3 ekologiska tips för röda babyrumpor

Hjärtegrynet verkar ha hud av stål. Eller i alla fall en väldigt motståndskraftig hud. Han har i princip aldrig varit röd, haft utslag (mer än vattkopporna och en omgång virusprickar) eller behövt smörjas. Men lilla hjärtat däremot. Hon blir röd och fnasig och vi, aningslösa föräldrar, stod där handfallna inför detta nya bebisproblem. BVC ville bara ge oss krämer och krämer och vi var inte så särskilt pigga på det. Bepanthen hit och Inotyol dit! Vi tyckte det kändes helt fel att smörja när problemet inte var att hon var torr. Inte särskilt miljövänligt verkade det vara heller. Istället provade vi tre andra metoder.

51p2gpgwtwl-_sx355_

  • Byt blöjsort. Vi fick en Pampers i en av startbagarna och en dag hade vi bara den kvar så då åkte den på. Resultat? Illröd bebis! Enligt vår erfarenhet verkar Libero snällare än Pampers men Naty ännu snällare (fraktfritt på Apotea) I tygblöjvärlden är naturmaterialen snällare än microfleece och fuskmocka. Har man pocketblöjor med fuskmocka kan man ju lägga i en bit bomullslakan och ändå använda blöjorna. washable-wipes-tvattlappar-roses-1-300x300
  • Minska vätan. Lufta så mycket det går, se till att det är torrt inan ny blöja sätts på och byt direkt det är något i blöjan. Kanske en självklarhet med kan ibland vara svår att få till, särskilt om man är mycket på språng. För att få ordentligt torrt i ljumskarna använder vi Imse vimses flanell-lappar och avslutar med att blåsa. Det blir mycket torrare än med riviga frottélappar.
  • Börja med EC. Om bebisen inte har kiss och bajs mot huden blir hen inte lika röd. EC kan även bidra (på lite sikt) till att bebisen småskvätter mindre och därför inte behöver vara fuktig hela tiden. Gäller även bajs.

weleda-baby-calendula-nappy-change-cream-75-ml-0

  • Om kräm ändå krävs tillslut har Weleda en som inte innehåller paraffin och vasselin. Dock har Weleda äkta eteriska oljor i sina produkter och de kan vara allergena. Babyserien är deras snällaste produkter men är man väldigt allergisk är det kanske inte så bra. Det finns också rent ullfett (lanolin) att köpa med det kan man också vara allergisk mot. Ibland kanske det krävs ett par timmar med kräm för att få bukt med utslaget. Sen kan man börja med något av ovanstående så det inte kommer tillbaka.

Några tillägg: Vår bebis blir röd av fuskmockan i vår (enda) pocketblöja även om den är helt torr. Samma med Pampers. Det verkar inte bara vara vätan utan också friktionen som är problemet.

Andra engångsblöjmärken vi provat och ratat: Minstingen (känns lika våta som bomullstygblöjorna) Icas egna (Mer lika Libero) Libero Touch (funkar bra och lika snälla som Naty men inte eko som Naty trotts samma prisnivå)

Annonser

EC – kom igång

Nu har vi hållit på med EC lite mer intensivt i en månads tid. Det går lite upp och ned men vi fortsätter försöka och lägger ingen värdering i resultat. Jag har börjat läsa boken Bebis på pottan av Ulrika Casselbrant och så småningom kommer en recension av boken. Idag tänkte jag skriva lite om hur vi gjorde för att komma igång.

Många av de ställen jag läst om EC på skriver att man ska börja med att observera barnets signaler. Ha barnet naket på en filt vid elementet. Ha barnet naket mot din kropp. Studera barnets signaler. Lär dig intuitivt känna när barnet behöver kissa. JÄTTESVÅRT tyckte jag! Det var ju så jag försökte göra med hjärtegrynet och gav upp! Typ direkt! Jag hade noll lust att ha honom naken på mig och bli nerkissad flera gånger om dagen. Noll lust att stirra på ett naket spädbarn i en veckas tid och noll lust att vara hemma för att leta signaler. Kanske hade det funkat om vi börjat från dag 1. Kanske hade han gett fler signaler om vi svarat bättre i början. Kanske. Fast nej. I jämförelse med lilla hjärtat, som gnällde när hon kissade redan första dagen, visade han inga tecken. Var jag inne i en sån dimma? Nej det tror jag faktiskt inte. Vi stirrade på honom dygnet runt i princip (för det gör man ju i början) Hade han gett några solklara tecken hade vi sett dem. Troligen hade vi inte tagit honom till pottan (för det fattade vi ju inte då) men vi hade sett tecknen och bytt blöjan direkt. Det är lätt att resonera i efterhand men vad jag egentligen ville komma fram till var att detta är ju inte det enda sättet att komma igång! Det finns andra, enligt mig, mycket lättare metoder. Dessutom med den stora fördelen att de inte behöver avskräcka skeptiker som betvivlar att man intuitivt kan känna på sig när barnet behöver kissa.

Vi började helt enkelt med att istället för att kleta med tvättlappar tvätta av bebisrumpan under rinnande vatten i handfatet. Det är ju ett riktigt latmanssätt, så enkelt att bara blaska av lite, ta en lapp om det behövs, men inget mera klet med bajslappar och skölja ur och tvätta dem och vika och pyssla och allt det där. Bara blaska av och sedan ta en liten handduk att torka torrt med. Ibland när jag stod där och blaskade kom det lite mer bajs.

Så enkelt var det att komma igång!

När jag konstaterat att det kom mer i handfatet kunde jag också ta bebisen till handfatet direkt när jag märkte att det var bajs på gång (eller redan kommit lite) Då slapp vi vänta på att hon skulle bajsa klart (vilket jag vet att vi gjorde en del med hjärtegrynet) Då var det bara till att vänta lite längre över handfatet.

Att komma igång på detta sätt hade vi kunnat göra helt utan några som helst signaler från bebis. Det är ju bara att börja använda handfatet istället för lappar så är man igång! Inget speciell ålder behöver man heller invänta. Eller tro att det är för sent för att bebisen är för stor. Börja när som helst innan 18 månaders ålder (efter 18 månader är det tydligen bättre att gå direkt på potträning) och se hur det funkar. När man är igång kan man gå vidare med ett erbjuda vid utvalda tillfällen. Efter sömn är en bra start. Många bebisar (och andra människor med för den delen, till exempel jag själv, min son, min sambo osv…) behöver kissa direkt när de vaknat. Vi erbjuder alltid lilla hjärtat att kissa när hon vaknat. Ibland är vi lite överentusiastiska och sliter av kläderna för fort, då blir hon ledsen för att hon blir kall. Att låta henne vakna till lite funkar bättre.

Ett annat tillfälle att erbjuda potta/handfat som hjälp oss mycket är när bebisen tjorvar runt mycket. Som att inte vilja amma fast vi tror oss veta att hon är hungrig. Hon tar tag, suger tre sug (precis så mycket så att fontänen startar men sen inget mer) släpper och vänder och vrider sig. Då är det nästan alltid för att hon behöver kissa. Erbjuder vi att kissa kan hon sedan amma lugnt när det är klart. Det spar mycket tid för oss, exempelvis om man ska iväg och behöver bli klar någorlunda snabbt. Då är det ju guld att få till amningen.

När hon är trött och vi vet att hon behöver sova (även här rätt tydlig med signalerna, blir röd runt ögonen, gnider sig i ögonen, drar i örat) men inte kan komma till ro är det även då ofta för att hon behöver kissa. Då är det också bekvämt att bara kissa henne och sedan försöka med sömnen igen. Det funkar nästan felfritt.

Förutom alldeles nyss när hon tjorvade som en liten iller i bärselen, jag erbjöd att kissa och hon utan att kissa somnade på min arm över handfatet med rumpan bar och hela grejen. Bärsele var tydligen pest idag.

Att hon verkar orolig och gnällig märks också bra när hon ligger på mage på golvet. Då kan hon gnälla till och vi erbjuder kissa. Funkar även när vi gör något ganska ”tråkigt” som att vi vuxna sitter och pratar med varandra. Då signalerar hon tydligt genom gnäll och/eller att vända huvudet och verkligen söka kontakt. Det ser ut som i Greys Anatomy när dr Torres lär sig av dr Bailey hur man stirrar ut någon och gör sitt första försök på dr Shepherd. Om ni ursäktar populärkulturreferensen.

Gör vi något roligt, som att läsa bok, gå på babyrytmik, gräva i storebrors duplolåda får vi inga signaler. Då verkar hon glömma att hon behöver kissa för att hon blir så upptagen med leken. Just på rytmiken har jag släppt att ens försöka. Jag vet att hon kommer kissa under tiden och avbryter inte och springer ut för det. (om hon inte signalerar såklart) Istället byter vi bara blöjan efteråt.

Jag tycker det är viktigt att poängtera att detta kan vara otroligt lätt, roligt, förenklande för vardagen och inte alls måste innebära massa tid i badrummet, att man är ett intuitivt geni eller att barnet ger jättetydliga signaler. Det hjälper till, men det är inget måste.

Är du sugen på att prova så börja med att erbjuda pottan på några (av dig utvalda) tillfällen.

Bra tillfällen kan vara: efter sömn, efter mat, när man kommer in från promenaden, efter att ha varit i sele/sjal, mellan aktiviteter, efter lek. Kanske funkar det och då är det bara att fortsätta. Blir det svårt, backa och prova något annat.

Fler sätt att komma igång (som jag inte provat):

Skriv kiss och bajs-dagbok under ett par veckor. Byt blöjan direkt när den blivit blöt (syns ju bra på libero och pampers engångs som har en rand som blir blå på utsidan vid väta) Försök se ett mönster. Obs på att många småbarn kissar oftare på förmiddagen, så är det hos oss.

Låt barnet vara på golvet och rigga en filmkamera. Se om det är lättare att se kiss/bajstecken på filmen än i verkligheten.

 

Lycka till med EC-andet!

 

Fler inlägg i serien (länkarna börjar fungera i takt med att inläggen publiceras)

EC – Inledning, bakgrund och länkar

EC – Kom igång

EC – Resultat

EC – När?

EC – Var?

EC – På språng

EC – Hur?

EC – Varför?

EC – Prylar

EC – Bebis på pottan

Är vi så alternativa?

Ibland när jag umgås mycket med andra likasinnade tänker jag att vår livsstil är som de flestas. Att det är norm att äta eko, återvinna allt man kan, plocka upp sitt skräp, försöka minska avfallet, inte köra bil i onödan, låta barnen ha kläder i alla färger och inte bara könade och så vidare.

Men så kommer jag i något annat sammanhang. Kanske jobbet, BVCs föräldragrupp, vår bostadsrättsförening eller bara av att jag vidgar mina bloggvyer lite. Och så blir jag nästan förundrad över hur alternativa vi plötsligt verkar. Hur långt ifrån många andras inställning vi är. Så undrar jag: Hur alternativa är vi egentligen?

Det tog bara ett par minuter efter att jag kommit in på föräldraträffen hos BVC (med bebisen i sjal, ingen skötväska och säkert nått mer hippieaktigt som tryckte ned mig i facket direkt) innan jag fick stämpeln som hon med de alternativa idéerna. Nu kommer de andra mammorna och frågar om BLW, EC, tygblöjor, samsovning, sjalar, selar, plastfri förvaring och liknande ”alternativa” metoder och prylar. Vi är 12 mammor i gruppen. Ingen annan håller på med något av det ovan nämnda. Några har en sele ibland. Någon sov med bebisen de första veckorna. Men det är liksom allt. När jag säger att vårt lilla hjärta börjat äta själv och hon förser sig från min tallrik med vad hon önskar får jag noll medhåll. Tydligen ska man inte göra så. Även BVC sköterskan läxade upp mig.

På mitt förra jobb diskuterade vi återvinning. Många hämtade mat på lunchen och då blir det väldigt mycket återvinning av alla boxar och förpackningar. Inget av detta sorterades dock. När jag ville utöka återvinningen så blev jag bemött med häpna miner och kommentarer som: ”men vi sorterar ju redan. Man får inte slänga farligt avfall i containern!” Suck, tänkte jag bara. Jag orkade inte ens fortsätta eftersom uppförsbacken kändes helt omöjlig.

Här i vår bostadsrättsförening är det jag som är miljöansvarig (alltså för sopor, sortering och dylikt) det innebär också att jag (rätt ofta faktiskt) står med en kratta och förfasas över vad folk slänger i sopnedkastet medan jag drar loss markiser, långa pinnar, osorterade hämtmatkassar, sovsäckar och skor som fastnat och blockerar allt. Jag avslutar med att skicka informativa mail utan fördömanden till alla medlemmar men har hittills bara fått göra om processen efter några månader. Hur kan det fortfarande inte var norm att återvinna?

Jag klär gärna min bebis i body och strumpbyxor och en mamma kom och tyckte det var sååå gulligt! Det var bara så synd att hon ju inte kunde ha strumpbyxor på sin pojkbebis. För ”det går ju inte”. VA?

Kommunen har lagt nya gummimattor under två av våra närmsta gungställningar. De stank rejält av kemikalier de första månaderna. Så mycket att jag undvek att gå till de lekplatserna alls för att jag inte stod ut. Så klart oroar jag mig för vad de där kemikalierna gör med mina barns hälsa på lång sikt när de finns på ytor de leker på. Inga andra barn gungade heller där när det luktade så, så alternativ var jag väl inte som tyckte den nya mattan var pest? Men så läste jag ett blogginlägg där författaren idiotförklarade föräldrar som oroar sig för nämnda gummimattor. Delvis påhejad av sin läsarskara. Är det verkligen foliehattvarning och faktaresistens att tycka att gummimatta som standard på lekplatser är problematiskt?

Ibland gör detta att jag känner mig rejält konstig och utanför. Men så tänker jag att det är ju genom att jag fortsätter vara med i sammanhang där jag är ovanlig som alla dessa förträffliga (enligt oss då) idéer sprids och får fäste. Som de BLIR vanliga.

Frågan är väl bara hur länge man orkar vara konstigt och alternativ.

Amningsbhar och inlägg

img_20160928_094250

En bra amningsbh har verkligen hjälpt mig att få till en fungerande amning. Både för att få bra stöd för brösten och inte få ont, slippa problem med mjölkstockning och klämda mjölkgångar och lätt att komma åt maten när det plötsligt blir brått för bebisen.

Efter förra graviditeten sparade jag alla bhar jag skaffat (3 stycken) och de kom fram redan i början på senaste graviditeten. Jag upplevde att mina bröst ökade i volym mycket tidigare än förra gången, fast kanske är det bara för att jag inte riktigt minns. När jag väl närmade mig förlossningen var därför min favoritbh rejält sliten efter två graviditeter (när jag i alla fall använt den varje dag i ett par månader) och en 13 månaders lång amningsperiod (när den var på ungefär 2 dagar av 3)En visade sig inte ha klarat förvaringen så bra och den tredje gillade jag aldrig. Jag behövde ett par nya för att klara ytterligare en amningstid. Det visade sig att det märket jag köpt och gillat sist hade försvunnit (ett tyskt märke jag inte ens minns namnet på längre) så det blev till att leta igen.

Eftersom jag behövde den absurda storleken 65H var urvalet minst sagt skralt. Jag letade på alla stora kedjor och en del små med men hittade bannemig INGET! Tillslut blev jag räddad av den snälla ägaren till mammabutiken Almis Mamá som guidade mig genom bhdjungeln. Hos henne köpte jag en från Amoralia den i mitten) som visserligen var 75G men som har sex hyskor så jag kunde spänna åt den ordentligt. Den hade jag sista tiden på graviditeten och den var den enda jag kunde ha när väl mjölken rann till efter förlossningen. Nu (när bebben är nästan 5 månader och mjölken därför lite mindre) ger den dock för lite stöd.

img_20160928_094341

Ett par dagar innan förlossningen lyckades jag få tag i två bhar från Abecita (överst och nederst) när jag kom mig för att leta på Twilfit. Den svarta av dem blev en favorit och är den jag använt mest. Dock gillar jag inte det där spetsbandet som är löst på den. När man viker fram kupan för att amma ska det liksom ligga kvar ett spetsband men det gör att det ibland blir en glipa mellan kupa och spets när man har den på som vanligt. Inte fint tycker jag. Den vita har jag haft som bh på natten under de månader jag behövde det. Nu tjänar den som träningsbh. Resoren på den vita tyckte jag tyvärr var lite dålig. Den har blivit rejält sliten och bucklig, fast jag så klart tvättat den som man ska och inte för varmt.

Jag köpte också en sjukt snygg på Change. Den har jag just börjat kunna ha eftersom den tidigare klämt på mjölkgångarna och gett mig mjölkstockning. Men nu när mjölken inte är så riklig längre är den perfekt!

img_20160928_094401

Jag hade också kvar en från förra gången som är från Anita. (näst högst upp) Den har också ett sånt där system där man ska vika fram kupan och så ska det bli kvar ett tyg runt bröstet. Det gillar jag som sagt inte. Dock har denna fantastiska axelband som avlastar jättebra.

Ett gäng amningsinlägg hade jag kvar från förra gången. De fina i vitt och rosa kommer från Lovemilk, dem är jag jättenöjd med och hade gärna haft fler.

img_20160928_095826

De helt runda har jag sytt själv av fleece (det var innan jag visste att plastpartiklar från fleecen släpper i tvätten och kommer ut i miljön) och jerseytyg.

img_20160928_095858

Till vintern köpte jag också ett par helt i ull från Minimundus. De är mina favoriter nu. Fast nu läcker det inte så mycket längre så jag vet inte hur de är precis i början. Då hade jag ändå inte några inlägg utan koppar i plast. Allt annat var som ett skämt. Läcker det decilitervis tror jag alla inlägg i tyg läcker igenom.

img_20160928_095142

Jag har också ett helt gäng amningslinnen. Några köpte jag för att ha under graviditeten så de är rejält uttöjda nu och de vita är inte längre så vitt (jämför det första vita med det sista, de ska ha exakt samma vit men som ni ser, inte längre) men duger bra hemmavid. Ett helt i ull hade jag kvar från förra gången och det har jag haft i stort sett hela denna vintern. Så skönt med ullkläder underst tycker jag! De två i syntet som jag köpte inför hjärtegrynets ankomst har legat oanvända denna gång. De luktar snabbt svett tycker jag och har blivit noppiga och tråkiga. Dessa ska jag ge bort nu på stört!

Kanske har jag allt för mycket amningsunderkläder, jag tror säkert jag kunnat klara mig med färre, men eftersom jag provat mig fram lite har samlingen vuxit. Linnen var jättebra att ha många i början när det var mycket kropp och jag gärna ville byta ofta. Nu när det inte läcker mjölk, vi har fått bättre koll på bebbens kiss och bajs och aldrig får på oss längre och mina hormoner lugnat sig lite behöver jag inte alla.

Några andra amningskläder har jag inte, över mina linnen brukar jag bara ha en blus eller skjorta. Då kan jag antingen öppna knapparna eller dra upp, då har jag ju ändå linne under och behöver inte känna mig så bar. En upp en ned, sa någon. Precis så gör jag också!

3 tips för mammahälsan efter förlossningen

  • Var ärlig mot din BVC-sköterska med hur det känns och hur det går med bebisen. Det ÄR jobbigt ibland (eller hela tiden) och det är okej att tycka det! Det är ingen idé att försöka vara tapper, särskilt inte mot BVC-sköterskan som ju är där för att hjälpa, utan berätta hur det känns så du kan få rätt hjälp.
  • Läs bloggen bakingbabies av fysioterapeuten Mia. Hon kan så mycket om kvinnohälsa och bäckenbottnar. Här finns massor att hämta! Även för den som knappt fått en förlossningsskada.
  • Ladda ned antingen appen TÄT eller MammaMage och kom igång med knipet och träningen. Knipet gjorde så oerhört stor skillnad för mitt mående de första veckorna. Utan knip = ont, trött och oerhörd tyngdkänsla. Med knip = inte ont, inte trött förrän efter flera timmars bärande och stående, ingen tyngdkänsla.

Tre lätta åtgärder som gjort så stor skillnad för mig!

Legolådan

Mitt lilla hjärtegryn börjar få en ansenlig mängd lego. Både smålego och storlego, som vi säger här hemma. Det är alltså lego och duplo. Tidigare har han förvarat smålegot i en utan askarna det kom i men den blev snabbt för liten. Duplot gjorde vi en snygg ask till men även den växtes ur. När det stod klart att lego skulle bli en favoritleksak och att det säkerligen skulle komma in mer av den varan i vårt hem insåg jag att en större förvaring krävdes. Och det var ju ingen idé att ta en lagom låda utan jag gick direkt på en jättelåda så det får plats länge till. Oavsett om massa nytt kommer in.

Jag hade fått en gammal jäslåda av en snäll släkting och den fick nu bli legolåda. Fast eftersom den är i trä och rätt gammal har den ett par sprickor  som kanske minilegobitar skulle kunna fastna eller trilla ut genom. Det är även rätt svårt att se mörka legobitar mot en träbotten. Alltså köpte jag en bit grön filt och häfta fast på insidan.

Så här fint blev det:

img_20161125_085505

Jag gjorde en skiljevägg för att dela upp små och storlego genom att ta en pappbit och klippa till och sedan limma på mer grön filt. Den sitter inte fast utan kan flyttas om man vill ändra storlek på de båda facken. Hjärtegrynet använder den mest för att flytta ömtåliga byggen och till olika lekar. Han bryr sig inte stort om sorteringen utan bygger även blandat.

Jag blev genast sugen på att fixa tilläggsförvaring som man kunde göra lite noggrannare sortering i. Kanske små korgar att hänga över kanten på lådan så man kan sortera ut bitar man behöver för stunden eller en speciell sorts bitar. Jag provade genast med att lägga alla legopersoner och deras prylar i en nätpåse men den sorteringen bestod i ca 5 minuter innan hjärtegrynet hällde ihop allt. Min sambo, som också var en flitig legobyggare som barn och kanske fortfarande är, påpekade att det inte funkar att sortera enligt vissa system. I skarpt läge är det ändå inte lättare att hitta. Säg att jag skulle sortera ut alla 4×2-klossar och alla 2×2 exempelvis. Då skulle vi ändå få leta i alla fack om vi bara ville bygga enligt färg. Hade vi sorterat efter färg hade det blivit lika svårt när man letade efter funktion eller form. Jag ser också att när hjärtegrynet bygger själv blir det den ena fantasifulla konstruktionen efter den andra men när jag hjälper till genom att försöka förutsäga vilken bit han kommer vilja ha och leta upp den åt honom blir det bara fyrkantiga byggen. Jag tänker att sortering och styrning ibland kanske dödar kreativiteten även om jag själv tycker att det är väldigt tilltalande med en sorterad legosamling. Ingen gång kliar det så mycket i mina sorteringsfingrar som när vi är hemma hos min sambos föräldrar och jag ser deras jättelåda med osorterat lego (fyra barn som alla byggde lego ger en mycket stor samling tillslut) Tänk att få färgsortera hela den! Vilken fröjd för ögat! Men bara för mina ögon antagligen. Hjärtegrynet skulle vara föga imponerad och troligen tycka att jag mest förstörde hans lek. Och det vill jag såklart inte. Det är ju trots allt hans leksaker som är till för att leka med och inte för mig att sortera.

 

Vad man kan förvänta sig av en 4-åring

Idag när jag hämtade på förskolan var hjärtegrynet inte riktigt redo att bli hämtad. Jag satt i köket och väntade och under tiden utspelade sig följande lilla scen. För enkelhetens skull har jag gett personerna i episoden figurerade namn.

I rummet sitter 4-åringen Sven och fipplar med en Ipad. Han är av det rastlösa slaget och skuttar ibland omkring lite innan han fortsätter fippla. En annan 4-åring, Jack, hoppas på att Ipaden snart ska vara ledig och bevakar Sven noga. Jack är ett sånt barn som ser ALLT. Så fort jag kommer in genom dörren springer han och säger till mitt hjärtegryn att MAMMA KOMMIT! Alltså varje dag. Alltid. Inget som händer inom förskolans grindar ungår Jack. Man kan fråga honom om vart vilken ungen som helst är, han har koll. Även på alla barns gosedjur, snuttar, filtar, kläder. Ja, ni förstår, han har KOLL.

Pedagogen Britta sitter vid andra bordet med mig och berättar lite om vad som hänt under dagen. Pedagogen Emma går fram och tillbaka och grejar med olika saker, ibland i köket, ibland i hallen. Britta och Emma diskuterar ett par lådor de sett stående i hallen och undrar om det är de nya leksakerna som de beställt. Jack tittar nyfiket upp. Sven märker inget.

Efter lite dividerande bestämmer de att Emma ska gå och kolla om det är leksakerna och i så fall hämta lådorna. Hon går ut.

Jack börjar springa fram och tillbaka mellan dörren och Sven med Ipaden för att både kunna ha koll på spännande leksaksleveranser och eventuell ledig Ipad.

När Sven säger: Neeej, den funkar inte! Kan inte Jack låta bli att trycka en gång till åt Sven (då funkar spelet igen) men Sven blir genast arg och skriker att JACK TRYCKTE FAST JAG SPELADE! Och Britta börjar med en liten harang om vems tur och om inte du kan låta bli så får du inte och så vidare.

Emma kommer med en jättestor brun låda med öppet lock och ställer in den på bordet, vänder sig om och går ut igen med orden: Det var våra leksaker! Jack hoppar, vig som en gasell, upp på en stol, själaglad över den spännande lådan och börjar peta på förpackningsmaterialet som sticker upp: Titta, titta! Sven tittar upp och på en sekund har han glömt Ipaden och hoppat upp på bordet och börjat peta han med.

Britta blir arg och börjar skälla på Jack och Sven som ju ”inte får stå på bordet” ”inte öppna någon annans paket” ”måste vänta tills Emma kommer tillbaka igen” ”inte rotar du väl i andras påsar när de har handlat” ”om ni inte kan låta bli blir det ingen Ipad”. Barna lugnar sig i ca 15 sekunder för sen kommer Emma med EN TILL LÅDA och ställer den bredvid. Frestelsen blir för stor igen och så börjar allt om.

Jag satt mest bredvid och gapade. Jag menar, är det verkligen rimligt att tänka sig att en 4-åring som VET att lådan innehåller avdelningens nya leksaker ska kunna låta bli en låda som lämnats öppnad på bordet på hans förskola? Jag tycker inte det. Hade detta hänt hemma hos oss hade hjärtegrynet SÅ KLART velat vara med och öppna paketet och det hade inte varit tal om att vänta och ”det är inte till dig” eller liknande. Jag tror inte att de två pojkarna ville busa eller hitta på djävulskap, de var bara nyfikna. Och Jack som ser och vet allt, han hade full koll på att lådan var full av leksaker. Hur var det tänkt att han skulle kunna låta bli?

Jag tror att man bör tänka till om vad det är rimligt att begära av ett barn som just fyllt 4 år. Ibland är det så klart svårt, man kanske tänker till efteråt. Och i min bedömning är detta för svårt för dem. Britta förväntade sig för mycket och eftersom pojkarna inte klarade att leva upp till hennes höga mål fick de istället skäll. Helt oförtjänt och till ingens nytta enligt mig.

Vad tycker ni? Var Britta för hård eller är det jag som förväntar mig för lite?

Rensa ut – sammanfattning och utvärdering

Nu är rensningsåret slut, även om det tog lite över ett år för mig att komma i mål. Jag är nöjd med att jag tog mig igenom trots allt. Flera utav uppdragen hade jag kunnat göra betydligt grundligare men vissa blev riktigt bra! Hade jag gjort alla veckor lika noga som de bästa hade kanske vårt hem varit perfekt rensat vid detta laget. Det hade jag tyvärr inte tid med. När jag bara tittar i bokens innehållsförteckning tänker jag att: ett helt år! Det måste ju räcka! Och en vecka för varje av dessa ändå rätt små uppdragen. Vilken baggis. Fast så var det ju inte riktigt. Det vanliga vardagslivet tar förvånansvärt mycket tid och kraft. De få timmar som blir kvar när mat, nattningar, lek, social samvaro, hämtningar, lämningar, jobbet, handlingen, tvätten och städet är gjort är inte många. Även om man tar en hel vecka på sig. Jag hade nog lite väl höga mål för året och trodde att jag skulle hinna göra mycket mer.

De projekt jag är mest nöjd med och som fortfarande består är verktygsskåpet. Varje gång jag öppnar det blir jag glad att det är så bra ordning och så lätt att hitta. Det är inte riktigt lika fint nu som när det var nysorterat men fortfarande väldigt fint och i bra ordning. Pysselskåpet blev också rätt bra men eftersom jag fortfarande inte skrivit på etiketterna vad som är i lådorna är det ändå svårt att hitta. Garderoben gjorde jag en rejäl omstrukturering i (inte under garderobsveckan visserligen) och den är rätt bra fortfarande. Där krävs det dock underhåll på ett helt annat sätt än med exempelvis verktygen. Varje gång ren tvätt ska in i garderoben måste den ju in på rätt sätt, annars blir det kaos direkt. Hallen blev bra men behövs anpassas för fyra familjemedlemmar nu. I efterhand kan jag också se att detta är ett av de mer välskrivna inläggen. Jag önska jag kunnat hålla uppe den nivån resten av året!

Några projekt är sådana som behövs göras om och om igen. Skafferiet och kylskåpet exempelvis. Där kommer det in ny mat på veckobasis och det funkar inte att sortera kylen en gång och sedan aldrig mer, den måste liksom sorteras om lite hela tiden. I skafferiet jobbar vi på att äta ur de livsmedel som sällan används och sedan inte förnya. Det visade sig vara lite svårare och lite mer tidskrävande än jag trodde. Jag tänkte att vi äter en rätt men nått gammalt skrutt varje dag i en vecka så är vi av med det sen men det har inte funkat. Vi har fortfarande lite olika mjöler vi aldrig rör (det beror mycket på min nya glutenallergi) och en del teer som aldrig dricks.

Några saker jag fick gjorda under året kommer glädja mig länge fram över, som att jag äntligen lagade mitt pärlhalsband. Visserligen gick det sönder igen strax efter men då reklamerade jag givetvis. Nu är det bra gjort och håller förhoppningsvis länge.

Egentligen tror jag att jag behövt göra denna boken varje år under ett par år för att komma igenom alla lagren av rensning och nostalgi. Det orkar jag dock inte lova något om. Men jag kommer alldeles säkert återkomma till boken många gånger för rensningsinspiration. Då kanske jag kan ta ett område som verkar behövas/verkar roligt just då och på så vis komma till rätta med överflödet på sikt.

Om själva boken nu då: Jag gillade upplägget med ett projekt i veckan och en kortare beskrivning/inspirationstext till varje område. Eftersom jag gillar att bocka av på listor är den lilla rutan vid varje projekt en stor bonus!

Jag tyckte också att upplägget var smart med exempelvis högtidspynt till första advent och förrådet sist (har man rensat flitigt i alla kategorier ska det ju inte vara så mycket kvar) Att rensa bland lampor och mattor på vintern känns också logiskt. På sommaren har man kanske inte användning för lika många.

Boken är också full av tips på hur man blir av med saker, intervjuer med experter och teoretiska avsnitt om varför vi samlar. Dock utan att någonsin bli präktig eller dömande. En trevlig, lättsam rensningsinstruktion som jag kommer använda mig av igen! Och då är den redan så läst att pärmen börjar mjukna 🙂

Saker jag själv kunde gjort bättre: Jag önska jag rensat mer flitigt på vissa områden. Men det är så klart inte lönt att önska det, jag får bara förlåta mig själv och fortsätta rensa. Jag tror man ska ge sig själv rejält med tid, det har ju tagit massor av år att ansamla överflödet. Då tar det också tid att bli av med det.

Jag tror att detta året hade varit perfekt till att använda instagram lite mer under processen men det kom jag på för sent.

Tack för ett fint rensningsår!

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander. 

EC – inledning, bakgrund och länkar

Vi har börjat så smått med EC. Det står för Elimination Communication och syftar till att tolka bebisens kiss- och bajssignaler så att man kan sluta med blöja. På svenska pratar man om blöjfri bebis eller tidig pottning. Vi är inga experter och har inte som mål att slippa blöjor snart men eftersom det inte finns så mycket skrivet om detta på svenska tänkte jag fylla ut materialet lite. Vi är alldeles i början än men jag börjar med att skriva bakgrund och lite länkar om man vill läsa mer så återkommer jag när vi hållit på ett tag. På så sätt kan ni vara med längs vägen tänkte jag. Om någon läsare har erfarenheter får ni gärna komma med tips eller maila mig ett gästinlägg i frågan.

När hjärtegrynet låg i magen plöjde jag alla tv-program om graviditet jag kunde hitta. I ett av dem pratade de lite löst om EC utan att nämna det vid namn. Sedan gick programledaren in för att bevisa för den entusiastiske blivande fadern att EC vad svårt, omöjligt och äckligt. Jag skrattade lite (för det skulle man ju) och tänkte bara att det där paret nog var lite galna. Sedan kom grynet och jag började läsa lite föräldratidningar. I en av dem var det några artiklar om EC som jag läste men avfärdade. Det verkade som att de föräldrarna hade helt andra slags barn än jag. Jag googlade lite och hittade ett par gamla blogginlägg. Inget uttömmande dock. När jag försökte låta Hjärtegrynet ligga på en filt, stirra på honom i ett par timmar för att hitta kiss-tecknen hittade jag inga. Så jag gav upp efter ett par dagar (dessutom var det ju dötrist att sitta där och stirra) Vi var på en kurs och en av ledarna berättade att hans fru hade bestämt att deras lilla bebis inte skulle ha blöjor. Istället gick hon upp med honom varje morgon när han gjorde tecken, för att låta honom bajsa på toaletten. Jag stod bland ett gäng medelålders män och skämten duggade tätt om att det bara var som han trodde, det var därför frun var så sur på sin man, han hade så dålig koll att han inte ens visste att deras son hade blöjor etc.

Jag googlade lite till.

När hjärtegrynet kunde sitta började vi med potta, men (som jag förstått att flera varit med om) tog intresset för pottan abrupt slut när han började stå. Jag gav upp. Var lite bitter för att jag inte fattat grejen (var jag så dum eller var det bara omöjligt?) och tänkte att bättre lycka nästa gång.

Nu är det ”nästa gång” och den här gången är jag mer hoppfull om att det ska funka.

Lilla hjärtat ger tydliga kiss-signaler någon minut innan hon kissar och det gör allt så mycket lättare. Egentligen var det inget beslut att börja; det gick liksom av sig själv. Ungefär så som det verkar göra för de andra jag läste om då med hjärtegrynet.

Vi började hålla lilla hjärtat över handfatet vid varje blöjbyte från att hon var ett par veckor. Rätt ofta kom det något. Jag tänkte inte att det var så mycket communication över det, mer rutinpottning. Men så för ett par veckor sedan blev det plötsligt så tydligt att gnället betydde kissnödig. Varje gång hon gnällde till på sin filt tog jag upp henne och erbjud att kissa i handfatet. Det funkade nästan varje gång. Bajs däremot har jag inte lyckats med lika bra än. Jag var lite rädd att börja med EC för att jag fått för mig att jag var tvungen att spendera hela dagen i badrummet, egentligen tror jag det är icke ECare som säger detta. Hittills är det dock minimal skillnad mot förut. Lilla hjärtat accepterar inte blöta blöjor (hjärtegrynet verkade inte lika brydd) så vi har fått byta direkt på henne sedan hon var ny. Alltså inga 6 – 8 blöjor per dag här inte utan snarare 12 – 15. (Oberoende av tygblöjor eller engångs) Att byta 15 blöjor tar marginellt mindre tid än att låta bebisen kissa i handfatet 15 gånger. För mig känns det rimligare att försöka med EC då.

Min plan är att låta henne kissa i handfatet varje gång jag ser signalen och att fortsätta erbjuda varje gång hon vaknar från tupplur. Hittills har jag mest missat när vi använt tygblöjorna, kanske klämmer de inte åt lika mycket och är lättare att kissa i för henne, och när det varit bajs. På natten har hon engångsblöja och vi tar inte upp henne för att kissa än. Det hade dock varit intressant att försöka det någon gång.

Jag tänker inte ta på mig några mål om blöjfrihet innan 1 år eller innan förskolestart men visst hade det varit underbart om det funkar. Detta är ju också ett steg i mitt Zero Waste-projekt MEN jag hade inte dragit igång detta om det inte gick så lätt. Tygblöjor är ju också zero waste-kompatibelt.

Här är ett gäng länkar för den som vill läsa mer:

Blöjfri bebis har mycket bra basinformation.

Gruppen Blöjfri bebis på Facebook.

AnniesEnkla har skrivit ett inlägg på sin blogg.

Blöjupproret är en förening för tygblöj- och ECanvändning. De har mycket information på sin sida.

Ekobebisens blogg har ett inlägg som jag läste när hjärtegrynet var liten.

Minimalisterna har skrivit ett inlägg om EC

EC Sweden – sidan är lite gammal men här finns ändå bra info.

 

Allt detta material (och det faktum att jag är med i Blöjfri bebis-gruppen på facebook) gör att jag känner mig bättre rustad denna gången. Skriv gärna om ni har tips! Allt emottages tacksamt!

 

Fler inlägg i serien (länkarna börjar fungera i takt med att inläggen publiceras)

EC – Inledning, bakgrund och länkar

EC – Kom igång

EC – Resultat

EC – När?

EC – Var?

EC – På språng

EC – Hur?

EC – Varför?

EC – Prylar

EC – Bebis på pottan

Zero waste – plastförpackningar

img_20170201_130040

Jag gjorde likadant med plastförpackningarna som pappersförpackningarna. Förutom att jag hitta alla matchande förpackningar till de i papper från alla dubbelförpackade fiskar, grönsaker och alla korkar till juice och mjölk fann jag också:

  • 6 potatispåsar
  • 5 påsar från frysta grönsaker
  • 8 förpackningar från olika ostar (halloumi, präst, mozzarella, feta och färskost)
  • 4 rotfruktspåsar (morot, palsternacka, jordärtsskocka)
  • 7 påsar från nötter och torkad frukt
  • 2 champinjonaskar
  • 3 förpackningar från färsk och rökt fisk och 1 från fryst (förutom de 6 innerförpackningarna från de dubbleförpackade torsk och makrillarna)
  • 5 nät från frukter
  • 2 schampoflaskor
  • 2 blöjpåsar
  • 1 påse från glutenfritt bröd (de andra påsarna från annat bröd spar vi men den från glutenfritt kan man inte använda igen)
  • 2 från korv
  • 5 påsar från styckförpackade grönsaker
  • 2 nät från lök
  • 3 saffranspåsar
  • 3 minigalgar från barnkalsonger

Och enstaka från turkisk yoghurt, gräddfil, kaffe, creme fraishe, köttbullar, pasta, ett sugrör.

Det som stör mig mest med plasten är alla dubbelförpackningar. Varför måste den frysta fisken ha en papplåda och en plastförpackning? Varför har så många ekogrönsaker både papptråg och skyddsplast? Samt alla dessa styckförpackade ekogrönsaker och nätförpackade. Hade det funnits eko i lösvikt i lika stor utsträckning som konventionellt odlat så hade min plaståtervinning varit betydligt mindre!

Några förpackningar är kanske svåra att bli av med, som den till yoghurt exempelvis. Men snälla nån, ett gäng morötter behöver inte en plastpåse och inte en enstaka aubergin heller!