Chiapuddingen

Sedan jag drog ned på socker och gluten har jag upptäckt flera nya favoritsnacks. Ett av dem är den förträffliga chiapuddingen! Alltid gott, går att variera i oändlighet och mättande. Dessutom har jag hört att det är nyttigt som bara den.

Så här gör jag min chiapudding.

Jag mäter upp 2 dl växtmjölk (oftast soja eller havre för det är lättast att hitta osötad) i en glasburk med tättslutande lock. Sedan häller jag i 2,5 matskedar chiafrön, 2 matskedar mandelmjöl och någon slags smaksättning. Kanel, kardemumma, vaniljpulver och kakao brukar jag variera mellan. Om det blir kakao tar jag helst halva satsen, annars blir det för mycket tycker jag. Sedan sätter jag på locket ordentligt och skakar burken så allt blandar sig. Sedan ska burken stå i kylen. För att puddingen ska svälla jämt och inte klumpa sig skakar jag burken ett par gånger till efter typ en kvart och sedan igen efter en timma. Lägger sig chiafröna på botten eller i en klump rör jag ut dem ordentligt med en sked. Oftast gör jag puddingen på kvällen så den kan svälla hela natten, eller på morgonen om jag vill ha den till kvällen.

När jag väl ska äta den toppar jag med blåbär, hallon, banan, nöthack, honung, apelsin eller några andra frukter. Om det ska vara som efterrätt till hembjudna gäster och jag är mån om att det ska se vackert ut väljer jag hallon och blåbär, kryddar puddingen med kardemumma och vaniljpulver. Alla som smakat hittills har varit förtjusta!

Men så idag pratade jag med en vän som just blivit vegan. Han har läst på och utforskat massor och hade hittat att han som man inte ska äta för mycket chiafrön för att män inte kan tillgodogöra sig nyttigheterna i fröna. Det var något med hormonerna sa han, kvinnor tar upp lite mer men ändå inte så mycket som det sägs i media. Han sa också att de innehåller en syra som blir giftig i för stora mängder. Vad nu då? tänkte jag, det här måste jag forska lite i!

Efter att ha surfat runt en stund hittar jag en sida om biverkningar av chiafrön. Det rör sig om personer som är allergiska, att om man äter för mycket fibrer redan och dessutom äter mycket chiafrön kan man bli förstoppad. Att man måste dricka ordentligt eftersom chiafröna sväller i magen.

Ytterligare en timmas surf ger mig inget mer om att chiafrön skulle vara giftiga. Däremot hittar jag flera källor som pratar om att linfrön innehåller vätecyanid. Det är ju som bekant ett gift och i för stora mängder kan linfrön alltså ge förgiftning. Källor här och här.

Jag läser på Wikipedia om chiafrön, där nämns det att de skulle ge en förhöjd risk för prostatacancer för män. Länken där visar dock till en sida utan källhänvsningar. Men lite googlande leder mig till en sida där de pratar om en studie från 2004. Kanske är det samma studie, men här står det istället att studien visade sig ha felaktigheter och att en nyare studie visat att den fettsyra man trodde gav prostatacancer, snarare skyddade mot det. Den aktuella fettsyran är en  omega-3 fetsyra, alfalinolensyra (ALA). Det är samma syra som på andra ställen sägs skydda mot bröst- och livmoderhalscancer.

Beträffande nyttigheterna i chiafrön och om man kan ta upp dem eller inte hittar jag många som pratar om vilket superfrö chia är. Listorna över detta lilla frös förträfflighet är långa och innehållsrika. Men flera pratar också om att nyttigheterna är överdrivna och jämförelserna med exempelvis fisk är vilseledande.

Efter mina små efterforskningar är jag relativt säker på att det där med gift i chiafrön bara är en ihopblandning med linfrön. Och att det skulle vara dåligt för män men bra för kvinnor handlar om ALA. Jag är dock skeptiskt till att det skulle ge en ökad risk för prostatacancer. Det verkar inte helt bevisat, men kanske vill man inte chansa. Jag tänker i alla fall fortsätta med mina frön, oavsett om det skyddar mig mot cancer eller inte. Jag äter dem för att de är goda och mättande och ersätter mina kvällsmackor på ett alldeles utmärkt sätt. Om de dessutom är nyttiga och jag faktiskt kan få i mig all den där omega-3, alla mineral och vitaminer så får det vara en bonus.

 

Lånade bilder hittade här och här i brist på färdigpimpad pudding hemmavid 

Hur många pappershanddukar?

Såg den här smarta skylten på en skola idag:

Det är ju verkligen sant, man behöver bara en, men det är så lätt att ta två direkt och inte tänka på att man hade klarat sig med en. På ställen där det måste vara engångs är ju denna skylt en jättebra idé. Man tänker till utan att det känns otrevligt eller snålt.

Tror aldrig jag försökt med bara en innan, utan alltid tagit två av slentrian, men det funkar ju hur bra som helst. Och om alla som innan tog två bara tar en, ja, då går det ju bara åt hälften så många. Det är ju toppen för både träden och skolans ekonomi!

Vaccinera sitt barn?

När andra får höra om mina ekologiska och giftfria idéer är en vanlig följdfråga: men vaccinerar ni barnet då? Många tycker nog fortfarande att det ekologiska/plastfria/kemikalielåga livet också signalerar ett visst mått av bohem/hippie/new age. Jag har lite svårt att sätta ord på vilket fack det är jag upplever att jag blir placerad i, men ni förstår säkert. De tänker nog att plastbantning är ganska extremt, och klumpar ihop det med folk som inte vaccinerar. (Eller håller på med urin-terapi, det har jag också fått frågan om, låter helt uppåt väggarna tycker jag!)

Ja, vi vaccinerar vårt barn. Det har aldrig ens varit diskussion här hemma om vi skulle låta bli, vi tycker båda att det är självklart att delta i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Vi är båda vaccinerade enligt det och har därefter tagit en del extra vaccinationer i samband med resor. Jag tror starkt på att det inte är endast för sin egen skull man vaccinerar sig eller sitt barn. Visst, risken att själv bli sjuk är förmodligen låg. Kanske kan man bete sig på ett sätt som gör risken ännu lägre. Men! Man vet aldrig vilka andra man träffar, hur de beter sig, eller om de är i en riskgrupp och man riskerar att smitta dem med något man själv har latent.

För att man ska ha gruppimmunitet (exempelvis i ett lands befolkning) krävs att man har en viss vaccinationsgrad. Den är olika för olika sjukdomar men för exempelvis mässlingen ligger den mellan 92 – 95 %. Så om alla andra vaccinerar sig men jag låter bli är landet ändå ”immunt” och sjukdomen räknas som borta. Men om fler än jag börjar resonera så, faller gruppimmuniteten ganska snabbt. Så argumentet: Ingen har ju mässlingen nu för tiden, då behöver man inte heller vaccinera mot den. Det håller inte. När man slutar vaccinera kommer den tillbaka. Just mässling hade Skåne ett par fall av strax efter att vårt hjärtegryn föddes. Då var vi så klart nojiga, man vaccinerar inte barn mot mässling förrän de är 1,5 år och de är endast skyddade genom moderns vaccination tills de är 6 månader. Ett helt års hål av oskyddad alltså!

Om jag tänker på alternativet, att inte vaccinera och riskera att sonen blir sjuk, och de skuldkänslor jag skulle ha, då är valet lätt. Ingen önskar ju att ens barn blir sjukt, om det då finns något jag kan göra konkret för att han ska slippa, så klart att jag gör det då! Vaccination känns som en lätt sak att göra för att slippa onödigt lidande och smärta. Andra alternativ är att med flit smitta barnet i ”rätt” ålder för att sjukdomen ska bli så lindrig som möjligt. Jag vet många föräldrar som resonerar så med vattkoppor. Dock verkar metoden fått fäste i USA, där det förekommer ”mässlingpartyn”. Läs mer här. Det är en risk jag garanterat inte skulle ta. Mässling kan man bli rejält sjuk av, i slutet av artikeln står att ”30% av de smittade fick läggas in på sjukhus.” Att självmant utsätta sitt barn för detta, det kan jag inte förstå.

Om det är någon som nu tänker på det gamla mediespöket ”vaccinationer ger autism” kan jag tipsa om att läsa en artikel här, där står det om hur studieresultatet hade fuskats med och den ansvariga läkaren blivit av med sin legitimation.

Om ett par veckor tar vi med hela familjen till Turkiet. Men innan dess ska vi se till att alla är vaccinerade mot hepatit A och B.

Rags to riches

Idag ska jag på finloppis här i Malmö. Det är gänget bakom second hand nätshoppen Rags to riches som fixar pop-up loppis på Malmö konserthus. Här kan man läsa mer om evenemanget och personerna bakom det. Samt botanisera bland webb-utbudet. Jag har fått veta att det hela börjar klockan 11, men jag kan inte se att det står någon tid på hemsidan. Hoppas att det är 11!

Jag har inga stora shoppingplaner, min klädbudget tillåter ju inte några stora utsvävningar, men jag vill gärna gå dit och kolla runt lite. Det verkar som ett väldigt bra koncept och kanske kanske hittar jag något som kan rymmas i även min budget.

Efter det är det lunch på kafé Agnez tillsammans med hjärtegrynet och några vänner som står på dagsplanen. Vilken toppendag!

 

---

 

Uppdatering senare på kvällen:

När vi kom fram till konserthuset var det kö hela vägen runt till baksidan. Kön nådde inte riktigt fram till bankomatkön men den var lång den med. Det borde jag ju kunnat tänka ut, att jag skulle tagit ut pengar på vägen. Orutinerat…  Vi ställde oss i alla fall i kön och väntade samtidigt på vårt lite försenade sällskap. Igen fara där, nästan en timma senare kom vi in, de andra hann gott och väl!

I kön gick flera rykten om att ”allt var i storlek XS” , ”folk tar bara överpriser” och ”det är redan utplockat”. Mina förväntningar var minst sagt låga. Vi funderade till och med på att gå vidare utan att ens ha gått in! Men det var tur att vi inte gjorde det, för väl där inne visade det sig att det fanns hur mycket som helst kvar, det var väldigt olika storlekar, och det gick utmärkt att göra riktiga fynd. Det var dessutom väldigt mycket folk. Vi orkade inte gå runt så länge, det var trångt och varmt, men jag hittade två spetslinnen som låg på ett bord i utkanten av loppisen där det inte var riktigt lika trångt. Mitt sällskap köpte en liten Marc Jacob-väska som hon var väldigt nöjd med. 

Svart spetslinne från Malene Birger, 70 kronor och syrenlila linne från Filipa K, 50 kronor. Helt i linje med min garderobsplan och ryms gott och väl i budgeten. Perfekt för mig alltså, jag ser redan att båda kommer bli nya favoriter.

Totalt sett tyckte vi att det var riktigt toppenloppis! Vi kommer definitivt gå dit igen om det blir fler tillfällen! Hoppas på större lokal nästa gång, även om konserthusfoajén får mig att känna mig som hemma.

Sedan skulle vi ju fika på favoritfiket Agnez, men det var stängt för renovering hela februari. Senare i vår, då ska jag hänga på Agnez innergård många många eftermiddagar. Det är ändå det bästa fikastället i hela Malmö 🙂 Ses vi där?

3 inne-företeelser i samband med att skaffa barn som retar mig till tusen.

• Att det skulle vara fint och naturligt att inte läsa på om något inför att föda barn. Hur naturens krafter ska hjälpa en i stunden och allt bara ska komma automatiskt till en nu när man blivit mamma. Vilket trams. Ingen naturkraft kommer göra jobbet åt dig. (Eller i alla fall inte åt mig) Oförberedd är alltid oförberedd, jag har inte varit med om något annat sammanhang där det skulle vara eftersträvansvärt. Jag har hört blivande mammor säga med stolthet att de minsann inte läst några böcker eller frågat någon alls om råd utan att allt de behöver veta kommer att komma till dem helt av sig själv. Sedan tittade de nedlåtande på min hög med böcker om barnafödande, amning och att leva med barn. Hur skulle det göra mig till en sämre mamma att jag läser på om den gigantiska livsförändringen som snart kommer?
• Att det är fint att inte ändra sitt liv alls när man får barn. Detta hör jag ofta, mest från mina vänner utan barn. De säger nedlåtande att andra har ändrat hela sina liv bara för att de fått barn och att så ska de minsann inte göra den dagen det är dags för dem att skaffa barn. Varför skulle det vara fint att inte ändra sitt liv när en ny människa kommer in i ens liv? Jag förändrade mitt liv mycket när jag träffade min sambo, så också när vi fick vårt lilla hjärtegryn. Det låter snarare ganska egoistiskt i mina öron att inte anpassa sig efter sina nya familjemedlemmar. Inte till självutplåning så klart men att bara anpassa sig, varför skulle det vara fel?
• Att det gnälls på att det är så dyrt att skaffa barn. Ingen inbillar sig väl på riktigt att det skulle vara gratis att livnära en annan människa? Tidningarna gör listor över hur dyrt första året med barnet är och hur mycket pengar du kommer att spendera på ditt barn innan hen flyttar hemifrån. Ingen skaffar väl barn för att det är billigt? Och vad ska de annars göra med pengarna? Om det nu finns så många bättre saker att lägga pengarna på, men så skaffa inte barn då! Vi har inte öst pengar eller saker över vår son men visst har våra utgifter ökat, och våra inkomster minskat. Jag vägrar se min son som en utgift på x antal miljoner innan han flyttar hemifrån. I så fall hade jag lika gärna kunnat se min sambo och alla mina vänner som en utgift. Det handlar ju inte om pengar. Klart det är bra att ha en ekonomisk plan, men jag vill inte ha en sammanställning av hur mycket jag kan spara på att inte skaffa barn, lika lite som jag vill veta hur mycket jag sparar på att inte ha en sambo eller inga vänner. Vad ska jag ha pengar till om jag inte har barn, sambo och vänner? Då behöver jag ju inte ha dem!

 

Jag menar inte att trampa någon på tårna med den här lilla utläggningen. Snarare är det så att jag kanske sagt ifrån för lite när andra har trampat på mina tår och att jag fram tills nu byggt upp den här irritationen till att bli en smärre gallaflod.

Vad finns det för skaffabarnrelaterade saker ni irriterar er på?

Kastrullocksförvaring

Ni vet kaoset i kastrullskåpet när man ska ställa in en kastrull men inte får plats för det är en hel hög av lock i vägen som inte går att stapla på något vettigt sett? (Dessutom är det ju alltid det understa som passar till den valda kastrullen) Det kaoset kommer vi aldrig mer ha! Vilken grej va? Jag såg nämligen smartaste förvaringen på Pinterest (ja, jag vet, jag hänger en del där ja…) och så tänkte jag att det låter ju som en baggis att fixa det där mot hur mycket det kommer hjälpa ordningen och kökshumöret. Kolla nu:

Hur bra som helst funkar det, och dessutom lätt att fixa. Jag köpte klisterkrokar (inte så plastbantningsvänligt dock!) och måttade ut var locken passade för att inte stöta mot några kanter eller hyllplan i skåpet. Sen klistrade jag helt enkelt fast krokarna och hängde upp locken. Superlätt! Nu återstår bara att fixa ordningen bland plåtarna… Där ska jag också alltid ha den understa av okänd anledning… Tips någon? Har ni kanske sett något smart på Pinterest? 🙂

Pinterest inspiration till lockförvaring här, här och här.

Vårens klädbudget

Jag har bestämt mig för att prova en årsbudget för mina kläder. 8000 kr har jag gett mig själv, 4000 nu under vår/vintern och ytterligare 4000 kr till sommaren. (1 juli har jag fört in dem i budgeten)

Jag har redan använt en betydande del av de 4000. Såhär har de fördelats:

375 kr – blå balklänning tänkt för ett festligt tillfälle. Nu har tillfället kommit och gått och klänningen har jag inte sett till. Jag köpte den på ebay så det var ju helt klart en chansning men jag är ändå lite besviken att den inte hann hit. Jag har inte bestämt mig för vad jag ska göra med den när den kommer, det beror väl på om den passar och hur jag trivs i den. Återkommer i denna följetong.

595 kr – ceris balklänning från second hand affären Da Capo, som fick ersätta den blå på det festliga tillfället. I efterhand är jag väldigt nöjd med hur det blev. Jag kände mig jättefin i den cerisa och den sitter som en smäck. Hoppas att den kommer till användning fler gånger.

595 kr – svart långklänning från samma affär. När jag letade balklänning hittade jag också den perfekta svarta långklänning jag behöver i mitt yrke. Jag har letat så smått i flera år men aldrig blivit nöjd innan. Jag hoppas att den här klänningen ska följa mig länge. Dessutom kändes det bra att hitta den på second hand, inte bara för priset utan också för miljön.

178 kr – beige stickad vardagströja, också från Da Capo. Redan en favorit! Nu har jag lärt mig vilka färger jag ska leta efter och vilken stil som jag känner mig bekväm i. Den här tröjan matchar till nästan allt i min garderob och jag har haft på mig den i alla fall varannan dag sedan jag köpte den.

65 kr – vit kort kofta med guldiga prickar i någon slags ullblandning. Jag såg den i Myrornas skyltfönster och förälskade mig direkt. Den är precis så perfekt som den låter och matchar till nära nog allt i min garderob.

45 kr – grå vardagskjol i jeanstyg med små prickar, som jag hittade på Myrorna när jag provade guldprickskoftan. Kompletterar min kjolsamling fint och ger mig lite variation nu när jag knappt har några byxor kvar.

595 kr – Bh från Wonderbra som jag skulle ha under balklänningen. Men det funkade ju inte alls. Visst, ska jag bara snygg-gå och sitta fint kanske den sitter uppe, en timma typ. Men när jag lyfter upp min son, tar på mig skorna, lyfter armarna över huvudet, jaa, lever som vanligt helt enkelt, så åker den ned! Vilken skräpgrej. Som tur var kunde jag lämna tillbaka den igen så detta är egentligen inte någon utgift längre.

901 kr – två par skor (svarta ballerina och rosa sneakers) som jag köpte på nätet helt i enighet med min garderobsplanering. Nu har jag gått i dem hemma ett par dagar och lutar åt att skicka tillbaka dem igen. Jag har blivit väldigt kräsen har jag kommit på. När jag nu vet att jag bara har 4000 kr innan juli så vill jag att allt jag köper ska vara perfekt. Annars kan jag handla något roligare för pengarna. Jag vill ju gärna ha ett par ballerina till sommaren och ett par sneakers till våren men det blir nog inte dessa ändå.

Summa: 3303 kronor. När jag räknat bort bh och skor blir det istället 1853 kronor vilket ger mig 2147 kronor kvar att spendera under våren.

Min plan är att köpa:

Skor (ballerina, sneakers eller lätta vårkängor) för totalt 900 kr.

En ny bikini (alla de gamla är helt fel i storlek nu efter amning, det var illa redan i somras och det blir inte bättre av att allt är slitet och gammalt) för 600 kr. Ska kolla när Freya kommer med årets kollektion, har varit sugen på en från dem i åratal nu men alltid varit för sent ute. Men jag menar, i år tänker jag på detta i februari! Då bara måste jag ju hinna i tid innan allt är slut.

Se över underkläder/strumpbyxor. Nu gäller det att inte bli kaxig. Jag har inte köpt några nya underkläder, strumpor eller strumpbyxor på flera år. När jag sliter så mycket på mitt befintliga förråd kommer det ju förr eller senare att ta slut. Jag tänker att kanske måste det finnas kvar lite pengar här om det blir kris. 300 kr kan jag tänka mig att jag behöver.

Det ger mig 347 kronor kvar att spendera på plötsliga fynd! Jag ska givetvis inte börja köpa massa dumma, onödiga grejer igen utan hålla fast vid min plan och mina nya insikter om färg och stil. 347 kronor kan man få ganska mycket för på typ Myrorna. Eller så kan det bli något från Earth and More, dit vill jag gärna gå i sommar, de brukar ha bra kvalitetsgrejer. Till exempel så kommer min alltiallo-klänning därifrån. Kan jag hitta en till, lika bra klänning så kan det lätt vara värt att lägga pengar på den.

Jag har också lovat mig själv att jag ska sticka en marinblå kofta. Men frågan är om materialpengarna ska tas från klädkontot? Där har jag inte bestämt mig än. Kanske är det vettigt att räkna det på samma eller så tar jag det från mina ”fickpengar”. Jag budgeterar 300 per månad nu för oförutsedda utgifter, pysselgrejer, allt övrigt som är svårt att föra in på någon annan post. 300 kronor behövs nog för garnet så i sådana fall måste hela fickpengsbudgeten gå till koftan en månad. Hmm, vi får se. För övrigt börjar det bli dags för ett nytt budgetinlägg här på bloggen. ”Vår budget” är fortfarande det mest klickade inlägget här och den börjar bli riktigt inaktuell. Nåja, det kommer snart.

Har ni någon klädplan eller budget för våren?

 

 

Är du rädd för att komma hit?

Jag skulle bara låsa upp min cykel när jag råkade höra att kvinnan och mannen bredvid mig höll på att göra en intervju. Hon höll på att låsa upp sin cykel som stod precis bredvid min så det var inte som att jag egentligen kunde undgå att höra vad de pratade om. Frågorna var i stil med: ”Är du inte rädd för att komma hit till Mobilia när det var en man som blev skjuten på öppen gata här i lördags?” ”Funderade du på att göra dina ärenden på något annat ställe istället för att åka till Mobilia?” ”Var det absolut nödvändigt för dig att komma hit idag?”

Bakgrunden är alltså att en man blev skjuten på parkeringen utanför Mobilia i lördags kväll. I Sydsvenskan är det löpmeter med artiklar om vad som händer nu, varför det hände, om detta triggar ytterligare våld eller om det kanske är slutpunkten för Malmös gängkrig.

Stort drama med andra ord.

På vägen hem funderade jag på vad jag själv tycker om att vistas på samma plats som ett våldbrott begåtts kort innan.

Hjärtegrynet var inte med just idag, hade jag tyckt annorlunda om han var med?

Jag tänkte på hur otroligt många platser det måste finnas där något fasansfullt någon gång hänt. Är det mer skrämmande att det fasansfulla hänt i absolut nutid än någon gång förra året? Eller förra seklet?

Vissa platser jag besökt som är minnesmärken över stora krig, hemska humanitära katastrofer eller förfärliga illdåd har fortfarande en liksom ond stämning över sig. Vid andra kände jag en stor frid.

Men dagens besök på Mobilias parkering ingav varken känsla av världens ondska eller någon själslig frid. Jag tänkte på hur förfärligt det måste vara för mannens familj att han nu är död och hur rädda de som var runt omkring när det hände måste varit.

Jag hade inte en tanke på att undvika att gå dit för att något hemskt skett där i lördags. Jag tänkte liksom inte att det skulle vara större risk att något hemsk skulle hända mig just där idag än någon annanstans, någon annan tid. Jag är glad att jag inte var där då, men nu, nu är det bara en parkering utanför ett köpcentrum.

Om jag skulle undvika att vistas på alla ställen i min vackra stad Malmö där något hemskt någonsin hänt skulle jag knappt kunna vistas någonstans alls! Inte vill jag låta det onda och hemska göra anspråk på hela min stad!

Om jag dessutom tänker på hur många platser det måste finnas där någon sett sitt livs kärlek för första gången, någon friat, någon träffat sin bäste vän, någon lekt med sitt barn, någon kramats, någon gjort en god gärning, något skrattat, så borde de rimligen vara mycket fler. Inte ska de onda handlingarna kunna impregnera staden med sina hemskheter utan att de fina, vackra och lyckliga stunderna ska kunna tränga undan dem.