Åsiktstrött

Ibland kan jag känna hur allt detta tyckande bara dränerar alla min energi. Vad det än handlar om ska jag tycka något. Bilda mig en uppfattning. Läsa på och göra ett medvetet val. Sätta mig in i frågan och välja för och emot. Väga och spetsa min argument.

Tillslut blir det som att allt jag gör är att sälja in någon åsikt till människor jag möter. Det är som att jag glömt hur man umgås utan att samtidigt diskutera och sälja in medvetna val. Som att jag inbillar mig att jag plötsligt blivit en Influencer och nu måste ta den rollen på allvar. Missförstå mig rätt nu för jag tycker ju inte att man kan avsäga sig rollen som förebild, den får man om man förtjänar den och behåller så länge någon tycker man förtjänar den. Men jag kan bli så otroligt åsiktstrött! Allt detta tyckande gör mig helt matt! Kan jag inte bara någon gång få SLIPPA tycka! Slippa tänka på vad som är bra, bättre eller mindre bra. Vilket val som är det rätta eller det mest ekonomiska. Slippa VÄLJA. Och slippa allt annat tyckande som ständigt flödar över mig i tidningar, sociala medier och även IRL.

Ibland vill jag bara läsa en bok och äta micrade rester utan åsikter. Titta på mina barn och inte tycka något alls.

EC – resultat

Jag hade tänkt skriva en uppdatering varje månad om hur det går för oss med EC. Statistik över hur många blöjor vi gör åt i veckan, hur många träffar och missar per dag, hur lång tid utan blöja varje dag. Jag hade förberett med att räkna blöjor per dag innan och de första veckorna. Kollade hur många tygblöjor och engångs vi använde och tänkte nästan börja föra dagbok över träff och miss. Men vet ni vad, jag har helt ändrat mig! EC ska inte handa om resultat och tävling. Mitt barns toavanor är inte bättre eller sämre beroende på var och hur de utförs. Istället tycker jag att fokuset för EC ska vara kommunikation. Precis som förkortningen ju faktiskt står för. Och hur bra jag kommunicerar med mitt barn kan inte räknas i antal kissade blöjor eller antal gånger vi gick till toan men inget kom.

Jag vill gärna kunna förstå mitt barn. Kommunicera med henne om vad hon behöver (och i förlängningen även vad jag behöver) EC är ett verktyg i det långa långa förloppet av att lära känna varandra. Jag är glad att vi hittat detta sätt att förstå varandra och jag tänker inte låta det bli en tävling!

Jag har flera gånger känt att jag vill berätta för folk (mest min sambo och mina nära vänner och familj men även en del andra mammor) hur det går för oss. Hur förträffligt bra detta funkar och hur många gånger jag lyckats tolka min bebis signaler rätt. Dock har jag bestämt att jag ska motstå impulsen. Frågar någon vad vi håller på med när vi för tredje gången inom 20 minuter går ut från babysimmötet för att gå på toa kommer jag svara ärligt. Vill någon veta mer om hur det går till kan jag gärna dela med mig om hur vi gör. Men måste jag skryta får jag hålla mig till att göra det inför min sambo när båda barnen sover och inte behöver få höra att de blir betygsatta efter toaprestationer.

Jag har läst att det är viktigt att inte säga att det var bra att du kissade eller dåligt att det inte kom något osv och har lyckats undvika just de orden i toasituationen. Däremot har jag märkt att det lätt slinker in bedömningar i andra ord eller i tonfallet och jobbat med att få bort dem. Istället för ”bra att du kissade/bajsade” säger jag ”vad skönt att kissa” eller ”nu kom det bajs”. Kommunikationen ska ju även hjälpa barnet att själv uppfatta vad som händer och vad det är hen behöver. Därför förstärker jag med ord. Men jag behöver jobba med att hålla mig neutral och inte låta min egen entusiasm över att slippa blöjbyten skina igenom.

Vi är nöjda med hur detta fungerar och vill gärna fortsätta svara och uppmuntra lilla hjärtats kommunikation om hennes toabehov. Jag vill dock betona att det inte är en magisk allt i allo-lösning som automatiskt ger nöjda barn, nöjda föräldrar och inga blöjor att byta. Vi spenderar rätt mycket tid i badrummet och går jag någonstans kollar jag alltid var toaletten finns ifall det skulle behövas. Dock är det inte jättestor skillnad för oss från innan. Vi bytte ju 15 blöjor per dag innan med och eftersom vi har en snart 4-åring har vi ändå alltid koll på toaletterna. Från andra bebismammor kan det dock vara väldigt stor skillnad. Det är oftast ingen annan som springer ut och byter blöja eller fixar med nån toa mitt i fikat/rytmiken/mammagruppen. Men alla barn är olika, detta passar oss och jag är glad om vi kan inspirera andra att prova!

 

Fler inlägg i serien (länkarna börjar fungera i takt med att inläggen publiceras)

EC – Inledning, bakgrund och länkar

EC – Kom igång

EC – När?

EC – Var?

EC – På språng

EC – Hur?

EC – Varför?

EC – Resultat

EC – Bebis på pottan

 

Bebislek 4 – 5 månader

Oj, vad tiden gick fort helt plötsligt! Detta inlägg är över en vecka sent men jag har ändå bara tagit med de nya lekarna vi hade just mellan 4 och 5-månadersdagarna.

Den senaste månaden är det som att lilla hjärtat tagit ett stort hopp fram i utvecklingen. Plötsligt känns det som hon blivit så stor! Inte som att hon sitter själv eller kryper än men vi ser att det är på väg. Hon tränar och tränar och får så smått upp rumpan.

Nya lekar och leksaker har vi därför flera stycken denna månad.

Hoppgungan kan man ju börja med vid 4 månader så det gjorde vi glatt. Hjärtegrynet fattade aldrig hoppgrejen utan hängde mest i den och sög på kanten, men lilla hjärtat verkar mer sugen på att hoppa. Hon sitter inte där några långa stunder men verkar uppskatta utsikten när hon väl är där. Särskilt om storebror bygger lego strax bredvid, då är det jättekul. Även utmärkt sätt att se till att hon inte får tag i några minibitar och äter upp! Ett tips är att inte ha strumpor (eller strumpbyxor som på bilden) för att få bättre grepp med fötterna. Vill man ha variation och roliga ljud kan man sätta benen i en pappkasse, då prasslar det roligt när man hoppar. För oss funkar det bäst med en låg, ni vet en sån där man får hämtmat i.

En storfavorit nu är att ligga på golvet/sängen och någon flaxar med ett tyg över henne. Varför aktiviteterna byta lakan, bädda, vika vikblöjor, sortera tvätt har seglat upp som de bästa lekarna någonsin. Hon nästan kiknar av skratt när de tunna tygerna fladdrar upp över henne och sedan sänker sig ner och så plötsligt försvinner (när vi drar bort dem)

Leksaker som skramlar och rullar är roliga nu så den klassiska Brioskallran är framme mycket. Vi har också en mjuk boll med pingla i som leks mycket med. Det fina med den är att man också kan ta tag i den och brottas lite.

Titta i spegeln är jättekul. Vi har en ganska stor som vi brukar luta mot ett bordsben när lilla hjärtat ligger på golvet. Då kan hon ligga där och snacka med sig själv en bra stund. Att stå i hallen och titta i stora spegeln tillsammans med en vuxen är också jättekul. I slutet av månaden började hon försöka ta på spegelbilderna.

Nytt för månaden är även de första smakportionerna! Men mer om det i ett eget inlägg.

Mjölkbanken

När hjärtegrynet var ny hade jag hysteriska mängder mjölk. Han åt och åt och det blev mer och mer. Det där jag hade hört om att ha ett badlakan i sängen för att slippa få våta lakan kände som ett skämt. Det enda som hade kunnat rädda våra lakan hade varit en rejäl vaxduk. Det var liksom mjölk precis överallt. Vi hade filtar, handdukar och alla möjliga olika skydd till soffan, sängen, mig och bebisen. Av en slump råkade jag få veta att man kunde donera bröstmjölk till neonatal. Himlans bra grej tänkte jag och började forska. Det visade sig att det bara var de tre första månaderna som det hade varit aktuellt och eftersom jag inte var tillräckligt tidigt på var det ingen idé att börja.

Med lilla hjärtat däremot var jag både insatt och motiverad från start. Så fort vi kommit hem efter förlossningen bokade jag tid hos mjölkkoordinatorn här i Malmö för att komma igång. Jag fick komma dit när bebben var 12 dagar eftersom de ville att det skulle gå minst 10 dagar efter förlossningen. Då fick jag fylla i lite olika papper, lämna ett blodprov och hämta ut min pump. Och ett helt gäng små burkar och etiketter. Sen var det bara att börja pumpa!

I början hade jag väldigt höga ambitioner. Jag skulle pumpa flera gånger om dagen, kanske innan varje amning! Jag hade tänkt mig att om jag fick bort lite av överflödet skulle bebisen må bättre, få mindre magproblem och inte behöva hantera det höga trycket som blev av all denna mjölk. Men jag hade glömt tänka på att inför varje pumpning ska det diskas, fixas, monteras, tvättas bröst och händer och sedan tas om hand, kylas ner, frysas in, etiketteras, tas i sär, diskas igen, torkas, förvaras osv osv.

Ganska snabbt visade det sig att en gång per dag var absolut max. Jag lärde mig efter ett tag att pumpa med bebben i bärsjalen, då slapp jag i alla fall vänta på de få gånger jag kunde lägga ner henne.

Efter tre månader hade jag lämnat in 43 burkar (en burk per dag) vilket var drygt 4,5 liter mjölk.

En liten del av mig tänker att jag borde kunnat ge mer, jag borde ju i alla fall kunnat pumpa varje dag. Men till största delen är jag stolt över hur mycket jag i alla fall gav. 4,5 liter mjölk är inte så lite. Jag är glad att jag gjorde detta, det var värt allt besvär och kunde jag göra det igen hade jag inte tvekat.

Det var trots allt en ganska liten ansträngning från min sida i förhållande till hur mycket nytta det gjorde på neonatal.

Varje gång jag var där och lämnade kände jag mig som en hjälte! Personalen tackade mig hundra gånger, minst, och alla som kom förbi sa att min insats var så viktig. Jag stod där på neo med min välväxta och högst fullgångna bebis och såg föräldrar gå förbi med sina obeskrivligt små bebisar i de sådana där klassiska BB-plastbaljor. Jag läste alla tack-korten på anslagstavlan men tillhörande små före- och efterbilder på bebisar som överlevt mot alla odds. Vi i vår familj är så lyckligt lottade som har två fullgångna barn som kunnat amma själv helt från början. Alla har inte den turen. För deras skull gjorde jag gärna ansträngningen med att pumpa lite extra mjölk. En droppe i havet kanske, men i alla fall en näringsrik droppe!

För den som vill läsa mer eller anmäla sig som donator:

Bröstmjölkdroppens facebooksida

Bröstmjölk för livet

Zero Waste – fyra förpackningar färre

En månad av mitt zero waste-projekt har nu gått och jag har kommit igång bra tycker jag. Säkert hade jag kunnat göra mer men jag ville inte gå ut för hårt i början i fall jag skulle tröttna och det hela skulle rinna ut i sanden. Istället tänker jag att om jag långsamt byter ut förpackningar och inköpsställen kommer det vid årets slut kännas självklart att handla enligt de nya principerna. Förhoppningsvis kommer det då gå av sig själv och projektet blir inte lika sårbart. Jag inser att det säkert kommer vara svårare att få ihop detta när jag inte är föräldraledig längre och har tid att springa runt i massor av olika affärer. Därför är det ännu viktigare att de nya, goda vanorna känns lätta och naturliga. Och inte betungande.

För att komma igång valde jag ut fyra förpackningar att sikta in mig på. Det blir dessutom en snygg aliteration som jag hade svårt att motstå 🙂

När jag valde ville jag att det skulle vara dels förpackningar vi har många av så effekten blev stor och att det var lätta att ersätta så det inte blev svårt och jobbigt direkt. Viktigt att lyckas i början tror jag.

Därför valde jag ägg, havregryn, russin och bregott.

img_20170302_142059

  • ÄGG – Vi har ätit en del ägg sedan jag blev gravid med  lilla hjärtat. Innan dess hade jag inte ätit ägg på nästan 15 år! Plötsligt blev jag sugen och nu är det som att min kropp skriker efter näring (säkert amningen) och då är ägg ett utmärkt livsmedel. På vägen till hjärtegrynets förskola finns en liten hälsokost som säljer ägg per styck. Dit går jag en gång i veckan med min äggkartong och får den påfylld. Enkelt och bra! Dessutom ungefär samma pris som de vi köpte innan. Det enda jag kom på var att vi bara har två äggkartonger (en för 6 och en för 12) och om de går sönder, vad gör vi då? Kanske frågar grannen om hen har en extra. Vill ju inte rota i återvinningen för en bra kartong…

img_20170221_160559

  • HAVREGRYN – Vi äter alltid gröt till frukost och därför gör vi åt ett paket havregryn i veckan ungefär. De gryn vi köpt innan (från Hemköp) fanns inte alltid och då fick vi ta en annan sort som inte var så goda. Nu går jag till Gram i Malmö Saluhall en gång i veckan och fyller upp min burk. Ingen efterhantering, ingen återvinning, ekologiska, billiga, goda är de också! På bilden syns lite fler grejer jag köpt på Gram. Varje gång jag går dit tar jag med mig lite olika burkar och fyller upp men det är havregryn och russin som haft huvudfokus.

img_20170302_142210

  • RUSSIN – Vi köpte tidigare Saltå Kvarns russin från vår lokala hemköp. De hade dock bara de små påsarna och vi äter en del så det blev lite fjantigt. Nu köper jag från Gram och slipper påsar. Lite hårdare är dem från Gram men helt okej.

img_20170220_101948

  • BREGOTT – Vi äter väl inte supermycket Bregott, kanske en ask på 6 veckor. Men jag var ändå sugen på att prova ett tips jag sett hos Annas Kemtvätt, att göra eget. Det var lätt, blev gott, lite billigare än att köpa färdigt och framför allt slipper jag asken. Kanske är det inte så svåråtervunnet med Bregottask som jag inbillar mig men det är ändå ett bland material och jag tror (borde ta reda på) att de kan återvinnas färre gånger än renare material. Dessutom består ju asken av flera delar (ask, lock, folie) så jag tror mycket är vunnet på att slippa den. I mina nästa fyra förpackningar tänker jag ta tag i oljorna och då blir det ju bara smörpappret kvar. Med detta sätt kan vi även bestämma salthalt själva och det blir lätt att dela i två byttor för att få en glutenfredad för min skull. Tidigare har jag slarvat med detta men efter att ha fått lite symptom igen har jag bestämt mig för att bli noggrannare.

Nu ska jag gå vidare i projektet. Jag har valt ut oljor, ost, potatis och rotfrukter att ta tag i. Klurigast blir nog ost. Vad ska jag ha den i? Ostkupan vi hade gick sönder för flera år sedan och hade den funnits kvar hade jag ändå inte kunnat ta med den till handlaren. Detta måste jag lösa på något sätt!

3 ekologiska tips för röda babyrumpor

Hjärtegrynet verkar ha hud av stål. Eller i alla fall en väldigt motståndskraftig hud. Han har i princip aldrig varit röd, haft utslag (mer än vattkopporna och en omgång virusprickar) eller behövt smörjas. Men lilla hjärtat däremot. Hon blir röd och fnasig och vi, aningslösa föräldrar, stod där handfallna inför detta nya bebisproblem. BVC ville bara ge oss krämer och krämer och vi var inte så särskilt pigga på det. Bepanthen hit och Inotyol dit! Vi tyckte det kändes helt fel att smörja när problemet inte var att hon var torr. Inte särskilt miljövänligt verkade det vara heller. Istället provade vi tre andra metoder.

51p2gpgwtwl-_sx355_

  • Byt blöjsort. Vi fick en Pampers i en av startbagarna och en dag hade vi bara den kvar så då åkte den på. Resultat? Illröd bebis! Enligt vår erfarenhet verkar Libero snällare än Pampers men Naty ännu snällare (fraktfritt på Apotea) I tygblöjvärlden är naturmaterialen snällare än microfleece och fuskmocka. Har man pocketblöjor med fuskmocka kan man ju lägga i en bit bomullslakan och ändå använda blöjorna. washable-wipes-tvattlappar-roses-1-300x300
  • Minska vätan. Lufta så mycket det går, se till att det är torrt inan ny blöja sätts på och byt direkt det är något i blöjan. Kanske en självklarhet med kan ibland vara svår att få till, särskilt om man är mycket på språng. För att få ordentligt torrt i ljumskarna använder vi Imse vimses flanell-lappar och avslutar med att blåsa. Det blir mycket torrare än med riviga frottélappar.
  • Börja med EC. Om bebisen inte har kiss och bajs mot huden blir hen inte lika röd. EC kan även bidra (på lite sikt) till att bebisen småskvätter mindre och därför inte behöver vara fuktig hela tiden. Gäller även bajs.

weleda-baby-calendula-nappy-change-cream-75-ml-0

  • Om kräm ändå krävs tillslut har Weleda en som inte innehåller paraffin och vasselin. Dock har Weleda äkta eteriska oljor i sina produkter och de kan vara allergena. Babyserien är deras snällaste produkter men är man väldigt allergisk är det kanske inte så bra. Det finns också rent ullfett (lanolin) att köpa med det kan man också vara allergisk mot. Ibland kanske det krävs ett par timmar med kräm för att få bukt med utslaget. Sen kan man börja med något av ovanstående så det inte kommer tillbaka.

Några tillägg: Vår bebis blir röd av fuskmockan i vår (enda) pocketblöja även om den är helt torr. Samma med Pampers. Det verkar inte bara vara vätan utan också friktionen som är problemet.

Andra engångsblöjmärken vi provat och ratat: Minstingen (känns lika våta som bomullstygblöjorna) Icas egna (Mer lika Libero) Libero Touch (funkar bra och lika snälla som Naty men inte eko som Naty trotts samma prisnivå)

EC – kom igång

Nu har vi hållit på med EC lite mer intensivt i en månads tid. Det går lite upp och ned men vi fortsätter försöka och lägger ingen värdering i resultat. Jag har börjat läsa boken Bebis på pottan av Ulrika Casselbrant och så småningom kommer en recension av boken. Idag tänkte jag skriva lite om hur vi gjorde för att komma igång.

Många av de ställen jag läst om EC på skriver att man ska börja med att observera barnets signaler. Ha barnet naket på en filt vid elementet. Ha barnet naket mot din kropp. Studera barnets signaler. Lär dig intuitivt känna när barnet behöver kissa. JÄTTESVÅRT tyckte jag! Det var ju så jag försökte göra med hjärtegrynet och gav upp! Typ direkt! Jag hade noll lust att ha honom naken på mig och bli nerkissad flera gånger om dagen. Noll lust att stirra på ett naket spädbarn i en veckas tid och noll lust att vara hemma för att leta signaler. Kanske hade det funkat om vi börjat från dag 1. Kanske hade han gett fler signaler om vi svarat bättre i början. Kanske. Fast nej. I jämförelse med lilla hjärtat, som gnällde när hon kissade redan första dagen, visade han inga tecken. Var jag inne i en sån dimma? Nej det tror jag faktiskt inte. Vi stirrade på honom dygnet runt i princip (för det gör man ju i början) Hade han gett några solklara tecken hade vi sett dem. Troligen hade vi inte tagit honom till pottan (för det fattade vi ju inte då) men vi hade sett tecknen och bytt blöjan direkt. Det är lätt att resonera i efterhand men vad jag egentligen ville komma fram till var att detta är ju inte det enda sättet att komma igång! Det finns andra, enligt mig, mycket lättare metoder. Dessutom med den stora fördelen att de inte behöver avskräcka skeptiker som betvivlar att man intuitivt kan känna på sig när barnet behöver kissa.

Vi började helt enkelt med att istället för att kleta med tvättlappar tvätta av bebisrumpan under rinnande vatten i handfatet. Det är ju ett riktigt latmanssätt, så enkelt att bara blaska av lite, ta en lapp om det behövs, men inget mera klet med bajslappar och skölja ur och tvätta dem och vika och pyssla och allt det där. Bara blaska av och sedan ta en liten handduk att torka torrt med. Ibland när jag stod där och blaskade kom det lite mer bajs.

Så enkelt var det att komma igång!

När jag konstaterat att det kom mer i handfatet kunde jag också ta bebisen till handfatet direkt när jag märkte att det var bajs på gång (eller redan kommit lite) Då slapp vi vänta på att hon skulle bajsa klart (vilket jag vet att vi gjorde en del med hjärtegrynet) Då var det bara till att vänta lite längre över handfatet.

Att komma igång på detta sätt hade vi kunnat göra helt utan några som helst signaler från bebis. Det är ju bara att börja använda handfatet istället för lappar så är man igång! Inget speciell ålder behöver man heller invänta. Eller tro att det är för sent för att bebisen är för stor. Börja när som helst innan 18 månaders ålder (efter 18 månader är det tydligen bättre att gå direkt på potträning) och se hur det funkar. När man är igång kan man gå vidare med ett erbjuda vid utvalda tillfällen. Efter sömn är en bra start. Många bebisar (och andra människor med för den delen, till exempel jag själv, min son, min sambo osv…) behöver kissa direkt när de vaknat. Vi erbjuder alltid lilla hjärtat att kissa när hon vaknat. Ibland är vi lite överentusiastiska och sliter av kläderna för fort, då blir hon ledsen för att hon blir kall. Att låta henne vakna till lite funkar bättre.

Ett annat tillfälle att erbjuda potta/handfat som hjälp oss mycket är när bebisen tjorvar runt mycket. Som att inte vilja amma fast vi tror oss veta att hon är hungrig. Hon tar tag, suger tre sug (precis så mycket så att fontänen startar men sen inget mer) släpper och vänder och vrider sig. Då är det nästan alltid för att hon behöver kissa. Erbjuder vi att kissa kan hon sedan amma lugnt när det är klart. Det spar mycket tid för oss, exempelvis om man ska iväg och behöver bli klar någorlunda snabbt. Då är det ju guld att få till amningen.

När hon är trött och vi vet att hon behöver sova (även här rätt tydlig med signalerna, blir röd runt ögonen, gnider sig i ögonen, drar i örat) men inte kan komma till ro är det även då ofta för att hon behöver kissa. Då är det också bekvämt att bara kissa henne och sedan försöka med sömnen igen. Det funkar nästan felfritt.

Förutom alldeles nyss när hon tjorvade som en liten iller i bärselen, jag erbjöd att kissa och hon utan att kissa somnade på min arm över handfatet med rumpan bar och hela grejen. Bärsele var tydligen pest idag.

Att hon verkar orolig och gnällig märks också bra när hon ligger på mage på golvet. Då kan hon gnälla till och vi erbjuder kissa. Funkar även när vi gör något ganska ”tråkigt” som att vi vuxna sitter och pratar med varandra. Då signalerar hon tydligt genom gnäll och/eller att vända huvudet och verkligen söka kontakt. Det ser ut som i Greys Anatomy när dr Torres lär sig av dr Bailey hur man stirrar ut någon och gör sitt första försök på dr Shepherd. Om ni ursäktar populärkulturreferensen.

Gör vi något roligt, som att läsa bok, gå på babyrytmik, gräva i storebrors duplolåda får vi inga signaler. Då verkar hon glömma att hon behöver kissa för att hon blir så upptagen med leken. Just på rytmiken har jag släppt att ens försöka. Jag vet att hon kommer kissa under tiden och avbryter inte och springer ut för det. (om hon inte signalerar såklart) Istället byter vi bara blöjan efteråt.

Jag tycker det är viktigt att poängtera att detta kan vara otroligt lätt, roligt, förenklande för vardagen och inte alls måste innebära massa tid i badrummet, att man är ett intuitivt geni eller att barnet ger jättetydliga signaler. Det hjälper till, men det är inget måste.

Är du sugen på att prova så börja med att erbjuda pottan på några (av dig utvalda) tillfällen.

Bra tillfällen kan vara: efter sömn, efter mat, när man kommer in från promenaden, efter att ha varit i sele/sjal, mellan aktiviteter, efter lek. Kanske funkar det och då är det bara att fortsätta. Blir det svårt, backa och prova något annat.

Fler sätt att komma igång (som jag inte provat):

Skriv kiss och bajs-dagbok under ett par veckor. Byt blöjan direkt när den blivit blöt (syns ju bra på libero och pampers engångs som har en rand som blir blå på utsidan vid väta) Försök se ett mönster. Obs på att många småbarn kissar oftare på förmiddagen, så är det hos oss.

Låt barnet vara på golvet och rigga en filmkamera. Se om det är lättare att se kiss/bajstecken på filmen än i verkligheten.

 

Lycka till med EC-andet!

 

Fler inlägg i serien (länkarna börjar fungera i takt med att inläggen publiceras)

EC – Inledning, bakgrund och länkar

EC – Kom igång

EC – När?

EC – Var?

EC – På språng

EC – Hur?

EC – Varför?

EC – Resultat

EC – Bebis på pottan

Är vi så alternativa?

Ibland när jag umgås mycket med andra likasinnade tänker jag att vår livsstil är som de flestas. Att det är norm att äta eko, återvinna allt man kan, plocka upp sitt skräp, försöka minska avfallet, inte köra bil i onödan, låta barnen ha kläder i alla färger och inte bara könade och så vidare.

Men så kommer jag i något annat sammanhang. Kanske jobbet, BVCs föräldragrupp, vår bostadsrättsförening eller bara av att jag vidgar mina bloggvyer lite. Och så blir jag nästan förundrad över hur alternativa vi plötsligt verkar. Hur långt ifrån många andras inställning vi är. Så undrar jag: Hur alternativa är vi egentligen?

Det tog bara ett par minuter efter att jag kommit in på föräldraträffen hos BVC (med bebisen i sjal, ingen skötväska och säkert nått mer hippieaktigt som tryckte ned mig i facket direkt) innan jag fick stämpeln som hon med de alternativa idéerna. Nu kommer de andra mammorna och frågar om BLW, EC, tygblöjor, samsovning, sjalar, selar, plastfri förvaring och liknande ”alternativa” metoder och prylar. Vi är 12 mammor i gruppen. Ingen annan håller på med något av det ovan nämnda. Några har en sele ibland. Någon sov med bebisen de första veckorna. Men det är liksom allt. När jag säger att vårt lilla hjärta börjat äta själv och hon förser sig från min tallrik med vad hon önskar får jag noll medhåll. Tydligen ska man inte göra så. Även BVC sköterskan läxade upp mig.

På mitt förra jobb diskuterade vi återvinning. Många hämtade mat på lunchen och då blir det väldigt mycket återvinning av alla boxar och förpackningar. Inget av detta sorterades dock. När jag ville utöka återvinningen så blev jag bemött med häpna miner och kommentarer som: ”men vi sorterar ju redan. Man får inte slänga farligt avfall i containern!” Suck, tänkte jag bara. Jag orkade inte ens fortsätta eftersom uppförsbacken kändes helt omöjlig.

Här i vår bostadsrättsförening är det jag som är miljöansvarig (alltså för sopor, sortering och dylikt) det innebär också att jag (rätt ofta faktiskt) står med en kratta och förfasas över vad folk slänger i sopnedkastet medan jag drar loss markiser, långa pinnar, osorterade hämtmatkassar, sovsäckar och skor som fastnat och blockerar allt. Jag avslutar med att skicka informativa mail utan fördömanden till alla medlemmar men har hittills bara fått göra om processen efter några månader. Hur kan det fortfarande inte var norm att återvinna?

Jag klär gärna min bebis i body och strumpbyxor och en mamma kom och tyckte det var sååå gulligt! Det var bara så synd att hon ju inte kunde ha strumpbyxor på sin pojkbebis. För ”det går ju inte”. VA?

Kommunen har lagt nya gummimattor under två av våra närmsta gungställningar. De stank rejält av kemikalier de första månaderna. Så mycket att jag undvek att gå till de lekplatserna alls för att jag inte stod ut. Så klart oroar jag mig för vad de där kemikalierna gör med mina barns hälsa på lång sikt när de finns på ytor de leker på. Inga andra barn gungade heller där när det luktade så, så alternativ var jag väl inte som tyckte den nya mattan var pest? Men så läste jag ett blogginlägg där författaren idiotförklarade föräldrar som oroar sig för nämnda gummimattor. Delvis påhejad av sin läsarskara. Är det verkligen foliehattvarning och faktaresistens att tycka att gummimatta som standard på lekplatser är problematiskt?

Ibland gör detta att jag känner mig rejält konstig och utanför. Men så tänker jag att det är ju genom att jag fortsätter vara med i sammanhang där jag är ovanlig som alla dessa förträffliga (enligt oss då) idéer sprids och får fäste. Som de BLIR vanliga.

Frågan är väl bara hur länge man orkar vara konstigt och alternativ.

Amningsbhar och inlägg

img_20160928_094250

En bra amningsbh har verkligen hjälpt mig att få till en fungerande amning. Både för att få bra stöd för brösten och inte få ont, slippa problem med mjölkstockning och klämda mjölkgångar och lätt att komma åt maten när det plötsligt blir brått för bebisen.

Efter förra graviditeten sparade jag alla bhar jag skaffat (3 stycken) och de kom fram redan i början på senaste graviditeten. Jag upplevde att mina bröst ökade i volym mycket tidigare än förra gången, fast kanske är det bara för att jag inte riktigt minns. När jag väl närmade mig förlossningen var därför min favoritbh rejält sliten efter två graviditeter (när jag i alla fall använt den varje dag i ett par månader) och en 13 månaders lång amningsperiod (när den var på ungefär 2 dagar av 3)En visade sig inte ha klarat förvaringen så bra och den tredje gillade jag aldrig. Jag behövde ett par nya för att klara ytterligare en amningstid. Det visade sig att det märket jag köpt och gillat sist hade försvunnit (ett tyskt märke jag inte ens minns namnet på längre) så det blev till att leta igen.

Eftersom jag behövde den absurda storleken 65H var urvalet minst sagt skralt. Jag letade på alla stora kedjor och en del små med men hittade bannemig INGET! Tillslut blev jag räddad av den snälla ägaren till mammabutiken Almis Mamá som guidade mig genom bhdjungeln. Hos henne köpte jag en från Amoralia den i mitten) som visserligen var 75G men som har sex hyskor så jag kunde spänna åt den ordentligt. Den hade jag sista tiden på graviditeten och den var den enda jag kunde ha när väl mjölken rann till efter förlossningen. Nu (när bebben är nästan 5 månader och mjölken därför lite mindre) ger den dock för lite stöd.

img_20160928_094341

Ett par dagar innan förlossningen lyckades jag få tag i två bhar från Abecita (överst och nederst) när jag kom mig för att leta på Twilfit. Den svarta av dem blev en favorit och är den jag använt mest. Dock gillar jag inte det där spetsbandet som är löst på den. När man viker fram kupan för att amma ska det liksom ligga kvar ett spetsband men det gör att det ibland blir en glipa mellan kupa och spets när man har den på som vanligt. Inte fint tycker jag. Den vita har jag haft som bh på natten under de månader jag behövde det. Nu tjänar den som träningsbh. Resoren på den vita tyckte jag tyvärr var lite dålig. Den har blivit rejält sliten och bucklig, fast jag så klart tvättat den som man ska och inte för varmt.

Jag köpte också en sjukt snygg på Change. Den har jag just börjat kunna ha eftersom den tidigare klämt på mjölkgångarna och gett mig mjölkstockning. Men nu när mjölken inte är så riklig längre är den perfekt!

img_20160928_094401

Jag hade också kvar en från förra gången som är från Anita. (näst högst upp) Den har också ett sånt där system där man ska vika fram kupan och så ska det bli kvar ett tyg runt bröstet. Det gillar jag som sagt inte. Dock har denna fantastiska axelband som avlastar jättebra.

Ett gäng amningsinlägg hade jag kvar från förra gången. De fina i vitt och rosa kommer från Lovemilk, dem är jag jättenöjd med och hade gärna haft fler.

img_20160928_095826

De helt runda har jag sytt själv av fleece (det var innan jag visste att plastpartiklar från fleecen släpper i tvätten och kommer ut i miljön) och jerseytyg.

img_20160928_095858

Till vintern köpte jag också ett par helt i ull från Minimundus. De är mina favoriter nu. Fast nu läcker det inte så mycket längre så jag vet inte hur de är precis i början. Då hade jag ändå inte några inlägg utan koppar i plast. Allt annat var som ett skämt. Läcker det decilitervis tror jag alla inlägg i tyg läcker igenom.

img_20160928_095142

Jag har också ett helt gäng amningslinnen. Några köpte jag för att ha under graviditeten så de är rejält uttöjda nu och de vita är inte längre så vitt (jämför det första vita med det sista, de ska ha exakt samma vit men som ni ser, inte längre) men duger bra hemmavid. Ett helt i ull hade jag kvar från förra gången och det har jag haft i stort sett hela denna vintern. Så skönt med ullkläder underst tycker jag! De två i syntet som jag köpte inför hjärtegrynets ankomst har legat oanvända denna gång. De luktar snabbt svett tycker jag och har blivit noppiga och tråkiga. Dessa ska jag ge bort nu på stört!

Kanske har jag allt för mycket amningsunderkläder, jag tror säkert jag kunnat klara mig med färre, men eftersom jag provat mig fram lite har samlingen vuxit. Linnen var jättebra att ha många i början när det var mycket kropp och jag gärna ville byta ofta. Nu när det inte läcker mjölk, vi har fått bättre koll på bebbens kiss och bajs och aldrig får på oss längre och mina hormoner lugnat sig lite behöver jag inte alla.

Några andra amningskläder har jag inte, över mina linnen brukar jag bara ha en blus eller skjorta. Då kan jag antingen öppna knapparna eller dra upp, då har jag ju ändå linne under och behöver inte känna mig så bar. En upp en ned, sa någon. Precis så gör jag också!

3 tips för mammahälsan efter förlossningen

  • Var ärlig mot din BVC-sköterska med hur det känns och hur det går med bebisen. Det ÄR jobbigt ibland (eller hela tiden) och det är okej att tycka det! Det är ingen idé att försöka vara tapper, särskilt inte mot BVC-sköterskan som ju är där för att hjälpa, utan berätta hur det känns så du kan få rätt hjälp.
  • Läs bloggen bakingbabies av fysioterapeuten Mia. Hon kan så mycket om kvinnohälsa och bäckenbottnar. Här finns massor att hämta! Även för den som knappt fått en förlossningsskada.
  • Ladda ned antingen appen TÄT eller MammaMage och kom igång med knipet och träningen. Knipet gjorde så oerhört stor skillnad för mitt mående de första veckorna. Utan knip = ont, trött och oerhörd tyngdkänsla. Med knip = inte ont, inte trött förrän efter flera timmars bärande och stående, ingen tyngdkänsla.

Tre lätta åtgärder som gjort så stor skillnad för mig!