”Jag kan inte ha den typen av negativ energi i mitt liv”

Sa en vän häromdagen. Hen menade visserligen inte att det var jag som var den negativa energin, hen försökte inte rensa ut just mig, men jag tog väldigt illa vid mig. Och det fick mig att tänka ett par varv på detta med att ha negativ energi i sitt liv. Vad betyder det? Vad är det ens en gång?

Jag har sett snacket om att rensa ut negativ energi, att eliminera energitjuvar, att bli av med saker som stjäl ens energi och glädje. Ibland är det på tal om att plocka undan stök och prylar, men skrämmande ofta handlar det om människor. Att rensa bort människor som man inte tycker ger en något. Rensa bland sina relationer så de som kräver mer än de ger, avslutas.

I mina öron låter det helt fruktansvärt. Och då får jag höra att jag är vek eller konflikträdd, klen eller bara korkad som låter någon annan stjäla min energi.

Men – jag ser det inte alls så. En relation till en människa tycker jag att man har i vått och i torrt. Ibland ger relationen energi och ibland kräver den. Ibland är det man själv som behöver förståelse, någon som lyssnar på en skitsnack och tar hand om en. Någon som tröstar och förstår. Ibland ger man förståelse, visar tålamod och tröstar. Skulle det krävas att man hela tiden får energi av en relation skulle man aldrig kunna visa sig svag och behövande.

Men det är ju när vågskålen slår över, när det blir att man hela tiden ger. Det är då man ska lämna – säger någon nu.

Fast nej, det tycker inte jag ändå. Vissa relationer kräver nästan hela tiden. Men vem har sagt att givandet inte också är bra för en? Hur kan man säga att endast i relationer där jag får energi tillbaka är bra för mig? Det tror inte jag man kan. Ibland är det de relationerna som kräver allra mest av en som är de mest givande för ens personliga utveckling. Med det menar jag inte att man alltid måste hitta ett sätt att ”vinna” på en relation. Varesig det är energi, personlig utveckling eller något materiellt. Man kan helt enkelt inte veta. Livet är så komplicerat sammanvävt och består av så många komplexa delar att man inte innan kan säga: detta kommer att ge mig det här. Det vet jag inte innan.

I skolan hade jag ett par relationer som krävde otroligt mycket av mig. Det kändes som att jag gav och gav och gav och hela tiden var tillgänglig, kunde trösta, förstå, lyssna och älta. Det var typiska relationer som idag, i den individualistiska tidsanda vi lever i, skulle blivit föremål för utrensade av negativ energi. Idag är jag oerhört glad att jag ändå hade dem. Att jag inte lämnade, avslutade eller rensade bort. De där tillfällena när jag var tvungen att sätta mig själv åt sidan, hantera någon annans ångest, lyssna på ältandet som kunde pågå i timmar, det är de som ger mig referenspunkt idag. Jag kan föreställa mig hur det känns att vara på en dålig plats i livet. Jag vet att ångesten kan vara avgrundsdjup. Jag vet att människor inte gör saker utan anledning. Och att det finns anledningar och logik som jag själv aldrig någonsin kunnat tänka ut eller resonera mig fram till. Jag lyssnade i evighet och stod ut. Fast det inte gav mig någon energi, fast det ibland lämnade mig helt dränerad. Och jag vill aldrig någonsin ha det ogjort. Jag hoppas att jag aldrig kommer att rensa bort några relationer. Att jag aldrig kommer att säga: jag kan inte ha den typen av negativ energi i mitt liv.

I perioder simmar jag själv förtvivlat för att hålla mig ovanför ytan. Min stora skräck och anledningen till att jag inte vågar prata om det mer, är ju att bli bortrensad. Hur kan jag veta att jag inte tar mer än jag ger?

Jag har haft ett par vänner med smärtsamma uppbrott att hantera de senaste åren. Perioder av stort mörker, massor med ångest och relationer som kräver så mycket att de nästan kväver. Men sedan tar ju den mörka perioden slut. Kanske tar det fem år. Fem år av givande och energikrävande. Ska man som vän ge upp då? Nej, nu har du krävt för mycket, nu får du klara dig själv. För mig är inte det vänskap. För mig är det knappt ens en relation, eller mänskligt. För mig låter det som ett företag. En maskin. Som ska effektiviseras och göra vinst. Som räknar ut: nu har du satt in såhär mycket i vårt vänskapskonto, då har du rätt att ta ut lika mycket.

Men jag är ingen maskin. Jag är ingen löpandebandverksamhet. Jag behöver inte göra någon vinst. Det enda jag vill är att vara en del av ett mänskligt sammanhang. Att ingå och känna mig delaktig och betydelsefull. Och då behöver jag inte veta att alla mina relationer ger mig något att ta ut. Jag siktar inte på att gå plus så därför spelar ett par minusposter inte någon roll. De är en del av livet och livet vore inget utan alla dess delar.

4 thoughts on “”Jag kan inte ha den typen av negativ energi i mitt liv”

  1. Du skriver klokt och tänkvärt!
    Mitt intryck är att du beskriver situationer med väldigt nära vänskap. Personer man känner sedan länge och följt i uppgång och nedgång och förstår deras behov av att få den extra energin och omsorgen som jag som vän kan ge. Nu kanske jag missförstått sammanhanget där talet om ”energitjuvar” förekommit. Jag håller med om att talet om ”rensa ut negativ energi” ger en märklig föreställning om hur livet ska va, att det går att skapa en egen varaktig positiv bubbla i en tid när allt fler tycks drabbas av psykisk ohälsa.

    De ”energitjuvar” jag påträffat och antingen blivit avklippt från eller behövt skapa distans till, har nog alltid varit bekantskaper. Personer jag kanske inte känt så länge men ändå trott varit vänner och genuint lagt mycket känslomässig investering i, för att senare inse att det inte varit ömsesidigt, den andra parten ser det inte som vänskap utan bekantskap. Det hindrar mig inte från att bry mig om andra personer, men numera lägger jag min ”energi” på de närmsta vännerna. När jag läser din text och reflekterar över livserfarenheter i stort, undrar jag hur många olika definitioner av vänskap som finns bland människor. Och ifall det finns en mental/kulturell/tidsmässig begränsning på hur många nära vänskapsrelationer en kan upprätthålla och hålla vid liv. Antagligen har jag tagit ett helt annat spår från dina tankevägar, men det fick mig att fundera på vad vi lägger för förhoppningar och ”krav” i definitionen av vänskap.

  2. Tror du kan ha rätt i att det blir krävande om man har olika syn på relationen. Om den ena är känslomässigt engagerad och den andra inte är det blir det såklart väldigt ojämlikt och inte så bra.
    I exemplet där jag tog illa vid mig var det på tal om en bekant/föreningskollega så ingen djupare känslomässig relation. Det jag reagerade på var kanske mest att det fanns så lite förståelse för den andra parten. Att även om man bara är bekant eller en grupp som måste jobba tillsammans och därmed delvis umgås, så behöver man visa sina medmänniskor mer empati och förståelse (och respekt!) än att man kan rensa ut dem.
    Jag tycker inte att det funkar att ”omge sig med människor som ger energi” som jag ser så mycket skriverier om. Man är omgiven av människor när man bor i ett samhälle. Vissa ger, andra inte. Och bara för att de inte ger ska de inte rensas ut.
    Med det sagt tror jag kanske att vi ändå ser det på samma sätt. Att man inte lägger sin ”energi” på någon behöver ju inte betyda att man är otrevlig eller ignorerar hen. Bara att man inte blir känslomässigt engagerad.

  3. Du måste ju vara en av de visa. Du ger alltid ett givande o nytt perspektiv på saker o ting. Tack för det. Trevlig kväll, Karin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s