 veckor. Kanske var det galet tidigt att börja men vi var så sugna på denna mysiga rutin att vi inte ville vänta. Nu (när han är drygt 3 år) läser vi fyra eller fem böcker per kväll, varannan kväll läser jag och varannan pappan. Oftast väljer sonen böcker, men ibland får även vi vuxna äran att välja!

Från 6 veckor till 6 månader ungefär läste vi det vi vuxna hade lust med och det var inte alltid vi kunde uppfatta om hjärtegrynet gillade boken eller inte. Det var mer för att skapa rutinen och lugna bebisen med våra röster som vi läste. Jag vet att vi ofta läste ur våra barnantologier och valde en ganska kort saga varje kväll. Så småningom tyckte vi att vi kunde se att han uppskattade vissa böcker mer än andra och valde då dem. Från ca 6 månader var det inte något tvivel om vad han tyckte och han började engagera sig mer i läsandet och vända blad och banka på böckerna (lämpligt då med Knacka på!)

Vi har redan ett mindre bibliotek här hemma att välja ur och även om vissa böcker passerat sin storhetstid, på grund av åldersanpassning mest tänker jag, så läses de flesta någon gång i månaden. Alla utom ormboken (Så lever ormen) den är för läskig….

Den första favoriten var Knacka på! av Anna-Clara Tidholm

IMG_20160722_155903

Den har vi läst så mycket att vi är inne på vårt andra ex av boken. Det första blev helt enkelt sönderläst (och knackat!) Synd att inte den finns som kartongbok tycker jag, för hjärtegrynet ”läste” den mycket för sig själv när han väl kunde greppa och då hade kartong definitivt varit att föredra. Från 6 månader till 1,5 år ungefär var dessa tre böcker storfavoriterna. Jag minns när hjärtegrynet fick Ut och gå! av sin mormor, då var han kanske 10 månader. Hon gav den till honom medan hon själv knappt kommit innanför dörren och sedan satt de och läste boken 14 gånger i rad på pallen i hallen. Vilket fantastiskt omdöme!

Varför då? gjorde premiär strax efter och var lika populär. Just dessa ex av Knacka på! och Varför då? har jag faktiskt köpt när ett bibliotek sålde ut dem, de kostade mig 5 kr styck!

IMG_20160722_155827

På sin 1-årsdag fick grynet Bus & Frö på varsin ö (Maria Nilsson Thore) i present. Vi försökte läsa den genast men från 1,5 år ungefär var den favorit. Då läste vi den varje kväll i månader i sträck. Tillslut blev jag ju tvungen att skaffa ett par till av samma författare för att få lite variation. Det visade sig att Livet på en pinne var minst lika bra! Den läser vi fortfarande ett par gånger i veckan och hjärtegrynet citerar den ibland i exempelvis dela-med-sig-situationer. (Förekommer också i boken)

Petras prick har vi läst en del också, om än inte lika frekvent, men en av kompisarna skaffade den ungefär samtidigt som oss och läser den fortfarande nästan varje dag.

IMG_20160722_155849

Serien om tio vilda hästar (Lisen Adbåge och Grethe Rottböll) gjorde entré för kanske 10 månader sedan (alltså vid 2,5 år) och har lästs nästan varje dag sedan dess. Ett tag läste vi alla tre böckerna i serien varje kväll. Personligen tycker jag att Hästfesten är bäst men hjärtegrynet gillar Tio vilda hästar till toppen mest. De är gjorda som räknesagor och kan därför sorteras bland räkneböcker på biblan, där det kan vara svårt att hitta dem, men de är utmärkta böcker även om man inte är intresserad av just matte.I böckerna är det tio hästar med olika färg och namn som hittar på saker och vi har roat oss med att hitta på sånger till hästarna med. Mest populär är Dandy (med versen ”Femte fålen apelgrå” ur Staffanvisan som sång) och Rataplan som är gul och vi därför träffar på lekplatsen i närheten. Där finns en gul betonghäst.

IMG_20160722_155913

En bubblare på min 3-lista är den här av Lotta Olsson och Charlotte Ramel. Det var nog den allra första boken hjärtegrynet fick och vi har läst den så vi alla kan den utan och innan. Det finns även ett par till i samma stil som också är bra men som vi inte äger (än) Liten liten snälling är min favorit och Trycka knappen hade en lång storhetstid här hemma. Vi läste dem från typ 6 månader till knappt 2 år. Dessa är kartongböcker och därför lättare för ett litet barn att greppa och bläddra själv.

Vi har givetvis läst böcker av andra författare också men dessa är de som lästs under längst tid. Allihop gör sig även mycket bra som presenter!

 

Rensa ut – samlingar

IMG_20160718_214955

Jag har samlat på en mängd olika saker när jag var yngre. Ingen av samlingarna är pågående längre men de flesta finns ändå kvar. Min brevpapperssamling exempelvis, den är ganska stor trots att jag bara sparat ett papper av varje sort. Eftersom vi var flera barn som samlade brevpapper och bytte med varandra har jag en jättehög med enstaka brevpapper. Motiven är övervägande katter och djur samt naturbilder. Exakt noll fordon osv som hjärtegrynet kanske gillat nu. Jag förvarade dem i pärmar med plastfickor när jag aktivt bytte med andra barn men det blev för många pärmar och för mycket plastfickor tillslut. Just nu förvaras de i den något opraktiska formen; hög:

IMG_20160718_215043

Jag kan inte bestämma mig för vad jag ska göra med dem. Jag är såpass fäst vid dem att jag inte vill varken slänga, återvinna, skänka eller använda dem samtidigt har jag ingen bra lösning på hur de ska förvaras eller vet ens varför jag sparar dem. Ett tag tänkte jag göra något fint med dem, typ en tavla eller så, men sen kom jag på att jag troligen ändå inte skulle vilja ha tavlan uppe, och då är det ju knappast någon idé.

Ett par samlingar som har börjat användas, med målet att de ska ta slut någon gång, är mina bokmärken, klistermärken och gratiskort. Dessa använder jag långsamt upp när jag gör fotoalbum, pysslar, skriver brev, skriver kalender (bullet journal, eget inlägg på g) eller meddelanden till typ grannen som vattnar blommor.

IMG_20160718_215321

Bokmärken som ännu inte pysslats med.

IMG_20160718_215349

Förvaras efter kategori i en plastficka med vanliga papper mellan de olika teman. Julmärkena är redan slut efter intensivt julpysslande (bland annat dessa askar förärades fina märken) De med barntema används flitigt till alla dopkort och grattis till ny bebis-kort vi skickar just nu.

IMG_20160718_215159

Gratiskort förvaras i en skokartong där jag lätt kan bläddra fram ett lämpligt. Detta med räkor kanske kan komma väl till pass en dag? De används mest till att skriva små meddelanden till familjen och grannarna eller som lapp att lägga med någon såld pryl så motiven är inte så viktiga längre. Den här samlingen uppstod i tonåren när vi hängde på coola caféer eftermiddagarna i ända och de fanns gratiskort i mass. Alla samlade vad jag minns men vi bytte aldrig eller så. Tror att de flesta av mina vänner bara slängde sina samlingar för ibland blir de förvånade när de får ett gammalt kort och kommer på att vi samlade. Då blir det som en bonus-nostalgitripp:-)

IMG_20160718_215510

Plundrade klistermärkesark. Jag minns att det var svårt att samla klistermärken eftersom man var tvungen att klistra upp dem på något och de sedan inte gick att ta loss. Svårt att ändra ordning eller byta då (vilket var de två primära sätten jag använde mina samlingar) Denna samling hade hjärtegrynet lätt kunnat ta över, han älskar klistermärken just nu och klistrar dem på hög till stora konstverk. Sedan limmar han lite extra och trycker fast allt möjligt annat med. Han får de som jag ser att jag aldrig kommer använda, resten har jag för mina pyssel.

Vissa sparar sina samlingar till vuxen ålder och ger dem sedan till sina barn. Det kan ju verka fint och generöst men jag är själv inte helt positivt inställd till det. Jag vet att grannflickan fick sin mammas bokmärkessamling och att vi tillsammans tittade på hennes mammas fina gamla bokmärken som satt prydligt insatta i album. Vi var hela tiden rädda att de skulle gå sönder på något sätt och min kompis vågade knappt visa dem. Vi använde dem aldrig, bytte dem aldrig och tog aldrig ut dem ur albumen. Det enda vi gjorde var att titta och förundras över dessa fantastiska skapelser som man knappt fick andas på. Inte så mycket till lek alltså och ett allt för stort ansvar att känna för ett barn tycker jag.

Jag har ändå gett en av mina samlingar till hjärtegrynet. De är en slags souvenirdjur av päls man kunde köpa (och kan kanske fortfarande) på många turistmål i Sverige när jag var liten. Med stark betoning på fjällvärlden ska jag säga.

IMG_20160718_215954

Några av djuren i vardagsrummet på vårt dockhus. 

Han är dock inte så gammal än att han förstår att jag samlat dem och därför inte är till för att lekas med utan leker glatt med dem som att de var vilka leksaker som helst. Bra tycker jag, dels är de okej leksaker eftersom de är gjorda av skin och päls och alltså någorlunda plastfria, dels kommer de så småningom gå åt och kan då kasseras utan närmare eftertanke. Tidigare hade varje djur en liten skinnlapp där det stod var de var köpta men dessa har trillat av pga lek och tjänstgör nu som leksakspengar.

Ett litet tillägg här bara: det är inte alls säkert att det är så lämpligt att leka med dessa djur. Eftersom de inte klassas som leksaker är kemikalielagstiftningen inte lika hård. De är även från min barndom då lagarna var betydligt lösare eller obefintliga. Dessutom är det stor risk att små delar lossar eftersom de inte är till för att lekas med. Jag har dock bedömt att det är okej eftersom materialen verkar okej, mitt barn inte stoppar små saker i munnen och de inte leks med i sängen eller sovs med. Här måste ju varje förälder göra sin egen bedömning och känna sitt barn. Kanske uppenbart men jag betonar ändå.

En samling jag äntligen gjort mig av med är suddgummisamlingen. Jag hade den fram till förra året när jag såg en dam som ville byta fina glas mot just suddgummin. Vi skulle fira våra 30-årsdagar och behövde massor med glas, hon åkte som volontär och ville ge barn hon träffade sudd och pennor. Jag bytte hela min suddsamling (och ett stort gäng pennor, pennskrin, linjaler, vässare och andra kontorsgrejer för barn) mot hennes glas och vi var både väldigt nöjda med bytet. Förhoppningsvis blev något barn glad av ett sudd från min samling och vi var nöjda med glasen (nu har vi dock bytt bort dem igen eftersom det var olönt att ha 72 cocktailglas hemma, denna gång bytte vi mot godis och mat) Här kan jag tillägga att det inte heller här är så säkert att det var en god idé att ge gamla sudd till okända barn. De var ju också från en tid då kemikalielagarna var lösare och innehöll kanske olämpliga saker. Även oklart hur bra de var att sudda med, många av de ”fina” sudden var ju mest sånna som fnasade sig och föll sönder, kanske någon annan som samlat som minns vad jag menar? Jag slängde de som luktade mycket starkt och de som hade torkat in helt. Resten gav jag alltså bort och hoppas att jag inte förgiftat ett barn som inte visste vad hen fick…

Vissa samlingar kan ju vara värda en del pengar. Vi trodde att min sambos morfars mynt- och frimärkssamlingar kunde ge ett par hundralappar och tog med dem till en affär som handlar med sådant. Ett par kronor blev det, resten sa de, var skräp. De frimärken som inte hade stämplar kunde man tydligen använda än idag att skicka brev med så det tänker vi göra framöver, men det kommer krävas många märken för varje brev, portot har ju ökat en del sedan han samlade.

Ibland händer det att museer och bibliotek frågar efter samlingar att låna och visa upp, de flesta sådana annonser jag sett handlar om riktigt gamla leksaker. Kanske kan andra slags samlingar också lånas ut och visas upp på liknande sätt. Hojta till om någon ska ha en brevpappersutställning, då kanske mina kan kvalificera sig!

Vad samlar ni? Och hur förvarar ni samlingarna?

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander. 

Föräldraskapet och riskanalysen

Oavsett om det handlar om att vaccinera sina barn, börja med framåtvänd bilbarnstol innan fyra årsdagen, låta barnet äta socker, micra ersättningen i plastkopp, använda smärtlindring vid förlossningen ser jag det för och främst som risk-kalkylering och riskanalys.

Det kan låta som vitt skilda beslut men om jag ser det som frukter av samma mynt har jag lättare att hantera orosmomentet och stå fast vi mitt beslut. I alla fallen handlar det om att ta en överlagd risk. Vilken risk kan jag tänka mig att leva med? Vilken är minst, vilken ger mest oro? Vilken kräver störst uppoffring för att eliminera? Häromdagen vaccinerade vi hjärtegrynet mot TBE. Vi bedömer risken att han blir biten av en infekterad fästing till högre än att han får biverkningar av vaccinet. På samma sätt har vi kommit fram till att det är en mycket mindre uppoffring för familjen att avstå plast i köket än att ta risken med att använda potentiellt kemikalieläckande material. Kanske är det rätt, kanske är det fel. För mig är besluten redan tagna och jag kommer kunna stå fast vid dem även i fortsättningen. Jag läste på om riskerna med de olika valen och tog ett beslut i samråd med hjärtegrynets pappa. Vi vet riskerna, vi har valt den som känns minst för oss.

Det är svårare att göra riskbedömningen åt någon annan, som man ju gör som förälder. Jag gör en bedömning av riskerna i allt jag gör, men liksom omedvetet och utan att reflektera så vansinnigt mycket över det. Det är ju som när man går mot rött och tittar efter potentiellt hotande bilar, inte tänker jag i den stunden på att det jag gör är en riskanalys av risken att bli överkörd av en bil. Men det är ju ändå just det jag gör. När jag ska bedöma riskerna med olika saker för mitt barn blir det svårare och mer medvetet. Hjärtegrynet kan inte ta alla besluten än och kan heller inte vara tillfrågad om allt – som att vaccinera sig exempelvis – utan min sambo och jag måste bestämma åt honom. När man bara har ansvar för sin egen kropp är det lättare att ta om man gör det felbeslut än om man väljer fel risk för sitt barn. Ingen vill ju orsaka sitt barn sjukdom, lidande eller skada. Jag tror det är därför debatterna om ovan nämna risker är så oerhört infekterad. Man tvingas ta ett beslut för någon annan baserat på en riskanalys man själv gjort och sedan se någon annan leva med konsekvenserna.

Det som hjälper mig att slappna av i mina beslut och inte bli helt förstörd av all ohanterbar oro och rädsla är just att jag ser alltihop som riskanalyser av olika slag. Jag gör en analys, en anan förälder kanske gör en annan och kommer därför fram till en annan slutsats. Det innebär inte att varken mitt eller den andre förälderns beslut är fel eller sämre än mitt. Bara att det är baserat på en annan analys. Det hjälper mig att acceptera att andra gör annorlunda och att inte döma dem för hårt, då kan jag lättare umgås och vara trevlig eller avstyra diskussionen om jag inte känner att den kommer leda någon vart.

Vi försöker alltid ta besluten efter noggrann research för att kunna vara så säkra som möjligt. Men i vissa frågor är det mycket svårt att hitta relevant information och aktuell forskning. I andra fall måste besluten tar så snabbt att reserchen inte hinns med. Då får man helt enkelt försöka luta sig mot de beslut man tidigare tagit och hoppas att ens analys blir tillräckligt bra.

Jag övar mig på att inte ge mig in i diskussioner om ämnen jag känner starkt för men vet är svåra att nå fram i. Alla föräldrar gör sina egna riskanalyser, ingen har rätt att döma någon annan för dens beslut och om vi kommer fram till olika beslut är det bara för att våra analyser skiljer sig åt.