Leva med flit

Jag hittade ett gammalt inlägg från årsskiftet som aldrig blev publicerat. Min dator kraschade och låg i träda i flera månader eftersom reparation verkade omöjligt. Men till sist gick det!

Även om inlägget är lite gammalt och jag fått skrika ut min frustration över det ständiga tjatet om medvetet liv och dagsfångande i andra kanaler, är det ändå aktuellt och samma tänk finns med mig idag.

Jag pendlar lite mellan att vara skitarg på att jag måste göra allt själv och att undra om jag behöver en ny skjuts i rätt (medveten) riktning. Är inte det typiskt ändå? Att jag innerst inne inbillar mig att det är mitt eget fel…

Jaja, här är det gamla inlägget:

 

Nytt år och nya tag! I år ska vi minsann leva mer medvetet, fånga dagarna och maxa livet. Leva med flit!

Eller?

Visst vill jag vara en medveten konsument. Visst vill jag kunna rösta med plånboken, visa vad jag vill och står för. Visst vill jag vara påläst och slippa bli lurad. Visst vill jag leva mitt liv på play och inte paus. Men jag känner att jag börjar komma till där gränsen är nådd. Det tar oerhört mycket energi att vara medveten i varje val, varje beslut, varje åsikt. Att lägga ner så mycket kaft, tankeverksamhet och research på varje liten grej i vardagen, det gör mig helt matt! Är det inte miljömedvetenhet så är det genustänk, barnuppfostran, klimatpolitik, minimalism eller hälsoideal. Finns det liksom inget man inte måste göra själv?!?

Jag vill inte leva mitt liv med flit. Varken 2018 eller något annat år. För mig blir det som att tänka på varje andetag, man blir tokig tillslut! Det bästa för mitt andetag och min andning är att kroppen får sköta det själv. Då blir det bäst rytm och djup. Börjar jag tänka på det hela tiden blir det ansträngt, för djupt så jag blir yr eller för glest så fingrarna sticker. Samma sak känns det som att det är att försöka leva med flit hela tiden. Ska varje liten del av livet göras medvetet, med vetskap om att det är bara nu som finns, livet är kort och varje stund räknas och så vidare, blir det som att hela livet går i kramp. Jag kan inte leva så. Jag kan inte leva där varje stund ska räknas, bokföras, tas tillvara och arkiveras. Övervakad av livsarkivet som säger: nej nu var du inte medveten här i denna minut. Tänk på att tid är allt du har.

Nej, det är inget för mig.

Jag tror på att automatisera istället. Utnyttja att kroppen har glatt muskeltur som gör saker utan att du behöver vara medveten. Även livet kan ha glatt muskelatur. Till exempel kan man etablera goda vanor som gör att behovet av att vara medveten försvinner. Eller bara strunta i att vara så medveten i allt.

 

…………………………………………………………………………….

Hur tänker ni? Är det eftersträvansvärt att vara medveten i allt? Var du en av dem som lovade att inte leva på paus under 2018?

Börja äta med BLW-metoden

Lilla hjärtat är nu sju månader och i vår BVC-babygrupp ligger stort fokus på vad barnen ska äta och äter. Vid vilken ålder ska man introducera fler än 1 mål, vad ska det målet bestå av, hur mycket ska man amma/flaska, hur stora ska bitarna vara vid vilken ålder, hur får man puréerna helt släta?

Varje gång denna diskussion kommer upp känner jag mig först lite dum eftersom vi oroar oss noll för allt detta (förutom just när jag träffar denna grupp) och sedan lättad. Vi har valt att introducera mat med BLW-metoden (Baby Led Weaning) och förutom att det funkar otroligt bra för oss tar det även bort all min noja kring maten.

I BLW introducerar man mat genom att helt enkelt låta bebisen sitta med vid matbordet när det äts och äta det som resten av familjen äter. Bebisen äter själv och ingen vuxen blir då upptagen med att mata och truga och distrahera utan alla kan äta samtidigt, samma mat. Så klart blir det inte tillräckligt lång ätstund för en vuxen i början men rätt snabbt kunde vi börja få riktig matro hela familjen.

Vi tänker en del på i vilken form vi lagar maten för att det ska vara lättare för vår yngsta medlem att ta själv men de allra flesta rätter vi lagar till vardags är sådant som hon kan utforska och greja med och oftast smaka också. Alltså inga speciella burkar, pureer, smoothisar, smakportioner eller något sånt.

Så fort hon kunde sitta ordentligt utan att säcka ihop och kunde greppa och föra handen till munnen började vi erbjuda mat från våra tallrikar.

I BLW-böcker och artiklar talas det om att man MÅSTE vara 6 månader för att klara detta men jag tyckte att eftersom det är dessa två färdigheter (sitta med rak rygg tillräckligt länge för att äta samt greppa och föra handen till munnen) som krävs kunde vi börja när de var inlärda istället. Det finns ju liksom ingen magisk gräns natten mellan 5 månader och 29 dagar och 6 månader där det är helt säkert att färdigheterna är på plats utan det måste ju vara individuellt, som med allt annat.

En logoped jag var på föreläsning med talade också om dessa två färdigheter samt om hur tungan och käken rör sig. I början kan barnet bara röra tungan och käken samtidigt och bara upp och ned, så småningom lär de sig röra tungan utan käken samt i sidled, då är det lättare att äta.

För oss innebar allt detta att vi började med mat redan vid 4 månader. Lilla hjärtat var superintresserad och helt omöjlig att ha med vid matbordet om hon inte fick smaka. Så vi började erbjuda ett par bitar att utforska varje gång hon var vaken när vi andra åt. I början var det bara vid middagen (detta avråder ju BVC från, man ska tydligen börja med lunch, men då sov vår lilla alltid) och i takt med att hon var vaken mer och mer blev målen och möjligheterna till att försöka oftare, fler. Nu är hon sju månader och smakar något litet varje gång vi äter. Fortfarande rör det sig inte om några jättemängder mat, hon har inte ”kommit upp i portion” som de säger på BVC, men hon tränar sig och får i sig lite varje gång.

Jag ammar fritt fortfarande och upplever inte att amningen minskat så vansinnigt mycket, de mål hon äter mycket mat blir det säkert lite mindre amning efter men fortfarande ammar jag mellan varje matmål.

Så här såg middagen ut idag för vår yngsta familjemedlem. Tallriken är en sushitallrik som har lafgom höga kanter att fösa upp maten mot. På undersidan sitter den fast i bordet med en rejäl klutt häftmassa. Helt kastsäkert än så länge!

Vad äter vi då?

Helt vanlig barnfamiljsmat skulle jag säga. Varannan vecka har vi Linas Flexitarian-kasse och hittills har nästan allt gått att ge till bebisen, i alla fall delar av rätterna. Resten av tiden är det mycket fisk, rotsaker och potatis, ägg, ostar (som halloumi och feta) pasta, tomatsås och en del kyckling och färsmat. För järnets skull har vi blodkorv/pudding i frysen och steker en liten bit per dag till barnen.

Frukost, kvällsmat och mellis är alltid gröt, macka, yoghurt, frukt eller plättar eller en kombination av dessa. Allt detta funkar bra till bebisen och hon kan äta det själv. Plättar är båda barnens favorit och i dem kan jag passa på att stoppa ner alla möjliga olika mjöler för att få upp näringsinnehållet.

Vi låter henne kladda fritt med gröt utan att mata och hon smakar lite varje gång men min plan är att göra grötpinnar eller grötmuffins så hon lättare kan hålla själv och äta.

BLW-metoden tilltalar mig också eftersom man inte måste ha massor av grejer för att kunna börja. En stol där barnet sitter bra, en haklapp/förkläde om man vill och så en rejäl skurtrasa och ett öppet sinne 🙂 Vet vi att det blir mycket kladd låter vi bebisen äta i bara blöjan (då tar jag en ful tygblöja eftersom den garanterat blir kladdig) och en tygservett runt halsen med en påsklämma bakom nacken. När måltiden är klar får hela bebisen tvättas av i handfatet och servetten och blöjan går i tvätten. Vi torkar inte under tiden lilla hjärtat äter utan tar allt efter. Det blir oftast väldigt kladdigt men eftersom vi uteslutande låter henne äta i köket gör det inget.

Förkläde och haklapp från Sunflower design

Vi har ett jättebra förkläde som min mamma köpt från Sunflower design. Där jobbar unga tjejer med att sy saker som de sedan säljer. Just deras förkläden är extra bra tycker jag och dessutom är det verkligen en god sak man sponsrar när man köper där. Det kan jag verkligen rekommendera! Förklädet tvättas i 60 grader var 5e dag ungefär och är sedan som nytt igen. (Jag såg att de inte har något bebisförkläde på hemsidan just nu men man kan med fördel fråga om det, så syr de nya)

Många frågar om inte barnet sätter lättare i halsen när de äter stora bitar? Jag upplever att det snarast är tvärt om. Eftersom barnet får chans att tidigt träna sig sätter de mindre i halsen. Hjärtegrynet började också äta med BLW och har aldrig satt i halsen. Dock är det gott om klökningar eller kväljningar. Dessa kommer när barnet fått i sig en för stor bit eller när maten kommit för långt bak i munnen och syftar till att skydda mot att sätta i halsen. Det kan se otäckt ut om man inte är van men det enda som händer är att matbiten kommer upp. Vi har aldrig tyckt det varit någon fara och inte behövt ”sitta på händerna” som jag läser om i BLW-böcker. Ett tag hade jag dåligt samvete för att jag inte oroade mig tillräckligt för sätt-i-halsen (av alla saker man kan oroa sig för liksom) men efter att ha lyssnat på ovan nämnda logoped samt läst på i ämnet är jag nu lugn. Får barnen träna sig i ätande kommer det inte vara ett problem. Dock finns det en del saker och former på mat vi valt bort eftersom de kan orsaka luftvägsstopp om det vill sig riktigt illa. Korvslantar, råa morotslantar, hela nötter, opoppade popcorn osv. Dessa avstår vi tills barnen är betydligt äldre och det känns inte som någon uppoffring alls. Min sambo vill gärna tugga på de opoppade popcornen i botten av skålen men nu får han ta dem ur kastrullen eftersom vi ser till att de inte finns i skålen hjärtegrynet ska äta från. (Kanske en knasig utvikning om detta med popcorn – det äter ju bebisen inte än på ett år typ, men jag har sett en fasansfull historia florera om ett barn som satte just detta i halsen. Att barn sätter i halsen är ju inte en risk som försvinner bara för att bebisen blir ett barn utan den består ju i många år)

Järnrika livsmedel i våra förråd

Om man helt väljer bort industrimat och industrigröt bör man räkna lite på järnvärdet i maten bebisen äter för att det ska bli tillräckligt. Enligt livsmedelsverket ska ett barn under 6 år få i sig 8 mg järn per dag. Det är lika mycket som en vuxen man! Industritillverkat grötpulver är järnberikat och därför bör man själv också berika om man gör all mat själv. Vi har valt att göra det genom att servera blodkorv/blodpudding, paltbröd och leverpastej och använda oss av järnrika mjöler och gryner som skrädmjöl och hirsflingor.

Gluten introduceras som för andra bebisar, alltså långsamt. För oss innebär det att lilla hjärtat får en brödbit, rånbit eller pasta att suga på en gång varje dag ungefär. När jag gör plättar gör jag dem glutenfria för att jag själv också ska kunna äta dem.

Det finns mycket litteratur i ämnet och jag rekommenderar att man läser på innan man börjar för att känna sig så säker och trygg som möjligt. Det gjorde jag inte så mycket med hjärtegrynet och då vågade jag inte gå emot alla andras råd. Nu har jag däremot läst ordentligt och känner att jag har rejält på fötterna för att kunna stå emot när andra vill berätta för mig att vi gör fel.

Boken BLW på svenska – länken leder till Bokus men jag lånade på mitt bibliotek.

BLW-sidan utförlig sida på svenska med recept, tips, näringsämnen osv

Baby led weaning Ungefär samma som ovan fast på engelska.

 

Vill du prova BLW så kör på! Man kan alltid ge puréer och mos också, men det är riktigt skönt att slippa 🙂

 

Zero Waste – fyra förpackningar färre

En månad av mitt zero waste-projekt har nu gått och jag har kommit igång bra tycker jag. Säkert hade jag kunnat göra mer men jag ville inte gå ut för hårt i början i fall jag skulle tröttna och det hela skulle rinna ut i sanden. Istället tänker jag att om jag långsamt byter ut förpackningar och inköpsställen kommer det vid årets slut kännas självklart att handla enligt de nya principerna. Förhoppningsvis kommer det då gå av sig själv och projektet blir inte lika sårbart. Jag inser att det säkert kommer vara svårare att få ihop detta när jag inte är föräldraledig längre och har tid att springa runt i massor av olika affärer. Därför är det ännu viktigare att de nya, goda vanorna känns lätta och naturliga. Och inte betungande.

För att komma igång valde jag ut fyra förpackningar att sikta in mig på. Det blir dessutom en snygg aliteration som jag hade svårt att motstå 🙂

När jag valde ville jag att det skulle vara dels förpackningar vi har många av så effekten blev stor och att det var lätta att ersätta så det inte blev svårt och jobbigt direkt. Viktigt att lyckas i början tror jag.

Därför valde jag ägg, havregryn, russin och bregott.

• ÄGG – Vi har ätit en del ägg sedan jag blev gravid med  lilla hjärtat. Innan dess hade jag inte ätit ägg på nästan 15 år! Plötsligt blev jag sugen och nu är det som att min kropp skriker efter näring (säkert amningen) och då är ägg ett utmärkt livsmedel. På vägen till hjärtegrynets förskola finns en liten hälsokost som säljer ägg per styck. Dit går jag en gång i veckan med min äggkartong och får den påfylld. Enkelt och bra! Dessutom ungefär samma pris som de vi köpte innan. Det enda jag kom på var att vi bara har två äggkartonger (en för 6 och en för 12) och om de går sönder, vad gör vi då? Kanske frågar grannen om hen har en extra. Vill ju inte rota i återvinningen för en bra kartong…

• HAVREGRYN – Vi äter alltid gröt till frukost och därför gör vi åt ett paket havregryn i veckan ungefär. De gryn vi köpt innan (från Hemköp) fanns inte alltid och då fick vi ta en annan sort som inte var så goda. Nu går jag till Gram i Malmö Saluhall en gång i veckan och fyller upp min burk. Ingen efterhantering, ingen återvinning, ekologiska, billiga, goda är de också! På bilden syns lite fler grejer jag köpt på Gram. Varje gång jag går dit tar jag med mig lite olika burkar och fyller upp men det är havregryn och russin som haft huvudfokus.

• RUSSIN – Vi köpte tidigare Saltå Kvarns russin från vår lokala hemköp. De hade dock bara de små påsarna och vi äter en del så det blev lite fjantigt. Nu köper jag från Gram och slipper påsar. Lite hårdare är dem från Gram men helt okej.

• BREGOTT – Vi äter väl inte supermycket Bregott, kanske en ask på 6 veckor. Men jag var ändå sugen på att prova ett tips jag sett hos Annas Kemtvätt, att göra eget. Det var lätt, blev gott, lite billigare än att köpa färdigt och framför allt slipper jag asken. Kanske är det inte så svåråtervunnet med Bregottask som jag inbillar mig men det är ändå ett bland material och jag tror (borde ta reda på) att de kan återvinnas färre gånger än renare material. Dessutom består ju asken av flera delar (ask, lock, folie) så jag tror mycket är vunnet på att slippa den. I mina nästa fyra förpackningar tänker jag ta tag i oljorna och då blir det ju bara smörpappret kvar. Med detta sätt kan vi även bestämma salthalt själva och det blir lätt att dela i två byttor för att få en glutenfredad för min skull. Tidigare har jag slarvat med detta men efter att ha fått lite symptom igen har jag bestämt mig för att bli noggrannare.

Nu ska jag gå vidare i projektet. Jag har valt ut oljor, ost, potatis och rotfrukter att ta tag i. Klurigast blir nog ost. Vad ska jag ha den i? Ostkupan vi hade gick sönder för flera år sedan och hade den funnits kvar hade jag ändå inte kunnat ta med den till handlaren. Detta måste jag lösa på något sätt!

3 ekologiska tips för röda babyrumpor

Hjärtegrynet verkar ha hud av stål. Eller i alla fall en väldigt motståndskraftig hud. Han har i princip aldrig varit röd, haft utslag (mer än vattkopporna och en omgång virusprickar) eller behövt smörjas. Men lilla hjärtat däremot. Hon blir röd och fnasig och vi, aningslösa föräldrar, stod där handfallna inför detta nya bebisproblem. BVC ville bara ge oss krämer och krämer och vi var inte så särskilt pigga på det. Bepanthen hit och Inotyol dit! Vi tyckte det kändes helt fel att smörja när problemet inte var att hon var torr. Inte särskilt miljövänligt verkade det vara heller. Istället provade vi tre andra metoder.

• Byt blöjsort. Vi fick en Pampers i en av startbagarna och en dag hade vi bara den kvar så då åkte den på. Resultat? Illröd bebis! Enligt vår erfarenhet verkar Libero snällare än Pampers men Naty ännu snällare (fraktfritt på Apotea) I tygblöjvärlden är naturmaterialen snällare än microfleece och fuskmocka. Har man pocketblöjor med fuskmocka kan man ju lägga i en bit bomullslakan och ändå använda blöjorna. 

• Minska vätan. Lufta så mycket det går, se till att det är torrt inan ny blöja sätts på och byt direkt det är något i blöjan. Kanske en självklarhet med kan ibland vara svår att få till, särskilt om man är mycket på språng. För att få ordentligt torrt i ljumskarna använder vi Imse vimses flanell-lappar och avslutar med att blåsa. Det blir mycket torrare än med riviga frottélappar.

• Börja med EC. Om bebisen inte har kiss och bajs mot huden blir hen inte lika röd. EC kan även bidra (på lite sikt) till att bebisen småskvätter mindre och därför inte behöver vara fuktig hela tiden. Gäller även bajs.

• Om kräm ändå krävs tillslut har Weleda en som inte innehåller paraffin och vasselin. Dock har Weleda äkta eteriska oljor i sina produkter och de kan vara allergena. Babyserien är deras snällaste produkter men är man väldigt allergisk är det kanske inte så bra. Det finns också rent ullfett (lanolin) att köpa med det kan man också vara allergisk mot. Ibland kanske det krävs ett par timmar med kräm för att få bukt med utslaget. Sen kan man börja med något av ovanstående så det inte kommer tillbaka.

Några tillägg: Vår bebis blir röd av fuskmockan i vår (enda) pocketblöja även om den är helt torr. Samma med Pampers. Det verkar inte bara vara vätan utan också friktionen som är problemet.

Andra engångsblöjmärken vi provat och ratat: Minstingen (känns lika våta som bomullstygblöjorna) Icas egna (Mer lika Libero) Libero Touch (funkar bra och lika snälla som Naty men inte eko som Naty trotts samma prisnivå)

Är vi så alternativa?

Ibland när jag umgås mycket med andra likasinnade tänker jag att vår livsstil är som de flestas. Att det är norm att äta eko, återvinna allt man kan, plocka upp sitt skräp, försöka minska avfallet, inte köra bil i onödan, låta barnen ha kläder i alla färger och inte bara könade och så vidare.

Men så kommer jag i något annat sammanhang. Kanske jobbet, BVCs föräldragrupp, vår bostadsrättsförening eller bara av att jag vidgar mina bloggvyer lite. Och så blir jag nästan förundrad över hur alternativa vi plötsligt verkar. Hur långt ifrån många andras inställning vi är. Så undrar jag: Hur alternativa är vi egentligen?

Det tog bara ett par minuter efter att jag kommit in på föräldraträffen hos BVC (med bebisen i sjal, ingen skötväska och säkert nått mer hippieaktigt som tryckte ned mig i facket direkt) innan jag fick stämpeln som hon med de alternativa idéerna. Nu kommer de andra mammorna och frågar om BLW, EC, tygblöjor, samsovning, sjalar, selar, plastfri förvaring och liknande ”alternativa” metoder och prylar. Vi är 12 mammor i gruppen. Ingen annan håller på med något av det ovan nämnda. Några har en sele ibland. Någon sov med bebisen de första veckorna. Men det är liksom allt. När jag säger att vårt lilla hjärta börjat äta själv och hon förser sig från min tallrik med vad hon önskar får jag noll medhåll. Tydligen ska man inte göra så. Även BVC sköterskan läxade upp mig.

På mitt förra jobb diskuterade vi återvinning. Många hämtade mat på lunchen och då blir det väldigt mycket återvinning av alla boxar och förpackningar. Inget av detta sorterades dock. När jag ville utöka återvinningen så blev jag bemött med häpna miner och kommentarer som: ”men vi sorterar ju redan. Man får inte slänga farligt avfall i containern!” Suck, tänkte jag bara. Jag orkade inte ens fortsätta eftersom uppförsbacken kändes helt omöjlig.

Här i vår bostadsrättsförening är det jag som är miljöansvarig (alltså för sopor, sortering och dylikt) det innebär också att jag (rätt ofta faktiskt) står med en kratta och förfasas över vad folk slänger i sopnedkastet medan jag drar loss markiser, långa pinnar, osorterade hämtmatkassar, sovsäckar och skor som fastnat och blockerar allt. Jag avslutar med att skicka informativa mail utan fördömanden till alla medlemmar men har hittills bara fått göra om processen efter några månader. Hur kan det fortfarande inte var norm att återvinna?

Jag klär gärna min bebis i body och strumpbyxor och en mamma kom och tyckte det var sååå gulligt! Det var bara så synd att hon ju inte kunde ha strumpbyxor på sin pojkbebis. För ”det går ju inte”. VA?

Kommunen har lagt nya gummimattor under två av våra närmsta gungställningar. De stank rejält av kemikalier de första månaderna. Så mycket att jag undvek att gå till de lekplatserna alls för att jag inte stod ut. Så klart oroar jag mig för vad de där kemikalierna gör med mina barns hälsa på lång sikt när de finns på ytor de leker på. Inga andra barn gungade heller där när det luktade så, så alternativ var jag väl inte som tyckte den nya mattan var pest? Men så läste jag ett blogginlägg där författaren idiotförklarade föräldrar som oroar sig för nämnda gummimattor. Delvis påhejad av sin läsarskara. Är det verkligen foliehattvarning och faktaresistens att tycka att gummimatta som standard på lekplatser är problematiskt?

Ibland gör detta att jag känner mig rejält konstig och utanför. Men så tänker jag att det är ju genom att jag fortsätter vara med i sammanhang där jag är ovanlig som alla dessa förträffliga (enligt oss då) idéer sprids och får fäste. Som de BLIR vanliga.

Frågan är väl bara hur länge man orkar vara konstigt och alternativ.

EC – inledning, bakgrund och länkar

Vi har börjat så smått med EC. Det står för Elimination Communication och syftar till att tolka bebisens kiss- och bajssignaler så att man kan sluta med blöja. På svenska pratar man om blöjfri bebis eller tidig pottning. Vi är inga experter och har inte som mål att slippa blöjor snart men eftersom det inte finns så mycket skrivet om detta på svenska tänkte jag fylla ut materialet lite. Vi är alldeles i början än men jag börjar med att skriva bakgrund och lite länkar om man vill läsa mer så återkommer jag när vi hållit på ett tag. På så sätt kan ni vara med längs vägen tänkte jag. Om någon läsare har erfarenheter får ni gärna komma med tips eller maila mig ett gästinlägg i frågan.

När hjärtegrynet låg i magen plöjde jag alla tv-program om graviditet jag kunde hitta. I ett av dem pratade de lite löst om EC utan att nämna det vid namn. Sedan gick programledaren in för att bevisa för den entusiastiske blivande fadern att EC vad svårt, omöjligt och äckligt. Jag skrattade lite (för det skulle man ju) och tänkte bara att det där paret nog var lite galna. Sedan kom grynet och jag började läsa lite föräldratidningar. I en av dem var det några artiklar om EC som jag läste men avfärdade. Det verkade som att de föräldrarna hade helt andra slags barn än jag. Jag googlade lite och hittade ett par gamla blogginlägg. Inget uttömmande dock. När jag försökte låta Hjärtegrynet ligga på en filt, stirra på honom i ett par timmar för att hitta kiss-tecknen hittade jag inga. Så jag gav upp efter ett par dagar (dessutom var det ju dötrist att sitta där och stirra) Vi var på en kurs och en av ledarna berättade att hans fru hade bestämt att deras lilla bebis inte skulle ha blöjor. Istället gick hon upp med honom varje morgon när han gjorde tecken, för att låta honom bajsa på toaletten. Jag stod bland ett gäng medelålders män och skämten duggade tätt om att det bara var som han trodde, det var därför frun var så sur på sin man, han hade så dålig koll att han inte ens visste att deras son hade blöjor etc.

Jag googlade lite till.

När hjärtegrynet kunde sitta började vi med potta, men (som jag förstått att flera varit med om) tog intresset för pottan abrupt slut när han började stå. Jag gav upp. Var lite bitter för att jag inte fattat grejen (var jag så dum eller var det bara omöjligt?) och tänkte att bättre lycka nästa gång.

Nu är det ”nästa gång” och den här gången är jag mer hoppfull om att det ska funka.

Lilla hjärtat ger tydliga kiss-signaler någon minut innan hon kissar och det gör allt så mycket lättare. Egentligen var det inget beslut att börja; det gick liksom av sig själv. Ungefär så som det verkar göra för de andra jag läste om då med hjärtegrynet.

Vi började hålla lilla hjärtat över handfatet vid varje blöjbyte från att hon var ett par veckor. Rätt ofta kom det något. Jag tänkte inte att det var så mycket communication över det, mer rutinpottning. Men så för ett par veckor sedan blev det plötsligt så tydligt att gnället betydde kissnödig. Varje gång hon gnällde till på sin filt tog jag upp henne och erbjud att kissa i handfatet. Det funkade nästan varje gång. Bajs däremot har jag inte lyckats med lika bra än. Jag var lite rädd att börja med EC för att jag fått för mig att jag var tvungen att spendera hela dagen i badrummet, egentligen tror jag det är icke ECare som säger detta. Hittills är det dock minimal skillnad mot förut. Lilla hjärtat accepterar inte blöta blöjor (hjärtegrynet verkade inte lika brydd) så vi har fått byta direkt på henne sedan hon var ny. Alltså inga 6 – 8 blöjor per dag här inte utan snarare 12 – 15. (Oberoende av tygblöjor eller engångs) Att byta 15 blöjor tar marginellt mindre tid än att låta bebisen kissa i handfatet 15 gånger. För mig känns det rimligare att försöka med EC då.

Min plan är att låta henne kissa i handfatet varje gång jag ser signalen och att fortsätta erbjuda varje gång hon vaknar från tupplur. Hittills har jag mest missat när vi använt tygblöjorna, kanske klämmer de inte åt lika mycket och är lättare att kissa i för henne, och när det varit bajs. På natten har hon engångsblöja och vi tar inte upp henne för att kissa än. Det hade dock varit intressant att försöka det någon gång.

Jag tänker inte ta på mig några mål om blöjfrihet innan 1 år eller innan förskolestart men visst hade det varit underbart om det funkar. Detta är ju också ett steg i mitt Zero Waste-projekt MEN jag hade inte dragit igång detta om det inte gick så lätt. Tygblöjor är ju också zero waste-kompatibelt.

Här är ett gäng länkar för den som vill läsa mer:

Blöjfri bebis har mycket bra basinformation.

Gruppen Blöjfri bebis på Facebook.

AnniesEnkla har skrivit ett inlägg på sin blogg.

Blöjupproret är en förening för tygblöj- och ECanvändning. De har mycket information på sin sida.

Ekobebisens blogg har ett inlägg som jag läste när hjärtegrynet var liten.

Minimalisterna har skrivit ett inlägg om EC

EC Sweden – sidan är lite gammal men här finns ändå bra info.

 

Allt detta material (och det faktum att jag är med i Blöjfri bebis-gruppen på facebook) gör att jag känner mig bättre rustad denna gången. Skriv gärna om ni har tips! Allt emottages tacksamt!

 

Fler inlägg i serien (länkarna börjar fungera i takt med att inläggen publiceras)

EC – Inledning, bakgrund och länkar

EC – Kom igång

EC – Resultat

EC – När?

EC – Var?

EC – På språng

EC – Hur?

EC – Varför?

EC – Prylar

EC – Bebis på pottan

Juljippon, tomten och kommersiellt dravel

Idag försökte jag få till ett roligt äventyr med julförtecken för vårt lilla hjärtegryn. Efter nästan två veckor av influensa, mjölkstockning och inställda planer tänkte jag att det kunde vara kul att hitta på något utanför hemmets fyra väggar och få lite julkänsla. Jag såg framför mig hur vi skulle skratta och glittra med ögonen tillsammans. Alla skulle vara glada och fulla av förväntan. Vi skulle julpyssla, träffa tomten och lämna önskelista. Målet för utflykten var inte så särskilt ambitiöst så jag tänkte att det skulle gå vägen. Två kvarter gick vi och hamnade då på kronprinsens köpcentrum. Det är där vi vanligen handlar mat och liknande så det var inte ett så exotiskt mål direkt. Men jag tänkte att någon form av jultradition när vi pysslar och går på något lightjippo hade varit kul.

Dock hade jag inte beaktat det faktum att det verkar stört omöjligt att få till ett juljippo för barn som inte involverar socker, billig plast och konsumtion. Detta jippo var det Lions som höll i så mycket var gratis men ska man dela ut julklappar till ett par hundra barn är det ju klart att det måste vara något riktigt billigt, troligen meningslöst och oftast gjort i något tveksamt plastmaterial. Hjärtegrynet fick en plastig snurra och en hoppetossa i mjukplast. Båda med ett något knarkigt smileymärke på. (Är det bara jag som drar E paralleller och tycker det är grymt konstigt att ha smileys på leksaker?)

Vi fick pepparkakor i mass och dekorera pepparkakshjärtan med kristyr och sockerdekorationer. Alltså socker i socker på socker.

Jag som hade sett framför mig en mysig, julig tradition blev påmind om att sådana här ställen gör man bäst i att undvika om man vill hålla nere sockret och slippa plastleksaker hemma. Samtidigt reflekterade jag över hur det kan vara så omöjligt. Den enda julmarkad jag besökt (tyvärr inte i år pga schemakrockar) som känns okej ur alla dessa synvinklar är den på Katrinetorp. Den var faktiskt rolig både för oss vuxna och hjärtegrynet utan att han kom hem med en endaste plastig sak eller åt massor av socker eller fick i tryckt sig att julen endast handlar om överflöd och överdåd. Där smakade vi på goda ostar, korvar, sillar och laxar. Hälsade på tomten i en liten vrå och fick en halmdekoration. Red på en urgullig liten ponny, lekte i höet, träffade en gubbe med en lastare som demonstrerade för ett överlyckligt hjärtegryn och kollade på vackra blomsterdekorationer. Visst fanns det mycket att köpa men nästan bara riktigt fint hantverk, mat och blommor.

Jag hade gärna velat införa traditionen att gå till ett insamlingsställe och lämna en julklapp till ett barn som inte får så många men när jag nu kollar runt ser jag att dessa ställen endast finns i mitten av stora köpcentrum med liknande jippoförtecken som det vi just var på. Det innebär tyvärr att vi kommer skippa denna tradition i år. Nästa år får jag ha vett att prioritera och inte leta efter julstämning på köpcentrum. Den bästa julstämningen får vi nog hemma eller i fina vänners sällskap. Tur att vi ska på glöggkväll imorgon och kan uppväga konsumtions dravlet med lite riktig julstämning!

Någon mer som gått på denna nit eller har något råd för hur en ska undvika det?

Gram Malmö

Malmö har äntligen fått en saluhall igen! Jag har bott här i sju år nu och hela tiden tyckt det var väldigt märkligt att det inte finns någon saluhall. Både i Stockholm och Göteborg finns ju flera stycken och Malmö är väl ändå en stad med storstadsambitioner? Tydligen har det funnits en saluhall innan men den har slagit igen?

Vad som är en ännu bättre nyhet än att få en fin saluhall är ju att i nämnda hall finns en förträfflig affär jag gärna besöker ofta. Nämligen Gram – Sveriges första förpackningsfria affär. Man kan visserligen köpa förpackningar där men meningen är att man ska ta med dem igen och igen och bara fylla på från fina automater och burkar.

Tjejen som driver Gram heter Rowan och råkar, förutom att hon är driftig och miljöintresserad, vara väldigt trevlig. Hon berättar gärna om hur allt fungerar tusen gånger för alla oss som är där första gången och inte fattar nått och har tid över för ett samtal om allt möjligt annat.

Man kan ta med sina egna förpackningar och bara fylla på direkt och då ska man först väga dem så man inte behöver betala för själva burken. Det gör man här på den lilla vågen, sedan skriver man på burken vad den väger och sedan är det bara att välja och vraka! Bredvid ser man skymten av rengörningsmedelsstationen där man kan fylla upp sina handtvålar, tvättmedel och diskmedelsflaskor med Sonetts produkter.

Hon har allt från ris, pasta (och glutenfri!) torkad frukt, nötter och sirap.

Nästan alla torrvaror vi normalt köper tror jag!

Och kryddhyllan var betydligt mer välfylld än andra ställen jag köpt lösviktskryddor på. Min plan är att ta med de gamla kryddburkarna i aluminium vi får när vi köper ekokryddor på hemköp och fylla upp. Sist chansade jag på mängd eftersom jag inte hade burken med och när jag fyllde över hemma blev det en halv burk. 6:- betalade jag för det, 12 :- för en hel således. Betydligt billigare än hemköp.

 

När man plockat allt man vill ha väger Rowan. I bakgrunden ser man kryddhyllan. Från den ville jag ju köpa allt.

Gram har en egen hemsida med betydligt snyggare bilder än vad jag kunde åstadkomma med mina lilla telefon samt bra instruktioner till hur det går till. Där kan man också läsa att 92% av varorna är ekologiska, det är inte illa med det utbudet!

Detta är ett ställe jag gärna återvänder till! Tänk att få till att ta med alla sina burkar och bara fylla upp och sedan hem och direkt in i skafferiet utan att passera massor med kartonger som ska fyllas över och sorteras och springas ut till återvinningen med. Hade besparat oss massor med jobb.

Saluhallen är i övrigt jättefin men ack så fullproppad med folk. Jättekul att många gillar men jag väntar nog lite med att luncha här tills den värsta ruschen lagt sig.

 

 

 

Den gyllene medelvägen

I lördags var jag ute med vagnen fullpackad med barn, mat, farsdagspresent och apotekspåse som vilken annan mamma som helst. När alla ärenden var avklarade ville hjärtegrynet gärna provsitta en bil utanför leksaksaffären. Ni vet en sån där man ska stoppa en tia i för att den ska guppa och lysa lite. Som väl är har han inte kommit på att man kan stoppa pengar i den och jag har heller inte upplyst honom. Leksaksaffären som har bilen är av det där slaget att jag inte vill köpa något alls. Ungefär som när jag skulle ha en present till en liten kusin och inte kunde hitta något jag ville öppna plånboken för. Det enda vettiga de har är lego och möjligen brio-leksaker. Resten känns som att det är redo för soptunnan direkt.

När jag stod där och väntade på att hjärtegrynet skulle vara klar med sitt bilsittande blev jag mer och mer irriterad på hur usel den där leksaksaffär är. Och hur extremt mycket folk det ändå var där inne. Hur många föräldrar och barn jag såg gå in och ut genom dörrarna bara på de minutrar jag stod där. Och vilken skillnad det är i folkflöde mot de små ekobarnbutiker jag helst handlar leksaker i. Men ska jag ha lego eller en pulka eller något annat än bara små träfigurer i rundade odetaljerade former måste ju även jag besöka de ”vanliga” leksaksaffärerna. Och varför kan det inte bara finnas någon affär som är lite mitt emellan? Som en slags medelväg eller startpunkt in i en lite mer miljöjuste livsstil? Varför måste det vara antingen rosa plast med glitter och kemikaliestinn kletig yta eller obehandlad stiliserad trären bil utan kardanaxel? (Ja, mitt barn bryr sig mycket om hur vida det finns en kardanaxel eller inte)

Kan inte någon starta en leksaksaffär som har alla dessa ekologiska leksaker OCH lego OCH brioleksaker OCH gosedjur OCH pulkor OCH pennor och målarsaker och leklera och puttekulor och träpussel och spelkort och jordbruksmaskiner i metall och alla jabadabadoos träsaker och jaa allt det där? Alltså lite mer som en vanlig leksaksaffär fast med de bästa alternativen som finns just nu.

I de ekoaffärer jag handlar är leksakerna en liten hylla bredvid kassan eller under trappan och av naturliga skäl finns det inte plats för så mycket. Det är plantoys och heveas naturgummibadankor och kanske lite Öko-leklera. Inget lego såklart, för det är ju inte så eko och faktiskt gjort av plast.

Ibland tror jag att vi sabbar för oss själva genom att låta utbudet vara så mycket antingen eller. Antingen måste man leta sig halvt förtvivlad efter de få ekoaffärer som finns, kanske finns det inte ens en i den stad man bor, eller så är man hänvisad till vanliga leksaksaffärer där ekoutbudet lämnar riktigt mycket att önska. Om bara det fanns en medelväg så kanske fler hade orkat börja tänka på detta? Om den närmsta leksaksaffären har det bästa valet i varje kategori som finns JUST NU så tror jag att fler bara råkar köpa bra grejer. Eller slentrianköper ekologisk leklera bara för att det var det enda alternativet.

För en person som letar efter en leksak att köpa i present och inte är insatt i några eko eller plastfria trender tror jag steget att gå in i en ekoaffär och välja på deras minihylla är otroligt stort. Det blir risk för att de riktiga ekoaffärerna predikar bara för de redan frälsta, vilket ju är otroligt synd! Samtidigt förstår jag ju att det är tufft att driva en ekoaffär. Man måste kanske stå med benen lite i alla läger. Sälja både kläder, barnkläder, leksaker, tandborstar och alla ekosaker som finns för att gå runt. Jag är inte ute efter att ge någon av mina ekoaffärer en känga för att de inte säljer lego eller för att det måste ha ett ganska brett utbud. Jag vill bara ha ännu fler affärer med tankar åt ekohållet. Jag fattar att de som driver de riktiga ekoaffärerna inte vill sälja plastsaker eller några medelmåttiga leksaker men kanske finns det någon annan medelmåtta, som jag, som vill driva denna affär?

Vad tror ni? Skulle en sådan leksaksaffär jag önskar mig ha en funktion att fylla? Eller är det bara jag i min medvetenmedelklassbubbla som skulle tycka att det var bekvämt att slippa gå till två ställen när jag ska köpa både lego och leklera?

Before the flood

Igårkväll passade vi på att se Leonardo DiCaprios nya klimatdokumentär Before the flood. Filmen finns att se gratis på youtube. Någon skrev att det var bara fram tills imorgon men på youtube står det inget om någon tidsgräns. Även om alla vi som såg den (min mamma, min sambo och jag) är övertygade ekonördar kom vi ändå fram till att den var sevärd. Som så ofta med amerikanska klimatfilmer började den rätt basic och det var inga direkta nyheter. Men jag tycker ändå att det är värt att bli påmind om allt det där man redan vet ibland. Visst vet jag att man ska återvinna noga, inte flyga och tänka på vad man äter men så står man där en dag med ett paket Doritos i handen och har glömt varför man nu inte skulle köpa just de chipsen? Så då krävs det att man då och då ser en ny klimatdokumentär som den här, eller ser om någon, så påminns man om att vissa saker (som palmolja i Doritosen) är extremt viktigt att undvika. Och att det fortfarande finns folk som anser att det inte går att visa att människan orsakar den globala uppvärmningen. Och att politikers åsikter kan vara köpa av företag som skor sig på att förstöra vår enda planet. Om jag bara tänker efter vet jag ju allt detta. Men det är så lätt att tappa styrfart och låta den envisa vardagsstressen orsaka en vardagslikgiltighet som gör att man glömmer.

Filmen bjuder som sagt på mycket gammal skåpmat och även mycket bilder vi sett förr men vissa av vinklingarna var nya för mig och det gjorde att min ekosträvan fick lite fart igen. Nu är jag taggad att göra fler bra val och inte låta likgiltigheten ta mig.

Någon som har sett filmen?